Myter om handelns lägstalöner

Få frågor i samhällsdebatten är omgärdade med så mycket felaktigheter som frågan om lägstalöner och jobben. I Arbetsmarknadsnytt hävdar exempelvis nationalekonomen Sven-Olof Daunfeldt att ingångslönerna i handeln är så höga att nyanlända utestängs. Dessutom antyds också att lönen för en outbildad 18-åring kan vara högre än medianlönen.

En faktakoll i den partsgemensamma lönestatistiken visar att lägstalönen 2015 för en 18-åring är 116,98 kr/tim medan genomsnittslönen är 141,96 kr/per timme. Daunfeldt förtydligar dock att det med ob-tillägg blir så att man tjänar mer per timme. Men det är ett högst vilseledande påstående. Hur får man fram något sådant? Jo, säg att en 18-åring tjänar 120 kr/tim och jobbar två timmar under en månad – mellan 11-13 en lördag. I så fall får man ut 240 kr plus ytterligare 120 kr i OB, dvs totalt 360 kr. Inte mycket kan tyckas. Men genom att ta hela summan 360 kr och dela med två får man fram en timlön på 180 kr. Det är genom detta dribblande med statistiken som man kan hävda att en 18-åring kan ha högre lön än medianlönen – trots att den bara fick 360 kr på en månad.

Fakta visar att en 18-åring i detaljhandeln jobbar i genomsnitt 25 timmar i månaden. Den genomsnittliga löneinkomsten inklusive OB är 4 320 kr varav 1 300 är OB. Jämför sedan den låga inkomsten med exempelvis en heltidsarbetande 35-åring som har 26 731 kr inklusive OB. Då kan man förstå hur missvisande Daunfeldts sätt att resonera blir.

Men kan lägstalönerna ändå hindra arbetsgivare från att anställa människor med utländsk bakgrund? Det är ytterst tveksamt. Handels har i tidigare utredningar visat att det misslyckade experimentet med sänkta arbetsgivaravgifter för unga inte gav någon effekt. Det tyder på att det inte varit något lönekostnadsproblem med att anställa unga . När det gäller nyanlända finns idag möjlighet att fritt anställa på exempelvis nystartsjobb och därmed få runt 13 000 kr i subvention. Med instegsjobb kan subventionen bli över till 22 000 kr. Om nu lönekostnaden är problemet, varför inte använda sig av rådande subventioner?

Frågan handlar i grunden om bristande utbildningsinsatser. Det är inget enkelt jobb att jobba i handeln och kraven på kompetens är höga. Därför behövs mer aktiva insatser för att få utsatta grupper i jobb. Det som behövs är mer kvalitet, utbildning, handledning och stöd kombinerat med subventioner samt ett utökat arbetsplatsförlagt lärande

bild4-lagstalon

Lägstalönerna är i grunden ett skydd mot fattigdom, lönedumpning och utbredning av låglönemarknader. I den svenska modellen ökar de också produktiviteten. Det är synd att missvisande påståenden har en sådan spridning. Den felaktiga synen att sänkta lägstalöner kan höja sysselsättningen leder oss bort från åtgärder som verkligen skulle ha effekt.

Stefan Carlén

2 reaktioner till “Myter om handelns lägstalöner”

  1. Det är så mycket fel med den bilden att man blir mållös, men jag väljer enbart att ta upp de direkt uppenbara bristerna.

    Först och främst tar du vagnen före hästarna i fallet med produktiviteten. Produktivitet ökar genom kapitalinvesteringar, dvs ifall man förser exempelvis en grävarbetare med kapital i form av en grävmaskin, kommer denne att vara mer produktiv än ifall den enbart gräver med händerna, och man har möjliggjort en löneförhöjning. En grävarbetare kommer inte bli mer produktiv med sina händer ifall denne erhåller 160 kr/h istället för 140 kr/h.

    När det står överkryssat ej ökad arbetslöshet, innebär det om man är cynisk, ökad arbetslöshet, men för sakens skull överser jag med det och antar att du menar att arbetslösheten inte stiger. Detta påstående är dock helt felaktigt eftersom arbetslösheten i en blandekonomi avspeglar de som inte producerar tillräckligt för att möta det satta golvet i respektive sektor. Med detta menar jag, en arbetare inom detaljhandeln som genererar mindre vinst än sin lön blir omöjlig att anställa, då företag inte är välgörenhetsaktioner.

    Det sista helt uppenbara är föreställningen om att skattebasen skulle öka för att man höjer lägstalönerna, vilket är så verklighetsfrånvänt att man tappar andan. Ett företag har en viss mängd resurser vilket innebär att de måste hushålla noggrant för att vara effektiva. Dessa resurser kan omfördelas på olika sätt, men varje ökning inom en viss grupp, betyder en minskning i en annan. Ifall man höjer lägstalönerna, kan ett sätt vara att man sänker lönerna för de som tjänar mer, men eftersom de som tjänar mer betalar mer procentuellt i skatt sjunker skattebasen. Väljer man istället att ta pengarna från investeringssidan av företaget, innebär det mindre möjligheter till kapitalinvesteringar som möjliggör ökad produktivitet och nyanställningar vilket också sänker skattebasen.

    Jag hoppas det finns en bättre reflektion inom handels, var arbetstillfällen kommer ifrån, och vad som höjer levnadsstandarden inom en ekonomi än vad den här dogmatiska och närmelsevis marxistiska propagandan kommer ifrån.

    MVH David Nilsson

    Gilla

    1. Hej David,

      Tack för dina kommentarer. Ska försöka besvara dem efter bästa förmåga. När det gäller produktiviteten så går tanken ett steg till utöver enkla kapitalinvesteringar. Vad är det i ett institutionellt arrangemang som skapar ett omvandlingstryck som leder till teknologisk och organisatorisk utveckling? Här har lönerna och lönebildningen generellt en viktig roll för ökad omvandling och stärkt produktivitet. En aspekt av den solidariska lönepolitiken är att stärka strukturomvandlingen, genom att hålla upp lönerna. Lönernas omvandlingstryck stimulerar mekanisering, logistiska och organisatoriska förbättringar och tvingar bort ineffektivitet från marknaden. Det höjer produktiviteten.

      När det gäller arbetslösheten finns det många orsaker till den; alltifrån bristande efterfrågan till bristande kompetens att ta de jobb som finns. Min poäng här var lite som du skriver. Att det främst är brister i utbildning och arbetsmarknadspolitiken som hindrar, snarare än lägstalönerna. Det är så att länder med lägre lägstalöner inte har lägre arbetslöshet än de med högre lägstalöner. Snarare är det tvärtom. Och när det gäller skatteintäkter så är det enkla logiska resonemanget att om lägstalönerna är högre så ger det mer skatteintäkter än om de är lägre.

      Det viktiga är dock att visa på det stora värde som lägstalönerna har för att motverka fattigdom och extrema låglönemarknader. I min rapport om detta som jag hänvisade till – lägstalönerna och den svenska modellen så utvecklar jag det mer.

      Med vänlig hälsning
      Stefan Carlén

      Gilla

Lämna ett svar till Stefan Carlén Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s