Från Ellegalan till hållbarhet

Det är galasäsong och den senaste veckan har det varit både Elle- och Guldbaggegala. Av tradition är de ett fönster för designers att visa upp sina senaste modeskapelser. Men allt är inte riktigt som vanligt, något har hänt. I år hade Ellegalan temat hållbarhet. Vi är flera som funderar på hur en mer hållbar handel och modeindustri ska se ut.  I en tid när effekterna av klimatförändringar blir allt tydligare känns klädindustrins kopplingar till överkonsumtion miljömässigt ohållbara. 

Det är därför glädjande att framtidens akademiker verkar prioritera hållbarhet inom handeln.  Centre For Retailing vid Handelshögskolan i Göteborg lyfter varje år fram uppsatser som tittar närmare på frågor som fördjupar sig inom handel.  Två uppsatser fångade speciellt mitt intresse Uthyrning av kläder -Framtidens garderob?och Contextualizing slow fashion – disentangling meanings of sustainable clothing consumption among young professionals. Två olika uppsatser som tittar på mer hållbara lösningar för klädindustrin. Den första uppsatsen lyfter frågan om försäljning av second hand kläder som ett sätt att ta vara på de resurser som redan finns i samhället och få en mer hållbar klädindustri. Vidare studeras hur konsumenters förhållningssätt till ägandeskap påverkar alternativet att välja uthyrning av kläder. Den andra uppsatsen studerar valen som miljömedvetna, unga, yrkesverksamma kvinnliga konsumenter måste hantera i sin konsumtion av kläder. Hur kan de göra sin garderob mer hållbar och samtidigt trendig för att bygga sin identitet som karriärkvinna.

Historiskt har det varit naturligt att ärva, låna och dela med oss av kläder inom familjen. I dagens samhälle där konsumenten ständigt ska uppdatera sina kläder efter rådande trender och det ständigt finns tillgänglighet via online-/offlineplattformar skapas andra förutsättningar. Fast fashion och dess ständiga uppdatering av nya trender innebär en produktion och konsumtion av nya klädesplagg som har en stor påverkan på klimatet.

En minskad konsumtion av inköpta kläder och plagg som har en längre livstid innebär att de skulle kunna återanvändas för en mer hållbar klädkonsumtion. När konsumenter istället för att köpa nytt beslutar att återanvända second-handkläder, eller om de säljer vidare eller skänker sina egna plagg minskar miljöpåverkan. För att möta efterfrågan från mer trendkänsliga konsumenter har företag som erbjuder uthyrning av kläder börjat etablera sig.

Helt klart är att en mer hållbar klädkonsumtion är något som efterfrågas av kunderna. Det visas bland annat av att second hand-försäljningen växt kraftigt inom handeln. Snart hoppas jag att second hand-kläder tar plats även hos de stora butikskedjorna. Detsamma gäller uthyrning. Till framtidens galasäsonger kanske festblåsorna finns att hyra på HM och Lindex efter festligheterna. Då kan de återanvändas gång på gång av kunder som annars inte har råd eller samvete att köpa dyra kläder som används bara en gång.

Anton Strömbäck

Frisöryrket ett jobb för framtiden

Handels publicerade nyligen rapporten Ett klipp i taget som är en är en grundlig genomgång av hur lönsamhet och struktur ser ut i den bransch som sysselsätter frisörer. Rapporten visar att frisörbranschen växer i hela landet, särskilt i storstadsområdena. Det är en av de mest lönsamma branscherna i Sverige och allt tyder på att det kommer att vara så även i framtiden. Men strukturen i branschen förändras: Antalet anställda har ökat kraftigt och antalet egenföretagare/hyrstolar har minskat.

Eftersom ett hantverksyrke som frisör inte kan ersättas av digitalisering eller automatisering är branschen stabil och styrs av efterfrågan från kunderna. Hittills har efterfrågan ökat och dessutom har frisörsalonger börjat att kombinera sin verksamhet med andra skönhetsbehandlingar som nagel-, frans och brynbehandlingar.

