Utmanas cityhandeln av e-handeln?

Den fysiska handeln går fortsatt starkt på det hela taget. En försäljningsökning för total fysisk detaljhandel är att vänta under det här året. Men just nu är det e-handeln som driver försäljningstillväxten inom sällanköpshandeln. Nya siffror från E-barometern visar att e-handeln står för all försäljningsökning under den första halvan av 2017. Totalt ökade e-handeln med 14 % under kvartal 1 och 15 % under kvartal 2.

Det är omöjligt att dra några säkra slutsatser utifrån utvecklingen ett enskilt halvår. Resultaten från den senaste E-barometern tyder dock på att Handels prognos över den svenska e-handelns tillväxt kommer att slå in. Handels bedömde i rapporten ”Tar e-handeln över” att e-handeln troligtvis kommer att uppgå till cirka 67 miljarder 2017. I E-barometern görs nu bedömningen att det är omkring här försäljningen kommer att landa när vi summerar året.

E-barometerns statistik understryker också det behov av förnyelse inom sällanköpshandlares butiksverksamhet som Handels pekat på. Detta kan särskilt gälla handlare i stadskärnor. Både HUI Research och Fastighetsägarna har nyligen presenterat kartläggningar som visar att sällanköpshandeln i centrumområden halkar efter i försäljningstillväxt, även om det sker en ökning i merparten stadskärnor. Detta är en utveckling som pågått under flera år och när 2017 summeras finns det risk att tillväxttakten (2,5 % för alla centrumhandel 2016) har avmattats.

För att butikerna i citykärnan ska kunna klara konkurrensen kommer det i många fall krävas digitala strategier. Som Handelns ekonomiska råd har betonat gäller detta även mindre handlare. De kommer att behöva finnas både fysiskt och digitalt. Behovet av att finnas både fysiskt och digitalt kan dock vara en aktuell fråga för praktiskt taget alla typer av handlare. Som Handels har kunnat konstatera finns ett generellt behov av fungerande omnikanaler, mot bakgrund av att svenska handlare nu konkurrerar på en internationell handelsmarknad.

De primära slutsatser som kan dras från den utveckling som vi kan se inom handeln just nu är därför:

-Att fysiska butiker, inte minst inom cityhandeln, behöver se över sina konkurrensfördelar

-Att det blir allt svårare för företag att klara sig utan att ha en digital närvaro

-Att vikten av att finnas i fler kanaler ökar

Hur företag agerar utifrån dessa behov avgör hur framtidens handelssektor kommer att se ut.

 

 

Starka skäl för avdragsrätt på fackavgiften

Regeringen har meddelat att rätten att dra av fackföreningsavgiften på skatten ska återinföras från 1 juli 2018. Det är ett efterlängtat besked. Handels har drivit frågan länge. Det är rättvist då det ger löntagare liknande avdragsrätt som arbetsgivare har. Det stärker den svenska modellen. Och det innebär en inkomstförstärkning för handelsmedlemmar som tjänar över 20 000 kr på mellan 1 200 – 1 600 kr per år beroende på hur stor avgift man betalar.

Kritiken från borgerligt håll har dock inte låtit vänta på sig. Centerpartiets ekonomiske talesperson Emil Källström uttryckte sig så här: ”Det rimliga är att staten förhåller sig neutral till vilka val människor gör. Gärna en skattesänkning, som ett jobbskatteavdrag, men låt då folk bestämma själva om man vill använda de pengarna till att vara med i en fackförening eller inte ”

Att hänvisa till statens neutralitet i det här fallet är dock lite märkligt. Man skulle kunna argumentera på liknande sätt mot subventioneringen av exempelvis RUT-tjänster som mest gynnar höginkomsttagare, eller mot alla andra sätt att med skatter styra konsumtionen. Men det mest besynnerliga är att det främsta och bärande argumentet FÖR avdragsrätt för fackföreningsavgiften är just att staten ska vara neutral. Avdragsrätten infördes en gång i tiden för att staten inte ensidigt skulle gynna en part på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna har nämligen genom sina bolagsformer alltid rätt att dra av kostnader för medlemskap i arbetsgivarorganisationer. Avdragsrätt för fackföreningsavgift syftade till att motverka denna orättvisa.

