Nedräkning inför rapportsläpp: ”E-handel över landsgränserna- Hot eller möjlighet?”

E-handeln över landsgränserna blir allt vanligare och har kallats för ”e-handelns tredje våg”. Eftersom utvecklingen ger möjlighet för utländska e-handlare att sälja till Sverige har fenomenet under en tid beskrivits som ett hot mot den svenska handelssektorn. Är det så vi bör se på e-handelns internationalisering eller innebär den snarare en möjlighet? Jag har funderat mycket på frågan då handel över landsgränserna kan ha stora konsekvenser för den svenska handelsnäringen:

  • Den kan påverka antalet arbetstillfällen inom handeln
  • Den påverkar var jobben kommer att finnas
  • Den har betydelse för vilka handelsföretag som kommer att finnas i Sverige
  • Den har en effekt på hur företag kommer att förhålla sig till konsumenter och på hur företag i framtiden kommer att utveckla sina affärsmodeller
  • Den har en inverkan på stadsplanering och hur vi lever våra liv

De senaste månaderna har jag granskat ett stort antal rapporter, böcker, statistiskt material och tidningsartiklar för att bilda mig en uppfattning om vart utvecklingen är på väg. Vid sidan av det har jag gjort otaliga uträkningar. Resultaten av efterforskningarna presenteras i rapporten ”E-handel över landsgränserna- hot eller möjlighet?” som kommer att släppas på torsdag i nästa vecka (1 juni).

Att utreda hur handelssektorn kommer att påverkas av möjligheten att sälja över landsgränserna är inte okomplicerat. Många frågor behöver tas in i bedömningen:

  • Hur stor kan e-handelskonsumtionen från utlandet förväntas bli i Sverige framöver, baserat på vad vi vet idag?
  • Hur påverkar den ökning av e-handel från utlandet som är att förvänta svenska handlares försäljning i Sverige?
  • Hur påverkar kunders beteenden hur stor e-handeln från utlandet blir i Sverige?
  • Vad har företags agerande för betydelse för hur stor e-handeln från utlandet blir?
  • Vad har svenska handlare för möjligheter att sälja i utlandet?

Tillsammans ger dessa frågor svar på hur vi inom handeln bör se på fenomenet e-handel över landsgränserna. Den kommande rapporten ger svaret.

Vinst för handelsanställda när 75-dagarsregeln slopas

I måndags avskaffades 75-dagarsregeln som infördes av den borgerliga regeringen 2008 och som innebar att deltidsarbetslösa inte kunde få ersättning från a-kassa mer än sammanlagt 75 dagar. I samband med avskaffandet trädde den nya 60-veckorsregeln in, som ger deltidsarbetslösa rätt till a-kassa under 60 veckor. I praktiken betyder det för någon som jobbar halvtid att man har rätt till dubbelt så många dagar med arbetslöshetsersättning jämfört med tidigare. Ändringen betyder stora förbättringar i deltidsanställdas ekonomi, inte minst för alla dem som arbetar i kvinnodominerade branscher där det ofrivilliga deltidsarbetandet är utbrett.

75-dagarsregeln har under åren kritiserats hårt från olika håll. 2014 gjorde Riksrevisionen en granskning av regeln och kom bland annat fram till att fler deltidsarbetslösa blivit arbetslösa på heltid sedan regeln infördes. Regeln gjorde nämligen att deltidsarbetslösa ställdes inför ett hopplöst val efter att de 75 ersättningsdagarna var slut: antingen fortsätta på sitt deltidsarbete utan ersättning från a-kassan, eller säga upp sig från sitt jobb och stämpla på heltid. Många av de med korta deltider kunde helt enkelt inte leva på sin anställning utan tvingades därför till heltidsarbetslöshet.

