Allmän visstid – ett hinder snarare än språngbräda

En av Handels viktigaste frågor i riksdagsvalet den 9 september är att avskaffa allmän visstid i LAS. I flera rapporter från Handels framgår att missbruket av allmän visstid skapat stor otrygghet, försörjningsproblem och sjuklighet hos anställda i handeln, samt att hela arbetsplatser drabbats av försämrad psykosocial arbetsmiljö. Socialdemokraterna går till val på att avskaffa allmän visstid genom att kräva objektiva skäl och har stöd av vänstern. Dessvärre kommer inte det andra alternativet – de fyra allianspartierna (som ju införde denna anställningsform 2007) och SD – att göra något åt detta om de vinner valet. Tvärtom vill de försvaga anställningstryggheten än mer.

Vad kan motivera någon att ha kvar en sådan otrygg anställningsform kan man undra? Ett argument som används frekvent från Svenskt Näringsliv är att allmän visstid är en språngbräda in på arbetsmarknaden. Men hur sant är egentligen ett sådan påstående?

I en studie från Göteborgs Universitet visar resultatet tvärtom att anställningar med karaktären av allmän visstid (behovsanställningar andra lösare former) inte är någon saliggörande språngbräda till fasta jobb. Av de som hade någon form av tidsbegränsad anställning hade endast 38 procent fått ett fast jobb efter 2 år. Men studien visade också att avgörande var själva formen av tidsbegränsad anställning. De som hade störst chans att få ett fast jobb var de som hade provanställning eller vikariat – dvs mer trygga och sakligt motiverade tidsbegränsade anställningar. För de som hade någon form av allmän visstidskaraktär var chansen att få ett fast jobb betydligt lägre.

Ändå framhärdar Svenskt Näringsliv i att allmän visstid är själva vägen in på arbetsmarknaden. Men hela argumentationen om allmän visstid som en språngbräda är egentligen konstig. Det ligger i sakens natur att många nya anställningar i dagsläget är i allmän visstid eftersom denna otrygga anställningsform de facto finns. Men företag anställer för att de har behov av det. Om allmän visstid avskaffades så skulle lika många bli anställda, men med bättre villkor. Dessa skulle i sin tur kunna gå vidare till en starkare etablering på arbetsmarknaden utan att ha drabbats av den otrygghet som allmän visstid innebär. Uppenbarligen har ju detta fungerat långt innan allmän visstid infördes 2007. Ibland kan man faktiskt tro att arbetsgivarnas organisationer glömt det.

Nej de som vill ha kvar allmän visstid har inte bara svaga argument. De är också helt i otakt med tiden. Den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD – vilken knappast kan sägas vara en dold vänsterorganisation – har varnat för att ett ökande antal osäkra anställningar leder till inlåsning i sämre arbeten, ökad ojämlikhet och i förlängningen till minskad tillväxt. I en omfattande studie pekar de också på att osäkra visstider allt för ofta inte fungerar som språngbrädor – utan som hinder för etablering och utveckling. De visar i likhet med studien från Göteborgs Universitet att de flesta som har tillfälliga anställningar är kvar i dessa tre år senare. OECD skriver ovanligt kraftfullt att anställningskontrakten även måste möta de anställdas intressen och inte ”får bli ett kastsystem med bra och dåliga jobb”.

I denna fråga är valet 2018 avgörande om vi ska bygga en mer trygg arbetsmarknad, något som i förlängningen visat sig vara bra för alla – individerna, arbetsplatserna, företagen och samhället. Alternativen är tydliga.

Stefan Carlén

PS: ”Följ Handels kampanj #hejdåvisstid på sociala medier.”