Men frisöryrket är stressigt och fysiskt slitigt. Det gör att sex av tio frisörer lämnar yrket inom åtta år. En majoritet av frisörerna har någon gång haft besvär med värk/smärta i rygg, nacke eller armar. Ett steg mot bättre arbetsmiljö är de regelbundna hälsokontroller som fack och arbetsgivare kommit överens om i kollektivavtalet och det finns även andra åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Ett exempel är att arbetsgivaren gör schemat i tid. Av dem som får ut schemat minst fyra veckor i förväg svarar nästan 70 procent i medlemsundersökningen att de är mycket eller ganska nöjda med sitt inflytande över schemat och arbetstid.

De frisörer som stannar kvar i yrket trivs, det syns i flera undersökningar. Vi vet att anställda som har kontroll över när och hur jobbet utförs ofta trivs bättre än andra. Och även om frisörer ofta är stressade, har de viss kontroll över hur arbetet ska utföras, vilket kan bidra till att stressen inte blir skadlig. Enligt en forskningsstudie från Karolinska Institutet är frisörer mer stressade än normalt, men de sover ändå bra, motionerar och är inte deprimerade. Det finns alla förutsättningar för ett gott arbetsliv inom frisöryrket i framtiden.

Anton Strömbäck

Kraftig ökning av VD-lönerna i handeln

Det finns stora klyftor i samhället och handeln är inget undantag. I detaljhandelsavtalet för arbetare låg 2018 den genomsnittliga löneinkomsten inklusive ob-ersättning på 18 700 kr i månaden. En tredjedel hade löneinkomster under fattigdomsgränsen. Kombinationen av låga löner och korta deltider medför att många detaljhandelsanställda har svårt att försörja sig.

Mot bakgrund av detta är det alltid intressant att ta del av branschtidningen Markets granskningar av VD-lönerna i de största handelsbolagen. I genomsnitt hade VD-arna en årsinkomst på knappt 4,6 miljoner kr vilket motsvarar drygt 380 000 kr i månaden. Det innebär att en genomsnittlig VD tjänar tjugo gånger så mycket som en genomsnittlig detaljhandelsanställd.

Men det finns naturligtvis de som tjänar över genomsnittet. ICAs VD Per Strömberg tjänade hela 17,3 miljoner 2018, drygt 1,4 miljoner i månaden, vilket är nästan 80 gånger mer än vanliga detaljhandelsanställda.

Löneökningarna 2018 för detaljhandelsanställda låg i genomsnitt på blygsamma 400 kr (för heltid) i månaden vilket motsvarar 1,6 procent. För VD-arna ökade årsinkomsten med 311 000 kr vilket motsvarar 26 000 kr i månaden och 7,2 procent i löneökning. Löneökningen i kronor blev således 65 gånger högre för en VD än för en vanlig detaljhandelsanställd. Och 7,2 procent är naturligtvis betydligt högre än det som brukar kallas ”märket” på svensk arbetsmarknad.

Men även här finns det VD-ar som ökat sina löner mer än genomsnittet. För att bara nämna några så ökade Johan Sjödin (Jysk) sin årsinkomst med 1,9 miljoner (80%), Björn Lindblad (Mio) med 1,6 miljoner (42%), Thomas Evertsson (Willys) med 1,2 miljoner (25%), Gustaf Öhrn (Åhlens) med 1 miljon (17%).

Lönerna för toppcheferna upplevs naturligtvis som fantasisummor för de som måste jaga timmar för att kunna försörja sig. Det skapar inte endast ekonomiska klyftor utan medför också helt olika syn på verkligheten. I den anställdes verklighet får de höra krav på återhållsamma löner, sänkta lägstalöner, hyvling av arbetstider, slimmade organisationer och att marginalerna är tuffa. Men i toppchefernas värld finns uppenbarligen medel till höga löneökningar – så länge det går till dem själva.