Ett andra bärande argument för att införa avdragsrätten utöver rättvisan är att det också är ett sätt att stärka den svenska modellen. I den svenska modellen bestäms villkoren på arbetsmarknaden av parterna. Om denna modell ska hålla långsiktigt är det nödvändigt att löntagarna är organiserade. Medlemskap i en fackförening är en grundbult – inte bara för fackföreningsrörelsen – utan för hela modellen. Att stimulera detta med avdragsrätt är då inte bara rättvist utan också något som visar att man verkligen menar att man vill värna den svenska modellen.

Nu hotar dock de borgerliga och Sverigedemokraterna med att de kan rösta ned förslaget. Det är svårt att inte se detta som ytterligare en löntagarfientlig ståndpunkt. Den minnesgode kommer ihåg att när alliansen kom till makten 2006 var en av de första åtgärderna att avskaffa dåtidens avdragsrätt för fack- och a-kasseavgift, samtidigt som man kraftigt höjde kostnaden för att vara med i a-kassan. Det ledde då till en prisökning på fackligt medlemskap på nästan 150 procent för en handelsmedlem som tjänade 15 000 kr i månaden (motsvarar ca 20 000 kr i dagens löneläge). Man behöver inte vara nationalekonom för att förstå att en sådan prischock leder till minskad efterfrågan på fackligt medlemskap. Bara under det första året tappade LO-förbunden 130 000 medlemmar, TCO-förbunden 50 000 medlemmar och SACO-förbunden – som dessförinnan haft en obruten ökning – tappade 5 000 medlemmar.

I en tid när vi har behov av att stärka löntagarnas position på arbetsmarknaden så verkar alliansen ensidigt vilja försvaga den. Det ligger redan ett antal anti-fackliga och löntagarfientliga förslag på bordet från alliansen och Sverigedemokraterna: Sänkta löner, försämrad anställningstrygghet och fortsatt möjlighet för riskkapitalister att tjäna stora pengar i välfärden genom sämre arbetsvillkor. Kommer de nu också försöka stoppa en reform som återställer rättvisan mellan parterna och stärker den svenska modellen? Inför valet 2018 vet vi svaret.

Stefan Carlén

Sänkta löner löser inte bristen på kompetens

Häromveckan presenterade de fyra allianspartierna ett förslag de kallar för inträdesjobb. Förslaget innebär att arbetsgivare ska kunna anställa nyanlända och unga under 23 år utan gymnasieexamen till 70 % av ingångslönen i den aktuella branschen. Resterande 30 % av arbetstiden ska gå till utbildning. Fast endast på papperet. I Alliansens förslag finns nämligen inga krav på att den anställda ska få tillgång till utbildning, eller ens handledare. Anställningen ska kunna pågå i upp till tre år, under denna tid slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgift för personen som berörs. Om inte arbetsmarknadens parter enas om en motsvarande lösning hotar Alliansen med att driva igenom anställningsformen genom lagstiftning. Ett ingrepp i avtalsfriheten och den fackliga föreningsrätten som skulle kunna strida mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Alliansförslaget hotar att öka klyftorna markant såväl på arbetsmarknaden som i samhället. En stor andel anställda skulle tvingas jobba för en mycket låg lön. En lön på 70 % skulle för en handelsanställd innebära ungefär 14 000 kr i månaden. Men bara om personen jobbar heltid, något som är ovanligt bland butiksanställda där den genomsnittliga arbetstiden är 27 timmar/vecka. För nyanställda ligger snittet ofta långt under det. Det är troligt att grupperna som Alliansens förslag berör inte kommer att få arbeta mer än runt 20 timmar/vecka, vilket skulle innebära en lön på runt 7 000 i månaden. Med andra ord en lön som är omöjlig att leva på.

Att förslaget dessutom inriktar sig på grupper som redan i dag har en svag ställning i samhället och på arbetsmarknaden gör att klassklyftorna kommer öka märkbart. Risken finns att samtliga nyanlända och unga under 23 utan fullständig gymnasieutbildning kommer att tvingas in på lägre löner än sina kollegor, oavsett om de behöver utbildning eller ej. Ålder och etnisk bakgrund kommer därmed att styra lönesättningen framför kompetens och arbetslivserfarenhet.

