Nu får det vara färdighyvlat

För de flesta branscher är fortfarande en fast anställning på heltid norm. Men inom detaljhandeln har otrygga anställningar i form av visstidsanställningar nästan tredubblats sedan 1990-talets början. Det har gjort att tryggheten har urholkats för anställda.  En del av otryggheten som växt fram är så kallad hyvling där arbetsgivaren erbjuder anställda ett lägre arbetstidsmått i anställningen. Den som tackar nej till detta kan bli uppsagd, vilket har slagits fast i Arbetsdomstolen. Tänk dig själv om din arbetsgivare skulle skära ned din arbetstid med 15 timmar i veckan – vad skulle du säga? Hur skulle din ekonomi klara sig? Det skulle vara otänkbart för de flesta och är det även för Handels medlemmar.

91 procent av medlemmar inom Handels instämmer i påståendet att ”timmarna på anställningskontraktet bör skyddas i LAS.

Det är därför positivt att slutbetänkandet till utredningen för hållbart arbetsliv över tid, ”Tid för trygghet”, ger förslag på lösningar på otryggheten på arbetsmarknaden. Utredningen föreslår visserligen att omreglering av arbetstid, så kallad hyvling, fortfarande ska vara tillåtet. Men den som tackar nej till en neddragning av sin tjänst ska ändå få behålla sin plats i turordningen. Det kan betyda att arbetsgivaren inte kan skapa sin nya organisation utan att behöva säga upp personal i enlighet med turordningsreglerna. Det är enligt utredaren ” inte rimligt att en arbetstagare i det läget tappar det skydd som turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd är tänkta att ge. Det skapar en situation där ingen kan känna sig trygg i sin anställning och medför risker för i praktiken godtyckliga uppsägningar.”

Frågan om hyvling på arbetsmarknaden är så mycket större än bara juridik. Hyvling påverkar hela arbetsplatsens klimat av trygghet och gör en redan ansträngd arbetsmiljö ännu värre. Hyvling påverkar vanligtvis inte heller arbetsbördan och gör att stress och belastning ökar för de anställda. Risken att bli av med timmar påverkar dessutom anställdas engagemang och motivation. Det leder till ökade sjukskrivningar som i sin tur leder till ökad konkurrens om timmar mellan anställda.

I tider då den fysiska handelns viktigaste konkurrensfördel bygger på de anställdas kompetens och engagemang kan hyvling vara direkt kontraproduktivt. Förmågan att skapa tillit och långsiktiga relationer med kunder är grundläggande för butikssäljare. Den motivationssänkning hyvlingen framkallar gynnar inte denna förmåga. Den kortsiktiga vinsten i form av besparing kan visa sig vara långsiktigt ekonomiskt skadlig för butiken.

Det finns nu en chans via januariöverenskommelsen för politikerna att göra något åt detta och skapa långsiktigt hållbara lösningar. Jag hoppas de tar chansen.

Anton Strömbäck

 

Kärlek med schysta villkor

Den fjortonde februari är här igen och manar oss att dra på spenderbyxorna. Annonser i både butik och reklamblad vill få oss att konsumera röda rosor, rosa gelégodisar och hjärtformade praliner. Och många av oss gör precis just det. Förra året såldes enligt Svensk Handel 118 procent mer chokladpraliner och 55 procent mer växter under alla hjärtans dag-veckan jämfört med en genomsnittlig vecka.

Detta, tillsammans med försäljning av alla hjärtans dag-presenter, gör att veckan kring den fjortonde februari kvalar in som den åttonde viktigaste högtiden för handeln. Fyra av tio svenskar planerar att på något sätt uppmärksamma alla hjärtans dag, och den genomsnittliga firaren lägger cirka 500 kronor på dagen. Detta under en månad som i övrigt står för årets svagaste försäljningssiffror. Så högtiden är med andra ord inte bara ett tillfälle att visa omtanke om våra nära och kära, utan också om detaljhandelföretagens resultat.

Men hur är det då med de som jobbar i handeln? Vilken kärlek och omtanke visas för de som snittar rosor, staplar chokladkartonger och blåser upp hjärtformade ballonger till butikerna? Hur ser deras arbetssituation ut?

Handels har gjort en specialbeställning av statistik utifrån Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning och den hjälper oss att kasta lite ljus över frågan.

Faktum är att hela 71 % av de anställda inom handeln uppger att de varje vecka får uppskattning för sitt arbete från arbetskollegor eller kunder. Andelen som får uppskattning av sin chef är dock lägre – 41 %. Båda siffrorna ligger marginellt över snittet för hela arbetsmarknaden.

