Löneskillnader mellan kvinnor och män

Förra veckan var jag på ett seminarium för Medlingsinstitutets årliga rapport om löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Årets rapport visade att kvinnor tjänar 12 procent mindre än män när man räknar upp lönerna till heltid, vilket är en minskning med 0,5 procent jämfört med 2015. Sedan 2005 har löneskillnaden mellan kvinnor och män minskat med 4,3 procent. Inom detaljhandeln har löneskillnaden minskat från 5,1 procent till 4 procent under samma tidsperiod.

Medlingsinstitutet studerar även vad som påverkar löneskillnaderna mellan män och kvinnor.  För att studera det använder de en så kallad regressionsanalys för att se hur mycket exempelvis val av yrke, sektor, ålder, utbildningsnivå och tjänstgöringsomfattning påverkar löneskillnaderna. Efter analysen sjunker den oförklarade löneskillnaden till 3,7 procent. Den enskilt viktigaste faktorn är vilket yrke man väljer. En av nackdelarna till en sån här analys är att den inte tar hänsyn till värdediskriminering, dvs att arbeten som utförs av kvinnor värderas lägre eller tillgångsdiskriminering dvs att kvinnor trots samma kvalifikationer inte har samma tillgång till exempelvis chefspositioner. Analysen pekar bara ut att löneskillnaden beror på att mannen exempelvis är chef eller har ett annat yrke som förklaring.

En annan nackdel med sådana analyser är att den inte tar hänsyn till arbetstimmar. Vi vet att det är särskilt vanligt med deltidsarbete inom kvinnodominerade yrken. Medlingsinstitutet försöker i den här rapporten studera om den högre ackumulerade arbetstiden kan förklara skillnaden i lön i någon högre utsträckning. För att studera detta närmare följer författarna en grupp nyexaminerade kvinnor och män över flera år. Med hjälp av en regressionsanalys studeras effekten av arbetstid och ackumulerad arbetstid som förklaring till löneskillnaden.  Enligt författarna har det ingen väsentlig skillnad på löneskillnaderna.

Det är bra att medlingsinstitutet tittar närmare på arbetstid eftersom det får stora effekter på din faktiska månadslön.  Några av anledningarna till att kvinnors kortare arbetstid är att de har högre sjukfrånvaro, tar ut föräldrapenning i större utsträckning, oftare tar ansvar för sjukt barn eller vårdar närstående. Detta beror på att kvinnor generellt sätt har sämre arbetsmiljö och fortfarande idag tar större ansvar för hem och familj.

Om vi tittar närmare på hur arbetstiden påverkar den faktiska månadslönen för våra medlemmar är skillnaden enorm.

Faktiska löner

Det kommer inte bara att påverka dagens ekonomiska situation för Handels medlemmar utan även få konsekvenser på lång sikt. Det utbredda deltidsarbetet i kombination med tidsbegränsade anställningar och perioder av arbetslöshet gör att det framtida pensionsutfallet blir väldigt lågt. Det är därför trygga jobb är en av våra viktigast frågor.

 

 

Personalliggare- ett sätt att komma åt svartarbetet

Svartarbete är ett problem inom handeln som det sällan talas om. Precis som i många andra branscher förekommer denna brottslighet i skymundan. Hur kommer vi då åt den svarta ekonomin? Frågan är högst relevant eftersom inkomster som undanhålls beskattning drabbar samhället hårt. Enligt tidigare beräkningar utgör svarta inkomster 3 % av BNP och uppgår till 149 miljarder kronor varje år[1]. Varje krona som undanhålls beskattning drabbar välfärden. Den som jobbar svart står dessutom skyddslös utan pensionsavsättningar.

Mot bakgrund av detta infördes 2007 en ny lag som ålade företag i vissa branscher att föra personalliggare, bland annat frisörbranschen[2]. Skatteverket har nu föreslagit att utvidga systemet till fler branscher, däribland övrig kropps- och skönhetsvård[3]. Då kropps- och skönhetsvård är en problembransch är det rimligt insatser riktas dit. Men är en utvidgning av systemet med personalliggare rätt väg att gå?

