Slut på trängsel i butikerna?

Den 10 januari trädde pandemilagen, eller lagen om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 som den egentligen heter, i kraft. Lagen kompletteras med nya föreskrifter från Folkhälsomyndigheten riktade till verksamhetsutövare inom handeln. De innebär bland annat att företagare blir skyldiga att beräkna hur många kunder som får befinna sig i en butik. Butiksägaren måste säkerställa att maxantalet, som beräknas utifrån en besökare per tio kvadratmeter, inte överskrids. Man måste dessutom informera kunder om hur många som får vistas i butiken, hur smittspridning kan undvikas, samt erbjuda handdesinfektion eller möjlighet att tvätta händerna med tvål. De som bryter mot föreskrifterna riskerar böter eller i sista hand stängning.

Handels välkomnar de nya reglerna som innebär att samtliga arbetsgivare inom handeln nu måste ta sitt ansvar för att minska trängsel och hindra smittspridning i sina butiker. Inte minst har julhandeln och mellandagsrean visat på behovet av tydligare regler då det funnits stora skillnader i hur bra butiksägare följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer . Medan vissa handlare tidigt satte in åtgärder som att minska antalet kunder i butiker så är det en stor andel av butiksägarna som inte tagit tillräckligt med ansvar för att skydda sina kunder och anställda från smitta. I en enkätundersökning till Handels skyddsombud under hösten svarade så många som en tredjedel att det inte gjorts någon riskbedömning alls på deras arbetsplats kring vilka arbetsmoment som kan innebära smitta till anställda och kunder. Två tredjedelar av skyddsombuden svarade att det inte utsetts någon ansvarig på arbetsplatsen för att se till att det inte uppstår trängsel i butiken. 

För många anställda inom handeln får de nya skarpa reglerna därmed direkta effekter på arbetsmiljö, hälsa och risken att smittas av covid-19. Det är nu inte längre enbart de som haft turen att ha en arbetsgivare som valt att följa rekommendationerna som ska kunna känna sig trygga i att inte utsättas för onödig smittspridning på sin arbetsplats, utan samtliga anställda.

Region Stockholm publicerade under hösten en studie  som undersökte sambanden mellan socioekonomiska faktorer och covid-19. I den konstateras att covid-19, liksom de flesta folkhälsoproblem, drabbar individer med lägre socioekonomisk status allra hårdast. Inkomst är den socioekonomiska faktor som bäst förklarar sjukdomens dödlighet. Studien visar också på ett tydligt samband mellan att ha ett yrke som inte tillåter hemarbete och risken att vårdas på sjukhus för covid-19.

De nya reglerna är ett viktigt steg i rätt riktning för att skydda den socioekonomiska grupp som alltså är mest utsatta för covid-19: låginkomsttagare som saknar möjlighet till hemarbete och som därtill är i kontakt med en stor mängd människor varje dag. Ytterligare åtgärder som krävs för att skydda denna grupp är bland annat att permanent slopa karensavdraget så att sjuka inte tvingas gå till jobbet för att de inte har råd att stanna hemma samt att anställda som smittas av covid-19 på sin arbetsplats bör få sjukdomen klassad som arbetsskada.

Cecilia Berggren

Arbetsmiljön inom e-handel måste förbättras

E-handeln är en relativt ny bransch och det är eventuellt därför som arbetsmiljö för anställda i branschen inte har uppmärksammats så mycket tidigare. Men nu är det hög tid. E-handeln har ökat starkt och under julhandeln blir belastningen på arbetsmiljön större än någonsin.

Det är viktigt att komma ihåg att många anställda med uppgifter som påverkas starkt av den ökande e-handeln lever med allvarliga arbetsmiljöproblem året runt. Under 2020 har e-handeln haft en stark tillväxt under större delen av året, vilket resulterar i en beräknad årstillväxt på över 30 %. Det riskerar förvärra arbetsmiljöproblemen.

E-handeln består av flera yrkesgrupper med olika uppdrag som ofta är löst sammankopplade. Arbetsmiljöverket har pekat ut just särkopplingen som ett övergripande problem. Ingen aktör tar ansvar för helheten. Resultatet är allvarliga arbetsmiljöproblem i varje enskilt moment, i såväl lagermiljöer såväl som i transporter och paketutlämning.

Arbetsmiljöproblem inom paketutlämning och paketterminaler har nyligen belysts av Arbetsmiljöverket. I en studie byggd på inspektioner på över 500 arbetsställen fann man brister i arbetsmiljö på 80 % av arbetsplatserna. 40 % av arbetsplatserna visade sig sakna ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Brister i belastningsergonomin och i arbetsgivares förståelse för den fysiska bördan framträder också som vanligt förekommande problem. Utan åtgärder växer problemen i takt med ökande e-handel. Arbetsmiljöverket lyfter fram samverkan mellan skyddsombud och arbetsgivare som en viktig del i att motverka en sådan utveckling.

