Satsa på handelns viktigaste resurs – de anställda

Handeln är liksom andra branscher föremål för ständig strukturomvandling. Mycket talar för att branschen har stor potential att växa framöver. Arbetsuppgifter kommer att förändras – inte försvinna. Den utveckling vi ser till följd av teknisk utveckling och digitalisering sätter allt mer fokus på de anställdas kompetenser. Branschens viktigaste resurs.

För fortsatt stark konkurrenskraft krävs, förutom goda arbetsvillkor, insatser för att öka lärandet i arbetslivet. Tillgången till kompetensutveckling är idag låg på arbetsplatser inom handeln. Det behövs också förbättringar när det kommer till de reguljära utbildningsvägarna.

Fack och arbetsgivare arbetar tillsammans intensivt för att förbättra de gymnasiala utbildningarna mot handeln. Fler behöver välja en utbildning riktad mot branschen och de olika utbildningsvägarna in behöver bli fler. Ökande kompetensbehov ställer krav på attraktiva och kvalitativa utbildningar som utgår från branschens behov av personal med rätt kompetens.

Förutom efterfrågan på nya kunskaper skruvas kraven också upp på kompetenser som länge varit viktiga för handeln. Här är mötet med kund centralt. Inte minst fysiska butiker måste i konkurrensen erbjuda hög nivå på områden som kundservice, tillgänglighet, produkt- och specialistkunskap, konsumentkunskap och hållbarhetsfrågor.

Det är därför glädjande att Skolverket nu föreslår regeringen att besluta om förändringar i gymnasieskolan för att bättre svara upp mot branschens skärpta kompetensbehov.

Yrkesprogrammet ”handels- och administrationsprogrammet” föreslås bli det mer sammanhållna ”försäljnings- och serviceprogrammet” med uppdaterade examensmål och kursplaner. Inriktningen administrativ service föreslås avvecklas och förutom sälj och service så blir det mer genomgripande fokus på digital handel och hållbar utveckling.

Skolverket föreslår också att valbara handelskurser ska finnas på de flesta andra yrkesprogram. Det är en åtgärd som är positiv för den specialisering handeln går igenom. Avslutningsvis föreslås en omfattande försöksverksamhet med handelsinriktning (med yrkeskurser) på det studieförberedande ekonomiprogrammet. Det är något som branschens parter ser positivt på.

Mot den bakgrunden är det mycket anmärkningsvärt att C, L, KD, M och SD, i riksdagen nyligen röstat igenom att regeringen bör utreda en tvåårig yrkesskola på gymnasiet. Som olika branschföreträdare påpekat är det en dålig idé som saknar förankring i behoven på arbetsmarknaden. Förslaget går också i en helt annan riktning än handelns parters pågående arbete för mer kvalificerade gymnasieutbildningar mot branschen.

Förslaget om en tvåårig yrkesskola saknar relevans för svensk arbetsmarknad. Dessutom riskerar elever att hamna i en situation där se ser sin utbildning som helt otillräcklig för de yrken de faktiskt valt att utbilda sig till. Lösningen på utmaningen att få fler elever att nå gymnasiebehörighet kan inte vara att sänka kunskapskraven.

Genom att satsa på handelns viktigaste resurs, personalen, ges förutsättningar för fortsatt stark konkurrenskraft i en föränderlig tid. Det arbetet förutsätter gymnasiala utbildningar som utgår från branschens kompetensbehov, inte politiska poänger.

Daniel Söderberg Talebi

Jämlikhet och full sysselsättning får inte bli tomma ord

Den 10 april lade regeringen fram sin vårändringsbudget. Ett uppdrag som facklig ekonom är att analysera hur olika budgetförslag påverkar anställda i handeln. Det knepiga denna gång var vad man skulle analysera. En vårändringsbudget kan ju inte förändra särskilt mycket givet det finanspolitiska regelverk vi har.

Istället är den styrande budgeten den som röstades igenom i december 2018 av M, KD och SD med hjälp av C och L som lade ned sina röster. Det var en ren högerbudget med kraftiga skattesänkningar för höginkomsttagare och besparingar på arbetslivsområdet. Regeringen kan inte – med nuvarande regelverk – ändra särskilt mycket i den eftersom den just byggde på så omfattande skattesänkningar. Visst finns några smärre justeringar i vårändringsbudgeten som kan ses som positiva, exempelvis fortsatt fritt inträde på muséer och bibehållen jämställdhetsmyndighet. Men det är små justeringar.

