Stor skillnad i pension mellan generationerna

Under Almedalsveckan var frågan om pensioner uppe på agendan. Swedbank släppte förra veckan en rapport som visade på skillnaden i pensionsutfall mellan generationer. Enligt rapporten kommer det att vara stora skillnader mellan dem som går i pension i år och framtidens pensionärer. Dagens pensionärer får ungefär 50 procent av sin lön i allmän pension medan de som är 25 år idag kan förvänta sig runt 40 procent av sin lön i allmän pension. Om dagens respektive morgondagens pensionärer har tjänstepension får de ut 60 respektive 50 procent av sin lön i pension.

Swedbank beskriver i rapporten de livsval som påverkar pensionen. Enligt rapporten är storleken på lönen den faktor som har störst inverkan på pensionen.  Utöver det är det viktigt att börja jobba tidigt/ börja jobba så snart du kan efter studierna, arbeta heltid och skjuta på pensionsåldern något eller några år, välja en arbetsgivare som betalar in tjänstepension och komplettera med eget sparande. Swedbank rekommenderar även att man sätter av pensionspengar till den partner som tjänar mindre.

Det är viktigt att Swedbank lyfter frågan och betonar vad som påverkar ens framtida pension men för många på arbetsmarknaden är det inte ett val som individen kan styra över. Bland Handels medlemmar är deltiden en norm och långt ifrån alla kan jobba till pensionsåldern, än mindre skjuta upp den. Medelpensioneringsåldern inom LO-kollektivet är exempelvis 63,8 år.

Det utbredda deltidsarbetet i sektorn i kombination med tidsbegränsade anställningar och perioder av arbetslöshet gör att pensionsutfallet blir väldigt lågt för Handels medlemmar. Om tillsvidareanställning och heltid istället var en norm på arbetsmarknaden skulle situationen för pensionärer vara bättre.

Utöver det krävs även förändringar av arbetsmiljön så att Handels medlemmar orkar arbeta längre, och för dem som redan är utslitna kan en höjning av åldersgränsen för sjukersättning till 67 år vara ett alternativ, i kombination med att regelverket för vem som beviljas sjukersättning blir mer generöst eller åtminstone ta hänsyn till ålder. Det viktigaste för en individs pension är inte att hen arbetar till 67, utan att hen väntar med att ta ut pensionen till 67. Varje år en arbetare arbetar extra eller avvaktar med att ta ut pension är betydelsefullt för inkomsten.

 

 

 

 

 

Fortsatt otrygghet i handeln

Färska siffror från SCBs arbetskraftsundersökningar (AKU) från första kvartalet 2017 visar att problemet med otrygga anställningarna i handeln är fortsatt vanligt. De otrygga jobben är allra vanligast i detaljhandeln. Där har såväl andelen tidsbegränsade anställningar som ofrivilliga deltidstjänster dessutom ökat under det senaste året.

Totalt är 29 % av arbetarna i detaljhandeln anställda på ett tidsbegränsat kontrakt. Det innebär en ökning med 2 procentenheter från förra året. Majoriteten av de tidsbegränsat anställda har dessutom en mycket otrygg form av anställning, som innebär att de antingen är anställda per timme eller kallas in vid behov. Bland dessa anställningar ingår den så kallade sms-anställningen, som innebär att anställda får ett sms från arbetsgivaren med erbjudande om jobb, ofta med mycket kort framförhållning. Denna typ av anställning är speciellt vanlig bland unga, liksom tidsbegränsade anställningar generellt. I detaljhandeln har över hälften (53 %) av de mellan 15 och 24 år en tidsbegränsad anställning.

Tidsbegränsade anställningar går ofta hand i hand med deltidsarbete. I detaljhandeln är det en minoritet av de anställda som har en fast heltidstjänst, endast 3 av 10. Deltidsarbete är speciellt vanligt i detaljhandeln. Totalt jobbar 2 av 3 arbetare deltid. Och ännu vanligare är det bland kvinnor, av vilka 3 av 4 deltidsarbetar.

Orsak till deltidsarbetande bland arbetare i detaljhandeln 2017 (SCB, kvartal 1 AKU)Orsak deltid

Det finns en mängd orsaker till att man kan tänkas vilja arbeta deltid. Vård av barn och studier är två av orsakerna. I detaljhandeln är dock deltidsarbete ofta ofrivilligt och bristen på heltidsjobb är den vanligaste orsaken till att jobba deltid. Hela 44 % av de deltidsanställda jobbar deltid för att de inte kan få en heltidstjänst.