Också lageranställda inom e-handel är hårt drabbade av arbetsmiljöproblem. Handels var först med att göra en systematisk granskning av problemen genom rapporten ”Bakom paketen”. Rapporten förde frågan upp på agendan och nu arbetar Arbetsmiljöverket med en genomlysning av arbetsmiljön i e-handelslager. Myndigheten har redan pekat ut tunga lyft, skadliga arbetsställningar och repetitivt arbete som tydliga hälsorisker, vilket överensstämmer väl med resultaten i Handels rapport. Omkring 50 % av anställda upplevde fysisk belastning som en stor källa till ohälsa som många kopplade till att arbetet var monotont. Även pressen av att känna sig övervakad var en faktor. Många anställda upplevde också brist på inflytande och dåliga möjligheter att styra och planera arbetet som ett problem (30 % i stor utsträckning, närmare 80 % i någon mån). Andra undersökningar som Handels gjort bekräftar bilden. Exempelvis indikerar en nyligen genomförd undersökning bland skyddsombud  att lagermiljöer skiljer ut sig med avseende på risker som ”tungt arbete”, ”repetitivt arbete”, ”buller”, samt ”kontrollåtgärder och övervakning”.

Även e-handelns transporter är förknippat med tydliga arbetsmiljöproblem. En nyligen publicerad utredning från myndigheten Trafikanalys pekar på ett lågt fokus på trafiksäkerhet och en stark tidspress som två tydliga riskfaktorer. Bakom arbetsmiljöproblemen finns en prispress som katalysator. Stressen och prispressen kan i sin tur kopplas till en tävlan bland e-handelsföretag om att erbjuda snabb och billig frakt. Den tävlan är varken bra för arbetssituationen för e-handelsanställda, företagen själva eller klimat och miljö.

Paketombudens överbelastning har gjort e-handelns arbetsmiljöproblem uppenbara för många därför att det momentet är synlig för konsumenten.  Nu gäller det att företag tar ett ökat ansvar för hela e-handelskedjan, även de delar som inte syns. Det krävs krafttag inte bara med avseende på den fysiska arbetsmiljön utan också på psykosociala aspekter. Företags förbättringsarbete är det primära, men även konsumenter behöver tänka över sina köpbeteenden. Att förvänta sig snabba leveranser, många leveransalternativ och gratis frakt får konsekvenser. Idag är det de anställda som får betala ett högt pris med sin hälsa.

Trängsel och hög arbetsbelastning inför julhandeln

Under Black Weekend-rean spreds bilder på hur svenskar trängdes på gator och i gallerior. Nu väntar julhandeln, den mest intensiva perioden på året för anställda i handeln. Perioden innebär vanligtvis hög arbetsbelastning och arbetsmiljörisker men i år är utmaningarna fler och andra. Medan många kan arbeta hemifrån måste handelsanställda fortsätta gå till jobbet och dagligen utsättas för smitta.

Riktlinjerna är tydliga – kunder ska undvika butiker och hålla avstånd och arbetsgivare ska vidta åtgärder för att minska trängsel. Redan i våras tog Handels och arbetsgivarorganisationen Svensk Handel fram flera åtgärder som butiksägare kan vidta för att minska trängseln i butikerna. Trots det vittnar Handels skyddsombud om trånga butiker och kunder som inte håller avstånd.

En undersökning bland skyddsombud som gjordes under hösten visar att mer än hälften av skyddsombuden inte tycker att arbetsgivaren vidtagit tillräckliga åtgärder för att anställda ska känna sig trygga på jobbet. Två av tre arbetsplatser har gjort riskbedömningar över vilka arbetsmoment som kan innebära smitta samt anställdas och kunders risk att smittas. Dock tycker två av fem skyddsombud att riskbedömningen inte varit tillräcklig och ungefär lika många har inte involverats i riskbedömningen. Vidare har endast runt en tredjedel av arbetsplatserna tagit itu med de problem som upptäckts under riskbedömningen.

Många av skyddsombuden säger att arbetsgivarna främst vidtagit åtgärder för kundernas skull, inte för de anställdas. En stor del av arbetsplatserna har satt upp avståndsmarkeringar på golvet, information om avstånd i butiken samt plexiglas vid kassaarbetspaltser. Men endast en tredjedel av arbetsplatserna har ansvariga som ser till att det inte blir trängsel i butikerna. Skyddsombuden tycker att det är för mycket folk i butikerna och många beskriver hur kunder inte respekterar avståndet. Under vissa arbetsmoment som exempelvis självscanning är det dessutom svårt att hålla avstånd.

Ett skyddsombud beskriver situationen på sin arbetsplats så här:

”Att som småbarnsförälder över en natt få helt omkullkastat schema, sänkt lön, arbeta på en arbetsplats med hög smittorisk, då arbetsgivaren hela tiden sätter vinst och lönsamhet (tex inga begränsningar på antalet kunder i butik) över hälsa och arbetsmiljö upplever jag har vägt tungt på många anställda.”