Argumentet vid införandet av 75-dagarsregeln var att den skulle leda till fler heltidsarbetande. En utveckling som dock inte inträffat. Riksrevisionens granskning visade nämligen att deltidsanställda inte hade haft det lättare att få heltidsjobb. En lika stor andel av arbetarna på arbetsmarknaden är idag deltidsarbetande som för tio år sedan visar en LO-rapport från 2017. Inte heller i detaljhandeln har deltidsanställningarna minskat sedan regeln infördes. Tvärtom har deltiderna blivit vanligare.

deltid

Andelen deltidsanställda i detaljhandeln har ökat från 63 procent 2008 till 67 procent 2016. Allra mest har deltiderna ökat bland de butiksanställda männen, medan kvinnornas deltider legat på en konstant hög nivå över 70 procent. De flesta som arbetar deltid i detaljhandeln gör det ofrivilligt, och skulle helst ha en heltidsanställning om det fanns möjlighet.

Många av de som arbetar deltid i detaljhandeln jobbar mycket få timmar. Ungefär en tredjedel av arbetarna har en tjänst på 1-19 timmar per vecka. Att få ekonomin att gå runt på så få timmar är mycket svårt. En del löser det genom att ha flera deltidsjobb, men detta är långt ifrån en lösning för alla då det ofta innebär en mängd problem att få ihop olika jobbscheman, och ännu svårare att få ihop med ett meningsfullt privatliv.

Möjligheten att kunna få ersättning från a-kassan är en förutsättning för att kunna klara sig för många av alla de med korta deltidskontrakt, timanställningar eller som arbetar vid behov i detaljhandeln. Handels välkomnar därför den nya 60-veckorsregeln som väntas ge fler deltidsarbetslösa betydligt bättre ekonomi än idag och som inte tvingar ut folk i heltidsarbetslöshet.

Cecilia Berggren

Ökande butikstölder- ett hot mot anställdas säkerhet och handlares verksamhet

Förekomsten av stölder och snatterier är ett utbrett problem inom handeln. Ny statistik över denna brottslighet visar på en dyster utveckling. Butiksbesökares stölder ökar kraftigt.

Stöld/snatteri har många negativa effekter. För anställda innebär stölderna otrygghet och en sämre arbetsmiljö. Handels rapport ”Stöld och snatteri” från 2016 visade att 76 % av butikspersonalen upplever obehag på grund av denna brottslighet. För handlarna innebär stölderna en betydande ekonomisk skada. Ur samhällsekonomisk synpunkt är konsekvensen minskade skatteintäkter.

Butiksbesökarnas stölder och snatteri är handelns mest utbredda problem med avseenden på olika form av stölder och svinn. Det sammanlagda värdet av dessa stölder uppgick 2013 till 4,4 miljarder, enligt en kartläggning gjord av HUI Research för Svensk Handel. Motsvarande siffra i 2015 års undersökning var 4,6 miljarder. Idag uppgår butiksbesökarnas stölder till 6 miljarder, enligt uppskattningar i en ny rapport. Detta innebär att stölderna kan antas ha ökat med 35 % sedan 2013. Utvecklingen går av allt att döma i fel riktning.

Problemet med stöld och snatteri har många dimensioner. En är det stora mörkertalet. En annan är att alltfler anmälningar läggs ned. 2013 lades 39 % av anmälningarna ned att jämföra med 54 % 2015. Oroande är också att en relativt stor andel av stölderna tycks ha kopplingar till organiserad brottslighet, vilket gör de anställda mer utsatta.

Förbättrad samordning mellan polis och myndigheter är som Handels visat en viktig komponent i att komma till rätta med brottsligheten. Det krävs också god samverkan mellan polis och handlare utifrån perspektivet av hur anställda och butiksägare upplever situationen. Företagare kan inte förväntas lösa hela problematiken själva genom investeringar i bevakning och säkerhet. Det finns dock som Handels rapport åskådliggjorde åtskilliga saker som butiker kan göra. Av yttersta vikt är att ge anställda utbildning och information, att lyssna på personalens berättelser och att se över bemanningen.

Åtgärder behövs här och nu. Butiken måste vara en trygg plats för de anställda och möjligheten att driva butik kan inte få urholkas av kriminella handlingar.