Avskaffa allmän visstid för att stoppa missbruket av visstidsanställningar

För en dryg månad sedan presenterade Socialdemokraterna en handlingsplan för en tryggare arbetsmarknad. Ett av de viktigaste förslagen i planen är att avskaffa anställningsformen allmän visstid, något som Handels länge drivit på för. Förslaget välkomnades dock inte lika varmt av alla. Ifrån borgerligt håll och näringslivet kom direkt kritik i form av påståenden om att ett avskaffande av anställningsformen kommer leda till färre jobb, svårare att komma in på arbetsmarknaden och framförallt slå mot de svagaste grupperna. Nödvändigheten av flexibilitet för att kunna bemanna vid arbetstoppar används ofta som ett argument för användandet av visstidsanställningar. Likaså påstås de vara språngbrädor till fasta jobb.

Inom detaljhandeln är förekomsten av tidsbegränsade anställningar mycket hög. En ny rapport från Handels visar att hela 28 procent bland butiksanställda har en visstidsanställning. Det visar att tillfälliga anställningar används betydligt oftare i branschen än vid tillfälliga arbetstoppar. Istället för att anställa fast personal visstidsanställer arbetsgivare för att täcka upp för ett permanent arbetskraftsbehov. Ett avskaffande av allmän visstid skulle stoppa överutnyttjandet av visstidsanställningar och samtidigt ha kvar möjligheten att anställa tidsbegränsat när det finns objektiva skäl till det, som t ex vid arbetstoppar och sjukfall.

De tillfälliga anställningarna i handeln kombineras oftast med deltidsarbete. De allra flesta som är visstidsanställda, hela 75 procent, har en mycket otrygg form av visstidsanställning som innebär att de jobbar per timme eller kallas in vid behov. Ofta vet de inte hur många timmar de får jobba kommande vecka, vilket gör det svårt att planera både sin privatekonomi och sin fritid. Till skillnad från vad näringslivet påstår så är allmän visstid knappast något som gagnar de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Kvinnor och arbetare är de som i högst utsträckning har en otrygg anställning. Bland butiksanställda arbetarkvinnor så saknar så många som 8 av 10 en fast anställning på heltid.

Många av de med otrygga anställningar arbetar i flera år hos samma arbetsgivare utan att få vare sig fast tjänst eller heltidsarbete. Det innebär en konstant stress att aldrig veta hur länge anställningen kommer fortgå eller ifall man kommer få ihop tillräckligt med arbetstimmar för att kunna betala hyran nästa månad. Risken att drabbas av psykisk ohälsa är därför högre bland de med otrygga anställningar. Visstids- och deltidsanställda har dessutom oftare sämre villkor på arbetsplatsen. De får utföra enklare, mer monotona arbetsuppgifter och får mindre kompetensutveckling än den ordinarie personalen. Anledningen är att de ska gå snabbt att byta ut. Eftersom de inte får samma möjligheter att utvecklas och avancera på arbetsplatsen så påverkas också deras chanser att hitta en ny tjänst negativt. Att tillfälliga anställningar skulle vara språngbrädor till fasta jobb stämmer alltså inte. Snarare riskerar de att leda till att man fastnar i otryggheten och tvingas hoppa mellan det ena tillfälliga jobbet efter det andra. När otryggheten på arbetsmarknaden ökar innebär det också en segregering på arbetsmarknaden, där en växande grupp individer har en mycket svag anknytning till arbetsmarknaden och många gånger står utan ersättning i de fall de blir arbetslösa eller sjuka.

Den ökade otryggheten på arbetsmarknaden är ett resultat av att lagen om anställningsskydd kontinuerligt luckrats upp sedan 1990-talet, inte minst i och med att allmän visstid infördes av den borgerliga regeringen år 2007. Det har lett till att Sverige idag har ett av de sämsta anställningsskydden för tillfälligt anställda av samtliga OECD-länder. Detta måste ändras. Det första steget är att avskaffa allmän visstid och därmed se till att tillfälliga anställningar endast används när behovet av arbetskraft är just tillfälligt.