Sen borde nog den socialdemokratiskt ledda regeringen mer tydligt ha använt sig av biskop Brasks gamla devis – härtill är vi nödd och tvungen. Fördelningseffekterna av högerbudgeten är allvarliga. Dessa beskrivs bäst i en bilaga till budgeten. Där konstateras föga förvånande att det är de rikaste som tjänar på det som M, Kd, Sd samt C och L ligger bakom. Slutsatsen måste svida för en socialdemokrat:

”Reformerna bidrar därför till en ökning av inkomstspridningen och till att minska den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.”

Nej, om man nu inte kunde göra så mycket denna gång så behöver analysen mer fokusera på det som kommer. Om man verkligen vill bygga ett starkare samhälle med full sysselsättning, ökad välfärd och minskade klyftor behöver man tänka bortom nuvarande ekonomisk-politiska doktrin.

Dessvärre ger de underlag som vårändringsbudgeten bygger på ganska dystra framtidsutsikter – om det är den riktning man utgår från. I underlagen räknar man med att arbetslösheten fortsatt ska ligga på höga 6,5 procent de kommande åren fram till nästa val. Det är dock något som kan visa sig vara optimistiskt om lågkonjunkturen slår till.

För en facklig ekonom är det med sorg man tar del av underlagen som räknar med fortsatt stora överskott och amorteringar på statsskulden – trots att vi netto inte har någon statsskuld. I diagrammet visas siffror från det ekonomiska underlaget till vårändringsbudgeten.

Siffrorna visar att man räknar med att sammanlagt minska statsskulden med drygt 400 miljarder fram till 2022. Som andel av BNP minskar den från redan låga 25 procent till 13 procent. Samtidigt har vi stora behov av investeringar och välfärdssatsningar, av en politik om utjämnar klyftor och möjliggör en låg arbetslöshet.

Den här långsiktiga inriktningen av politiken är svårsmält för de flesta. En politik vars underlag själv utgår från fortsatt hög arbetslöshet och stora klyftor, samtidigt som den lägger pengar på hög kan inte vara något som en socialdemokratisk regering vill se. Nu måste tiden komma för den politiska majoriteten i detta land, såväl regering som stödpartier, att komma fram med en trovärdig plan för minskad arbetslöshet och ökad jämlikhet. Detta arbetarrörelsens historiska uppdrag får inte reduceras till att bli tomma ord utan innehåll. Om det inte går för att C och L blockerar all progressiv politik – då måste dessa partier stå till svars. Socialdemokratin själv måste ange en trovärdig plan och en tydlig riktning. Redan i höstens budget bör de första stegen tas.

Och om någon undrar: Ja fackföreningsrörelsen har goda förslag för hur det ska gå till.

Stefan Carlén

Hans forskning om lägstalöner blev banbrytande

Förra månaden kom beskedet att Professor Alan Kreuger tragiskt hade gått bort vid 58 års ålder. Så varför skriver jag om en amerikansk akademiker? Jo han var en av världens ledande ekonomer och hans forskning inom framförallt lägstalöner var banbrytande. Kreugers mest inflytelserika arbete var hans studie på lägstalöners effekt på sysselsättning som han skrev med David Card 1992. Innan studien kom antog de flesta ekonomer att om du höjer lägstalöner kommer det att leda till högre arbetslöshet. Kreuger och Card insåg att det var en hypotes de kunde testa.  De jämförde sysselsättningen i New Jersey och Pennsylvania före och efter det att New Jersey höjde sin lägstalön. Det de fann var att den höjda lägstalönen inte hade någon negativ effekt på sysselsättningen. Tvärtom blev det en liten positiv effekt på sysselsättningen jämfört med grannstaten.

Studien förändrade ekonomisk forskning. En utmaning inom fältet har alltid varit avsaknaden av kontrollerade experiment som finns inom exempelvis naturvetenskapen; det är så många saker som påverkar ekonomi att det är ofta är svårt att vet vad som är orsakar vad. Men när en delstat höjer lägstalönerna blir det ett naturligt experiment som säger mer en klassisk nationalekonomisk metod. Liknande naturliga experiment har utförts av forskare sedan dess och en överväldigande del av resultaten stödjer Card och Kreugers första resultat, att en höjning av lägstalönen har betydligt mindre påverkan på sysselsättningen än vad som klassisk nationalekonomi hade förutspått. Det är därför intressant när till och med företag som Amazon och Wal-Mart som inte direkt varit kända för sina höga löner på senare tid valt att höja sina lägstalöner rejält.