Uthållig efterfrågan behövs

Svensk ekonomi befinner sig i en högkonjunktur. Tillväxten kommer fortsätta vara stark i år och nästa år. Och sysselsättningen kommer fortsätta öka. Det går att läsa i LO-ekonomernas färska rapport om de ekonomiska utsikterna.  Samtidigt pekar man på problem. Allt är inte ljust. Arbetslösheten kommer sjunka alltför långsamt och målet om EUs lägsta arbetslöshet är långt borta. Trots en fortsatt hög arbetslöshet har företagen svårt att få tag på arbetskraft som kan utföra jobben.

I handeln ser vi liknande tendenser. Försäljningen ökar kraftigt, lönsamheten är god och fler anställs. Men just bristen på arbetskraft är ett växande bekymmer. Ändå verkar inte denna brist leda till någon kraftfull inflation. På så vis beter sig inte ekonomin som den brukar göra i en högkonjunktur.

Just denna särskilda kombination leder till att LO-ekonomerna trots högkonjunkturen ändå förordar en fortsatt expansiv ekonomisk politik. Det finns inga tecken på överhettning. Då är det än mer viktigt att bedriva en politik som håller upp efterfrågan i ekonomin. Utsatta grupper gynnas av ett högre efterfrågetryck. Det ser vi av att en stor majoritet av de jobb som tillkommit under högkonjunkturen har gått till just personer som bedöms vara i en utsatt position. Vidare kan ett fortsatt högt efterfrågetryck öka investeringar och därmed en fortsatt högre produktivitet.

Riksbanken bör därför fortsätta hålla nere räntorna, och regeringen måste med finanspolitiken fortsätta stödja den goda konjunkturen. De offentliga finanserna ser ut att bli rekordstarka och överskotten växer. Det finns ingen anledning till detta då det finns stora behov av investeringar och välfärd. Det LO-ekonomerna pekar på är särskilda insatser i utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken, samt satsningar på välfärden genom ökade bidrag till kommuner och landsting.

Handels har i princip inget att invända mot LO-ekonomernas förslag. De går i den riktning förbundet ser som helt nödvändig för att på allvar komma åt ojämlikhet och arbetslöshet. De konkreta siffrorna kan alltid diskuteras. Men för handeln är satsningar på större efterfrågan viktigt för att hålla upp försäljning, produktion och sysselsättning. Ökade satsningar på utbildning- och arbetsmarknadspolitik krävs för att branschen ska kunna få arbetskraft med rätt kompetens. Och för Handels medlemmar är tillgången till välfärd av god kvalitet en av de viktigaste politiska frågorna.

Stefan Carlén

Ökad kvalitet i arbetsmarknadspolitiken

I regeringens vårbudget 2017 finns en del positiva satsningar. Extra stöd till utbildning inom utsatta områden, och resursförstärkningar för pensionärer är sådana. Den stora frågan är dock hur regeringen ska klara av att nå sitt mål om lägst arbetslöshet i EU 2020. I en nyutkommen rapport visas att det kan gå genom att uthålligt hålla upp efterfrågan samtidigt som man satsar på utbildning och arbetsmarknadspolitik. Enligt regeringens egna siffror verkar det dock inte gå då de bedömer att arbetslösheten kommer hamna på 6,2 procent. Samtidigt visar siffrorna kraftiga överskott i de offentliga finanserna. Här finns uppenbarligen stora möjligheter för regeringen att lägga en höstbudget 2017 med satsningar på investeringar, välfärd och arbetsmarknadspolitiska insatser.

Om vi tittar närmare på arbetsmarknadspolitiken finns stora behov. Inom handeln säger företagen själva att de har svårigheter att få tag på personal som har kompetens att utföra arbetsuppgifterna. Samtidigt är arbetslösheten fortsatt hög. Detta är ett klassiskt matchningsproblem som måste lösas med satsning på utbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Handels har djupare granskat hur arbetsmarknadspolitiken fungerar i handeln. Handeln är den bransch som har störst antal arbetsmarknadspolitiska insatser förlagd till en arbetsplats. Det är ca 25 000 insatser som finns löpande på handelns arbetsmarknad. Även om det är bevisat att de har en betydelse för att öka anställningsmöjligheten för utsatta grupper finns betydande kvalitetsbrister.