Cecilia Berggren

Uppenbara brister på skolmarknaden

Tidigare under månaden röstade Alliansen och Sverigedemokraterna ner förslaget om en vinstbegränsning för privata företag inom välfärdssektorn. Frågan är högaktuell efter att Skolinspektionen beslutat att stänga ner Thorén Innovation School Stockholm. Detta efter att skolan uppvisat bristande studiero och elevinflytande kombinerat med otillräckligt lärarledd undervisningstid.

Skolan hade förra året en vinstmarginal på 25 procent och gjorde en vinst på 16 miljoner. Det var en drastisk ökning mot året innan då vinstmarginalen låg på 10,7 procent. Under samma period ökade antalet elever per lärare från 13,5 till 22,6 och andelen behöriga lärare sjönk från 87,8 procent till 62,8 procent. Som jämförelse hade Stockholm stads kommunala gymnasieskolor förra året 88,1 procent behöriga lärare och i snitt 14,8 elev per lärare.

Ovanstående fall är ett exempel på utmaningarna med en välfungerande skolmarknad. Den liberala hållningen är att konkurrens och valfrihet ska förhindra missbruk. I praktiken är det ofta svårt att avgöra en skolas kvalitet. Att ta steget och byta skola är oftast förknippat med stora osäkerheter och det är nästan omöjligt att utkräva ansvar för att utbildningen varit bristfällig. Det finns därför en risk att vinstmotiverade aktörer utnyttjar situationen och låter kostnadsbesparande åtgärder gå ut över utbildningens kvalitet.

Ett annat problem som uppmärksammades i en nyligen publicerad studie är att friskolor i större utsträckning sätter högre betyg än kommunala givet elevernas kunskapsnivå. I Sverige rättas de nationella proven som vägleder betygsättningen lokalt och betygen som är viktiga för eleverna sätts av lärarna själva. Skolor och elever delar därför ett intresse av att uppvisa goda resultat samtidigt som spärrarna mot generös bedömning är få.

Professor Jonas Vlachos jämför i sin studie betygen i alla ämnen med kunskapsnivån enligt de nationella proven och hänsyn tas till att alla prov inte är lika tillförlitliga. Resultaten är tydliga och visar att alla studerade friskolegrupper sätter genomgående högre betyg än kommunala skolor efter att hänsyn tagits till resultaten på de nationella proven. Skolor som tillhör den Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan utmärker sig speciellt i det avseendet.

Vilka betyg du får har stor påverkan på ditt framtida arbetsliv. Det påverkar dina chanser att läsa vidare på högskola/universitet eller kanske din möjlighet att få en examen alls. Det är inte acceptabelt att dina framtida möjligheter kan bestämmas av inte dina kunskaper utan hur generös din skola är gällande betygssättning.

Det var därför bra att Socialdemokraterna nyligen lanserade ett 6-punktsprogram med bland annat förslag för att sätta stopp för nya vinstdrivna skolor samt stopp för betygsinflationen. Det är bra att Socialdemokraterna likt Vänstern fortsätter att driva vidare frågan tills valet eftersom inte bara Handels medlemmar utan även hela svenska befolkningen är emot vinster i välfärden.

Anton Strömbäck

 

 

 

Trygga jobb ger lyckad digitalisering

Vilken inverkan har digitaliseringen på framtidens jobb och sysselsättning i handeln? Det är en fråga som kan få olika svar beroende vem man frågar. I en studie från 2014 varnar Stefan Fölster för att 197 000 butiksäljarjobb – det största yrket – kan försvinna inom 20 år. Beräkningarna bygger på data från en känd studie av de två amerikanska ekonomerna Carl Benedict Frey och Michael Osborne där risken för automatisering i olika yrken uppskattas. För Handels skulle en sådan utveckling innebära att majoriteten av förbundets medlemmar skulle försvinna. Kan det verkligen stämma?

Nej, andra forskare tonar bestämt ned dessa alarmistiska tongångar. I en studie av ekonomer knutna till OECD kritiseras Frey och Osborne för att de inte skiljer mellan att vissa arbetsmoment inom jobb förändras och att hela yrket riskerar att försvinna. Dessutom menar de att just butiksäljarjobben inte alls har de karaktärsdrag som skulle göra dem utsatta för datorisering.

