Sämre arbetsmiljö på arbetsplatser med många visstidsanställda

Nyligen föreslog SD  i en motion i riksdagen att fackförbundens rätt att utse skyddsombud ska slopas. De vill även ersätta fackens regionala skyddsombud med oberoende arbetsmiljörådgivare. Motionen är i princip en kopia av ett förslag från Svenskt Näringsliv som kom för två år sedan. Det är ett tydligt antifackligt förslag som skulle rubba balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Ett skyddsombud som inte har ett fackförbund i ryggen skulle ha mycket små möjligheter att driva frågor som gynnar arbetstagarna om deras intressen står i konflikt med arbetsgivaren på arbetsplatsen.

I Handels finns i dagsläget 3 974 skyddsombud registrerade. Det är de som är experter på hur arbetsmiljön i handeln ser ut. Utan skyddsombuden vore det omöjligt för oss som fackförbund att veta vilka arbetsmiljöproblem som finns ute på handelns arbetsplatser och att kunna jobba för förbättringar. Den här veckan synliggörs skyddsombudens arbete extra mycket i och med den Europeiska arbetsmiljövecka som äger rum denna tid varje år. I år är Handels tema för arbetsmiljöveckan ensamarbete. I och med det är våra regionala skyddsombud ute och undersöker hur det ser ut med ensamarbete på handelns arbetsplatser runtom i landet.

Ensamarbete är mycket vanligt i handeln visade en rapport som Handels släppte i början av året. I den framkom att hela 54 procent av butiksanställda arbetar helt eller delvis ensamma varje vecka. Förekomsten av ensamarbete skiljer sig dock stort åt mellan olika arbetsplatser i handeln. I en undersökning till Handels skyddsombud som gjorts under hösten visar det sig att ensamarbete är mer än dubbelt så vanligt på arbetsplatser med en hög grad av visstidsanställda jämfört med arbetsplatser med inga eller en låg grad visstidsanställda. Ensamarbetet är en följd av arbetsgivarnas vilja att hålla nere personalkostnader genom att ha en så slimmad bemanning som möjligt. Resultatet av denna strategi blir arbetsplatser med mer otrygga arbeten, både i form av ensamarbete men också osäkra visstidsanställningar. Denna strategi påverkar även den psykosociala arbetsmiljön.Diagrammet visar andelen skyddsombud i detaljhandeln som svarat att den psykosociala arbetsmiljön på deras arbetsplats är dålig. Skyddsombudens svar visar tydligt att ju högre grad av visstidsanställda på en arbetsplats desto sämre psykosocial arbetsmiljö. På arbetsplatser med ingen eller låg grad av visstidsanställningar svarar 32 procent av skyddsombuden att den psykosociala arbetsmiljön är dålig jämfört med 46 procent på arbetsplatser med en viss grad av visstidsanställningar. Betydligt värre är det på arbetsplatser med en ganska hög eller hög andel visstidsanställningar: där svarar hela 75 procent av skyddsombuden att den psykosociala arbetsmiljön är dålig. Skyddsombuden uppger en rad problem som är sämre på arbetsplatser med en hög andel osäkra anställningar, bland andra hög arbetsbelastning, bristfällig planering av schema och bemanning, brist på utveckling och kompetensutveckling och sjukskrivningar som följd av stressrelaterad ohälsa.

Resultaten i skyddsombudsundersökningen tydliggör sambandet mellan osäkra anställningar och dålig arbetsmiljö. En förutsättning för att kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön är därför fler trygga anställningar. En annan förutsättning är att skyddsombuden tillåts fortsätta sitt viktiga arbete ute på arbetsplatserna.

Cecilia Berggren

Sexuella trakasserier i arbetslivet – en fråga om makt och trygghet

Hösten för två år sedan skakade metoo-uppropen om hela samhället. Många var vittnesmålen från kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier, inte minst i arbetslivet. Nyligen gav regeringen Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket uppdraget att höja arbetsgivares kunskap om skyldigheten att motverka trakasserier.

Uppdraget är välkommet. Det har nämligen visat sig att arbetsgivare har dålig kunskap om de krav diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen ställer på arbetsgivare för att förebygga sexuella trakasserier samt hur de ska agera om sexuella trakasserier ändå sker. En undersökning från DO visar att mer än hälften av alla arbetsgivare inte känner till förändringarna i diskrimineringslagen som trädde i kraft 1 januari 2017, vilka bland annat innebär krav på att vidta aktiva åtgärder.

Bristande kunskap hos arbetsgivare är dock långt ifrån hela problemet. Vi får inte glömma att vem som drabbas av sexuella trakasserier likväl vem som vågar anmäla först och främst är en fråga om anställdas makt och trygghet.