Arbetsmiljöproblemen kopplat till Covid-19 handlar dock inte bara om risk för smitta. Ett stort problem är arbetsbelastningen. Underbemannade arbetsplatser är inget nytt men pandemin har inte direkt gjort situationen bättre. Riktlinjer om att stanna hemma vid minsta symptom har lett till ökad sjukfrånvaro. Frånvarande anställda ersätts sällan och arbetsbelastningen blir därför hög för de som är friska. Samtidigt är arbetsbelastningen för postombud och anställda på e-handelns lager hög när färre än vanligt väljer att handla i fysiska butiker. Trots det har få arbetsplatser riskbedömt hur arbetsbelastningen förändrats. Undersökningen bland skyddsombuden visar att endast 37 procent av arbetsplatserna i detaljhandeln och 24 procent i partihandeln har gjort en riskbedömning för hur arbetsbelastningen påverkats av Covid-19.

Under årets julhandel ska inte anställda behöva utsättas för smittorisker som hade kunnat undvikas. Anställda ska heller inte behöva jobba ihjäl sig. Här ligger ansvaret på arbetsgivarna att vidta åtgärder. Handelns anställda förtjänar en trygg arbetsmiljö med en rimlig arbetsbelastning. 

Thea Holmlund

Stor höjning i början ger högre lönelyft totalt

I torsdags i förra veckan fick vi så till slut nya kollektivavtal för anställda i butik, lager och e-handel, inte ens ett dygn innan strejken skulle bryta ut.

Sammanfattningsvis kan man säga att det nya avtalet ger löneökningar i nivå med de som anställda i industrin fick, inklusive en låglönesatsning som gör att lönerna höjs mest för de som tjänar minst. Gränsen för när tjänstepension börjar betalas in sänks successivt från 25 år till 22 år och parterna ska nu tillsammans se över hur visstidsanställningar används i handeln med en gemensam ambition att de ska minska.

Det är en rejäl förflyttning från arbetsgivarsidans ingång i förhandlingarna som var närmast noll procent i löneökning, frysta lägstalöner och närmast total ovilja att se utbredningen av osäkra anställningar som ett problem.

För en heltidsanställd inom handeln ger avtalet en total löneökning på 1 354 kronor under perioden, som sträcker sig från 1 november i år till 31 mars 2023. Löneökningarna är uppdelade i två omgångar och blir störst i början av perioden; 774 kronor från 1 november 2020 och ytterligare 580 kronors höjning från 1 april 2022.

Att löneökningarna är högst i början av avtalsperioden är en mycket viktig detalj.

Handels och andra fackförbund har, med goda argument, fört fram krav på att lönerna också borde ha höjts retroaktivt. Det vill säga att de anställda i efterhand skulle kompenserats för att löneökningarna (på grund av Coronapandemins utbrott) sköts upp från 1 april till 1 november. Många handelsanställda har slitit hårt under pandemin och förtjänar kompensation för det. Den som jobbar i butik eller på lager kan inte sköta jobbet hemifrån och många handelsanställda har därför stått mitt i smittan. De har riskerat att bli sjuka för att se till att allmänheten kunnat köpa mjölk och toapapper eller få varor levererade hem till sig och lojalt ställt upp för företagen.

Just därför är upplägget på löneökningarna så viktigt. För även om det var omöjligt att förhandla fram en retroaktiv lönehöjning som skulle spräckt det av industrin satta märket, så finns det faktiskt ett starkt kompensatoriskt inslag i uppgörelsen.

Låt mig ta ett exempel. Vi föreställer oss att Hassan är heltidsanställd i en matbutik. Om lönehöjningen skett omvänt, det vill säga med 580 kronor från 1 november 2020 och ytterligare 774 kronor från 1 april 2022 hade summan som Hassan fått av löneökningen under perioden varit: 29 x 580 + 12 x 774 = 26 108 kronor. Under hela perioden (29 månader) skulle lönen ha höjts med 580 kronor jämfört med nuvarande nivå, och under de sista 12 månaderna skulle lönen ha höjts med ytterligare 774 kronor till totalt 1 354 kronor. Det skulle gett Hassan en ökad inkomst på totalt 26 108 kronor under perioden.

Men så blev alltså inte fallet, utan istället höjs lönen mest i början. Vi gör om räkneexemplet: 29 x 774 + 12 x 580 = 29 406 kronor. Även om den totala höjningen av månadslönen under perioden varit densamma, det vill säga 1 354 kronor, så blir Hassans totala ökning av inkomsten 3 298 kronor högre än med omvänt upplägg.

För Hassan som, likt många andra handelsanställda, utför en betydande del av sitt arbete på kvällar och helger är ob-ersättningen också viktig för hans totala månadsinkomst. Om vi översätter lönehöjningen från månadslön till timlön ser vi att 774 kronor mer i månadslön innebär en ökad timlön på 4,66 kronor, och ytterligare 580 kronor per månad ger 3,49 kronor mer per timme. Ob-ersättning för Hassan och andra butiksanställda räknas i procent: 50 procent vardagskvällar mellan 18.15-20.00, 70 procent vardagskvällar efter 20.00 och 100 procent lördagar efter 12.00, hela söndagen och helgdagar. Det innebär att när Hassan jobbar en söndag så gör upplägget med högst lönehöjning i början att han får 2,34 kronor mer i timmen under de första 17 månaderna än det motsatta upplägget. Om hans arbetstid förläggs så att genomsnittet motsvarar 30 timmar/månad på 100 procent ob ger det 1 193 kronor ytterligare i inkomst under perioden. Även semesterlönen påverkas på liknande sätt.