I Handels nya rapport om digitaliseringens inverkan får denna mer nedtonade bild av framtiden stöd. I rapporten tillfrågas de anställda om hur de upplevt digitaliseringen de senaste fem åren. Över hälften hävdar att det inte påverkat deras jobb över huvud taget. Av de som säger att det påverkats har hela 80 procent påtalat att det ändrat hur arbetsuppgifter utförs men inte att arbetsuppgiften i sig försvunnit. De som påtalar att automatiseringen lett till att jobb försvunnit är få och pekar på självskanning och automatisering på lagersidan. Och det finns också de som hävdar att digitaliseringen har lett till fler jobb inom exempelvis IT, leveranser, underhåll mm.

Att jobb försvinner när teknik utvecklas är inget nytt. I Handels rapport nämns hela yrken, som isarbetarna som försvann när kyldiskarna kom. Men också arbetsuppgifter som prismärkning som försvann när EAN-koden kom, eller kassaarbete som minskade när självskanning kom. Men det tillkommer också nya jobb. Mellan 2008 och 2016 – en tid med snabb digitalisering och kraftigt ökad e-handel – ökade antalet jobb i handeln med nästan 40 000 anställda.

Men kommer inte den internationella e-handeln att slå ut jobb i bred grad? Nej, inte enligt Handels rapport. Visserligen kommer internationaliseringen att öka men andelen gränsöverskridande e-handel som andel av total e-handel har bromsat in. Förvisso kommer den gränsöverskridande handeln att öka. Men här finns också en stor utmaning i att svenska e-handelsföretag ska kunna sälja utomlands.

I en rapport från Handelns ekonomiska råd – tre ekonomer som självständigt gör rapporter om handeln – påtalas att det också finns en del naturliga och rationellt ekonomiska skäl till att lagret behöver ligga närmare kunden, att många e-handlare behöver etablera fysiska butiker och kunderna i många fall vill se varor.

I Handels rapport görs en framtidsbedömning baserad på historiska data och framtida befolkningsutveckling. Mellan 2015 och 2030 beräknas handeln växa med hela 81 000 jobb. En viktig motor bakom detta är befolkningen som under perioden beräknas öka med 1,5 miljon individer.

Istället för att ha allt för mycket fokus på dystra men högst tveksamma framtidsscenarier är det bättre att fokusera på jobbens kvalitet. För att kunna få till stånd en lyckad utveckling behöver handelsbranschen satsa på kompetensutveckling så att de anställda kan anpassa sig till de nya digitala hjälpmedel som kommer. Inte minst måste man för att kunna konkurrera om personal satsa på bättre löner, arbetstider och arbetsvillkor för de anställda. Långsiktigt måste vi också ha ett trygghetssystem som gör att de anställda känner trygghet i omställningen. Här är valet i september avgörande för hur a-kassa, anställningstrygghet och hur välfärdstjänsterna utvecklas. Trygga jobb och tryggad tillgång till välfärd är nyckeln till en lyckad digitalisering.

Stefan Carlén

Alla tjänar på en obligatorisk företagshälsovård

Socialdemokraterna lanserade nyligen en handlingsplan för en trygg arbetsmarknad. Bland förslagen fanns avskaffad allmän visstid och stopp för hyvling av arbetstid, frågor som alla är väldigt viktiga för Handels medlemmar. Handels har tidigare skrivit om konsekvenserna av otrygga anställningar bland annat här och här.

Handlingsplanen innehöll även välkomna satsningar på bättre arbetsmiljö. Bland annat genom satsningar utbildning till regionala skyddsombud, en förlängd preskriptionstid för att anmäla arbetsmiljöbrott och ett större arbetsmiljöansvar för företag och organisationer vars agerande kan påverka arbetsmiljön för andra än egna anställda.