Hur översätts det här till svensk kontext. Det är svårt att säga eftersom forskningen ägnats åt vilken effekt en höjd lägstalön har på sysselsättningen. I Sverige är fokus nästan alltid på att sänka de lägsta lönerna. Det är oklart om sysselsättningseffekten av höjd lägstalön är spegelbilden till den av sänkt lägstalön, och det är möjligt att arbetsgivare reagerar olika på ökade respektive minskade kostnader. Ur det osäkra forskningsläget kombinerat med den ökade kraven på kunskap och kompetens från digitaliseringen och teknikutvecklingen känns det ytterst tveksamt att lägstalönen ska sänkas. Speciellt om vi tar hänsyn till alternativkostnaden en sådan sänkning skulle kunna föra med sig med en ökad ojämlikhet och risken med så kallade working poor. Vi har redan idag pensionerade medlemmar som efter ett helt arbetsliv tvingas leva efter på usla pensioner. Risken finns att ännu lägre löner leder att skattebetalare tvingas stå för socialt stöd för att man inte klarar att försörja sig.

Anton Strömbäck

Handeln måste rusta för minskad klimatpåverkan

På lördag går årets ”Earth Hour” av stapeln. Lamporna kommer att släckas i hem och på företag världen över som en påminnelse om vikten av att ta klimatfrågan på allvar. Mellan 20.30 och 21.30 äger manifestation rum. Manifestationer av detta slag är av stort symbolvärde, men det räcker inte med enskilda symboliska handlingar. Livsmönster behöver ändras i grunden för att rädda klimatet. Ett ansvar vilar på den enskilda individen, men också på företag. Det gäller inte minst företag inom handeln. Företag inom den svenska handelssektorn är både skyldiga samhället och dess anställda att ta det ansvaret.

Det är lätt att underskatta Sveriges negativa klimatpåverkan på grund av att statistik kan misstolkas. Av officiell SCB statistik framgår det att Sveriges koldioxidutsläpp har minskat med 26 % sedan 1990. Det låter som en framgång, men problemet är att den statistiken bara mäter direkta utsläpp inom ramen för Sverige. Utsläpp som kommer från svensk konsumtion av bland annat varor och transporter utanför Sveriges gränser inkluderas inte. Dessa utsläpp står för 2/3 av svenskars klimatpåverkande utsläpp. Medan utsläppen i Sverige minskar ökar utsläppen som svensk konsumtion orsakar utanför landets gränser. Detta innebär att svenska konsumenter faktiskt står för en ansenlig klimatpåverkan. Uppskattningar gör gällande att den genomsnittliga svensken har ett leverne som hade varit hållbar om vi hade haft 4 jordklot. Konsumtionens påverkan tillhör de tyngsta posterna.

Situationen är illavarslande, men det finns många förändringar som kan påverka till det bättre. Forskning har visat att de val av livsstil i vardagen som minskar klimatpåverkan mest är att leva utan bil, undvika flygresor, att använda förnybar energi och att gå över till växtbaserad kost. Kopplat till konsumtion av varor är det bland annat viktigt att minska matsvinnet, konsumera närodlat, spara in på plastpåsekonsumtion, undvika att köpa engångsartiklar och att välja varor med mer miljövänliga förpackningar.

Varje individ och konsument har en möjlighet att göra förändringar som sparar på klimatet, men att lägga allt ansvar på individen är varken meningsfullt eller rättvist. För att ta ett exempel är det förhållandevis lätt att från ett storstadsperspektiv leva utan bil, men förutsättningar för att göra det är inte lika goda i alla delar av landet givet dagens kollektivtrafik, därför är det mindre förvånande att få väljer att åka kollektivt på landsbygden. Stat, kommun och landsting har ett ansvar i att styra samhället mot miljövänligare konsumtion och livsmönster, men det har även handelsföretagen.