Att verbalt få uppskattning för det jobb man gör är viktigt. Och förhoppningsvis inspirerar Alla hjärtans dag till ännu mer av den varan. Men de uppskattande orden verkar tyvärr inte alltid följas av handling. I alla fall inte i termer av goda och trygga arbetsvillkor.

Handels kartläggning av anställningsformer och arbetstider inom handeln visar att i genomsnitt 28 % av arbetarna i detaljhandeln hade en tidsbegränsad anställning och 69 % hade en anställning på deltid förra året. Otryggheten är också, föga förvånande, större bland kvinnor och unga. Och denna otrygghet riskerar att ge upphov till ett annat ord på o – ohälsa. Stress orsakad av osäkerhet kring hur stor inkomsten blir i slutet av månaden, krav på att ständigt vara nåbar och allmän otrygghet kring sin arbetssituation vet vi kan ge upphov till både sömnproblem och psykisk ohälsa.

Och om vi återvänder till siffrorna från Arbetsmiljöverket så visar de att 68 % – mer än två tredjedelar – av alla arbetare inom detalj- och partihandeln uppger att de är uttröttade i kroppen varje vecka. Knappast optimala förutsättningar för romantik när man kommer hem.

Så utöver uppskattande ord önskar Handels följande som alla hjärtans dag-present till alla som jobbar inom handeln:

• Tryggare anställningar.

• Öka bemanningen på arbetsplatserna.

• Mer inflytande över arbetet.

Ola Palmgren

ICA-handlare fortsätter ge sig själva miljoner i utdelning

ICA-handlare och deras lönsamhet granskas årligen. Medialt har bilden av stora ICA-handlare som Ferrari-åkande mångmiljonärer, med utdelningar till sig själva som får de flesta VD-löner att blekna, börjat cementeras. Efter flera år av granskning som visat på hur handlare tar ut stora summor visar nu en ny kartläggning gjord av DN att trenden fortsätter 2018. Detta blogginlägg förklarar resultaten och gör ytterligare analyser. Utifrån DNs kartläggning av ICA-handlare går det bland annat att konstatera följande:

– 110 butiker har ägare som delar ut minst 5 miljoner kronor till sig själva.

– 560 handlare som tar ut utdelning under året har ett sammanlagt vinstuttag på närmare 2 miljarder kronor

Detta är anmärkningsvärda siffror. DN fokuserar särskilt på ICA-handlare med de största vinsterna, vilket ger följande tabell:

Resultaten innebär att de 9 mest vinstdrivande butikerna med en känd utdelning har en sammanlagd utdelning på 240 miljoner till ägare. Det ger ett snitt på 27 miljoner. Butiken som saknar statistik över utdelning (ICA Kvantum, Kungens Kurva) gör det på grund av brutet räkenskapsår och kommer sannolikt visa sig addera miljoner till totalen. Enligt årsredovisningar låg utdelningen på cirka 24 respektive 37 miljoner kronor under de föregående åren.

I tolkningen av resultaten finns det dock några saker som inte framgår tydligt som är viktiga att vara medveten om:

– Företagens utdelning är mer iögonenfallande än vad resultaten ger sken av. DN anger vinst före skatt, men utdelningen sker på skattade pengar. Jönköpings Stormarknad utgör ett bra exempel på vad det innebär. Butiken har en vinst före skatt på 49,5 miljoner som det står i tabellen, men årets resultat ligger på 38,7 miljoner. Det är exakt samma summa som man delar ut, vilket betyder att varje krona av vinst går till ägaren. Inget av vinsten återinvesteras i verksamheten och inget behålls inom företaget för att gardera för sämre år. Likadant såg det ut året dessförinnan då alla vinstmedel som fanns på 41,4 miljoner gick som utdelning.

– Alla butiker där ägare ibland eller med jämna mellanrum tar ut stora vinster finns inte med på listan och uttagen som verkligen kommer av årets resultat kan bli större än vad statistiken visar. Ett tydligt exempel är ICA Maxi Umeå med en utdelning på 53 miljoner 2017 och 28 miljoner kronor 2016. Vissa handlare tar inte ut vinst varje år utan sparar pengar i företaget för senare vinstuttag, snarare än för återinvestering i verksamhet. Därför kunde utdelningen 2017 vara 53 miljoner trots att vinsten under föregående räkenskapsår låg på 26 miljoner. Av samma anledning har ICA Maxi i Västerås en större utdelning än vinst i DNs lista.