Bristen på handledare och utbildningsplaner kommer inte bara påverka de som omfattas av inträdesjobben, utan även den ordinarie personalstyrkan på arbetsplatserna. ”Jag kan tänka mig att någon äldre lär de yngre”, är Jan Björklunds svar på frågan hur personerna i inträdesjobb ska lära sig yrket. Andra anställda förväntas alltså lära upp de nyanställda på sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter, något som Handels i flera studier visat leder till ökad stress bland personalen.

Slutligen vittnar Alliansens förslag om en stor brist på förståelse för behoven på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare, på arbetsmarknaden generellt såväl som inom handeln, har i dag svårt att rekrytera personal, trots höga arbetslöshetssiffror. Det beror på att det saknas kompetens, inte personer. Kompetent arbetskraft trollas inte fram av Alliansens förslag om sänkta löner. Istället krävs satsningar på utbildning och andra kompetenshöjande insatser.

Cecilia Berggren

Butiker och konsumenter överger kontanter- snart kan de vara helt borta

Nyligen presenterade forskningsresultat från KTH tyder på att Sverige kommer att kunna vara kontantlöst innan eller omkring 2030[1]. Att banker är en pådrivare och att framväxten av nya betalsätt underlättar utvecklingen har lyfts fram i tidigare studier[2]. Men nu visar de nya forskningsresultaten att också handelssektorn kan förväntas påskynda övergången till ett kontantlöst samhälle. Utifrån en omfattande undersökning av handlares attityd till kontanter konstateras det att 2/3 av handlarna förväntar sig sluta acceptera kontanter senast 2030. Detta gör att det kontantlösa samhället kan vara här snabbare än vad vi hittills anat, vilket är bra för anställda inom handeln.

För branschens anställda har kontantanvändningen flera negativa effekter som måste belysas. En sådan är rånrisken som delvis förorsakas av tillgången till pengar. Den utsatthet som risken innebär för anställda i butik uppmärksammades nyligen av Handels i en debattartikel[3]. De senaste dagarna har vi också kunnat läsa om ett rånfall i Västsverige som innebar pistolhot, misshandel av personal och slutade i en biljakt där en polis omkom[4]. Tyvärr är det grova tillvägagångsättet ingen engångsföreteelse utan en kuslig påminnelse om det oförutsägbara och ständiga hot som rånrisken innebär för många anställda inom handeln. Kontanter är inte hela problemet men de bidrar till utsattheten och traumatiserande händelser som Handels ser mycket allvarligt på.

Kontanterna ger också näringen till organiserad brottslighet, svart verksamhet och svarta löner. Med detta riskerar seriösa företag med kollektivavtal som håller sig inom lagens ramar drivas ut från handelsbranschen, vilket i slutändan drabbar handelsanställdas situation på arbetsmarknaden.

En övergång till ett kontantlöst samhälle leder till en sundare handelsbransch. Flera indikatorer pekar nu på en accelererande utveckling i den riktningen. Siffrorna över hur svenskars betalningsmönster och kontantanvändning tydliggör att utvecklingen redan har nått relativt långt. En undersökning har visat att cirka 80 % av befolkningen sällan eller aldrig använder kontanter[5] och endast 18,5 % av inköpen i de delar av handeln som traditionellt har betraktats som kontantintensiva sker kontant[6]. Svenskar är idag mest benägna i världen att betala med kort och mängden kontanter i samhället har minskat över tiden samtidigt som att allt fler alternativ till kontanter utvecklas[7].

Alla känner sig dock inte bekväma med tanken på ett samhälle utan kontanter[8]. Detta skapar behovet av den succesiva omställningsperiod som vi befinner oss i. Men att omställningen sker är nödvändigt. De positiva samhällsekonomiska effekterna är flertaliga och för dem som jobbar inom handeln innebär kontaktlöshet en bättre och tryggare arbetssituation.

[1] https://www.nyteknik.se/digitalisering/rapport-sverige-blir-kontantlost-fore-2030-6863984

[2] http://handelsradet.se/wp-content/uploads/2016/01/2013-Det-kontantlosa-samhallet-N-Arvidsson-INDEK-KTH-1.pdf

[3] https://www.sydsvenskan.se/2017-08-21/ingen-ska-behova-frukta-for-sitt-liv-och-sin-halsa-pa-jobbet

[4] http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/polis-dog-i-r%C3%A5narjakten-nu-%C3%A5talas-fyra-1.4562336

