Trygga jobb ger lyckad digitalisering

Vilken inverkan har digitaliseringen på framtidens jobb och sysselsättning i handeln? Det är en fråga som kan få olika svar beroende vem man frågar. I en studie från 2014 varnar Stefan Fölster för att 197 000 butiksäljarjobb – det största yrket – kan försvinna inom 20 år. Beräkningarna bygger på data från en känd studie av de två amerikanska ekonomerna Carl Benedict Frey och Michael Osborne där risken för automatisering i olika yrken uppskattas. För Handels skulle en sådan utveckling innebära att majoriteten av förbundets medlemmar skulle försvinna. Kan det verkligen stämma?

Nej, andra forskare tonar bestämt ned dessa alarmistiska tongångar. I en studie av ekonomer knutna till OECD kritiseras Frey och Osborne för att de inte skiljer mellan att vissa arbetsmoment inom jobb förändras och att hela yrket riskerar att försvinna. Dessutom menar de att just butiksäljarjobben inte alls har de karaktärsdrag som skulle göra dem utsatta för datorisering.

I Handels nya rapport om digitaliseringens inverkan får denna mer nedtonade bild av framtiden stöd. I rapporten tillfrågas de anställda om hur de upplevt digitaliseringen de senaste fem åren. Över hälften hävdar att det inte påverkat deras jobb över huvud taget. Av de som säger att det påverkats har hela 80 procent påtalat att det ändrat hur arbetsuppgifter utförs men inte att arbetsuppgiften i sig försvunnit. De som påtalar att automatiseringen lett till att jobb försvunnit är få och pekar på självskanning och automatisering på lagersidan. Och det finns också de som hävdar att digitaliseringen har lett till fler jobb inom exempelvis IT, leveranser, underhåll mm.

Att jobb försvinner när teknik utvecklas är inget nytt. I Handels rapport nämns hela yrken, som isarbetarna som försvann när kyldiskarna kom. Men också arbetsuppgifter som prismärkning som försvann när EAN-koden kom, eller kassaarbete som minskade när självskanning kom. Men det tillkommer också nya jobb. Mellan 2008 och 2016 – en tid med snabb digitalisering och kraftigt ökad e-handel – ökade antalet jobb i handeln med nästan 40 000 anställda.

Men kommer inte den internationella e-handeln att slå ut jobb i bred grad? Nej, inte enligt Handels rapport. Visserligen kommer internationaliseringen att öka men andelen gränsöverskridande e-handel som andel av total e-handel har bromsat in. Förvisso kommer den gränsöverskridande handeln att öka. Men här finns också en stor utmaning i att svenska e-handelsföretag ska kunna sälja utomlands.

I en rapport från Handelns ekonomiska råd – tre ekonomer som självständigt gör rapporter om handeln – påtalas att det också finns en del naturliga och rationellt ekonomiska skäl till att lagret behöver ligga närmare kunden, att många e-handlare behöver etablera fysiska butiker och kunderna i många fall vill se varor.

I Handels rapport görs en framtidsbedömning baserad på historiska data och framtida befolkningsutveckling. Mellan 2015 och 2030 beräknas handeln växa med hela 81 000 jobb. En viktig motor bakom detta är befolkningen som under perioden beräknas öka med 1,5 miljon individer.

Istället för att ha allt för mycket fokus på dystra men högst tveksamma framtidsscenarier är det bättre att fokusera på jobbens kvalitet. För att kunna få till stånd en lyckad utveckling behöver handelsbranschen satsa på kompetensutveckling så att de anställda kan anpassa sig till de nya digitala hjälpmedel som kommer. Inte minst måste man för att kunna konkurrera om personal satsa på bättre löner, arbetstider och arbetsvillkor för de anställda. Långsiktigt måste vi också ha ett trygghetssystem som gör att de anställda känner trygghet i omställningen. Här är valet i september avgörande för hur a-kassa, anställningstrygghet och hur välfärdstjänsterna utvecklas. Trygga jobb och tryggad tillgång till välfärd är nyckeln till en lyckad digitalisering.

Stefan Carlén

Alla tjänar på en obligatorisk företagshälsovård

Socialdemokraterna lanserade nyligen en handlingsplan för en trygg arbetsmarknad. Bland förslagen fanns avskaffad allmän visstid och stopp för hyvling av arbetstid, frågor som alla är väldigt viktiga för Handels medlemmar. Handels har tidigare skrivit om konsekvenserna av otrygga anställningar bland annat här och här.