Kritik mot förslaget har kommit med motiveringen att det är ekonomiskt ineffektivt[4], men jag är av uppfattningen att en utvidgning bör ske av en rad olika skäl:

  1. Förslaget kan förväntas öka redovisningen av vita löner avsevärt. Summan beräknas uppgå till 443 miljoner per år i berörda branscher[5]. Initialt dras den ekonomiska effektiviteten visserligen ned av kontrollkostnader och omställningskostnader för företagen, men kostnaderna kan förväntas minska efterhand. Företagen torde dessutom ha goda möjligheter att minimera kostnaderna eftersom de har getts utrymme att utveckla sina egna metoder för genomförande.
  2. Utvärderingar har visat att införandet av personalliggare förefaller ha haft en positiv effekt på den vita löneredovisningen i branscher där den införts, däribland frisörbranschen. Utvärderingar har också visat att näringsidkarna själva har varit övervägande positiva till systemet, vilket borgar för att det kommer att finnas en vilja bland företag att efterfölja den nya regleringen[6].
  3. Införandet har ett starkt signalvärde och visar att problemen med den svarta ekonomin tas på allvar. Detta kan på sikt ha en effekt på den allmänna synen på svartarbete och indirekt bidra till positiva effekter bortom vad som räknats på.

En kritik mot förslaget om att utvidga systemet med personalliggare har varit att det finns brister i utvärderingen av vad det har haft för effekter. Den kritiken är till viss del befogad. För att kunna effektivisera systemet, finjustera regleringen och kunna överväga kompletterande åtgärder behövs uppdaterade utvärderingar. Revideringar av systemet kommer att behövas men det gör inte själva systemet med personalliggare som sådant mindre behövt. Idag är det system som står till buds och med en utvidgning kommer vi tydligt visa att vi inte accepterar fusk som går ut över vår välfärd.

[1] http://www.scb.se/statistik/_publikationer/NR9999_2010A01_BR_04_NRFT1002.pdf

[2] http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skatteforfarandelag-20111244_sfs-2011-1244

[3] https://www.skatteverket.se/download/18.5c281c7015abecc2e20145c6/1491312515454/PM+Personalliggare+i+fler+verksamheter.pdf

[4] https://www.svensktnaringsliv.se/fragor/rattssakerhet-skatter/personalliggares-effekter-pa-lonerapporteringen-i-restaurang-och_677484.html

[5] https://www.skatteverket.se/download/18.5c281c7015abecc2e20145c6/1491312515454/PM+Personalliggare+i+fler+verksamheter.pdf

[6] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/departementsserien/narvaroliggare-och-kontrollbesok-en-utvardering_GXB443

Tankar om handelns framtida bransch- och arbetsmarknad

Handelns ekonomiska råds rapport utgår från större teknologiska skiften i handeln för att sedan resonera om nutidens större skifte – digitalisering och e-handel. Vilka konsekvenser kommer det att ha för branschens framtid? Historiska skiften som uppkomsten av kedjeföretag, självbetjäningssystem, externhandel och liknande förändrade påtagligt branschen och arbetsmarknaden. Vad kan vi förvänta oss av framtiden?

Enligt ekonomiska rådets rapport utgör handeln drygt 10 procent av BNP och sysselsätter mer än en halv miljon människor. Utöver detta räknar man också med så kallade handelsnära tjänster – tjänster som finns endast för att de efterfrågas av handelsbranschen. Det kan handla om bevakning, städning, IT-tjänster, marknadsföring, konsultverksamhet, design mm. Med dessa så sysselsätter handeln direkt och indirekt – enligt rådet – runt en miljon anställda och står för hela 20 procent av BNP. Vad som händer i handeln är därför av yttersta vikt för svensk ekonomi och arbetsmarknad.

I rapporten pekar man på olika scenarier. Dessa ligger fram till 2025 i huvudsak i linje med det som Handels utredare Martin Rosenström analyserat om e-handelns tillväxt och andelen köp från utländska e-handlare. För sällanköpshandeln drar de dock trenden vidare till 2050. Man tillstår givetvis att det är svårt att veta men landar i ett huvudscenario på en andel e-handel 2050 i sällanköpshandeln på ca 60 procent.

De beskriver också en mer diversifierad och komplex branschstruktur med många segment och nischer. Den fysiska handeln kommer leva kvar vid sidan om e-handeln och polariseras i två ytterligheter – lyxhandel och lågprishandel. Behovet att få personlig service kommer att växa samtidigt som lågprisets gör-det-självlogik. På samma gång kommer vi få se en utveckling mot omni-kanalshandel – dvs integrerad e-handel och fysisk handel. Utöver detta ser man framväxten av ett så kallat re-techkluster (retail technology) där fler företagstjänster utvecklas.

Teknologiska skiften påverkar naturligtvis arbetsmarknaden. Detta område går dock inte rådet specifikt in på i denna rapport. För ett fackförbund som Handels är detta dock avgörande frågor. Till att börja med ser inte vi någon överhängande risk för minskat antal anställda. Den framtida branschen kommer behöva anställa i såväl e-handel som fysisk handel.