Handelsbranschen, med många unga kvinnor i yrken som innebär tät kontakt med kunder och med utbredd användning av otrygga anställningsformer, är ett bra exempel.

Sju av tio anställda i butik är kvinnor men endast två av tio i styrelser för dessa företag är kvinnor. Vidare är nästan en tredjedel av detaljhandelns kvinnliga arbetare anställda på tidsbegränsade kontrakt. Uppemot 88 procent av dessa kvinnor arbetar deltid. Totalt sett är 75 procent av alla kvinnliga arbetare inom detaljhandeln anställda på deltid. Den vanligaste anledningen till att man arbetar deltid är för att man inte blir erbjuden en heltidstjänst. För många som arbetar deltid är vardagen en ständig jakt på extra timmar för att få privatekonomin att gå ihop.

Arbetsmiljöverkets statistik visar att bland kvinnor under 30 år på hela arbetsmarknaden har tre av tio blivit utsatta för sexuella trakasserier minst en gång de senaste tolv månaderna. Bland butikssäljare inom detaljhandeln i alla åldrar har så många som en femtedel blivit utsatta för sexuella trakasserier av andra än chefer eller arbetskamrater. Dessutom visar samma undersökning att den som har en tidsbegränsad anställning löper betydligt större risk att utsättas för sexuella trakasserier.

Brist på makt och trygghet gör anställda sårbara för sexuella trakasserier. Otrygga anställningar skapar en beroendeställning till chefen vilket minskar anställdas benägenhet att anmäla om de blivit utsatta. Det finns en rädsla för negativa konsekvenser på arbetsplatsen eller för att bli av med jobbet. Arbetsplatser med osäkra anställningar skapar tystnadskulturer vilket i sin tur möjliggör en grogrund för missförhållanden.

En ytterligare faktor inom handeln som ökar risken att utsättas för sexuella trakasserier är ensamarbete. Att som ensam anställd arbeta i en butik hela eller delar av dagen ökar både risken för trakasserier och rädslan för att något skulle kunna ske. Ensamarbetet är dessutom vanligare bland tidsbegränsat anställda, som ofta har mindre möjligheter att påverka hur arbetet läggs upp.

För att på allvar komma till bukt med sexuella trakasserier på arbetsplatser måste alltså inte bara arbetsgivare kunskap om deras skyldigheter öka. Anställda måste också vara trygga på arbetet och i sin anställning för att våga anmäla när något sker. Det ska inte vara möjligt för arbetsgivare att systematiskt anställa med osäkra och korta kontrakt. Avskaffandet av allmän visstid och att göra heltid till norm är nödvändiga reformer för att motverka sexuella trakasserier och förbättra arbetssituationen i stort inom handeln.

Straffa den som utnyttjar, inte den som utnyttjas

Kommer ni ihåg Uppdrag gransknings avsnitt Nagelfixarna? Programmet skapade stor uppmärksamhet i början av året med berättelser om arbetskraftsinvandrare som utnyttjades på svenska nagelsalonger. Ett antal kvinnor från Vietnam redogjorde för hur de kommit till Sverige med löften om trygga anställningar med schysta löner och villkor, men väl här tvingats arbeta som om de vore livegna. Långa arbetsdagar, dålig arbetsmiljö och tvång på att betala tillbaka en del av lönen till arbetsgivaren. Horribelt.

I lördags släppte Handels en ny rapport ”Bakom lacken – Ekonomisk utveckling och arbetskraftsinvandring i skönhetsbranschen” som bland annat innehåller förslag till politikerna för att komma till rätta med det här. Den resulterade i en debattartikel i DN där följande förslag presenterades:

1. Gör anställningserbjudandet som ligger till grund för arbetstillstånd juridiskt bindande.
   Den arbetsgivare som vill anställa någon från ett land utanför EU måste skapa ett anställningserbjudande med information om den lön och de villkor som hen tänker erbjuda till arbetstagaren. Det är detta dokument som Migrationsverket tar ställning till när de fattar beslut om arbetstillstånd, eftersom lagen kräver att lön och villkor måste vara i nivå med kollektivavtal eller praxis i branschen. Men erbjudandet är inte bindande för arbetsgivaren, vilket innebär att migranten kan få helt andra villkor än det som utlovats.
   
   
2. Inför sanktioner mot arbetsgivare som inte uppfyller de villkor som legat till grund för arbetstillståndet.
   Om arbetsgivaren inte infriar de villkor som utlovats i anställningserbjudandet, och på så sätt missbrukar systemet, så ska det utgöra ett brott mott lagen och därmed kunna få straffrättsliga påföljder.
   