Utöver det innehöll handlingsplanen förslag på att ge myndigheten för arbetsmiljökunskap ett uppdrag att kartlägga fysisk och psykisk ohälsa i kvinnodominerande yrken för att öka kunskapen om kvinnors hälsa i arbetslivet. Det är ett välkommet initiativ. Handels har tidigare har visat på hur fysisk och psykisk ohälsa drabbar kvinnodominerande sektorer. Handlingsplanen innehåller även förslag på att utreda hur företagshälsovården kan förbättras tillsammans med arbetsmarknadens parter.  Gott så men det är en fråga som har utretts flera gånger tidigare.

Vi vet redan att det finns idag allvarliga brister i rehabiliteringsarbetet. För många som drabbas av arbetsskador finns stora brister i möjligheten att få en fruktbar rehabilitering. Ibland kan inte längre individer fortsätta sitt yrkesverksamma liv. Vanliga skador är belastningsskador. Dessa går att förebygga och rehabilitera från om resurser sätts in i tid. Problemet är att flertalet små arbetsgivare inte anser sig ha råd, inte har tillräckliga kunskaper och inte har några utredningsresurser. Vi vet sedan tidigare utredningar att arbetsgivarna inte tar sitt rehabiliteringsansvar. De som lyckas bäst är stora arbetsgivare med god tillgång till företagshälsovård och utredningsresurser. Små företag klarar det inte.

Detta måste ses som ett fundamentalt demokratiskt misslyckande. Enskilda individer ska naturligtvis ha likhet inför lagen och ha samma rättigheter till rehabilitering. De ska inte vara beroende av den enskilde arbetsgivarens ekonomiska styrka, betalningsvilja och godtycke. Handels kongress har slagit fast att företagshälsovården borde vara en allmän resurs för Sveriges alla anställda – även för de i små- och medelstora företag. Det borde införas som en del av den generella välfärdspolitiken att alla anställda skulle ha möjlighet att utnyttja företagshälsovård. En obligatorisk företagshälsovård kombinerat med en rehabiliteringsförsäkring utanför den ordinarie sjukförsäkringen skulle kunna finansieras via arbetsgivaravgiften.  Ett sådant åläggande skulle innebära att såväl rehabiliteringsarbetet och arbetsmiljöarbetet på allvar kunde flytta fram positionerna.

Samhället skulle tjäna på en obligatorisk lagstadgad företagshälsovård och en statlig rehabiliteringsförsäkring. Framförallt eftersom det minskar mänskligt lidande men också genom att förhindra att personer i yrkesaktiv ålder försvann från arbetsmarknaden. Sysselsättningen skulle totalt kunna öka.

Anton Strömbäck

Handels medlemmar vill sätta stopp för vinster i välfärden

När man frågar Handels medlemmar om deras uppfattning om vinster i välfärden är svaret tydligt. En mycket stor majoritet (92 %) instämmer i att skattepengar avsedda för välfärd inte ska kunna gå till vinster för privata bolag. Oavsett vilket politiskt parti som medlemmarna sympatiserar med så är motståndet mycket stort. Det visar Handels rapport om frågan.

Motståndet är starkt oavsett vilket parti Handels medlemmar säger sig sympatisera med. Bland rödgröna sympatisörer (s, v, mp) instämmer hela 99 procent. Och av de som sympatiserar med högerpartier (M, C, Kd, L och Sd) så instämmer 85 procent.

Handels medlemmars motstånd är rationellt. De som arbetar i handeln är beroende av välfärden för att kunna få ihop arbetsliv och familjeliv. När offentliga skolor och omsorgsverksamhet tvingas spara så är det för många en gåta att privata företag samtidigt kan göra mångmiljardvinster på våra skattepengar. Ett exempel är vårdföretaget Attendo som 2016 dubblade sin vinst till 649 miljoner, främst av skattepengar avsedda för välfärd. Ett annat exempel är skolkoncernen Academedia som gjorde ett resultat efter avskrivningar på 540 miljoner. En orsak till vinsten är betydligt färre lärare per elev än i offentliga skolor. Skulle Academedia haft samma lärartäthet som kommunala skolor hade det enligt Kent Werne, som studerat frågan, inneburit 900 fler lärare. Handels medlemmar förstår att dessa övervinster dränerar den välfärd man är beroende av.