En första kvalitetsbrist gäller den viktiga rollen som handledare. Tyvärr kan vi konstatera att det i praktiken inte finns handledare – annat än i bästa fall på pappret. Även där man fick särskilda handledarstöd fungerade det inte. I praktiken antas det att ordinarie personal vid sidan om sitt vanliga jobb också ska ta hand om den person som kommer. Någon särskild handledarutbildning för detta uppdrag finns inte. Inte heller ges tid eller resurser för handledning.

En andra kvalitetsbrist är att det inte heller finns någon av branschen framtagen utbildnings- eller utvecklingsplan. En handledare som ska fungera behöver ha en grundläggande plan och checklista över de färdigheter som ska utvecklas på arbetsplatsen. Utan en sådan finns det inte heller någon möjlighet att dokumentera de färdigheter som individen fått. Och det är slutligen den tredje kvalitetsbristen. Det saknas en grundlig dokumentation av vad personer i insatser har fått för färdigheter.

En önskvärd satsning på arbetsmarknadspolitiken handlar därför inte bara om mer medel till att göra det vi redan gör. Det handlar om tydliga riktade satsningar på handledning, att handledare får utbildning, att de får tid att utföra handledning, att de timmar som går åt för handledning fylls ut av andra eller av extra timmar till annan personal. Det går inte att förvänta sig att företagen själva ska stå för dessa kostnader.

Utöver detta har parterna i branschen ett ansvar att ta fram grundläggande utvecklingsplaner och checklistor. Parterna och särskilt facket har ett särskilt ansvar att granska åtgärderna så att de inte felaktigt utnyttjas av oseriösa företag, och staten har ett ansvar att lyssna på parterna. På det här området har regeringen möjlighet att kraftfullt förbättra matchningen på arbetsmarknaden och samtidigt stärka den svenska modellen. För vi skulle väl utveckla den svenska modellen, inte avveckla den?

Stefan Carlén

Bra lönsamhet i handeln

Hur lönsam är detaljhandeln i Sverige? Det beror på vem man frågar. Under en tid har det funnits två motsatta bilder. Den mest spridda uppfattningen har varit en dyster bild av en pressad bransch med sjunkande lönsamhet och allt färre anställningar. Denna bild etablerades bland annat via Handelsbarometern där ca 200 handelsföretagare varje månad fått svara på sin syn om försäljning lönsamhet och anställningar. Exempelvis hävdades det att lönsamheten sjunkit 2014 och detta upprepades varje månad under 2015 .

I motsats till denna dystra bild har dock andra undersökningar visat på en mer positiv utveckling. I Handels rapport, De verkliga vinsterna i handeln , visades att lönsamheten snarare varit god och att antalet anställda faktiskt hade ökat. Även om det då inte fanns några klara siffror för lönsamhet åren 2014 och 2015 gjordes bedömningen att dessa år skulle komma att visa på en ökning. Stöd för en sådan positiv uppfattning fanns också i Konjunkturinstitutets barometrar där ca 1600 handelsföretagare tillfrågats.

Vilket av dessa perspektiv fick då rätt? I Handels rapport, Hur lönsam är handeln , har SCBs statistik för handelsföretagens lönsamhet analyserats. Det visar sig att lönsamheten ökade kraftigt under 2014 och 2015. Såväl rörelseresultat som kapitalavkastning ökade. Lönsamheten mätt som rörelsemarginal ökade med 37 procent under dessa två år för hela branschen. Det visar sig också att detta är oberoende av företagsstorlek. Det har lönsamhetsmässigt gått bra för såväl små- och medelstora företag som för storföretag. Om man dessutom lägger till den kraftigt ökande försäljningen och fler anställda framstår knappast dessa år som dystra för branschen. Ändå var det den dystra bilden som var dominerande.