   
3. Ge permanent uppehållstillstånd till arbetskraftsinvandrare med tillsvidareanställning.
   Den som kommer hit för ett jobb som är tillsvidare bör också ha rätt att vistas i landet tillsvidare. Det skulle också stärka arbetstagarnas ställning och göra det möjligt för fler att larma när det sker försök till utnyttjande eller andra missförhållanden. Med dagens lagstiftning så är det arbetstagaren som riskerar att bli av med sitt arbets- och uppehållstillstånd om det uppmärksammas att den lön eller de villkor som faktiskt gäller är sämre än vad lagen kräver. Utsattheten är uppenbar om arbetstagarens alternativ står mellan att acceptera otillfredsställande arbetsvillkor och att lämna landet.

Systemet är idag riggat för att underlätta utnyttjande av arbetskraftsinvandrare och gynna oseriösa arbetsgivare. Det drabbar i första hand de migrerande arbetstagare som tvingas att tyst acceptera fruktansvärda arbetsvillkor. Men det drabbar också resterande arbetstagare genom en negativ press på löner och villkor i den bransch som berörs, samt de seriösa företag som vill driva sin verksamhet med schysta löner och goda villkor för sina anställda. Och fenomenet är inte begränsat till skönhetsbranschen. Rapporter om liknande historier har kommit från såväl hemtjänsten som restaurang– och städbranscherna.

Att lagstiftarna ser genom fingrarna med detta är obegripligt. Det saknas varken kunskap om nuvarande lagstiftnings konsekvenser eller förslag på hur regelverket kan förbättras. Nu är det dags för handling.

Ola Palmgren

Slimmade organisationer gör handeln mindre attraktiv att jobba i

Längre öppettider, fler deltidstjänster och mer ensamarbete. Det är sånt som gör att handeln kan bli mindre attraktiv som arbetsplats, konstaterar forskare som studerat detaljhandeln som arbetsplats.

Tidigare i år publicerade forskarna Rebecka Arman, Nanna Gillberg, Maria Norbäck, på Handelshögskolan i Göteborg, en studie om detaljhandeln som arbetsplats. Forskarna fann att utökade öppettider och omstrukturering under 2000-talet har lett till betydande förändringar och försämringar för personalen. Deltidstjänsterna har ökat, konkurrensen om timmar likaså, karriärmöjligheterna är sämre och det är mer ensamt att arbeta inom butik. Forskarna tror att det riskerar att leda till att handels attraktivitet som arbetsplats minskar.

Omstruktureringen inom branschen har ofta skett via så kallad hyvling. Efter en omorganisation erbjuds personalen nya tjänster, oftast med färre timmar än tidigare. Samtidigt har butikernas öppettider blivit längre. Men arbetsgivarna vill ha personal som kan jobba fler timmar vid behov och det har lett till att de som tidigare såg varandra som kollegor nu måste konkurrera med varandra om extra timmar. Det blir svårare att försörja sig och känna samhörighet med sina kollegor.

En annan effekt av en mer slimmad organisation är att man inte träffar sina kollegor så mycket. Det gör att det finns väldigt lite utrymme att diskutera viktiga frågor och ha en gemensam röst. Enligt Maria Norbäck påverkas hela arbetsplatsen av mer slimmade organisationer

Arbetslagen har blivit fragmentiserade eftersom de är så slimmade och då har chefen kommit att fungera som enda kommunikationscentralen och hen blir ju viktigare då. Inom organisationsteori brukar man prata om att det finns en kärngrupp med anställda och sådana som är mer med i periferin, men vår studie är ett exempel på att alla blir perifera förutom chefen då som utgör kärnan. Detta gör också det mycket svårare för personalen att rent konkret kunna prata om viktiga frågor och föra gemensam talan.

Konsekvenserna av långa öppettider och en ambition att sänka personalkostnaderna innebär att det blir färre som arbetar samtidigt. Personal kan arbeta många timmar utan att träffa varandra. Det gäller särskilt butiker som är större till ytan, vilket kan leda till känslor av ensamhet och isolation.

Enligt Maria Norbäck finns det stora risker med den är utvecklingen:

Det finns ju en stor risk för att handeln blir en mindre attraktiv arbetsplats då det finns små möjligheter till karriärutveckling om man inte vill bli chef. Deltidstjänster och flexibla timmar funkar bäst för den som inte har familj och inte behöver ha jobbet för sin heltidsförsörjning. Eftersom arbetet inte kan fungera under en persons alla livsfaser kan det bli stor rotation, särskilt på större arbetsplatser, vilket också är kostsamt. Kanske skulle handeln behöva tänka mer på hur man långsiktigt investerar i personal och även se om man kan konkurrera på andra sätt än med låga priser.