De otrygga jobben är inte minst ett problem för jämställdheten, då kvinnor i högre utsträckning har de otryggaste anställningarna på arbetsmarknaden. De leder i sin tur till att kvinnor har sämre ekonomiska förutsättningar än män och att stressrelaterad ohälsa är större bland kvinnor. Detta konstaterar även regeringen, som nyligen tillsatte en utredning som ska undersöka hur ett mer hållbart och jämställt arbetsliv kan nås. I fokus för utredningen ligger företeelser som innebär en stor otrygghet för många anställda i framförallt kvinnodominerade branscher. Stopp för hyvling, stärkt anställningsskydd för så kallade sms-anställda och rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktisk arbetstid är några av de saker som kommer utredas. Handels välkomnar utredningen. Att komma tillrätta med alla de otrygga avarter av anställningsformer som existerar på arbetsmarknaden, och inte minst inom handeln, är en förutsättning för att få en tryggare arbetsmarknad och ett mer jämlikt samhälle.

Cecilia Berggren

Löneskillnader mellan kvinnor och män

Förra veckan var jag på ett seminarium för Medlingsinstitutets årliga rapport om löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Årets rapport visade att kvinnor tjänar 12 procent mindre än män när man räknar upp lönerna till heltid, vilket är en minskning med 0,5 procent jämfört med 2015. Sedan 2005 har löneskillnaden mellan kvinnor och män minskat med 4,3 procent. Inom detaljhandeln har löneskillnaden minskat från 5,1 procent till 4 procent under samma tidsperiod.

Medlingsinstitutet studerar även vad som påverkar löneskillnaderna mellan män och kvinnor.  För att studera det använder de en så kallad regressionsanalys för att se hur mycket exempelvis val av yrke, sektor, ålder, utbildningsnivå och tjänstgöringsomfattning påverkar löneskillnaderna. Efter analysen sjunker den oförklarade löneskillnaden till 3,7 procent. Den enskilt viktigaste faktorn är vilket yrke man väljer. En av nackdelarna till en sån här analys är att den inte tar hänsyn till värdediskriminering, dvs att arbeten som utförs av kvinnor värderas lägre eller tillgångsdiskriminering dvs att kvinnor trots samma kvalifikationer inte har samma tillgång till exempelvis chefspositioner. Analysen pekar bara ut att löneskillnaden beror på att mannen exempelvis är chef eller har ett annat yrke som förklaring.

En annan nackdel med sådana analyser är att den inte tar hänsyn till arbetstimmar. Vi vet att det är särskilt vanligt med deltidsarbete inom kvinnodominerade yrken. Medlingsinstitutet försöker i den här rapporten studera om den högre ackumulerade arbetstiden kan förklara skillnaden i lön i någon högre utsträckning. För att studera detta närmare följer författarna en grupp nyexaminerade kvinnor och män över flera år. Med hjälp av en regressionsanalys studeras effekten av arbetstid och ackumulerad arbetstid som förklaring till löneskillnaden.  Enligt författarna har det ingen väsentlig skillnad på löneskillnaderna.

Det är bra att medlingsinstitutet tittar närmare på arbetstid eftersom det får stora effekter på din faktiska månadslön.  Några av anledningarna till att kvinnors kortare arbetstid är att de har högre sjukfrånvaro, tar ut föräldrapenning i större utsträckning, oftare tar ansvar för sjukt barn eller vårdar närstående. Detta beror på att kvinnor generellt sätt har sämre arbetsmiljö och fortfarande idag tar större ansvar för hem och familj.

Om vi tittar närmare på hur arbetstiden påverkar den faktiska månadslönen för våra medlemmar är skillnaden enorm.

Faktiska löner

Det kommer inte bara att påverka dagens ekonomiska situation för Handels medlemmar utan även få konsekvenser på lång sikt. Det utbredda deltidsarbetet i kombination med tidsbegränsade anställningar och perioder av arbetslöshet gör att det framtida pensionsutfallet blir väldigt lågt. Det är därför trygga jobb är en av våra viktigast frågor.