Andelen av inkomsten som kommer från ob-ersättningen är ännu högre bland handelns många deltidsarbetande, vilket gör att effekten blir ännu mer märkbar för dem.

Så även om det inte blev någon kompensation i form av retroaktiv lönehöjning finns det alltså ändå inslag i avtalet som är kompensatoriska och som syftar till att ge handelsanställda ekonomisk ersättning för det slit många har lagt ned under pandemin.

Fortsatt guldregn över Sveriges ICA-handlare

Tidningen Dagens Nyheter publicerade nyligen sin årliga granskning av Ica. Den visade att försäljningen steg med drygt 5 miljarder till 114,2 mot föregående år och att vinsten före skatt ökade med omkring 140 miljoner kronor till knappt 4 miljarder. Granskningen baseras på omkring 1 230 bolag. Den genomsnittliga vinsten för samtliga företag i granskningen är 3,4 miljoner.

Det är värt att notera att vinsterna i de största butikerna delas med ICA Sverige, med det gör ändå att många ägare framförallt till de större butikerna har en långt större inkomst än en VD på ett börsbolag. De största butikerna har mellan 30 och drygt 50 miljoner i vinst vilket innebär att ägarna kan ta ut tiotals miljoner i aktieutdelning. Eftersom marginalerna för livsmedelsförsäljning inte är så höga är det rätt naturligt att det är de stora butikerna som genererar de höga vinsterna. Det är vanligt att Maxi-butikerna har en försäljning på över 300 miljoner. Ica Maxi Söderby i Haninge hade exempelvis den högsta försäljningen med 864 miljoner men deras marginal låg på 3,2 procent, vilket är under snittet på 3,5 procent. Det resulterade ändå i en vinst på 28 miljoner. Marginalerna i branschen kanske inte är så höga men verksamheten har inte så stort kapitalbehov. ICA-handlare får betalt av kunderna innan de ska betala leverantörer, personal samt andra kostnader.

Ica Maxi i Jönköping som brukar ligga i topp i granskningarna hade exempelvis en vinst på drygt 50 miljoner efter finansnetto och en utdelning på närmare 40 miljoner 2019. Några saker som är värda att nämna är att utdelningen sker på skattade pengar. I Jönköpings fall återvinster ägaren inget i verksamheten utan tar ut varje krona till vinst. Det har set likadant ut tidigare år. Det är också värt att notera att ägare som med jämna mellanrum tar ut stora vinster inte finns med på listan. Vissa handlare sparar pengar i företaget för senare vinstuttag istället för återinvesteringar i verksamheten.

Det mesta tyder på att 2020 årsresultat kommer att bli ännu bättre. Försäljningen har ökat kraftigt som en effekt av pandemin och försäljningssiffrorna från augusti som nyligen offentliggjordes ligger högre än föregående år. Vinsterna baseras i stor utsträckning på en hårt arbetande personal som har tagit stora risker under pandemin. De borde i avtalsförhandlingarna få ta del de enorma vinster som generats.

Anton Strömbäck

Löneökningar ett måste för återhämtningen

Inför omstarten av avtalsrörelsen argumenterar arbetsgivarna för att det knappast finns något utrymme för löneökningar. Det är i och för sig inget konstigt. Så brukar det låta, oavsett om vi är i en högkonjunktur eller i en ekonomisk kris. Denna gång betonar Svensk Handel särskilt att många handelsföretag har haft det tufft under krisen, och att dessa därför har svårt att tåla löneökningar.

Låt oss se på detta argument utifrån två aspekter. Dels hur pass tufft läget är i detaljhandeln, dels utifrån den roll som lönerna har för återhämtningen och strukturomvandlingen.

Onekligen drabbades detaljhandeln hårt i hela Europa under våren 2020. Särskilt var tre månader, mars, april och maj tuffa. Social isolering, nedstängning och begränsning av tillgänglighet slog mot handeln. I statistiken från EUs statistikorgan eurostat kan man se att detaljhandelns försäljning inom EMU-området minskade kraftigt under dessa månader, och med nästan 20 procent i april. För svensk del minskade försäljningen måttligare med några enstaka procent. Sannolikt för att Sverige inte haft en liknande och omfattande nedstängning som vissa länder inom EMU-området. Och förmodligen har de ekonomiska stöden i form av förstärkt a-kassa, slopade karensdagar, och korttidspermittering bidragit till att hålla upp konsumtionen. Den senaste statistiken tyder också på att branschen ser ut att återhämta sig, särskilt i Sverige.

Den svenska statistiken visar att det var främst i april, och i viss mån maj, som krisen var som djupast för detaljhandeln. Men under de senaste månaderna har handeln generellt återgått till ganska normala nivåer.