Men Handels medlemmar lever också i ett samhälle och kan se de negativa effekterna av marknadsstyrning och etablering av vinstdrivande företag. Många av medlemmarna har barn och vet om det dilemma som förekomsten av privat ägda friskolor innebär. I en ny studie visade nationalekonomen Jonas Vlachos på den stora betygsinflationen hos privata skolföretag. För vinstdrivande företag på en marknad så är det logiskt att företagen vill locka till sig elever för att öka sina vinster. Detta vet alla som har barn i skolåldern men det är utmärkt att det också visats vetenskapligt. Marknadsstyrning och vinstdrift leder förutom till betygsinflation även till att kvaliteten försämras. Det sker genom att viktiga kvalitetsfaktorer som personaltäthet, utbildningsnivå och anställningsvillkor försämras för att generera vinster. Men det skapar också ett mer segregerat samhälle.

Motståndet är inte unikt för Handels medlemmar utan gäller även svenska folket i allmänhet. Så har det varit sedan Sverige kom att bli en experimentverkstad för privata intressen inom välfärden sedan 1990-talet. Trots detta motstånd är det först i juni 2018 som ett konkret förslag från en regering om att begränsa vinsterna lagts till riksdagen. Detta röstades ner av samtliga högerpartier – trots att deras egna väljare är för vinstbegränsning. Detta demokratiska underskott är ett resultat av en lyckosam vinstlobby som betalats för att säkerställa att privata företag fortsatt ska kunna göra stora vinster på skattepengar.

Men bara för att det idag inte finns majoritet i riksdagen innebär inte att det måste vara så för alltid. Redan i riksdagsvalet den 9 september kan man ändra på detta.

Stefan Carlén

 

Hur miljövänlig är egentligen e-handeln?

I diskussioner om handelsbranschen läggs ofta fokus på branschens försäljning och ekonomiska vinster. Men den största långsiktiga vinsten är handelns bidrag till att uppnå ett hållbart samhälle. En viktig del av detta är att skapa jobb med goda arbetsvillkor, vilket ger social hållbarhet. En annan del är att bidra till miljömässig hållbarhet. Klimatsituation är alarmerande. Ändå hamnar frågan om handelns miljöpåverkan ofta i skymundan.

Trenden inom handeln är att e-handeln ökar för varje år som går. Det gör att vi behöver ställa oss frågan hur miljövänlig e-handeln egentligen är. Uppfattningen har länge varit att ökad e-handel leder till minskad klimatpåverkan, men denna tes har i allt större utsträckning blivit ifrågasatt av forskare[1]. Potentialen finns, men både internationella[2] och svenska studier[3] har kommit till slutsatsen att den ökande e-handeln hittills inte har minskat handelns klimatpåverkan. Ytterligare forskning pågår[4].

Ett vanligt antagande är att e-handeln är bättre för miljön därför att den minskar det privata bilåkandet. En sådan utveckling hade kunnat innebära stora miljövinster mot bakgrund av att inköpsresor står för hela 13 % av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Men forskning har visat att det är en myt att inköpsresorna tydligt minskar på grund av ökad e-handel[5]. Resmönstren är i princip oförändrade eftersom konsumenterna fortfarande tar sig med bil till fysiska butiker.