[5] https://www.dagenshandel.se/article/view/339642/atta_av_tio_ratar_kontanter

[6] https://www.svd.se/majoritet-av-handlarna-kommer-vagra-kontanter

[7] https://www.dagenshandel.se/article/view/339818/svenskar_gillar_kontantlost

[8] https://www.dagenshandel.se/article/view/340258/upprop_for_kontanter#

Stress, arbete och sömn

I rapporten ”Arbete, sömn och hälsa inom svensk handel” som publicerades förra året studerades bland annat förekomsten av sömnbesvär inom handeln och i vilken omfattning det finns ett samband mellan sömnbesvär och arbetsvillkor, arbetstider, och arbetsprestation respektive hälsa. Svaren från enkätstudien visade att sömnbesvär var vanligt förekommande bland anställda inom handeln. Av deltagarna upplevde 20 procent att de hade otillräcklig och/eller inadekvat sömn (jämfört med 11 procent på populationsnivå) och mer än hälften ansåg att de sov för lite. Gemensamt för gruppen som hade sömnproblem var att de rapporterade mer stress, hade en högre utbrändhetspoäng, hade svårare att koppla av tankar från arbete och mer psykisk ohälsa.

Det fanns även ett samband mellan sömnproblem och höga psykologiska arbetskrav, lägre tillfredsställelse med arbetet och arbetstiderna, att arbeta övertid samt att inte ta raster och pauser på arbetet.  Det stämmer väl överens med tidigare forskning som har visat på arbetsrelaterad stress ökar risken för sömnbesvär.

Forskarna lyfter i rapporten att man ska vara försiktig med att generalisera slutsatser då enkäten inte behöver vara representativ för hela handeln på grund av svårigheter att rekrytera deltagare. För framtida studier är det viktigt att enkätstudien är mer representativ för handeln då deltagarna i studien i större utsträckning har trygga jobb och butiksanställda är underrepresenterade.[1] Vi vet sedan tidigare att de otrygga anställningsvillkoren som är en verklighet i handeln, och speciellt i detaljhandeln, också leder till ökad stress. Forskning visar att personer med otrygga anställningar löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa. Dessutom leder en hög grad av otryggt anställda till att den ordinarie personalen får ta ett större ansvar. En mer representativ studie skulle av den anledningen sannolikt förstärka sambanden som hittats i rapporten.

En intressant fråga för framtida studier är sambandet mellan just anställningsform/sysselsättningsgrad och sömn. En annan frågeställning som vore intressant att studera är sambandet mellan bristande bemanning och sömnsvårigheter. I tidigare studier har Handels visat att låg bemanning leder till stressiga arbetsmiljöer med ohälsosamt hög arbetsbelastning.

 

[1] Forskarna nämner just detta i avsnittet om framtida forskningsbehov

Karensavdraget ett steg i rätt riktning

Under sommaren har ett förslag från regeringen om att ersätta karensdagen med ett karensavdrag varit ute på remissrunda. För Handels är det ett efterlängtat förslag. I praktiken innebär det att ersättningen vid sjukfrånvaro blir mer rättvis, framförallt för de som arbetar oregelbundna arbetspass med varierande timmar under arbetsveckan. Att stanna hemma sjuk på en dag då man har ett långt arbetspass inplanerat gör att man förlorar oproportionerligt stor del av lönen. Med det nya karensavdraget görs istället ett avdrag som motsvarar en femtedel av den sjuklön arbetstagaren får en genomsnittlig arbetsvecka.

Karensdagen är en förlegad kvarleva från 90-talskrisen då den infördes som en kompromiss mellan den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna. Åtgärden, som skulle se till att friska inte stannade hemma från arbetet, har inneburit att sjuka går till jobbet och riskerar att smitta andra. Att folk arbetar trots sjukdom är negativt på både kort och lång sikt. Forskning visar nämligen att sjuknärvaro leder till långsiktigt negativa konsekvenser för folkhälsan och kan innebära högre kostnader än sjukfrånvaron.

Karensdagen drabbar också de minst priviligierade grupperna i samhället hårdast. Låginkomsttagare, deltidsarbetande och tidsbegränsat anställda har ofta inte råd att stanna hemma när de är sjuka på grund av karensdagen. Framförallt är detta vanligt i kvinnodominerade låglöneyrken. I handeln har hälften av de anställda gått till jobbet minst två gånger det senaste året trots sjukdom. Av dem menar 4 av 10 att de har gått till jobbet eftersom de inte har råd att sjukskriva sig.