Handels har tidigare skrivit om konsekvenserna av ensamarbete, slimmade organisationer och det är bra att forskningen bekräftar våra resultat. I en tid när konkurrensen från e-handeln och digitalisering ökar är det dags att arbetsgivarna satsar mer på sin största konkurrensfördel nämligen arbetarna. Teknikutveckling och en ökad digitalisering gör att nya kunskaper och kompetenser efterfrågas. Det har gjort att det i likhet med på övriga arbetsmarknaden råder brist på kompetent arbetskraft i handeln. För att möta arbetsgivarnas behov av arbetskraft krävs därför en höjning av kompetensen i branschen.

Anton Strömbäck

Fyra myter om den fysiska handelns försäljning

Hur går det egentligen för den fysiska handelns försäljning? Nyligen publicerad statistik ger viktiga pusselbitar för att med belägg kunna besvara den frågan. Statistiken visar att den fysiska handeln på flera sätt står sig starkare än vad som ofta påstås. Nedan kommer fyra dystra påståenden jag ofta möter i branschen, som faktiskt motbevisas när statistiken analyseras.

”Fysisk handel har en minskad tillväxt”

Utifrån vetskapen om att e-handeln ökar antas ofta den fysiska handelns tillväxt i kronor minska för varje år som går. Statistiken visar dock att det antagandet saknar stöd.

Tillväxten det senaste året är lägre än rekordåren, men inte osedvanligt låg. Den är högre eller i paritet med årsnoteringen för hälften av åren under 2010-talet. Värt att notera är också att den fysiska handelns tillväxt faktiskt ökade kraftig under 2018. Tillväxten 2018 var närmare 60 procent högre än motsvarande 2017.

”E-handeln växer mer än fysiska handeln”

Ett vanligt påstående är att e-handeln har sprungit om fysisk handel i att generera ökad försäljning. Inte heller detta stämmer.

Försäljningssiffror visar att utvecklingen har gått mot att e-handeln står för en allt större del av den ökade handeln. 2017 växte e-handeln för första gången mer än fysisk handel. Det låg då nära till hands att se det som ett bestående trendbrott. Men när vi summerar 2018 visar det sig att fysisk handel återigen växt mer än e-handeln. Närmare 12 miljarder i ökad försäljning för fysisk detaljhandel kan jämföras med 10 miljarder för svensk e-handel.

”Den fysiska sällanköpshandeln minskar”

Statistiken visar att sällanköpshandelns tillväxt minskar, men det sker alltjämt en tillväxt. Både under 2017 och 2018 skedde en försäljningsökning som sammanlagt uppgår till 1 miljard. Tillväxten är blygsam, men den är inte mycket lägre än tillväxten under perioden 2011-2012, efter vilken försäljningen sköt i höjden. Sammanlagt har fysisk sällanköpshandeln växt med cirka 20 procent under 2010-talet.

”Fysisk dagligvaruhandel hotas nu av ökad e-handel”

Faktiskt försäljningsutveckling ger inget som helst stöd för uppfattningen om att e-handeln med dagligvaror börjar bli ett allvarligt hot mot fysisk handel. Under 2018 ökade den fysiska dagligvaruhandeln med cirka 11 miljarder. Det är en ökning som bara överträffas av en årsnotering under 2010-talet. Försäljningsökningen 2018 var dessutom avsevärt större än 2017, vilket ytterligare motbevisar påståendet.

Den fysiska handeln står uppenbarligen inför stora framtidsutmaningar. Men med all fakta på bordet blir det tydligt att den i flera avseenden står sig starkare än vad det ofta antas inom branschen.

 

Genomför LO:s förslag för ökad jämlikhet

Den ökande ojämlikheten i Sverige har drabbat stora grupper av anställda i handeln. Och det beror i huvudsak på politiska beslut som bland annat lett till mer otrygga jobb, sämre a-kassa och utsortering från sjukförsäkringen. I den stora jämlikhetsutredningen som LO lanserade i förra veckan finns en gedigen genomgång av vad som hänt, och vad som ligger bakom detta. Och det är allvarligt. Växande klyftor får omfattande konsekvenser för hela samhället och för individers framtida livschanser. En fråga som utredningen lyfter är den mer ojämlika utvecklingen av arbetsvillkor på arbetsmarknaden genom att allt fler fått otrygga jobb, och saknar möjlighet till inkomsttrygghet från a-kassan. Detta är ett stort problem för många som arbetar inom handeln.