Handlingsplanen innehöll även välkomna satsningar på bättre arbetsmiljö. Bland annat genom satsningar utbildning till regionala skyddsombud, en förlängd preskriptionstid för att anmäla arbetsmiljöbrott och ett större arbetsmiljöansvar för företag och organisationer vars agerande kan påverka arbetsmiljön för andra än egna anställda.

Utöver det innehöll handlingsplanen förslag på att ge myndigheten för arbetsmiljökunskap ett uppdrag att kartlägga fysisk och psykisk ohälsa i kvinnodominerande yrken för att öka kunskapen om kvinnors hälsa i arbetslivet. Det är ett välkommet initiativ. Handels har tidigare har visat på hur fysisk och psykisk ohälsa drabbar kvinnodominerande sektorer. Handlingsplanen innehåller även förslag på att utreda hur företagshälsovården kan förbättras tillsammans med arbetsmarknadens parter.  Gott så men det är en fråga som har utretts flera gånger tidigare.

Vi vet redan att det finns idag allvarliga brister i rehabiliteringsarbetet. För många som drabbas av arbetsskador finns stora brister i möjligheten att få en fruktbar rehabilitering. Ibland kan inte längre individer fortsätta sitt yrkesverksamma liv. Vanliga skador är belastningsskador. Dessa går att förebygga och rehabilitera från om resurser sätts in i tid. Problemet är att flertalet små arbetsgivare inte anser sig ha råd, inte har tillräckliga kunskaper och inte har några utredningsresurser. Vi vet sedan tidigare utredningar att arbetsgivarna inte tar sitt rehabiliteringsansvar. De som lyckas bäst är stora arbetsgivare med god tillgång till företagshälsovård och utredningsresurser. Små företag klarar det inte.

Detta måste ses som ett fundamentalt demokratiskt misslyckande. Enskilda individer ska naturligtvis ha likhet inför lagen och ha samma rättigheter till rehabilitering. De ska inte vara beroende av den enskilde arbetsgivarens ekonomiska styrka, betalningsvilja och godtycke. Handels kongress har slagit fast att företagshälsovården borde vara en allmän resurs för Sveriges alla anställda – även för de i små- och medelstora företag. Det borde införas som en del av den generella välfärdspolitiken att alla anställda skulle ha möjlighet att utnyttja företagshälsovård. En obligatorisk företagshälsovård kombinerat med en rehabiliteringsförsäkring utanför den ordinarie sjukförsäkringen skulle kunna finansieras via arbetsgivaravgiften.  Ett sådant åläggande skulle innebära att såväl rehabiliteringsarbetet och arbetsmiljöarbetet på allvar kunde flytta fram positionerna.

Samhället skulle tjäna på en obligatorisk lagstadgad företagshälsovård och en statlig rehabiliteringsförsäkring. Framförallt eftersom det minskar mänskligt lidande men också genom att förhindra att personer i yrkesaktiv ålder försvann från arbetsmarknaden. Sysselsättningen skulle totalt kunna öka.

Anton Strömbäck

Handels medlemmar vill sätta stopp för vinster i välfärden

När man frågar Handels medlemmar om deras uppfattning om vinster i välfärden är svaret tydligt. En mycket stor majoritet (92 %) instämmer i att skattepengar avsedda för välfärd inte ska kunna gå till vinster för privata bolag. Oavsett vilket politiskt parti som medlemmarna sympatiserar med så är motståndet mycket stort. Det visar Handels rapport om frågan.

Motståndet är starkt oavsett vilket parti Handels medlemmar säger sig sympatisera med. Bland rödgröna sympatisörer (s, v, mp) instämmer hela 99 procent. Och av de som sympatiserar med högerpartier (M, C, Kd, L och Sd) så instämmer 85 procent.

Handels medlemmars motstånd är rationellt. De som arbetar i handeln är beroende av välfärden för att kunna få ihop arbetsliv och familjeliv. När offentliga skolor och omsorgsverksamhet tvingas spara så är det för många en gåta att privata företag samtidigt kan göra mångmiljardvinster på våra skattepengar. Ett exempel är vårdföretaget Attendo som 2016 dubblade sin vinst till 649 miljoner, främst av skattepengar avsedda för välfärd. Ett annat exempel är skolkoncernen Academedia som gjorde ett resultat efter avskrivningar på 540 miljoner. En orsak till vinsten är betydligt färre lärare per elev än i offentliga skolor. Skulle Academedia haft samma lärartäthet som kommunala skolor hade det enligt Kent Werne, som studerat frågan, inneburit 900 fler lärare. Handels medlemmar förstår att dessa övervinster dränerar den välfärd man är beroende av.