Företag behöver nyttja möjligheten att hjälpa konsumenten till mer klimatsmarta val genom utformning av sortiment, prissättning och ställa krav på leverantörer. Vad som är positivt är att vi i synnerhet inom dagligvaruhandeln börjar se utvecklingar i den riktningen hos större aktörer. Axfood har nyligen gått ut med att man är i begrepp att fasa ut engångsprodukter ur sortimentet och att juiceflaskor inkluderas i pantsystemet. Coop har presenterat att man lanserar Rpet-flaskor för egna produkter, flaskor som ger pant och innehåller återvunna plastkomponenter. Även bland företag som är leverantörer till större kedjor tas nu egna initiativ för att skapa miljövänligare förpackningar till volymvaror som juice, mejeriprodukter och toalettpapper. När intresset för miljövänligare förpackningsmaterial ökar kommer dessutom ny forskning som erbjuder nya tekniska lösningar. Ett aktuellt exempel är ett forskningsprojekt på KTH som resulterat i nya förpackningsmodeller som har potential att öka livsmedels hållbarhetstid och därigenom minska matsvinnet.

Sett i ljuset av det överhängande globala klimathotet som vi står inför ter sig initiativ av den art som nämnts i denna text som ganska små. Men när medvetna konsumenter förväntar sig förändring kan initiativen blir fler och när de blir många kan resultaten bli betydande.

Därför är varje initiativ för minskad negativ klimatpåverkan kopplat till handeln både välkommet och nödvändigt. Det är nödvändigt för klimatet, men också för att handelsanställda ska kunna identifiera sig med den bransch de arbetar inom och trivas med sitt arbete. Handeln har många anställda med ett starkt intresse för miljöfrågor. Det minsta man kan kräva är att alla dessa ska kunna känna att de arbetar i företag som långsiktigt och målmedvetet strävar efter att minska sin klimatpåverkan.

 

Stärk möjligheterna till kompetensutveckling

Till helgen är det dags för Socialdemokraternas partikongress i Örebro. Regeringens största parti samlas då för att diskutera politik på temat kompetensutveckling. Socialdemokraterna menar att det behövs en ny politik på området eftersom den tekniska utvecklingen, med digitalisering och automatisering, ställer nya och högre krav på kunskap och utbildning.

Det är en verklighetsbild som känns igen från handeln. Självscanning och automatiserade lager är två exempel på teknikutveckling som förändrat arbetsuppgifterna för handelsanställda. Den fysiska butikens kanske viktigaste konkurrensfördel gentemot e-handeln är just kompetent personal och hög servicenivå. Det innebär höjda kompetenskrav och gör att det inom handeln, i likhet med många andra branscher på arbetsmarknaden, råder brist på arbetskraft med rätt kompetenser. Siffror från Konjunkturinstitutet visar att företagen inom detaljhandeln under en längre tid uppgett historiskt höga, och fortsatt ökande, problem med att rekrytera personal. Under sista halvåret 2018 var det hela 27 % som uppgav att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens.

Även handelsanställdas egna upplevelser visar på behovet av förstärkta möjligheter till kompetensutveckling.

• 2 av 3 handelsanställda anser att de inte får tillräckligt med kompetensutveckling.
• 1 av 3 handelsanställda planerar att byta bransch, och hälften av dessa uppger att för bristande möjlighet till kompetens- och yrkesutveckling är en av anledningarna till det.
• 3 av 4 handelsanställda tror sig behöva vidareutbildning utanför jobbet någon gång i framtiden, men 3 av 4 av dessa ser hinder för det. De största hindren är svårigheter att kombinera jobb och studier, dåliga försörjningsmöjligheter och att man inte vet vilken utbildning man skulle välja.

Detta ställer både krav på insatser för att öka lärandet i arbetslivet och på satsningar för att anpassa reguljära utbildnings- och studiefinansieringssystemen till yrkesverksammas behov. Därför är det positivt att Socialdemokraterna tar upp båda dessa områden i sitt program och föreslår bland annat ett samverkansprogram för lärande i arbetslivet mellan det offentliga och arbetsmarknadens parter, ett omställningsuppdrag till yrkeshögskola och högskola samt anpassning av studiemedelssystemet efter yrkesverksammas behov. Det är reformer som kan ge fler möjlighet till kompetensutveckling både på och utanför jobbet.