Frågan är då hur vi ska se på arbetets innehåll. Forskningen pekar på att kunniga, kompetenta och tillräckligt många anställda är en konkurrensfördel för den fysiska butiken och för omni-kanalshandeln. Handelsforskaren Malin Sundström skriver att, ”Framtidens handel kommer att kräva välutbildade medarbetare, vilket kommer att leda till en enorm kompetensförskjutning. Det skulle tyda på ökad status och bättre villkor för en majoritet av framtidens anställda. Samtidigt kan det i vissa nischer och segment finnas polariseringstendenser – att vissa delar inom lågpris kan få en press på löner och arbetsvillkor.

För ett fackförbund är det viktigt att kunna jobba med båda delarna samtidigt – med såväl kraven på högre kompetens som med ökad press i vissa segment. Man bör också då komma ihåg att även om teknologin påverkar så är så kallade institutionella förhållanden väl så viktiga. Här är kollektivavtal och lagstiftning avgörande. Lagstiftning om visstidsanställningar har lett till försämrade villkor och polarisering bland butiksanställda. På motsvarande sätt skulle en ökad trygghet i lagstiftningen och avtalen leda till bättre villkor. Framtidens arbetsmarknad är inte skriven än – det hänger som alltid på organisering, facklig styrka och politiska beslut. Och dessa kan vi påverka.

Stefan Carlén

Bostadsbristen en viktig fråga för Handels medlemmar

För Handels medlemmar särskilt de yngre är bostadsbrist ett stort problem. Det är speciellt en aktuell fråga i storstadsregionerna och i synnerhet inom Stockholmsområdet. Särskilt svårt är det att få en hyresrätt eftersom de omvandlats till bostadsrätter med en rasande takt. Handels kongress slog fast att en egen bostad är en mänsklig rättighet och ställde krav på en mer aktiv bostadspolitik.

Bostadsbristen påverkar inte bara medlemmarna utan också handeln som helhet. För det första leder bristen på hyresbostäder i kombination med de höga bostadspriserna till en minskad rörlighet på arbetsmarknaden vilket försvårar för företagen att rekrytera. För vem kan ta ett jobb när det är omöjligt att hitta en bostad man har råd att bo i.  För det andra tvingar det även många hushåll att köpa sin bostad, vilket speciellt för unga är förknippat med risker och transaktionskostnader som är svåra att bära. Hushåll som är högt skuldsatta kan vid räntehöjning tvingas dra ned sin konsumtion drastiskt vilket skulle påverka inte bara handeln utan även Sveriges ekonomi.

Igår lyssnade jag på ett seminarium anordnat av finanspolitiska rådet. Temat var omreglering av hyresmarknaden. Finanspolitiska rådet har berört frågan både i sitt huvudbetänkande och i en underrapport. Rapporterna ger en bakgrundsbeskrivning av problemen på Stockholms bostadsmarknad. Sedan 2000-talet har antalet hyreslägenheter i Stockholm minskat med 80 000 och antalet lägenheter som förmedlas via bostadsförmedlingen har mer än halverats mellan åren 2005 och 2016. Samtidigt har priserna på bostadsrätter och småhus stigit kontinuerligt. Bara sedan 2005 har priserna på småhus ökat med 138 procent och priserna för bostadsrätter ökat med 205 procent. Det gör att det är otroligt svårt för nya hushåll att komma in på bostadsmarknaden.

Utvecklingen av antalet hyresrätter o Storstockholm sedan 1991[1]

Hyresrätter

[1] Diagram är taget ur Finanspolitiska Rådets rapport ”Svensk finanspolitik-Finanspolitiska rådets rapport 2017

Enligt finanspolitiska rådet skulle införande av marknadshyror eller hyror på samma nivåer som marknadshyror göra att lägenheterna skulle utnyttjas bättre, rörligheten på bostadsmarknaden öka och det skulle byggas fler hyreslägenheter. Det finns dock dåligt med empiriskt stöd för detta.

Enligt rapporten ”Hur bor man i Stockholm” är utnyttjandet av bostäderna och rörligheten högre i hyresrätten än i de marknadsprissatta bostäderna. Enligt författarna har en rad internationella studier dessutom visat att en avreglering av hyressättningen inte leder till ökat bostadsbyggande.

Och rådet visar själva att hyrorna skulle höjas och lågavlönade skulle drabbas. Av detta har rådet fått välförtjänt kritik.

Hur ska man då vända utvecklingen som har stötts av politiker från både höger och vänster? En viktig del är att bygga mer bostäder som breda grupper har råd att hyra. Det förutsätter att staten och kommunerna tar ett aktivt ansvar eftersom de nyproduktioner vi ser idag har så höga hyror att en stor del av befolkningen inte har råd att bo där. Det är särskilt viktigt när Sverige har en stor migrationsström. En annan viktig del är att stoppa omvandlingen av existerande hyresrätter.