 

 

Personalliggare- ett sätt att komma åt svartarbetet

Svartarbete är ett problem inom handeln som det sällan talas om. Precis som i många andra branscher förekommer denna brottslighet i skymundan. Hur kommer vi då åt den svarta ekonomin? Frågan är högst relevant eftersom inkomster som undanhålls beskattning drabbar samhället hårt. Enligt tidigare beräkningar utgör svarta inkomster 3 % av BNP och uppgår till 149 miljarder kronor varje år[1]. Varje krona som undanhålls beskattning drabbar välfärden. Den som jobbar svart står dessutom skyddslös utan pensionsavsättningar.

Mot bakgrund av detta infördes 2007 en ny lag som ålade företag i vissa branscher att föra personalliggare, bland annat frisörbranschen[2]. Skatteverket har nu föreslagit att utvidga systemet till fler branscher, däribland övrig kropps- och skönhetsvård[3]. Då kropps- och skönhetsvård är en problembransch är det rimligt insatser riktas dit. Men är en utvidgning av systemet med personalliggare rätt väg att gå?

Kritik mot förslaget har kommit med motiveringen att det är ekonomiskt ineffektivt[4], men jag är av uppfattningen att en utvidgning bör ske av en rad olika skäl:

  1. Förslaget kan förväntas öka redovisningen av vita löner avsevärt. Summan beräknas uppgå till 443 miljoner per år i berörda branscher[5]. Initialt dras den ekonomiska effektiviteten visserligen ned av kontrollkostnader och omställningskostnader för företagen, men kostnaderna kan förväntas minska efterhand. Företagen torde dessutom ha goda möjligheter att minimera kostnaderna eftersom de har getts utrymme att utveckla sina egna metoder för genomförande.
  2. Utvärderingar har visat att införandet av personalliggare förefaller ha haft en positiv effekt på den vita löneredovisningen i branscher där den införts, däribland frisörbranschen. Utvärderingar har också visat att näringsidkarna själva har varit övervägande positiva till systemet, vilket borgar för att det kommer att finnas en vilja bland företag att efterfölja den nya regleringen[6].
  3. Införandet har ett starkt signalvärde och visar att problemen med den svarta ekonomin tas på allvar. Detta kan på sikt ha en effekt på den allmänna synen på svartarbete och indirekt bidra till positiva effekter bortom vad som räknats på.

En kritik mot förslaget om att utvidga systemet med personalliggare har varit att det finns brister i utvärderingen av vad det har haft för effekter. Den kritiken är till viss del befogad. För att kunna effektivisera systemet, finjustera regleringen och kunna överväga kompletterande åtgärder behövs uppdaterade utvärderingar. Revideringar av systemet kommer att behövas men det gör inte själva systemet med personalliggare som sådant mindre behövt. Idag är det system som står till buds och med en utvidgning kommer vi tydligt visa att vi inte accepterar fusk som går ut över vår välfärd.

[1] http://www.scb.se/statistik/_publikationer/NR9999_2010A01_BR_04_NRFT1002.pdf

[2] http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skatteforfarandelag-20111244_sfs-2011-1244

[3] https://www.skatteverket.se/download/18.5c281c7015abecc2e20145c6/1491312515454/PM+Personalliggare+i+fler+verksamheter.pdf

[4] https://www.svensktnaringsliv.se/fragor/rattssakerhet-skatter/personalliggares-effekter-pa-lonerapporteringen-i-restaurang-och_677484.html

[5] https://www.skatteverket.se/download/18.5c281c7015abecc2e20145c6/1491312515454/PM+Personalliggare+i+fler+verksamheter.pdf

[6] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/departementsserien/narvaroliggare-och-kontrollbesok-en-utvardering_GXB443

Tankar om handelns framtida bransch- och arbetsmarknad

Handelns ekonomiska råds rapport utgår från större teknologiska skiften i handeln för att sedan resonera om nutidens större skifte – digitalisering och e-handel. Vilka konsekvenser kommer det att ha för branschens framtid? Historiska skiften som uppkomsten av kedjeföretag, självbetjäningssystem, externhandel och liknande förändrade påtagligt branschen och arbetsmarknaden. Vad kan vi förvänta oss av framtiden?

Enligt ekonomiska rådets rapport utgör handeln drygt 10 procent av BNP och sysselsätter mer än en halv miljon människor. Utöver detta räknar man också med så kallade handelsnära tjänster – tjänster som finns endast för att de efterfrågas av handelsbranschen. Det kan handla om bevakning, städning, IT-tjänster, marknadsföring, konsultverksamhet, design mm. Med dessa så sysselsätter handeln direkt och indirekt – enligt rådet – runt en miljon anställda och står för hela 20 procent av BNP. Vad som händer i handeln är därför av yttersta vikt för svensk ekonomi och arbetsmarknad.