Det bör dock påpekas att Svensk Handel har rätt i att branschen haft en ojämn utveckling. För dagligvaruhandeln (exklusive gränshandeln), byggvaror, elektronik, sport och heminredning har försäljningen varit relativt stark. Boksluten för andra kvartalet visar till och med på en god försäljning och höga vinster under krismånaderna för många företag. Exempelvis ökade ICA, Willys, och Hemköp sin omsättning andra kvartalet med 7,5 – 8,5 procent. För modehandeln (kläder, skor, accessoarer) och gränshandeln har den dessvärre varit svag. För dessa delbranscher är det särskilt viktigt att det finns tillgång till statliga stödåtgärder, som gör det möjligt att överbrygga krisen. För gränshandeln handlar det främst om hur Norge, Danmark och Finland gör med sina reserestriktioner. Sänkta löner skulle dock inte hjälpa något, snarare tvärtom.

För det arbetsgivarsidan ofta underlåter att tala om är att löneökningarna har stor betydelse såväl för samhällsekonomin som för de enskilda företagen. För det första för att hålla uppe efterfrågan på de produkter företagen ska sälja. Utan goda avtalade löneökningar kommer efterfrågan fortsatt vara dämpad och leda till att återhämtningen och omstarten på svensk ekonomi blir svagare. Det gagnar ingen – allra minst företagen inom handeln. För det andra bygger svensk lönebildning på att löneökningarna skapar ett omvandlingstryck. Strukturomvandlingen stimuleras genom breda och solidariska löneökningar som leder till att långsiktigt olönsamma företag slås ut. Då ökar produktiviteten i ekonomin, vilket i sin tur ger utrymme såväl för investeringar som för kommande löneökningar. Vi har aldrig anpassat lönebildningen efter de företag som går dåligt. I så fall skulle det ju aldrig ha varit möjligt att öka lönerna i avtalen.

Löneökningar är inte problemet, det är lösningen på problemet.

Stefan Carlén

Second hand måste bli mer än ett marknadsföringstrick

Handeln måste ställa om, det är enda chansen om vi ska kunna bidra till att rädda vår miljö och vårt klimat. En bransch som bygger på att en ständigt ökande mängd nya varor och råvaror sätts i omlopp är inte hållbar. Därför är övergången till mer cirkulära affärsmodeller en viktig del i branschens omställning.

Detta framgår av Handels miljö- och klimatpolitiska program som nyligen släpptes. Programmet visar tydligt att handeln behöver mer av second hand, uthyrning, reparationer och kringtjänster. Vi ser nu att flera aktörer inom handeln tar initiativ till cirkulära affärsmodeller. Exempelvis har det blivit en stor nyhet att IKEA lanserar ett pilotprojekt för second hand på ReTuna- gallerian i Eskilstuna.  Detsamma gäller Zalandos lansering av second hand-försäljning som en egen kategori på hemsidan.

När så stora aktörer tar sådana initiativ kan det tolkas som tecken på ett genombrott för en mer cirkulär handel. Det ger hoppfulla signaler. Men analysen som Handels gör i det Miljö- och klimatpolitiska programmet ger anledning att höja ett varningens finger. Av flera skäl finns en risk att initiativ till second handförsäljning får liten verkan.

  • Second hand blir inte mer än positiv marknadsföring

En omställning av handeln kräver mer än att second hand är liten kringverksamhet som ger fina tidningsrubriker. En uppenbar risk är att allt fler företag kommer att ha en second handverksamhet som ser bra ut på papper, men som man inte satsar helhjärtat på. En butik på ReTuna i Eskilstuna kan vara en lovande start på en omställning, men det kan också visa sig vara mer av ett marknadsföringstrick.

  • Satsningar bär sig inte ekonomiskt

För att second hand ska kunna slå igenom på bred front måste den kunna bära sig ekonomisk. Privata vinstdrivande företag kommer aldrig satsa fullt ut på olönsamma projekt. Nu när handeln snabbt behöver ställa om är det förutsättningen oavsett vad man tycker om det. Ett hinder för ökad second hand har varit lönsamheten och här spelar momsen en stor roll. Idag gäller samma moms på nya och begagnade varor för kommersiell handelsverksamhet. Precis som forskare hävdat är detta helt ologiskt. All second handförsäljning måste vara jämförelsevis premierade ur momssynpunkt.

  • Second hand blir en ny arena för masskonsumtion

Vitsen med ökad second hand och mer uthyrning är att få till längre och effektivare livscykler för varor. Om produkter är av dålig kvalitet eller är svåra att reparera försvinner mycket av fördelarna. Så ser det generellt ut idag. Därför behöver det också ställas ökade krav på producenter att varor håller längre, att de går att laga och att de tillverkas i miljövänliga material. Ställer politiken ökade krav på handlare utan att ställa ökade krav på producenter blir miljöpolitiken ett slag i luften.