Stefan Carlén

Ingen julhandel utan anställda

Julruschen är den mest intensiva perioden för handeln och nästan varje år slår julhandeln rekord. Under 24 av de senast 27 åren har julhandeln ökat. Förra årets julhandel omsatte nästan 11 miljarder mer än samma period 2010. Även i år bedömer analysföretaget HUI Research att julhandeln kommer slå rekord.

Prognosen är att årets julhandel (detaljhandelns omsättning i december) ökar med 3 procent. Det motsvarar försäljning på 79,8 miljarder kronor och omfattar både mat, julklappar och andra varor. För 21 miljarder kronor förväntas svenskarna köpa julklappar, vilket i genomsnitt innebär att en person som köper julklappar kommer spendera omkring 3000 kr.

De som möjliggör julhandelns merförsäljning är dock handelns alla anställda. För de anställda är julhandeln en tid präglad av långa arbetspass i högt tempo. Ökat tryck i butikerna i form av jäktande kunder i kombination med underbemannade arbetsplatser skapar hög arbetsbelastning, stressig arbetsmiljö och begränsade möjligheter att ta paus. Handels har tidigare uppmärksammat att bristande bemanning försämrar arbetsmiljön och påverkar anställdas hälsa negativt

För att hantera det ökade kundtrycket anställer många handlare extra personal under julen och ordinarie personal får ofta arbeta fler timmar. Enligt Svensk Handels prognoser kan årets julhandel möjliggöra upp till 15 000 extra jobbtillfällen. Trots detta upplever många anställda att deras arbetsplatser är underbemannade på grund av hög arbetsbelastningen under julhandeln. Många nya extraanställda innebär även att ordinarie personal får dra ett tungt lass då många nya måste läras upp mitt i julruschen.

Julen är också en period då många som ofrivilligt arbetar deltid får möjlighet att jobba mer. Men julrushen är bara några veckor per år. Att få arbeta extra timmar under julen är en klen tröst för de många deltidsanställda som under resten av året tvingas jaga extra timmar och kämpa för att få ihop ekonomin.

På Handels önskelista inför den kommande avtalsrörelsen står tryggare anställningar och bättre arbetsmiljö för de som arbetar i handeln. För att det ska uppfyllas behövs fler heltidsanställningar och ökad grundbemanning både under julhandeln och resten av året.

Thea Holmlund

Ett eget boende är en rättighet för alla

Handels släppte nyligen rapporten Vilka löner och arbetstider kan man försörja sig på? Den visade att stora grupper anställda inom detaljhandeln har svårt att försörja sig. Det är en effekt av både lönen och den arbetstid man har på sitt kontrakt. Eftersom en stor andel av anställda inom detaljhandeln jobbar deltid blir deras faktiska månadslön väldigt låg, endast 16 900 kr i genomsnitt. Även när man räknar in ob-ersättningen så har en tredjedel av anställda löneinkomster efter skatt som ligger under det som räknas som är fattigdomsgränsen (12 685 kr i disponibel inkomst).

Effekterna av en så låg inkomst varje månad är flera. Det påverkar ens framtida pension och det kan göra dig beroende av en partner ekonomiskt. Nivån och osäkerheten i inkomst gör också att det är svårt att skaffa bostad.

Just att få en bostad är en nödvändighet för att få ett fungerande liv och Sveriges grundlag säger klart och tydligt att bostaden är en medborgerlig rättighet som det offentliga ska värna och verka för. Så har inte fallet varit de senaste decennierna då staten tagit sin hand från bostadspolitiken. Byggande har minskat och blivit väldigt konjunkturkänsligt. Hyrorna i nyproduktion och bostadsrättspriserna har skenat och idag är det bostadsbrist i nästan alla svenska kommuner. Det byggande som sker görs nästan enbart till de som kan betala höga hyror eller priser för bostäderna. Effekten blir att plånboken avgör om du kan få en bostad, vilket är ett allvarligt problem.