Även om karensavdraget är bättre än karensdagen så finns det fortfarande vissa problem för de som saknar trygghet i sin anställning. Bland butiksanställda är det 29 % som har en tidsbegränsad anställning, varav de allra flesta en mycket otrygg form av anställning som innebär att de är timanställda eller kallas in vid behov. För att få någon sjuklön om din anställning är kortare än en månad krävs att du börjat jobba och därefter varit anställd 14 dagar i följd. I Handels nya detaljhandelsavtal regleras att butiksanställda inte får ha anställningar kortare än 14 dagar, men för många grupper på arbetsmarknaden med kortare anställningstid än så innebär det att man helt saknar rätt till sjuklön. Det gör att visstidsanställda ofta tvingas gå till jobbet trots att de är sjuka.

Ett annat problem är att många med otrygga anställningar arbetar mer än vad som står i deras kontrakt. Enligt utredningen som ligger till grund för förslaget bör man utgå ifrån den överenskomna tjänstgöringsgraden i anställningsavtalet för att räkna ut den genomsnittliga arbetsveckan som karensavdraget ska baseras på. Man behöver här hitta sätt att ta hänsyn till att ersättningen blir rättvis även för de som arbetar mertid i varierande utsträckning.

Karensavdraget är ett steg i rätt riktning för ökad jämlikhet och jämställdhet. Nästa steg är att helt slopa karensen i sjukförsäkringen.

Cecilia Berggren

Ökad efterfrågan på ekologiska varor ställer nya krav på handeln

Handelns försäljning ökar för varje år som går. Med detta ökar också betydelsen av att handeln bidrar till att skapa ett mer hållbart samhälle. Här håller kartan på att ritas om. Hållbarhet är inte längre bara en moralisk skyldighet som företag har att förhålla sig till. Pendeln har svängt mot en utveckling som nu börjar bli konsumentdriven.

Den medvetna konsumenten som ställer krav på hållbarhet är här, vilket skapar helt nya förutsättningar för branschen. Vi har kunnat se det i kundens inställning till plastbärkassar. Vi kan nu också se det i kundens inställning till ekologiska varor. En färsk Sifo-undersökning visar att 85 % av konsumenter förväntar sig ökad försäljning av ekologiska varor och att närmare hälften av alla konsumenter efterfrågar mer svensk ekomat i butiken.

Ökad efterfrågan återspeglar sig i ökad försäljning. Marknaden för ekologiska varor har haft en explosionsartad utveckling de senaste åren. Förra året ökade försäljningen av ekologiska livsmedel med 18 %. Marknadsrummet har mer än fyrfaldigats sedan 2008 och uppgår idag till cirka 25 miljarder. Försäljningen förväntas öka med ytterligare 4 miljarder under innevarande år.

Idag handlar 8 av 10 konsumenter ekologiska varor och från statistiken kan vi se att allt fler handlar allt mer. Ändå hålls försäljningen tillbaka. Vad som är intressant är att det inte är efterfrågan som sviktar, utan utbudet. Det produceras helt enkelt inte tillräckligt mycket ekologiska varor. Det kan ligga nära till hands att tro att detta har med lönsamheten att göra. Så är dock inte fallet. Ekologisk produktion har i studier visat sig bidra till högre lönsamhet. Förklaringarna till det begränsade utbudet ligger i att många producenter inte har hunnit ställa om, vilket kan ta två år, och att producenter kan ha svårt att klara omställningskostnaden som sedan betalar sig i längden.

För att förändra detta dödläge behöver det arbetas på flera fronter. Butikerna behöver ställa krav på leverantörerna och marknadsföra det ekologiska sortimentet ytterligare för att skapa en efterfrågan som innebär ännu större incitament till att ställa om produktionen. Möjligheter att hitta modeller för företagen att hantera omställningskostnaden behöver också övervägas. Sist men inte minst behöver osanna föreställningar om ekologiska varor motarbetas för att möjliggöra en omställning på bred front. En vanlig myt om ekologiska varor är att det inte är värt att köpa dem på grund av hur och varifrån de fraktas. Nästan oavsett fraktsätt och härkomst är köpet av en ekologisk vara en vinst för miljön, ett steg mot ett mer hållbart samhälle och en del av omställningen till en mer hållbar handelssektor.