– Skillnaden mellan vad ägare delar ut till sig själva och vad en genomsnittlig anställd tjänar är ofta enorm. För att ta ett exempel är utdelningen till ägaren 100 gånger större än genomsnittlig bruttolönen (lön och andra ersättningar) för en anställd på ICA Maxi Jönköping, enligt redovisningen.

Större ICA-handlares vinstgenerering och vinstuttag sticker många i ögonen. Men alla störs inte av det. Vissa ser ICA-handlares förmögenhet som ett fint bevis på att alla kan lyckas, samt att hårt arbete och ekonomiskt risktagande kan bära riklig frukt. I regionen där jag växte upp fanns med de måtten en av de mer framgångsrika handlarna. Han betraktades som sympatisk och dessutom ädel för att han själv hjälpte till i arbetet inom verksamhetens frukt och grönt. Stora handlare må i många fall kunna betraktats som sympatiska personer som jobbar mycket och som bidrar till samhället, men man måste ändå ställa sig följande frågor:

– Vem behöver egentligen kunna plocka ut 10-tals miljoner med jämna mellanrum, huvudsakligen som ett resultat av personalens hårda arbete?

– Är den som kan göra det finare än andra för att den kan ansamla en sådan rikedom?

– Är det inte en självklarhet att någon som tar ut sådana summor hjälper till och delar det slitsamma arbetet i butiken?

– Hur kan den markanta skillnaden mellan en vanlig arbetares lön och ägares utdelning  vara försvarbar?

 

 

 

Allvarliga brister i handelsarbetares makt och inflytande

Möjligheten att ha inflytande över sitt arbete är mycket ojämnt fördelat på den svenska arbetsmarknaden. Nästan två tredjedelar, 62 procent, av de anställda inom detalj- och partihandeln svarar att de för det mesta inte eller aldrig kan bestämma när olika arbetsuppgifter ska göras. Närmare hälften av arbetarna är också uteslutna från inflytande över uppläggningen av arbetet. Bland tjänstemännen är över 80 procent med och bestämmer om uppläggningen av arbetet. Det framgår av Handels specialbeställda statistik utifrån Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning, som görs vartannat år.

Skillnaderna är lika stora mellan heltids- och deltidsanställda. 22 procent av de heltidsanställda och 52 procent av de deltidsanställda är för det mesta inte eller aldrig med och beslutar om uppläggningen av arbetet. Eftersom deltidsanställningar är mycket vanliga för arbetare inom detaljhandeln, så innebär det att en stor del av arbetskraften i svenska butiker har mycket litet inflytande över arbetets upplägg och utförande. Inom kort kommer Handels att publicera ett faktablad med fler aspekter av handelns arbetsmiljö, som då hittas här.

Bortom diagrammen finns de enskilda människorna som blir styrda och övervakade varje minut. Sådana röster återges av Jenny Wrangborg i kapitlet ”Storebror är här” i antologin Lösa förbindelser. Om kampen för fasta förhållanden i handeln (2017). Andreas arbetar på lager med ett så kallat ”pick by voice”-system, där en röst i hörlurarna talar om exakt vart personen ska gå, vad som ska plockas och var det ska lämnas. ”Från instämpling då vi tar på oss lurarna och ordrarna börjar läsas upp, tills vi kan ta av oss lurarna och stämpla ut igen, så är vi bara här för att arbeta. Inga sekunder att förlora. Det är väl så arbetsgivarna tänker, att vi inte är på jobbet för att vara sociala och småsnacka.”

Det är en tayloristisk arbetsorganisation där de anställdas engagemang och möjlighet till att ta aktiv del i hela arbetsprocessen säljs ut för att vinna minuter – trots att större medbestämmande även tycks vara mer ekonomiskt lönsamt.

Demokrati är möjligheten till makt över sin situation – över sitt samhälle, sina möjligheter, sitt liv. Arbetarrörelsens idé är att det ska gälla också i arbetslivet. Arbetsgivaren har rätten att leda och fördela arbetet, men om det inte görs tillsammans med de anställda skapas passivitet, stress och dåliga arbeten. Det är dessutom ett stort slöseri med resurser, eftersom de anställda är de som upprätthåller verksamheten, träffar kunderna och under varje timme av arbetsdagen utför de sysslor som skapar värde. Därför behövs de anställdas kunskap och erfarenhet också i planeringen av arbetet.