  • Kompetensförsörjningen brister

Personalen är handelns viktigaste resurs. Så kommer det också att vara i framtidens handel när branschen ställer om. Det finns god potential till många nya arbetstillfällen och nya yrkesroller. Men framförallt kommer de yrkesroller som finns idag utvecklas och kräva ny kompetens. Det gäller inte minst med en ökande second hand. Kompetenser som krävs är bland annat en hög allmän kännedom om hållbarhet och kunskap om att utvärdera och prissätta begagnade varor. Vad som oroar är att kompetensutvecklingen med avseende på hållbarhet är otillräcklig i många företag. En opinionsundersökning som Handels gjort bland handelsanställda visar att närmare 75 % ser brister i kompetensutvecklingen på området. Då är det inte konstigt att endast 30 % av handelsanställda anser att kunder får tillräcklig information om varors miljö- och klimatpåverkan. Så kan det inte se ut om handeln på allvar ska klara omställningen till att i stor utsträckning bygga på cirkulära affärsmodeller. Företag måste därför ta behovet av kompetensutveckling på mycket större allvar. Kopplat till detta är också behovet av goda arbetsmiljöer och arbetsvillkor. Den som verkligen vill rädda miljö och klimat måste också sträva efter att förbättra arbetssituationen för branschens anställda. 

Sammanfattningsvis behövs både politiska reformer och krafttag inom branschen för att handeln ska bli så cirkulär som den måste bli. ”Business as usual” är inget alternativ.

/Martin Rosenström & Ola Palmgren, Utredare och författare av Handels Miljö- och klimatpolitiska rapport

Lär av historien om sänkta arbetsgivaravgifter för unga

Föreställningen att ungdomsarbetslöshet beror på för höga lönekostnader är djupt rotad hos en del borgerliga företrädare. Ibland leder det till politiska förslag att via lagstiftning införa anställningar där lönen ligger klart under kollektivavtalen. Lite mindre drakoniska är förslagen om att subventionera unga genom sänkta arbetsgivaravgifter. Inför höstens budgetförhandlingar har Centerpartiet åter dammat av förslaget att införa sänkta arbetsgivaravgifter för unga.

Vi har dock redan provat detta. Sänkta arbetsgivaravgifter för unga fanns från andra halvåret 2007 fram till 2015 då de avskaffades. På Handels följdes detta noga eftersom handeln är den bransch där flest unga har ett jobb.

Redan före sänkningen av arbetsgivaravgifterna var det ca 20 procent billigare att anställa unga i motsvarande grupp, eftersom lönekostnaderna låg så mycket lägre. Efter sänkningen blev det ca 35 procent billigare. Det motsvarade en sänkning av lägstalöner med ungefär 3000 kr. Dessutom var personalomsättningen hög – en tredjedel av alla anställda omsattes varje år. Det fanns därför stor möjlighet för företagen att efter hand ersätta äldre anställda med betydligt billigare ung arbetskraft. Vi förväntade oss därför en viss ökning av andelen unga. Men någon sådan kom inte. Tvärtom minskade andelen unga anställda, och likaså deras andel av de arbetade timmarna.

I diagrammet visas andelen unga i den subventionerade gruppen 18-26 år inom privat detaljhandel. Någon effekt av tiden med subvention kan vi inte se. Tvärtom minskar andelen efter subventionen, och ökar kraftigt när den tas bort. Ökningen 2016 berodde dock främst på högkonjunkturen och många nyanställningar. Men poängen är att vi inom handeln inte kunnat se några effekter. Det beror sannolikt på att det redan från början inte var något lönekostnadsproblem att anställa unga. Handels slutsats har därför varit att det varit en dyr och ineffektiv metod att motverka ungdomsarbetslöshet, vilket också har stöd i forskningen om den.

Källa: Partsgemensam lönestatistik för detaljhandelsavtalet

Centerpartiet hänvisar dock till en rapport från SNS där man menar att arbetsgivaravgiftssänkningen gav positiva effekter. Förutom högre sysselsättning, även att företagen gick bättre och att löneökningarna var högre i företag som hade en större andel unga. Jag hade dock förmånen att få kommentera rapporten på SNS seminarium när den släpptes. Det är en i många delar intressant och välskriven rapport. Men jag hade några anmärkningar.

För det första att man alltid blir på sin vakt när resultatet strider mot det man kan utläsa i den offentliga sysselsättningsstatistiken, från SCB:s arbetskraftsundersökningar, AKU. Där framgår det nämligen att sysselsättningen bland unga minskade. Den metod rapporten använde var att mäta sysselsättning bland unga i relation till sysselsatta och arbetslösa unga inskrivna på arbetsförmedlingen. Man ska hålla i minnet att den dåvarande borgerliga regeringen samtidigt kraftigt försämrade a-kassan och gjorde det betydligt svårare för unga att kvalificera sig. Benägenheten att skriva in sig på Arbetsförmedlingen kan därför ha minskat bland arbetslösa unga eftersom flera inte längre var berättigade till a-kassa. Om man utgår från AKU och mäter mot alla arbetslösa unga så blir resultatet fortfarande en minskning.

För det andra skedde det stora förändringar i branschsammansättning i samband med finanskrisen. Industrin där andelen unga är färre minskade kraftigt, medan tjänstesektorer med stor andel unga gick bättre. För det tredje var den svenska lönebildningen under dessa år 2007-2009 präglade av jämställdhetspott, kronpåslag och höga höjningar av lägstalönerna. Det innebar en procentuellt högre löneökning för unga, särskilt i branscher inom tjänstesektorn. Min poäng var att det snarare var dessa faktorer snarare än själva reformen som bidrog till att företag med större andel unga klarade sig bättre och även hade högre procentuella löneökningar.