Socialdemokraterna tar också upp vikten av förbättrade anställningsvillkor för att främja lärande i arbetslivet. Detta är särskilt viktigt för handelsanställda. Handels undersökningar visar att det är betydande skillnader i tillgång till kompetensutveckling mellan den som är deltidsanställd (38 % får årligen utbildning på jobbet) jämfört med den som jobbar heltid deltidsanställd (57 %). För att kompetens ska stanna kvar i handeln och för att arbetsgivare ska lyckas attrahera kompetent arbetskraft krävs ett mer långsiktigt tänk med rejäla satsningar på personalen och villkoren i branschen – både från arbetsgivare och från lagstiftare. Därför är Socialdemokraternas förslag om att slopa allmän visstid, stoppa hyvling och minska förekomsten av delade turer bra och välkomna.

Nu gäller det att regeringen också levererar och ser till att de förslagen blir verklighet.

Det är de anställda som kan skapa en bättre köpupplevelse – satsa på dem

I dagarna släppte marknadsundersökningsföretaget Daymaker sin årliga rapport om hur kunder upplever mötet och servicen i butik. Rapporten har fått stor uppmärksamhet i branschen och resultaten har beskrivits som högst oroväckande. Kontentan är att upplevelsen av den övergripande kvalitén i kundmötet inte förbättras avsevärt över åren, trots att sammanställningen visar att det borde finnas stor förbättringspotential.

Om det stämmer är resultatet bekymmersamt för de fysiska butikerna, eftersom den konkurrerande e-handeln ständigt växer. Försäljningen i sällanköpsbutiker har stannat av och om inget görs kan det till och med bli så att försäljningen minskar. Nyckeln för att stärka positionen är personalen. En butiks största tillgång är dess personal. Det är genom kundmötet som butiken kan skapa kundlojalitet och ett värde i att besöka butiken. Med färre besökare ökar vikten av att genom personalens insatser öka andelen butiksbesök som leder till ett inköp, den så kallade konverteringsgraden. Idag ligger snittet på mellan 20 och 40 % för en genomsnittlig butik.

En jämförelse mellan startår 2009 och 2017 visar att den övergripande kundupplevelsen faktiskt förbättrats enligt Daymakers index från 66 % till 77 % i kundnöjdhet. Det är främst upplevelsen av den första kontakten som förbättrats avsevärt. Men det finns en stor förbättringspotential när det gäller att fånga upp den idag ofta relativt pålästa kunden genom att ge extra kunskap om produkterna. Kunden upplever det också som att de sällan erbjuds eller uppmuntras att testa produkten och att hjälpen som de får i att ta ett köpbeslut är begränsad. Undersökningen tyder på att kunder faktiskt uppskattar att få hjälp i köpbeslutet genom konkreta rekommendationer och erbjudanden som skapar merförsäljning. Kundernas nöjdhet med hjälpen i själva köpbeslutet har sjunkit sedan 2009 och ligger idag på cirka 20 %.

Undersökningen visar även på ett annat område som kan förbättras: de flesta företag idag har både butikshandel och e-handel och sambandet däremellan skulle kunna utnyttjas bättre för att se till att kundkontant verkligen resulterar i inköp. 6 av 10 kunder som frågar efter en vara som de sett på nätet ombeds själva beställa den online. I och med det går ett tillfälle att säkra ett inköp om intet. Som alternativ pekar Daymakers kartläggning på möjligheten att hjälpa kunden att lägga en order online eller att utifrån en analys av kundens behov hjälpa kunden till ett köp i butiken. Möjligheterna att använda Click och Collect samt returhantering för att etablera en kontakt som kan resultera i kundlojalitet och inköp identifieras också som viktiga framgångsfaktorer.

När det gäller Daymakers undersökning ska man dock vara medveten om att vi inte får veta exakt hur den gått till. Vi vet inte exakt vilka undersökningsmetoder som använts och vilka individer som har utfört undersökningen. Därför kan vi inte betrakta undersökningen som ett facit och det är svårt att veta graden av relevans i jämförelser mellan olika år. Grunden för undersökningen är insamlad data från så kallade mystery shopers som har anlitats för att agera som kunder. Mystery shoppers är personer som utifrån en kriterieanalys får uppdrag att simulera rollen som kund. Handels har tidigare kritiserat detta sätt att analysera företag, främst med hänsyn till personalens integritet och den stress hos personalen som metoden kan skapa. Den etiska dimensionen av mystery shoping är värd att ifrågasätta, men likväl är undersökningen gjord med resultat som åtminstone kan ses som en indikation på i vilka avseenden kundmötet kan förbättras.