Högre löner för en bättre ekonomi

En vanlig argumentation från arbetsgivare brukar vara att lägstalönerna inom handeln måste sänkas.    Fackförbund måste ha modesta krav på löneökningar eftersom vi lever i en globaliserad värld och det är för samhällets- och ekonomins bästa. Det kan tyckas vara lite underlig argumentation då arbetsgivarna själva har allt annat än modesta löneökningar, som tidigare skrivits om här.

Vice riksbankschef Per Jansson gav nyligen en annan bild i en intervju med SvD. I intervjun pratar han om vikten av högre löneökningar i nästa avtalsrörelse för den framtida inflationen. En tumregel är att hälften av löneökningen blir till inflation och det senaste avtalet gav löneökningar på cirka 2 procent per år. Enligt Per Jansson bör löneökningarna vara högre än så

”Jag kan inte se att en något högre löneökningstakt skulle vara ett jättestort problem för Sverige. Man måste titta på vad det innebär för företagens kostnader men det måste också finnas köpkraft hos hushållen.”

Enligt Riksbanken bör avtalen bör utgå från inflationsmålet medan många av industrins företrädare har pekat på att det är konkurrensläget som styr. Enligt Jansson är det inget problem

”Lite högre nominella löneökningar än vad vi har haft, kan inte jag se som ett jättestort problem. Tyskland kommer ju av allt att döma också få det.”

Under förra avtalsrörelsen dalade förtroendet för inflationsmålet. Enligt Per Jansson vore det en mardröm om nästa års lönerörelse skulle ge låga avtal:

”För att parterna inte litar på Riksbanken. Vårt bästa bidrag till lönebildningen är att leverera på vårt inflationsmål. Därför vore det olyckligt om inflationsmålet inte klaras när vi åter närmar oss en stor avtalsrörelse.”

Även om Per Jansson utrycker sig försiktigt är det välkommet att frågor om lönernas betydelse för samhällsekonomin diskuteras. Det är viktiga frågor för facket. Inte bara i Sverige utan också internationellt. Enligt en rapport från ILO visar forskare på att en ökad löneandel skulle kunna innebära ökad efterfrågan, minskad arbetslöshet och minskade inkomstklyftor. Motsatsen med en alltför låg löneandel i ekonomin leder till en ökad vinstandel (som främst leder till förmögenhetsuppbyggnad) och ökade inkomstklyftor som i sin tur minskar ekonomisk tillväxt, ökar instabiliteten och arbetslösheten. Med högre löneökningar kan vi få ökade investeringar och högre produktivitet.

 

Anton Strömbäck

 

Klimatfrågan driver ökad second hand-handel

Är ett konsumtionssamhälle där vi ständigt köper alltmer nya varor hållbart ur ett klimatperspektiv? Den frågan funderar många konsumenter på. En Sifo-undersökning har visat att närmare 40 % av konsumenter känner en olust inför att konsumera nyproducerade varor. Detta understryker att klimatfrågan tillhör en av handelns viktiga framtidsfrågor.

De totala utsläppen som kan tillskrivas varor som konsumeras i Sverige har ökat över tiden. Inköpen av billiga varor från utländska e-handlare riskerar att spä på denna utveckling. Men vi ser samtidigt motreaktioner. Ett konkret exempel är White Monday som en motpol till Black Friday. Konceptet White Monday håller på att bli en kraftfull symbol för hållbar konsumtion som hakar på en utveckling som pågått under en längre tid, utvecklingen mot en expanderande second hand-handel. Under de senaste tio åren har tillväxten av antalet anställda på second hand-butiker överstigit 160 procent, visar statistik från SCB. Detta innebär att second hand tillhör de delbranscher inom handeln som har högst tillväxttakt.

I takt med den ökande e-handeln ökar också konsumenters intresse för second hand på internet. Fenomenet uppmärksammades tidigare i veckan i branschmedia under rubriken ”Sen start men nu välter second hand nätet”. Second hand online förväntas ha en stark utveckling och drar nu till sig flera typer av aktörer, exempelvis organisationer som har humanitära insatser som fokusområde. I maj förra året lanserade Erikshjälpen en egen e-handelssida och lagom till julhandeln etablerade sig Myrorna online genom ett samarbete med Tradera. Parallellt med detta växer nya mer utpräglade detaljhandelsföretag fram som försöker dra nytta av intresset för second hand. Ett uppmärksammat exempel på ett sådant företag är Sellpy (Sellhelp AB) som fördubblade sin omsättning bara under föregående klara räkenskapsår. I fallet Sellpy är dock ägarförhållandet minst lika intressant som omsättningsökningen. H&M-koncernen var tidigt den största investeraren och gjorde förra året ytterligare investeringar i verksamheten. Detta visar att de stora jättarna inom handeln börjar ta second hand-trenden på allvar.