Det bör leda till eftertanke. För en bransch är det viktigt att ha en realistisk bild. Om handlare ständigt möts av ett budskap om att lönsamheten sjunker och att det blir färre anställda kan det vara skadligt. Viljan, lusten och modet att satsa kan påverkas negativt. I tider av snabb strukturomvandling kan det leda till negativa konsekvenser för en bransch. Ingen vinner på en sådan utveckling, vare sig anställda eller företagare.

Om samspelet mellan lag och avtal i den svenska modellen

Hur ser egentligen förhållandet mellan lag och avtal ut i den svenska arbetsmarknadsmodellen? Ibland låter det som att all form av lagstiftning på arbetslivets område står i strid med den svenska modellen. Andra gånger låter det som att både fack och arbetsgivare springer till lagstiftaren så fort man inte lyckas få sin vilja igenom i förhandlingar.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen kännetecknas av att löner och villkor i stor utsträckning regleras i kollektivavtal som tecknas mellan fack och arbetsgivare. Lagstiftningen är ytterst begränsad, jämfört med i många andra länder. Det här tycker vi från fackligt håll är bra. Det innebär att vår fackliga styrka får en direkt påverkan på villkoren i arbetslivet.

Varaktiga förskjutningar av maktbalansen i samhället kan bara åstadkommas genom att människor organiserar sig. Mot det övertag arbetsgivarna har – vi är beroende av dem för vår försörjning – kan löntagarna endast bilda en motkraft genom att sluta sig samman och sätta en gräns för vilka villkor man kan acceptera. Löntagarna måste kunna försvara sina egna intressen för att inte vara utlämnade till andras godtycke.

Att löner och villkor regleras i kollektivavtal ger människor starka skäl att vara med i facket. Det bästa sättet att slå vakt om sina arbetsvillkor är att vara med och bygga starka fack. Detta är ett avgörande argument när vi värvar medlemmar.

Därför har facket aldrig bett Socialdemokraterna att besluta om till exempel högre löner. Det skulle nämligen få den paradoxala effekten att färre valde att vara med i facket, vilket i förlängningen skulle göra det svårare att upprätthålla nivån på löner och villkor.

Men detta betyder inte att all form av lagstiftning på arbetslivets område står i strid med den svenska modellen. Arbetsmiljön är ett område där vi behöver lagstiftning. Människors säkerhet ska inte vara föremål för förhandling. Hur man ska uppnå en god arbetsmiljö kan regleras ytterligare i avtal, men grunden måste läggas i lagen.

Anställningsskyddet har reglerats i lag sedan 1970-talet. Återigen kan starkare skydd finnas i avtal, men grunden läggs i lagen. Det är bra. För medan löner och villkor är ett resultat av den fackliga styrkan är anställningsskyddet många gånger en förutsättning för den fackliga styrkan. Den som inte riskerar att förlora jobbet hur som helst är mer benägen att stå upp mot sin arbetsgivare. Om anställda ska kunna ställa krav på sin arbetsgivare att teckna kollektivavtal krävs att det inte är först när kollektivavtalet är tecknat som de får ett skydd mot uppsägning.

Därför är det bra att ett grundläggande anställningsskydd finns i lag. Och när lagen visar sig tillåta sådant som inte borde vara tillåtet behöver lagen ändras, utan att det på något sätt kommer i konflikt med den svenska modellen. De senaste tio åren har två stora förändringar skett. 2007 infördes anställningsformen allmän visstid i LAS, vilket ger arbetsgivare möjlighet att anställa tillfälligt trots att de egentligen behöver personal tillsvidare. Och i höstas slog en dom i Arbetsdomstolen fast att LAS ska tolkas som att den inte skyddar mot att få timmar hyvlade från sitt anställningskontrakt. Nu måste LAS ändras så att tillsvidareanställning åter blir norm och så att lagen skyddar timmarna på kontraktet på samma sätt som den skyddar mot uppsägning. Det skulle stärka den svenska modellen genom att underlätta för människor att organisera sig i facket – i fack som tillsammans med arbetsgivarna reglerar löner och villkor i kollektivavtal.

David Eklind Kloo