Ett långsiktigt arbete med att höja kundnöjdheten förutsätter att personalen ses som den resurs den är:

• Kompetens måste säkerställas genom relevant och tillräcklig utbildning.
• Arbetsmiljön behöver tas på allvar.
• Personaltätheten behöver ligga på en sådan nivå att det är realistiskt att tro att butiker verkligen kan skapa den kundnöjdhet som eftersträvas.
• Branschen måste kunna erbjuda fler tillsvidareanställningar på heltid.

Kvalitet i kundmötet åstadkoms inte genom pappersprodukter utan genom att ge de anställda de rätta förutsättningarna.

 

Tid, makt och pengar – en fråga om kön och klass

På fredag är det internationella kvinnodagen. På initiativ av Sveriges Kvinnolobby driver en rad organisationer, däribland Handelsanställdas förbund, kampanjen #lönheladagen. Den baseras på statistik från Medlingsinstitutet och siffror från 2017 visar att den ovägda löneskillnaden mellan kvinnor och män är 11,3 procent. Det betyder att en genomsnittlig kvinna varje månad tjänar 4 200 kronor mindre än en genomsnittlig man. Omräknat i tid innebär det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16.06 varje dag, om man utgår från att en arbetsdag är 8-17 (vilket den dock sällan är för den som jobbar inom handeln).

Men om man gräver i siffrorna så upptäcker man snart att det faktiskt är ännu värre ställt med jämställdheten. För ovan nämnda löneskillnader gäller efter att deltider räknats upp till heltider. Och föga förvånande är det betydligt vanligare att kvinnor jobbar deltid än att män gör det.

Om vi ser till butiksanställda så är den genomsnittliga skillnaden i heltidslöner mellan män och kvinnor 3 %. Det låter ju jämförelsevis ofarligt kanske någon tänker. Men samtidigt jobbar kvinnor i handeln i genomsnitt 12 % färre timmar än män, vilket gör att den totala skillnaden i inkomst mellan könen ändå blir 15 %. Undersöker vi löneutvecklingen så går män och kvinnor in på ungefär samma nivå när yrkeslivet börjar runt 20-årsåldern, men nästan direkt börjar klyftan växa och den fortsätter att göra det i ytterligare 20-25 år, varefter den sedan ligger stabilt fram till pensionen.

I den årliga Jämställdhetsbarometern som LO tar fram undersöks inte bara på skillnaderna mellan män och kvinnor, utan också mellan arbetare och tjänstemän. LO utgår från faktiska månadslöner, det vill säga hur mycket en löntagare får betalt för de timmar hen har jobbat. På så sätt ges en mer rättvisande bild som också tar hänsyn till att kvinnor jobbar deltid i högre grad än män.

Skillnaden mellan en man i tjänstemannayrke och en kvinna i ett arbetaryrke är hela 22 200 kronor per månad.  Den förstnämnde tjänar i snitt 40 700 kronor och den sistnämnda 18 500 kronor. Det säger sig självt att så dramatiska löneklyftor ger väldigt olika livsvillkor och möjlighet till frihet och självbestämmande. Inte bara under arbetslivet, utan också under stundande år som pensionär. Allt för många kvinnor riskerar en framtid som fattigpensionärer på grund av en ojämställd arbetsmarknad.

Men är det så att kvinnor i högre grad än män vill jobba deltid? LO tittar också på detta, och kommer fram till att arbetarkvinnor i betydligt större utsträckning än andra grupper arbetar deltid för att det är det enda som erbjuds av arbetsgivarna. Till skillnad från andra grupper är det också en del av arbetarkvinnorna som uppger att de arbetar deltid eftersom arbetet är för psykiskt eller fysiskt påfrestande för att orka arbeta heltid.

Låga löner, otrygga anställningsvillkor och utbrett ofrivilligt deltidsarbete – det är inte en slump att fler kvinnors än mäns arbetsliv kännetecknas av detta. Det är på grund av patriarkala och diskriminerande strukturer. Och för att krossa sådana behövs en klassmedveten kamp för jämställdhet – både fackligt och politiskt.

Och vad innebär det då? Jo, om kvinnor precis som män ska kunna få #lönheladagen, så måste kvinnor också få både möjlighet och förutsättningar att också jobba hela dagen. Och för att åstadkomma det behöver vi bland annat:

• Göra heltid till norm.
• Stärka anställningstryggheten, avskaffa sms-anställningar och hyvling.
• Dela föräldraförsäkringen jämnt mellan vårdnadshavarna.

Ola Palmgren

---