Sammantaget kommer second hand-handeln troligen att växa kraftigt både i termer av omsättning och antalet anställda. Handelsbranschen behöver vara förberedd på detta. Tillväxten sker dock från blygsamma nivåer och inom en överblickbar framtid kommer ändå det som har störst betydelse för miljön att vara vilka val som görs när vi konsumenter köper nya varor. Medvetna val utifrån varors kvalitet, materialanvändning, produktionsprocesser, transporter och möjlighet till återvinning/reparation är avgörande för att minimera klimatpåverkan i en cirkulär ekonomi. Företagen har här ett stort ansvar att vägleda konsumenten till en mer klimatsmart och hållbar konsumtion.

Kollektivavtal viktigt för att motverka missbruk av anställningsbidrag

Handeln är en av de branscher som har flest antal ”bidragsanställda”. Det är anställda där företagen får någon form av ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen för att anställa personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Handels är i grunden positiv till detta system. Det är viktigt att personer som antingen har en funktionsnedsättning, eller har varit i långvarig arbetslöshet ska ha en möjlighet att få jobb. Men det är samtidigt lika viktigt att se till att detta system fungerar bra. Syftet är att människor ska kunna få en anställning och utvecklas/utbildas till att få ett reguljärt jobb.

För en tid sedan presenterade Olle Frödin som är sociolog på Lunds Universitet en studie om anställningsbidrag på ett frukostmöte som Handelsrådet arrangerade (studien är inte publicerad än). Bland annat hade han gått igenom samtliga akter som lett till anställningsbidrag i handeln under ett år i Helsingborgs kommun. Det är en arbetsam forskningsuppgift men värdefull då resultaten var uppseendeväckande.

För det första visades att endast 39 procent av de som fick anställningsbidrag i Helsingborg hamnade på företag med kollektivavtal. Det ska jämföras med att andelen medlemmar i Handels som arbetar där det finns kollektivavtal är 95 procent. Med andra ord är företag utan kollektivavtal kraftigt överrepresenterade bland de som får anställningsbidrag.

För det andra visades att det fanns en omfattande etnisk segmentering. Personer som var inrikes födda hade oftare en funktionsnedsättning och hamnade i sådana riktade åtgärder på större företag med kollektivavtal. Personer som var utrikes födda hamnade främst i bidragsformer som nystartsjobb och instegsjobb på arbetsplatser utan kollektivavtal. Dessa var ofta små företag.

I en tidigare rapport har Handels visat att det finns en del allvarliga brister i systemet. Det har saknats kvalitet i åtgärderna och det har förekommit fall av missbruk. För att personer ska kunna utvecklas/utbildas till att ta reguljära jobb i handeln behövs en fungerande handledning där handledaren har tid och resurser att vara handledare. Det behövs också en utvecklingsplan där arbetsmomenten som ska hanteras framgår. Och inte minst behövs det en dokumentation av vad personen har lärt sig under tiden. För att kunna motverka missbruk är det nödvändigt med kollektivavtal eftersom facket annars inte kan ha tillträde till arbetsplatsen.

Arbetsförmedlingen har inte någon reell möjlighet att kontrollera missbruk. Tvärtom har den av alliansen för tio år sedan beslutade omorganisationen inneburit att Arbetsförmedlingen har anammat New Public Management utifrån ett missriktat marknadstänkande. Resultatet har blivit bristande kvalitet där handläggarna tvingas till ”pinnjakt”. Ett visst antal arbetssökande måste ut i åtgärd och de tuffa betingen leder till att personer dessvärre hamnar på olämpliga arbetsplatser.

Små arbetsgivare utan kollektivavtal är sannolikt inte lämpliga att utföra denna viktiga uppgift. Men trots att facket avråder så placeras de ändå på dessa arbetsplatser. Förutom att personer med behov kan fara illa så kan det också leda till att skattemedel bidrar till att göda ett kollektivavtalslöst segment inom handeln.

Detta ska dock inte tas som intäkt för att anställningsbidrag i sig är fel. Om regelverket justeras så att kvalitet premieras genom handledning, planer och dokumentation, och att kollektivavtal blir vägledande för placering så skulle det ändra mycket. Vi skulle på en och samma gång motverka missbruk, samtidigt som åtgärderna skulle kunna få hög kvalitet. Vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet, däremot ska vi göra oss av med smutsvattnet.

Stefan Carlén