Men Handels medlemmar lever också i ett samhälle och kan se de negativa effekterna av marknadsstyrning och etablering av vinstdrivande företag. Många av medlemmarna har barn och vet om det dilemma som förekomsten av privat ägda friskolor innebär. I en ny studie visade nationalekonomen Jonas Vlachos på den stora betygsinflationen hos privata skolföretag. För vinstdrivande företag på en marknad så är det logiskt att företagen vill locka till sig elever för att öka sina vinster. Detta vet alla som har barn i skolåldern men det är utmärkt att det också visats vetenskapligt. Marknadsstyrning och vinstdrift leder förutom till betygsinflation även till att kvaliteten försämras. Det sker genom att viktiga kvalitetsfaktorer som personaltäthet, utbildningsnivå och anställningsvillkor försämras för att generera vinster. Men det skapar också ett mer segregerat samhälle.

Motståndet är inte unikt för Handels medlemmar utan gäller även svenska folket i allmänhet. Så har det varit sedan Sverige kom att bli en experimentverkstad för privata intressen inom välfärden sedan 1990-talet. Trots detta motstånd är det först i juni 2018 som ett konkret förslag från en regering om att begränsa vinsterna lagts till riksdagen. Detta röstades ner av samtliga högerpartier – trots att deras egna väljare är för vinstbegränsning. Detta demokratiska underskott är ett resultat av en lyckosam vinstlobby som betalats för att säkerställa att privata företag fortsatt ska kunna göra stora vinster på skattepengar.

Men bara för att det idag inte finns majoritet i riksdagen innebär inte att det måste vara så för alltid. Redan i riksdagsvalet den 9 september kan man ändra på detta.

Stefan Carlén

 

Hur miljövänlig är egentligen e-handeln?

I diskussioner om handelsbranschen läggs ofta fokus på branschens försäljning och ekonomiska vinster. Men den största långsiktiga vinsten är handelns bidrag till att uppnå ett hållbart samhälle. En viktig del av detta är att skapa jobb med goda arbetsvillkor, vilket ger social hållbarhet. En annan del är att bidra till miljömässig hållbarhet. Klimatsituation är alarmerande. Ändå hamnar frågan om handelns miljöpåverkan ofta i skymundan.

Trenden inom handeln är att e-handeln ökar för varje år som går. Det gör att vi behöver ställa oss frågan hur miljövänlig e-handeln egentligen är. Uppfattningen har länge varit att ökad e-handel leder till minskad klimatpåverkan, men denna tes har i allt större utsträckning blivit ifrågasatt av forskare[1]. Potentialen finns, men både internationella[2] och svenska studier[3] har kommit till slutsatsen att den ökande e-handeln hittills inte har minskat handelns klimatpåverkan. Ytterligare forskning pågår[4].

Ett vanligt antagande är att e-handeln är bättre för miljön därför att den minskar det privata bilåkandet. En sådan utveckling hade kunnat innebära stora miljövinster mot bakgrund av att inköpsresor står för hela 13 % av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Men forskning har visat att det är en myt att inköpsresorna tydligt minskar på grund av ökad e-handel[5]. Resmönstren är i princip oförändrade eftersom konsumenterna fortfarande tar sig med bil till fysiska butiker.

Ett annat vanligt antagande är att e-handeln minskar klimatpåverkan på grund av effektiv logistik. Det stämmer inte heller enligt forskare[6]. E-handelns logistik är långt ifrån optimal. Transporter sker ofta med dålig fyllnadsgrad, efter rutter som inte alls är effektiva ur miljösynpunkt och med färdmedel som ger stor miljöpåverkan. Det krävs också en omställning till förnybara energikällor i transporter på bred front för att e-handeln ska uppnå sin fulla potential till minskad klimatpåverkan[7].

Företagen bär ett ansvar här, liksom samhällsplanerare[8], men det gör också konsumenten. Ju snabbare leveranser som efterfrågas, ju färre varor som köps åt gången och ju mer vi konsumenter vill styra över när transporterna sker[9], desto större klimatpåverkan får e-handeln. Klimatpåverkan ökar dessutom vid långväga transporter, särskilt transporter som kräver flyg. Därför finns det anledning att som konsument göra medvetna val kring varifrån man handlar.