Det är därför välkommet att Byggnads presenterade rapporten Bostäder åt alla skriven av Markus Kallifatides, docent vid Handelshögskolan i Stockholm. Rapporten ger en historisk genomgång av svensk bostadspolitik och ger flera förslag för en ny ansvarsfull statlig bostadspolitik. Några av dem är:

  • Kommunerna måste ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen och det kommunala planmonopolet måste upphävas. Bostäderna som måste byggas är de som samhället mest behöver och marknaden minst efterfrågar.
  • Det behövs ett antal förändringar i skattesystemet, till exempel en fastighetsskatt baserad på marknadsvärde och att avdragsrätt för räntekostnader på bolån avskaffas.  
  • Staten bör skapa ett kreditinstitut för bostadsfinansiering som en del av en statlig investeringsbank. Det är särskilt viktigt för att upprätthålla byggandet under svagare konjunkturer.
  • Ett statligt bygg- och fastighetsbolag bör införas, som bygger, äger och förvaltar bostäder.

Det är självklart att staten ska bygga bostäder som alla har möjlighet att bo i. Det gynnar både individen och företag som i dagens läge har svårigheter att rekrytera personal eftersom det är så svårt att hitta en bostad.

Anton Strömbäck

Myt att butiksanställda vill jobba deltid

Detaljhandeln är den bransch där flest arbetar deltid på arbetsmarknaden. Bland arbetare i butik har 69 procent en deltidsanställning, och bland kvinnor är siffran hela 75 procent. Hur kommer det sig då att så många i denna bransch jobbar deltid? Handels motpart, Svensk Handels, menar att deltidsarbetandet i de flesta fall är självvalt. Men vad säger Handels medlemmar?

I en ny undersökning utförd av Novus har deltidsarbetande Handelsmedlemmar i butik svarat på frågan varför de jobbar deltid. Majoriteten av dem, 57 procent, hävdar att de gör det på grund av att de inte fått en heltidstjänst. Många kommenterar detta med att det helt enkelt inte finns några heltidstjänster i butiken, förutom om man är chef.

”Företaget anställer ingen på heltid utan max är 75%, om man inte blir chef då får du 100%”

”Finns inga heltider på min arbetsplats, det finns bara till chefer och säljledare.”

En hel del har också haft en heltidstjänst, men blivit av med den på grund av att företaget hyvlat tjänster.

”Har haft heltid men arbetsgivaren hyvlade bort min heltid på 40 till 30 timmar efter 36 år på företaget.”

”Hade heltid men blev tvungen att gå ner eller bli flyttad.”

”Är förbannad på att det skall dras ner heltidstjänster som man har haft i 34 år till 30 timmar på grund av omorganisation när vi ändå får jobba de timmarna, men uppskrivna på listor istället för att få ett schema så att man kan planera sin fritid. Vi får oftast tiderna dagen innan pga att de gör arbetsschema på kvällen innan […].”

Svaren i medlemsundersökningen stämmer väl överens med den problematik med slimmade organisationer som Handels skrivit om många gånger tidigare. Trots att behovet av anställda är detsamma som tidigare så drar arbetsgivare ner på antal timmar. Genom att ha fler anställda på färre kontrakterade timmar har de större flexibilitet vid schemaläggning. Man räknar istället med att anställda ska hoppa in på extrapass och fylla de luckor som uppstår i schemat. Något som gör att lönen kan variera stort för en butiksanställd varje månad, samtidigt som det blir svårt att planera sin fritid och kombinera jobbet med ett familjeliv.

”Det är bedrövligt att företag får ha människor anställda på kontrakt med så få timmar som 5-15 timmar per vecka. Samtidigt förutsätts man vara extremt flexibel och kunna ta extrapass t ex vid kollegas sjukdom, vilket ju gör att det känns omöjligt att skaffa extrajobb vid sidan om. Man ska rent ut av vara tacksam om man får extra timmar även om det ställer till det med t ex tider för ens barns förskola.”

”Frustrerande att inte få all tid på kontrakt och att när vi känner oss överarbetade är vi bara ”negativa” och det finns absolut ingen möjlighet att bemanna upp trots att vi skulle behöva fler på golvet.”