Drivande bakom denna utveckling är den höga arbetslösheten kombinerat med försämringar i arbetsrätten med allt större möjlighet för företag att anställa otryggt. Bakom såväl arbetslösheten som försämringar i anställningstryggheten ligger politiska beslut. En del av misstag, en del fullt medvetna. Införandet av allmän visstid 2007 där företag fick rätt att utan skäl anställa på viss tid på få timmar var ett sådant beslut. Försämringarna i a-kassan samma år, höjningen av avgifter och försvårandet att kvalificera sig, gjorde att över en halv miljon fick lämna a-kassan. Båda infördes som en del i en nyliberal ideologi som gick ut på att försvaga facket och stärka företagens maktpositioner. Vilket resulterade i än mer ojämlikhet.

Även den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD varnar i sin senaste rapport för en utveckling mot allt fler osäkra anställningar. För många är de fällor som låser fast stora grupper i fattigdom, med stora problem att ta sig vidare i livet. Och ja – även OECD pekar på att det är politiska beslut som behövs för att ändra på situationen.

Fackföreningsrörelsen har trots allt varit en motkraft. När det gäller löneskillnader har dessa hållits tillbaka genom att facken varit starka och kunnat hålla emot. Idag är allt fler ekonomer överens om att hög facklig organisationsgrad och facklig styrka är viktiga för att motverka ojämlikhet i löner, vilket Anton Strömbäck tidigare skrivit om på denna blogg.

Regeringens samarbetspartier på den borgerliga kanten säger sig vara bekymrade över ojämlikheten. Men de verkar inte vilja ge några konkreta utjämnande förslag. Det som ofta hörs är att de vill lösa ojämlikheten genom att sänka lönerna för de som har det sämst ställt, och sänka skatterna för de som har det bäst ställt. Hur detta skulle kunna leda till minskade klyftor är dock en gåta. De säger att det skulle leda till fler jobb. Men förutom att detta inte kan bevisas, så har en sådan politik hittills inte lett till någon ökad jämlikhet. Om nya jobb tillkommer i låglönesektorer har det snarare lett till än mer ojämlikhet.

Det enda som skulle kunna bita på ojämlikheten är en helt ny politik. Denna finns nu utförligt presenterad i LO:s jämlikhetsutredning i 115 punkter. Genomför dem, och vi kommer få ett mer rättvist och sammanhållet samhälle.

Stefan Carlén

Handels medlemmar kan sitt kollektivavtal

Nästa vecka inleds avtalskonferenser i Handels. Förtroendevalda samlas i hela landet för att diskutera den kommande avtalsrörelsen och vilka förändringar man vill se. I Sverige är frågor om löner och arbetsvillkor en demokratisk process, vilket kanske inte uppmärksammas så ofta. Förhandlingsdelegationer har valts i demokratisk ordning, och alla medlemmar kan föra fram kritik och önskemål kring avtalen.

Men hur pass insatta är medlemmar i det egna kollektivavtalet, som reglerar löner, arbetsvillkor och inflytandefrågor? För att få en uppfattning om detta har Novus opinion ställt frågor till Handels medlemmar om vilken kännedom de har om sitt kollektivavtal. Det visade sig att bland alla medlemmar ansåg 52 procent att de kände till innehållet i kollektivavtalet mycket väl eller ganska väl, 39 procent kände till vissa delar i det medan endast 8 procent svarade att de inte kände till något alls eller vet ej. Skillnaderna mellan olika avtalsområden var ganska små.

En annan fråga som ställdes var hur pass nöjda de var med sitt kollektivavtal. Här svarade 59 procent att de var nöjda/mycket nöjda med avtalet, medan 13 procent var missnöjda. Resten visste inte eller ansåg att de varken var nöjda eller missnöjda.

Genom att kombinera svaren från dessa båda frågor kan vi få en uppfattning om huruvida kunskap om kollektivavtalet gjorde Handels medlemmar mer eller mindre nöjda med det.

Det visade sig att ju mer kunskap man hade om avtalet, desto mer nöjd var man. Bland de som kände till innehållet mycket väl var 77 procent nöjda, till skillnad från de som inte kände till innehållet alls där endast 21 procent var nöjda.

Under de kommande veckorna kommer den grupp av medlemmar som är mest insatta i sina kollektivavtal att diskutera dem. Även om de generellt verkar nöjda med innehållet så vet vi av erfarenhet att det kommer många goda förslag till förbättrade löner och arbetsvillkor. Vilka dessa är och hur de kommer att konkretiseras i form av avtalsförbättringsförslag, det får vi återkomma till när den demokratiska processen sagt sitt.

Stefan Carlén