Deltid vanligast i detaljhandeln

I veckan publicerade LO en rapport om anställningsformer och arbetstider som visar att de otrygga anställningarna på arbetsmarknaden ökar. Idag är mer än en kvarts miljon personer i Sverige anställda på mycket korta kontrakt, så kallade behovs- och timanställningar. Deltidsarbetandet är också utbrett visar rapporten, framförallt i de kvinnodominerade branscherna. Den sektor på arbetsmarknaden som har högst andel deltidsanställda är detaljhandeln, där 67 % arbetar deltid.

Det finns tydliga klass- och könsskillnader i vilka det är som arbetar deltid i butiker. Det är betydligt vanligare att arbetare deltidsarbetar jämfört med tjänstemän. Deltidsanställningar är också mycket vanligare bland kvinnor än bland män. Arbetarkvinnor är de som i allra högst utsträckning arbetar deltid, hela 74 % av dem saknar en heltidstjänst.

Den ofrivilliga deltiden är utbredd bland butiksanställda. Den största anledningen till att arbeta deltid idag är att det saknas heltidsarbete. Handels har i tidigare studier visat hur vanligt det är att anställda går i många år, många gånger ett helt arbetsliv, utan att komma upp i en heltidstjänst. Istället tvingas man jaga timmar och tacka ja till alla extratimmar som erbjuds. Av deltidsanställda arbetare i detaljhandeln jobbar 37 procent färre än 20 timmar i veckan. En anställning som gör det mycket svårt att kunna leva på sitt arbete och planera sin ekonomi. I längden påverkas både den sjukpenninggrundande inkomsten och pensionen av deltidsarbete.

Deltidsarbetandes arbetsmiljö är också sämre på flera sätt visar statistik från SCBs arbetsmiljöundersökning. De som arbetar deltid har i högre utsträckning än andra monotona arbetsuppgifter med små möjligheter till inflytande över såväl sitt arbete som sin arbetstid. Dessutom har man som deltidsanställd lägre möjligheter till kompetensutveckling och utbildning i sitt arbete.

Den ökade otryggheten på arbetsmarknaden och företagens strävan efter en flexibel personalstyrka leder inte bara till konsekvenser för den anställde. I rapporten En dålig affär visar vi hur de otrygga anställningarna gör att den ordinarie personalen får ta ett större ansvar och leder till en ökad stressnivå för alla på arbetsplatsen. Samtidigt innebär otryggheten ökade kostnader för arbetsgivare och samhället när sjukskrivningar på grund av stress ökar. Att det framförallt är arbetare, kvinnor, unga och personer med utländsk bakgrund som har de otrygga anställningarna innebär också en växande ojämlikhet på samhällsnivå.

Det är dags att fundera på vilken typ av arbetsmarknad vi vill ha. En där anställda ständigt tvingas jaga timmar och leva i ovisshet över om lönen ska räcka till hyra och mat varje månad? Eller en som gör det möjligt att kunna leva på sitt arbete och planera sitt liv och sin framtid?

Cecilia Berggren