Ett annat vanligt antagande är att e-handeln minskar klimatpåverkan på grund av effektiv logistik. Det stämmer inte heller enligt forskare[6]. E-handelns logistik är långt ifrån optimal. Transporter sker ofta med dålig fyllnadsgrad, efter rutter som inte alls är effektiva ur miljösynpunkt och med färdmedel som ger stor miljöpåverkan. Det krävs också en omställning till förnybara energikällor i transporter på bred front för att e-handeln ska uppnå sin fulla potential till minskad klimatpåverkan[7].

Företagen bär ett ansvar här, liksom samhällsplanerare[8], men det gör också konsumenten. Ju snabbare leveranser som efterfrågas, ju färre varor som köps åt gången och ju mer vi konsumenter vill styra över när transporterna sker[9], desto större klimatpåverkan får e-handeln. Klimatpåverkan ökar dessutom vid långväga transporter, särskilt transporter som kräver flyg. Därför finns det anledning att som konsument göra medvetna val kring varifrån man handlar.

I övrigt är varureturer en av de största miljöbovarna vid e-handel. Returer ger en extra transport som belastar klimatet. Dessutom tillkommer ofta en klimatpåverkan av att paketen packas om i ny förpackning[10]. Statistik visar att omkring 30 % av alla e-handelspaket returneras[11]. Denna siffra måste minska drastiskt om e-handeln ska kunna bli ett riktigt miljövänligt alternativ.

Gällande returer kan företag göra mycket för att förbättra situationen. Att returnerande kunder är lönsamma kunder[12] får inte hindra företagen från att ta ansvar. Bättre information om varors egenskaper och mer verklighetstrogna bilder kan minska returerna[13]. Returerna kan också minska genom att företagen faktiskt tar ut en kostnad för dem. Miljövänligare förpackningsmaterial och ett minimerat användande av material kan i sin tur minska den negativa påverkan av de returer som ändå sker. Företag kan dessutom bli bättre på att använda fysiska butiker i returhanteringen.

Av dessa slutsatser dragna inom forskning om e-handelns klimatpåverkan kan vi konstatera att företag bär ett tungt ansvar för att bidra till att göra e-handeln miljömässigt hållbar. Även staten har en möjlighet att påverka utvecklingen genom styrmedel. Exempelvis skulle företagens incitament att förpacka mer miljövänligt kunna ökas genom reglering. Men ett tungt ansvar för hur e-handelns påverkar miljön vilar också på konsumenten. Det är hög tid för oss alla att börja reflektera över våra beteenden. Tar vi bilen när vi hämtar paket? Ställer vi krav på hemleveranser som gör transporter mindre miljövänliga? Handlar vi varor som kräver långväga transporter i onödan? Beställer vi hem varor som vi skulle kunna köpt i en närliggande butik? Var och en behöver tänka över sin roll som konsument för att e-handelns klimatpåverkan ska minska.

[1] http://www.design.lth.se/nyheter/visa/article/osaekert-om-e-handel-aer-ett-groent-alternativ-1/

[2] https://www.market.se/nyhet/studie-fysiska-butiker-mer-hallbara-an-e-handel

[3] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6863035

[4] https://www.forskning.se/2016/03/24/ar-det-en-miljovinst-att-handla-pa-natet/

[5] http://www.lum.lu.se/e-handlare-aker-lika-ofta-till-affaren-som-andra/

[6] https://www.aktuellhallbarhet.se/det-kravs-att-e-handeln-ska-ge-miljonytta/

[7] http://www.lo.se/start/lo_fakta/fem_forslag_for_en_investeringsledd_klimatpolitik

[8] https://www.trivector.se/infotek/single-view/e-handelns-roll-och-potential-foer-ett-mer-energieffektivt-och-haallbart-transportsystem/

[9] https://hallbarstad.se/innovationskraft-for-hallbar-tillvaxt/handla-mat-pa-natet/

[10] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6828595

[11] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6828595

[12] http://handelsradet.se/wp-content/uploads/2017/06/2017-5-Konsumentreturer-i-digital-handel.pdf

[13] https://www.aktuellhallbarhet.se/det-kravs-att-e-handeln-ska-ge-miljonytta/