I övrigt är varureturer en av de största miljöbovarna vid e-handel. Returer ger en extra transport som belastar klimatet. Dessutom tillkommer ofta en klimatpåverkan av att paketen packas om i ny förpackning[10]. Statistik visar att omkring 30 % av alla e-handelspaket returneras[11]. Denna siffra måste minska drastiskt om e-handeln ska kunna bli ett riktigt miljövänligt alternativ.

Gällande returer kan företag göra mycket för att förbättra situationen. Att returnerande kunder är lönsamma kunder[12] får inte hindra företagen från att ta ansvar. Bättre information om varors egenskaper och mer verklighetstrogna bilder kan minska returerna[13]. Returerna kan också minska genom att företagen faktiskt tar ut en kostnad för dem. Miljövänligare förpackningsmaterial och ett minimerat användande av material kan i sin tur minska den negativa påverkan av de returer som ändå sker. Företag kan dessutom bli bättre på att använda fysiska butiker i returhanteringen.

Av dessa slutsatser dragna inom forskning om e-handelns klimatpåverkan kan vi konstatera att företag bär ett tungt ansvar för att bidra till att göra e-handeln miljömässigt hållbar. Även staten har en möjlighet att påverka utvecklingen genom styrmedel. Exempelvis skulle företagens incitament att förpacka mer miljövänligt kunna ökas genom reglering. Men ett tungt ansvar för hur e-handelns påverkar miljön vilar också på konsumenten. Det är hög tid för oss alla att börja reflektera över våra beteenden. Tar vi bilen när vi hämtar paket? Ställer vi krav på hemleveranser som gör transporter mindre miljövänliga? Handlar vi varor som kräver långväga transporter i onödan? Beställer vi hem varor som vi skulle kunna köpt i en närliggande butik? Var och en behöver tänka över sin roll som konsument för att e-handelns klimatpåverkan ska minska.

[1] http://www.design.lth.se/nyheter/visa/article/osaekert-om-e-handel-aer-ett-groent-alternativ-1/

[2] https://www.market.se/nyhet/studie-fysiska-butiker-mer-hallbara-an-e-handel

[3] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6863035

[4] https://www.forskning.se/2016/03/24/ar-det-en-miljovinst-att-handla-pa-natet/

[5] http://www.lum.lu.se/e-handlare-aker-lika-ofta-till-affaren-som-andra/

[6] https://www.aktuellhallbarhet.se/det-kravs-att-e-handeln-ska-ge-miljonytta/

[7] http://www.lo.se/start/lo_fakta/fem_forslag_for_en_investeringsledd_klimatpolitik

[8] https://www.trivector.se/infotek/single-view/e-handelns-roll-och-potential-foer-ett-mer-energieffektivt-och-haallbart-transportsystem/

[9] https://hallbarstad.se/innovationskraft-for-hallbar-tillvaxt/handla-mat-pa-natet/

[10] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6828595

[11] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6828595

[12] http://handelsradet.se/wp-content/uploads/2017/06/2017-5-Konsumentreturer-i-digital-handel.pdf

[13] https://www.aktuellhallbarhet.se/det-kravs-att-e-handeln-ska-ge-miljonytta/

 

Varför vi behöver en reform av dagens tandvård

Förra veckan publicerade Handels rapporten Handels om fri tandvård. Rapporten visar att en tandvårdsreform skulle vara högst välkommet för Handelsanställdas medlemmar. När undersökningsföretaget NOVUS frågade Handels medlemmar svarade 95 procent att de tyckte att tandvården liksom övrig läkarvård ska omfattas av högkostnadsskyddet.

En reform av tandvården är av vikt inte bara för Handels medlemmar utan för hela samhället. För ett jämlikt samhälle bör det vara en självklarhet att kunna ge samma vård till alla sina medborgare och det inkluderar tandvård. Tänderna är en del av kroppen och tandhälsan påverkar vår hälsa. Vilken vård du får ska inte avgöras av vilken socio-ekonomisk status du har.

Så ser inte verkligheten ut idag eftersom det finns stora skillnader mellan olika grupper. Tandhälsan har förbättrats för den genomsnittliga svensken men den är trots det oförändrad eller till och med försämrad hos socio-ekonomiskt utsatta grupper. Det handlar om arbetslösa, sjukskrivna, funktionshindrade, olika invandrargrupper och barn till dessa grupper. Tandhälsan är ojämnare fördelad bland dem och de halkar dessutom efter genomsnittet. Tröskeln till att besöka tandvården är allt för stor idag. En av de viktigaste anledningarna till detta är bristande ekonomi. Om ett liknande system som det inom sjukvården skulle införas skulle det minska den ekonomiska belastningen för personer och leda till att fler personer besöker tandvården.