Den allvarligaste invändningen mot att åter subventionera denna grupp är dock att man måste ta hänsyn till kostnaden för den och vilken alternativ användning vi skulle kunna ha. När subventionen avskaffades kostade den 18 miljarder kr. Om vi hade haft en lönekostnad på 37 500 kr i månaden så skulle det ha räckt till 40 000 jobb för unga i exempelvis offentlig sektor. Det skulle ha räckt till hundratusentals ytterligare utbildningsplatser inom högskolan och vuxenutbildningen. Den höga kostnaden för denna reform kan därför snarare ha trängt undan mer effektiva metoder att motverka ungdomsarbetslöshet. Låt oss därför lära av historien.

Stefan Carlén

Paketutlämning – ett eventuellt arbetsmiljöproblem

I takt med att e-handeln ökar så ökar även den illegala handeln online. Enligt den europeiska polisbyrån Europol sker allt fler köp av narkotika över sociala medier, internet och Darknet och skickas sedan via post och andra försändelser. Det får som konsekvens att allt fler paket som innehåller narkotika och andra illegala varor hamnar hos postombud runtom i landet. De anställda på butiker och andra utlämningsställen har hittills inte kunnat tipsa polis och tull om misstänkta brev utan måste lämna ut dem enligt postlagen. Men nu har regeringen tillsatt en utredning för att se hur man kan hindra att narkotika och andra illegala varor skickas per post. Utredningen ska bland annat se över reglerna om tystnadsplikt i Postlagen.

I rapporten Paketutlämning och säkerhet som släpptes innan sommaren undersöker handelns parter, via Handelsrådet, vilka säkerhetsproblem som är förknippade med paketutlämning och ifall den innebär särskilda risker för butiken och dess anställda. Rapporten, som baseras på enkätundersökningar och intervjuer med anställda och handlare, visar att 28 procent av handlarna misstänker att det har förekommit illegala varor vid paketutlämningen. Framförallt tror man att det rör sig om narkotika, dopingpreparat och illegala läkemedel. I rapporten framkommer även att paketutlämningen innebär vissa säkerhetsrisker. Hot och trakasserier mot personalen är relativt vanliga. 42 procent av de anställda har någon gång känt olust eller otrygghet vid utlämning av paket. Av de anställda som upplevt säkerhetsproblem vid paketutlämnandet menar fyra av fem att det uppkommit i samband med kontroll av ID-handling eller då den anställde inte kunnat lämna ut ett paket på grund av ogiltig ID-handling.

I den tillsatta utredningens uppdrag ligger även att analysera och bedöma arbetsmiljöaspekter för personal på utlämningsställen och hos postoperatörer, både utifrån nuvarande situation och vid ändrade förutsättningar för informationsutbyte med de brottsbekämpande myndigheterna”. Detta är en mycket viktig del i utredningen, inte minst ifall ändrade regler i Postlagen kommer innebära att butikspersonal förväntas vägra lämna ut misstänkta paket och de potentiellt otrygga situationer som då kan uppstå.

Några aspekter som är särskilt viktiga att undersöka i frågan om arbetsmiljön för anställda där det finns paketutlämning är följande:

  • Förekomsten av samt kvaliteten på riskbedömningar
    En grundläggande del i ett systematiskt arbetsmiljöarbete på en arbetsplats är att riskbedömningar görs regelbundet av arbetsgivare och anställda eller fackliga representanter. På frågan om det gjorts en bedömning av vilka risker som finns i relation till paketutlämningen i rapporten Paketutlämning och säkerhet så svarade 57 procent av handlarna och endast nio procent av de anställda att en bedömning gjorts. 59 procent av de anställda vet inte om en riskbedömning gjorts. Detta tyder på att arbetsgivarna inte involverat de anställda i riskbedömningarna och/eller att de inte utförs regelbundet så att en stor del av personalen hunnit bytas ut sedan senaste bedömningen gjordes.
  • Tydliga säkerhetsrutiner samt utbildning i dem
    Ytterligare en viktig del i arbetsmiljöarbetet är att det finns tydliga rutiner kring hur säkerhetsrelaterade problem ska hanteras och att anställda får utbildning i rutinerna både under en introduktion och regelbundet under anställningsperioden. Även när det gäller rutiner skiljer sig svaren mellan handlare och anställda stort i ovan nämnda rapport. 92 procent av handlarna menar att det finns säkerhetsrutiner kopplade till paketutlämningen medan endast 42 procent av de anställda svarar detsamma. 21 procent svarar att inga rutiner finns och 37 procent att de inte vet. I intervjuerna framkommer att rutinerna ofta nämns under en introduktion, men att det sällan sker någon kontinuerlig genomgång av dem. Detta är problematiskt inte minst då anställda hinner glömma hur rutinerna ser ut, men även då introduktion och utbildning ofta är en bristvara för butiksanställda. I Handels rapport En kompetent handel framkommer att mer än hälften av de butiksanställda inte fått någon utbildning på betald arbetstid alls under det senaste året. Ännu ovanligare är det att visstidsanställda och deltidsarbetande får utbildning, två grupper som är mycket vanligt förekommande bland butikspersonal.
  • Förekomsten av ensamarbete
    Slutligen är det viktigt att lyfta in förekomsten av ensamarbete som en aspekt i anställdas arbetsmiljö. I Handels rapporten Ensam på jobbet framkommer att 54 procent av de handelsanställda någon gång arbetar helt eller delvis ensamma. Ensamarbetet är allra mest utbrett i kiosker och servicebutiker, det vill säga arbetsplatser där paketutlämning är vanligt förekommande. Ensamarbete riskerar att leda till mycket otrygga situationer för den anställde, där paketutlämning innebär ytterligare säkerhetsrisker. Att motverka ensamarbete, inte minst på platser där paketutlämning sker, är därför av vikt för att motverka säkerhetsproblem och skapa trygga arbetsförhållanden för de anställda.