I rapporten pekar man på olika scenarier. Dessa ligger fram till 2025 i huvudsak i linje med det som Handels utredare Martin Rosenström analyserat om e-handelns tillväxt och andelen köp från utländska e-handlare. För sällanköpshandeln drar de dock trenden vidare till 2050. Man tillstår givetvis att det är svårt att veta men landar i ett huvudscenario på en andel e-handel 2050 i sällanköpshandeln på ca 60 procent.

De beskriver också en mer diversifierad och komplex branschstruktur med många segment och nischer. Den fysiska handeln kommer leva kvar vid sidan om e-handeln och polariseras i två ytterligheter – lyxhandel och lågprishandel. Behovet att få personlig service kommer att växa samtidigt som lågprisets gör-det-självlogik. På samma gång kommer vi få se en utveckling mot omni-kanalshandel – dvs integrerad e-handel och fysisk handel. Utöver detta ser man framväxten av ett så kallat re-techkluster (retail technology) där fler företagstjänster utvecklas.

Teknologiska skiften påverkar naturligtvis arbetsmarknaden. Detta område går dock inte rådet specifikt in på i denna rapport. För ett fackförbund som Handels är detta dock avgörande frågor. Till att börja med ser inte vi någon överhängande risk för minskat antal anställda. Den framtida branschen kommer behöva anställa i såväl e-handel som fysisk handel.

Frågan är då hur vi ska se på arbetets innehåll. Forskningen pekar på att kunniga, kompetenta och tillräckligt många anställda är en konkurrensfördel för den fysiska butiken och för omni-kanalshandeln. Handelsforskaren Malin Sundström skriver att, ”Framtidens handel kommer att kräva välutbildade medarbetare, vilket kommer att leda till en enorm kompetensförskjutning.” Det skulle tyda på ökad status och bättre villkor för en majoritet av framtidens anställda. Samtidigt kan det i vissa nischer och segment finnas polariseringstendenser – att vissa delar inom lågpris kan få en press på löner och arbetsvillkor.

För ett fackförbund är det viktigt att kunna jobba med båda delarna samtidigt – med såväl kraven på högre kompetens som med ökad press i vissa segment. Man bör också då komma ihåg att även om teknologin påverkar så är så kallade institutionella förhållanden väl så viktiga. Här är kollektivavtal och lagstiftning avgörande. Lagstiftning om visstidsanställningar har lett till försämrade villkor och polarisering bland butiksanställda. På motsvarande sätt skulle en ökad trygghet i lagstiftningen och avtalen leda till bättre villkor. Framtidens arbetsmarknad är inte skriven än – det hänger som alltid på organisering, facklig styrka och politiska beslut. Och dessa kan vi påverka.

Stefan Carlén

Bostadsbristen en viktig fråga för Handels medlemmar

För Handels medlemmar särskilt de yngre är bostadsbrist ett stort problem. Det är speciellt en aktuell fråga i storstadsregionerna och i synnerhet inom Stockholmsområdet. Särskilt svårt är det att få en hyresrätt eftersom de omvandlats till bostadsrätter med en rasande takt. Handels kongress slog fast att en egen bostad är en mänsklig rättighet och ställde krav på en mer aktiv bostadspolitik.

Bostadsbristen påverkar inte bara medlemmarna utan också handeln som helhet. För det första leder bristen på hyresbostäder i kombination med de höga bostadspriserna till en minskad rörlighet på arbetsmarknaden vilket försvårar för företagen att rekrytera. För vem kan ta ett jobb när det är omöjligt att hitta en bostad man har råd att bo i.  För det andra tvingar det även många hushåll att köpa sin bostad, vilket speciellt för unga är förknippat med risker och transaktionskostnader som är svåra att bära. Hushåll som är högt skuldsatta kan vid räntehöjning tvingas dra ned sin konsumtion drastiskt vilket skulle påverka inte bara handeln utan även Sveriges ekonomi.

Igår lyssnade jag på ett seminarium anordnat av finanspolitiska rådet. Temat var omreglering av hyresmarknaden. Finanspolitiska rådet har berört frågan både i sitt huvudbetänkande och i en underrapport. Rapporterna ger en bakgrundsbeskrivning av problemen på Stockholms bostadsmarknad. Sedan 2000-talet har antalet hyreslägenheter i Stockholm minskat med 80 000 och antalet lägenheter som förmedlas via bostadsförmedlingen har mer än halverats mellan åren 2005 och 2016. Samtidigt har priserna på bostadsrätter och småhus stigit kontinuerligt. Bara sedan 2005 har priserna på småhus ökat med 138 procent och priserna för bostadsrätter ökat med 205 procent. Det gör att det är otroligt svårt för nya hushåll att komma in på bostadsmarknaden.