Så vad skulle det kosta förändra dagens situation och reformera tandvården? I rapporten uppskattas införandet av en avgiftsfri tandvård kosta omkring 20–25 miljarder. Största delen skulle gå till att täcka avgifter som idag betalas av privatpersoner medan en ytterligare kostnad på 5–10 miljarder skulle tillkomma då fler skulle söka tandvård.

En vanlig fråga är hur något sådant ska finansieras? Frågan utgår dessvärre ofta från någon konstig uppfattning att stora reformer är för kostsamma. Men i jämförelse med att alliansregeringen sänkte skatter med 140 miljarder under sin tid framgår en reform på 20–25 miljarder som fullt genomförbar.  Utöver kapitalskatter och jobbskatteavdrag finns ju också fortfarande möjlighet att ändra på det konstiga överskottsmålet. Kort sagt: finansiering är inget som skulle hindra en politiskt efterfrågad reform som påtagligt skulle öka jämlikheten.

Anton Strömbäck

Stärk arbetskraftsinvandrares ställning

De senaste veckorna har det talats mycket om arbetskraftsinvandring. I Socialdemokraternas utspel i frågan finns bland annat förslag om att en prövning av behovet på arbetsmarknaden ska göras innan tillstånd om arbetskraftsinvandring beslutas. Detta är ett krav som länge drivits av fackliga organisationer. Behovet av arbetskraftsinvandring ska grundas på samhällets övergripande behov, inte arbetsgivares önskan om billig arbetskraft. Tyvärr har dock fokus i mediedebatten hamnat på hur arbetskraftsinvandringen ska begränsas, snarare än på hur arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden kan stärkas. Det har bidragit till att stärka en konstlad konflikt mellan inhemsk och utländsk arbetskraft. Hur regelverket för arbetskraftsinvandring ska se ut bör snarare grunda sig i hur man kan komma tillrätta med de brister som innebär att både systemet och människor i dag utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.

Inom ramen för missbruket förekommer både lönedumpning, skenanställningar och illegal handel med arbetstillstånd. Det drabbar samtlig arbetskraft på arbetsmarknaden, inte minst den enskilde arbetskraftsinvandraren som riskerar att komma till Sverige efter löfte om jobb och goda arbetsvillkor för att därefter utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Dessutom riskerar hen att förlora sitt uppehållstillstånd på kuppen då villkoren inte längre lever upp till kraven enligt utlänningslagen. Att arbetsgivare tillåts utnyttja arbetskraft från andra länder på detta sätt är inte acceptabelt.

Nyligen gick ett förslag till ändringar i regelverket för arbetskraftsinvandring ut på remissrunda. I utredningen föreslås arbetstagare kunna få ersättning i de fall ett uppehållstillstånd återkallas på grund av att arbetsgivare inte tillämpat anställningsvillkor som uppfyller kraven för arbetstillstånd. För att kunna driva en tvist om ersättning föreslås även att arbetskraftsinvandraren ska kunna få ett tillfälligt uppehållstillstånd under tiden för skadeståndsprocessen. Detta är välkomna förslag, om än inte tillräckliga för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden.

I förslaget utreds också möjligheterna till att införa sanktioner mot arbetsgivare som tillämpar anställningsvillkor som inte lever upp till kraven för arbetstillstånd och därmed gör att en individ riskerar att bli av med sitt uppehållstillstånd. Dock kommer man fram till att några sanktioner inte bör införas. Denna slutsats är mycket märklig och innebär att det är fritt fram för arbetsgivare att utnyttja både systemet och människor utan att riskera vare sig straffrättsliga eller ekonomiska sanktioner. Arbetsgivare som missbrukar systemet kan således ersätta en arbetstagare som förlorat sitt uppehållstillstånd med en ny som kan utnyttjas tills även denne förlorar sitt uppehållstillstånd. Helt utan konsekvenser för arbetsgivaren!

Det finns heller inga garantier för att de villkor som arbetsgivaren anger när den erbjuder ett arbete faktiskt kommer att hållas. Arbetserbjudandet som ligger till grund för arbetstillståndet är nämligen inte juridiskt bindande. Det innebär att en arbetsgivare kan betala ut en betydligt lägre lön än den som angivits i erbjudandet som arbetskraftsinvandraren tackat ja till. Den som drabbas är enbart individen, som förlorar både arbets- och uppehållstillstånd, medan arbetsgivaren går fri från ansvar.