Anledningen till den höga andelen deltidsanställningar i detaljhandeln beror alltså inte på ett frivilligt val av de anställda, utan snarare på arbetsgivarens vilja att spara in på personalkostnader och skära ned på kontrakterade timmar. Scheman görs med kort framförhållning och det saknas långsiktighet i bemanningsplaneringen. I en undersökning till Handels skyddsombud påtalas att bristfällig planering av schema och bemanning är ett av de största problemen i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Över 40 procent av de butiksanställda skyddsombuden ser det som ett stort problem på sin arbetsplats.

Att det saknas långsiktig bemanningsplanering och att scheman kommer sent eller ändras nära inpå arbetspass påverkar inte bara enskilt anställda utan även hela arbetsplatser. Den ständiga underbemanningen leder till stressiga arbetsmiljöer och hög arbetsbelastning som riskerar att göra anställda sjuka. För att minska stressen och ohälsan är det därför av största vikt att satsa på förbättrad bemanningsplanering, något som även skyddsombuden menar är den viktigaste frågan att arbeta med för att förbättra arbetsmiljön på deras arbetsplatser.

Cecilia Berggren

De otryggaste jobben blir fler

De alla otryggaste formerna av tidsbegränsade anställningar har blivit fler. Det visar Arena Idés nya studie om hur visstidsanställningar har utvecklats åren 2005–2018.

I dag lever 439 300 personer med att inte veta när de får jobba nästa gång eller hur länge de kommer ha jobbet kvar. På grund av oförutsägbarheten räknas anställningar på allmän visstid och behovsanställningar som de mest osäkra i Arena Idés rapport. Sedan 2005 har antalet personer med allmän visstid och behovsanställningar ökat med nästan 30 procent och utgör runt 60 procent av alla med tidsbegränsade anställningar. Samtidigt visar studien att andelen vikariat har minskat med 25 procent. Det är en tydlig förskjutning från tryggare till otryggare former av tidsbegränsade anställningar. Vikariat bedöms bland annat vara tryggare för att det är större chans att de leder till ett fast jobb. Det är också vanligare att personer anställda på vikariat har fasta arbetstider och vet under hur lång tid de är anställda.

Inte förvånande visar rapporten att LO:s yrkesgrupper, kvinnor, utrikesfödda och unga är överrepresenterade bland de mest otrygga anställningarna. Som Handels tidigare visat bekräftar även rapporten att handeln är en av de branscher där allmän visstid och behovsanställningar särskilt har ökat.

Totalt på arbetsmarknaden är andelen tidsbegränsade anställningar 15 procent.Inom detaljhandeln har idag 32 procent en tidsbegränsad anställning. Åtta av tio visstidsanställda butiksarbetare har någon av de otryggaste formerna av anställningar vilket innebär att de jobbar per timme eller kallas in vid behov. Många tvingas jaga pass och lever med en konstant stress över att inte veta hur länge anställningen kommer fortgå eller ifall man kommer få ihop tillräckligt med arbetstimmar för att kunna betala räkningarna i slutet av månaden.

Vidare uppmärksammar Arena Idés rapport kopplingen mellan otrygga jobb och facklig organisering. Personer med otrygga anställningar går sällan med i facket. Endast en av tre med tidsbegränsade anställningar är med i facket och ännu lägre organisationsgrad har de med allmän visstidsanställning eller behovsanställning. Detta har påverkat organisationsgraden inom bland annat handeln negativt. Därmed drabbas inte bara individer med otrygga anställningar utan även arbetsvillkoren inom handeln i stort riskeras att försämras.

En arbetsmarknad med allt otryggare anställningar är ett resultat av att anställningsskyddet systematiskt försvagats sedan 1990-talet. Inte minst i och med att anställningsformen allmän visstid infördes av den borgerliga regeringen år 2007 vilket ger arbetsgivaren lagstadgad rätt att anställa med tidsbegränsning utan någon som helst motivering.

Handels har längre drivit frågan om att avskaffa allmän visstid. Det är dags att våra politiker förstår allvaret i frågan. Tillfälliga anställningar ska inte vara något annat än just tillfälliga.

Thea Holmlund