Utvecklingen av antalet hyresrätter o Storstockholm sedan 1991[1]

Hyresrätter

[1] Diagram är taget ur Finanspolitiska Rådets rapport ”Svensk finanspolitik-Finanspolitiska rådets rapport 2017”

Enligt finanspolitiska rådet skulle införande av marknadshyror eller hyror på samma nivåer som marknadshyror göra att lägenheterna skulle utnyttjas bättre, rörligheten på bostadsmarknaden öka och det skulle byggas fler hyreslägenheter. Det finns dock dåligt med empiriskt stöd för detta.

Enligt rapporten ”Hur bor man i Stockholm” är utnyttjandet av bostäderna och rörligheten högre i hyresrätten än i de marknadsprissatta bostäderna. Enligt författarna har en rad internationella studier dessutom visat att en avreglering av hyressättningen inte leder till ökat bostadsbyggande.

Och rådet visar själva att hyrorna skulle höjas och lågavlönade skulle drabbas. Av detta har rådet fått välförtjänt kritik.

Hur ska man då vända utvecklingen som har stötts av politiker från både höger och vänster? En viktig del är att bygga mer bostäder som breda grupper har råd att hyra. Det förutsätter att staten och kommunerna tar ett aktivt ansvar eftersom de nyproduktioner vi ser idag har så höga hyror att en stor del av befolkningen inte har råd att bo där. Det är särskilt viktigt när Sverige har en stor migrationsström. En annan viktig del är att stoppa omvandlingen av existerande hyresrätter.

 

 

 

Nya åtgärder för att minska handelns negativa miljöpåverkan

För att vara en fortsatt framgångsrik bransch i alla avseenden behöver handeln minska sin negativa miljöpåverkan. Detta är en av branschens främsta utmaningar i stort och smått. Ibland kan det som verka smått utgöra ett betydande miljöproblem. Ett exempel på det är den stora förbrukningen av plastbärkassar.

Svenskar använder 1,3 miljarder plastkassar per år1, varav uppskattningsvis 800 000 miljoner är plastbärkassar från konsumtion2. Idag återfinns endast 38 procent av alla plastförpackningar, inklusive plastpåsar. Mycket av plasten hamnar i havet. Där bryts den ned till små partiklar som skadar djur och natur. Varje år hamnar uppskattningsvis 13 ton skräp i haven, varav merparten är plast. 2050 kan det komma att finnas mer plast än fisk i haven3.

Mot bakgrund av detta aktiveras nu en ny förordning som innebär att handlare behöver ta större ansvar för miljön på området. 4Handlare blir förpliktigade att upplysa om plastbärkassars negativa miljöpåverkan och fördelar med minskad förbrukning. Företagen skall också bokföra förbrukningen av kassar för rapport till Naturvårdsverket som bevakar utvecklingen.

Ytterligare åtgärder utvärderas. Naturvårdsverket har exempelvis presenterat en rapport som föreslår ett minimipris på plastbärkassar om 5 kronor5, samtidigt som en undersökning visat att det finns ett folkligt stöd för höjda priser 6.

Högre priser för plastkassar skulle sannolikt leda till minskad förbrukning. Minskad förbrukning måste i dagsläget vara målet eftersom att det saknas ett perfekt substitut till plastbärkassen. Det är lätt att tro att plastkassar är det sämsta alternativet, men en papperskasse behöver återanvändas 3 gånger för att komma ned i samma miljöpåverkan som plastkassen, medan en bomullskasse behöver återanvändas hela 130 gånger7.

Medan ytterligare reglering ses över är det positivt att se handlare vidta åtgärder för att arbeta proaktivt. Flera exempel kan nämnas:

-Hemköp prövar just nu ut ett pantsystem8.

-Indiska är på väg att införa ett system för utlåning9.

-H&M, Lindex och Kappahl börjar ta betalt för kassar från och med 1 juni och lanserar en gemensam kampanj, ”One Bag Habit”10.

Mycket mer behöver göras för att minska handelns miljöpåverkan, men det är positivt att se initiativ som verkar i rätt riktning.