Ytterligare ett problem i dagens system är de tillfälliga uppehållstillstånden. Arbetstagare som utnyttjas av arbetsgivare vågar inte hävda sin rätt av rädsla att bli av med arbetet och därmed uppehållstillståndet. Resultatet blir tysta arbetsplatser där människor utnyttjas och att missbruk av arbetsgivare aldrig upptäcks.

Det finns mycket kvar att göra för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden. Tre viktiga steg dit som LO liksom Handels står bakom är att 1) införa sanktioner mot arbetsgivare som utnyttjar systemet, 2) göra arbetserbjudanden juridiskt bindande och 3) ge permanent arbetstillstånd till de som har kontrakt på en tillsvidareanställning.

Cecilia Berggren

Rätt riktning och mer utrymme finns

Handels medlemmar vill ha ökad trygghet på arbetsmarknaden och satsningar på välfärden. Hur stämmer det med den vårbudget som regeringen med stöd av vänsterpartiet lade fram för några dagar sedan? Nu ska man först konstatera att en vårbudget mer handlar om riktlinjer för de kommande åren än några större extra insatser. De brukar istället komma i höstbudgeten. Men det kan ända vara av intresse att se inriktningen på de satsningar som man gör.

De extra medel som satsas på arbetsmiljö och skyddsombuden innebär naturligtvis möjligheter för att öka tryggheten på arbetsmarknaden. Handels utredare har i flera rapporter pekat på en allt mer ansträngd arbetsmiljö och ökade sjukskrivningar. Signalerna att man vill satsa på förbättrade villkor och att skyddsombudsverksamheten står i centrum är välkommet. Likaså är de extra miljoner som läggs för att motverka sexuella trakasserier. För just tidsbegränsat anställda i handeln är beroendeställningen något som vi vet lett till ökad utsatthet.

I vårbudgeten finns en annan välkommen satsning på tryggheten. Det är de extra medel som avsätts för att bekämpa ekonomisk brottslighet och oseriösa företag. För handeln som bransch är det viktigt då många seriösa företag annars riskerar att konkurreras ut. Och för de anställda är det naturligtvis mer tryggt att arbeta under ordnade förhållanden och med kollektivavtal. Även detta har Handels utredare skrivit om tidigare och att problemet med svarta löner är stort inom handelsbranschen.

För välfärden är de extra satsningar på skolan och vården något som gynnar alla. Nej, det går inte att klaga på riktningen i vårbudgeten. Den kritik man skulle kunna ha är snarare storleken på satsningarna, och att en stor och viktig välfärdsreform som exempelvis fri tandvård saknas på agendan. Dessutom sjunker arbetslösheten, trots högkonjunktur, inte ned under sex procent. Det är oroväckande. De växande klyftorna sedan lång tid tillbaka har också bidragit till att samhället dragits isär. Här finns stora behov vilket också regeringen pekar på.

För en facklig ekonom är det då svårt att förstå varför inte mer budgetresurser satsas på investeringar och välfärd givet att det finns så stora behov. I vårbudgeten framstår statsfinanserna som urstarka. Sverige har kraftiga överskott och ingen nettoskuld då de finansiella tillgångarna vida överstiger skulderna. Fram till 2021 beräknas också skuldkvoten (bruttoskuldens andel av BNP) att minska drastiskt – från 40 procent 2017 till 29 procent 2021. Det betyder i praktiken att pengar läggs på hög i stället för att användas. Och för att citera Francis Bacon ”Pengar är som gödsel. De gör ingen nytta förrän de sprids”.

Trots detta är kommentarerna från de borgerliga oppositionspartierna att än mer pengar borde läggas på hög och att regeringen inte sparar tillräckligt. Man undrar om de verkligen läst budgeten? Samtidigt vill de att skatterna ska sänkas. Förutom att det är en ekvation som inte går ihop pekar de samlade signalerna från borgerligheten och SD på att valet i september kommer att stå mellan två klassiska vägval. De borgerliga och SD har signalerat ökad otrygghet på arbetsmarknaden, skattesänkningar för välbeställda och fortsatta privatiseringar. Regeringen har med sin vårbudget signalerat satsningar på ökad trygghet, ökad välfärd och att motverka privatiseringar. Det senare låter mer lockande, särskilt om det i valmanifestet kan kryddas med ytterligare reformer. Utrymme finns.

Stefan Carlén