Cecilia Berggren

Hur blir det fler jobb om det blir lättare att säga upp folk?

I Coronakrisens spår har hundratusentals människor förlorat såväl jobb som arbetade timmar. Visstidsanställda har slutat få sms, deltidsanställda har fått minskad arbetstid, varsel om uppsägning har slagit rekord och korttidspermitteringarna är omfattande. Handeln är en drabbad bransch. Och några problem för företagen att säga upp personal är svåra att se. I ljuset av detta ter det sig som en ödets ironi att det i början av juni kommer en utredning med förslag om att göra det än lättare för företag att göra sig av med personal. Nu vet vi inte exakt vad utredningen kommer fram till innan den är publicerad. Men en del hade läckt ut och det är fråga om stora ingrepp i löntagarnas rättigheter och trygghet. Bland annat avskaffad rätt för fack att ogiltigförklara uppsägningar, och utökade avsteg från turordningen.

I SVT:s Agenda den 24/5 debatteras det som kommit fram av förslaget, mellan vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och centerpartiets Anders W Jonsson. Från centerns sida argumenterar man att dessa förändringar av arbetsrätten ”behövs för att arbetslösa ska kunna få ett jobb” och att ”i kontakter med småföretag så säger man att detta är en av de viktigaste orsakerna till att man inte vågar anställa”. Den som ser debatten mot Jonas Sjöstedt får detta upprepat otaliga gånger. Som om det skulle bli mer sant ju mer det upprepas. Sjöstedt replikerar helt riktigt att ”det är ett fantasiargument att det skulle bli fler jobb för att det blir lättare att säga upp människor”. Men Anders W Jonsson upprepar ändå gång på gång att det är för att få ned arbetslösheten som det är viktigt att denna försämring av anställningsskyddet kommer snabbt på plats.

Något entydigt belägg i forskningen för att en sådan försämrad anställningstrygghet som föreslås skulle minska arbetslöshetsnivån finns inte. Snarare pekar en svensk studie på att de två undantagen som infördes 2001 för småföretag inte påverkade nyanställningar, uppsägningar och sysselsättning.

För det första är problemet det omvända. Det är alldeles för enkelt för arbetsgivare att anställa på otrygga visstidsanställningar. Och det stora problemet är att just dessa grupper idag saknar anställningstrygghet, inte att de har för mycket av den. Den som kan något om svensk arbetsmarknad vet att företag anställer de som de behöver. Om de kan anställa otryggt så gör de det, annars kommer de anställa på mer trygga villkor. För den visstidsanställda som helt plötsligt blivit av med sin försörjning är det ett hån att säga att företag inte vågar anställa för att de har svårt att bli av med dem.

För det andra är det inte heller svårt för företag som går sämre att kalla till en förhandling om arbetsbrist. Det måste dock ske under ordnade och rättssäkra förhållanden. De som är anställda måste få ha en facklig part som kan representera dem. Annars riskerar alltför många uppsägningar att ske på osakliga grunder och mot det som är svenska folkets uppfattning om rättssäkerhet. Detta vet alla som jobbar fackligt.

Nej, arbetslösheten har föga med arbetsgivares rätt till enkel uppsägning att göra. Arbetslöshet beror på att det inte finns tillräckligt med jobb, och/eller att arbetslösa saknar utbildning för de jobb som finns. Här finns inga andra genvägar än att satsa på en uthållig efterfrågestimulerande politik, och att rusta och stärka arbetskraften så att de kan ta de jobb som tillkommer.

När Anders W Jonsson säger att han lyssnat på företagen avslöjar han samtidigt att han inte lyssnat på löntagarna. Att företagen vill ha det än lättare att säga upp även de som har mer trygga jobb handlar egentligen bara om makt. De vill ha möjlighet att bli av med personer som de inte vill ha. Det kan vara de som visar civilkurage och vågar påtala fel i arbetsmiljön, eller de som kan ha slitit ut sig för att företagen ska gå med stora vinster. Om balansen på arbetsmarknaden förskjuts så mycket som förslagen säger kommer många mindre företag få närmast fri uppsägningsrätt. Att det skulle leda till rädsla och tysta arbetsplatser är något som alla som jobbar facklig också vet. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha?

Stefan Carlén