Ökad delaktighet minskar personalomsättning

Personalomsättningen i detaljhandeln är hög. Det vet vi sedan länge. Ungefär en tredjedel av personalen inom Handels avtalsområden omsätts varje år. Det är stora volymer. Av i genomsnitt 170 000 anställda slutar varje år 55 – 60 000 vilket då kräver att lika många måste rekryteras nya. Det ligger i sakens natur att en så hög personalomsättning är kostsamt för företagen i branschen. Det handlar om direkta kostnader för rekrytering, annonsering, tidsåtgång, upplärning mm. Men det finns också långsiktiga kostnader i form av tappad kompetens och förlust av långvarigt uppbyggda kundrelationer. Inte minst påverkas arbetsklimatet och arbetsmiljön negativt av en stor genomströmning. Vilket i sin tur har negativa effekter för kundrelationerna.

I en ny amerikansk studie har man undersökt vad som påverkar personalomsättningen i modehandeln. Även om arbetsvillkoren och arbetskultur skiljer sig mycket mellan Sverige och USA kan det finnas en del lärdomar att dra. Forskarna har undersökt om ett förbättrat arbetsklimat vilket de kallar för etiskt klimat har betydelse för att minska personalomsättningen. Resultatet är positivt. Man fann att ett klimat som skapar ökad delaktighet bland personalen i frågor som rör hållbarhet – såväl etiskt som arbetsmiljömässigt – har betydelse för att minska personalomsättningen. Och även om det kan vara förknippat med kostnader att skapa en ökad delaktighet så gav det verksamheten en mer långsiktigt hållbar organisation.

Hur ska man översätta detta till svenska förhållanden? Hög personalomsättning och en ökande svårighet att rekrytera personal med rätt kompetens finns även här. Det kanske låter för självklart, att en arbetsorganisation präglad av delaktighet i löpande beslutsprocesser skapar ökad trivsel, minskad stress och en lägre personalomsättning. Men för detta krävs investering i personalen, en arbetsorganisation som bygger på fasta anställningar och heltider. Det som inte skapar ett långsiktigt hållbart klimat är slimmade arbetsorganisationer, hög andel av tillfälligt anställda och oro över att få sina arbetstider och inkomster hyvlade. Här har vissa delar av branschen mycket att lära sig.

Stefan Carlén

Sexuella trakasserier i handeln drabbar främst unga kvinnor med otrygga anställningar

”Plötsligt pressar någon sina öppna nävar som hästbett på varsin sida om min midja. Hårt och snabbt. Ett stort bett, samtidigt som han ropar med sin gubbröst, som för att skrämma mig. Vad gör jag? Får jag bli arg och skrika på honom? Vår kund, som är en byggsten i min anställning?”

Erika, 23 år, butiksanställd samt skribent i antologin Lösa förbindelser

Under hashtaggen #metoo svämmar sociala medier sedan en tid tillbaka över av berättelser om kvinnor som blivit utsatta för sexuella trakasserier på sina arbetsplatser inom en rad olika branscher. Handeln är inte ett undantag. Mest utsatta är unga kvinnor som jobbar i butik, och det är betydligt vanligare att den som trakasserar är en kund än en chef eller kollega. SCBs arbetsmiljöundersökning från 2015 visar att 12 procent av de butiksanställda kvinnorna har utsatts för sexuella kränkningar av andra personer än chefer och kollegor under det senaste året. Det är mer än dubbelt så vanligt att utsättas som kvinna än som man.

sextrak2

I samma undersökning kan man också se att de med tidsbegränsad anställning utsätts för kränkningar i allra högst utsträckning. Bland dem vittnar 15 procent om att de utsatts för sexuella trakasserier av kunder under det senaste året, jämfört med 9 procent bland de tillsvidareanställda.

De otrygga anställningarna är utbredda inom handeln. 29 procent av arbetarna har en tidsbegränsad anställning och det är de allra otryggaste formerna av behovs- och timanställningar som blir allt vanligare. Många anställda tvingas jaga timmar och ständigt vara stand-by för att hoppa in på jobb med kort varsel för att ha råd att betala hyran nästa månad. De som tackar nej till jobb eller upplevs som besvärliga riskerar att inte få fler jobberbjudanden. Att gå till chefen och berätta om sexuella trakasserier man utsatts för är därför något många drar sig för.

Jag jobbade tidigare i en matbutik där jag stod mycket i spelavdelningen. Det var många gubbar som var där varje dag och spelade. De ville kramas och när man minst anade det var det någon som lade armen runt mig. De sa ofta ”kom hit gumman” och gjorde pussljud. Jag lät det rinna av mig. Då tyckte jag inte att det var så hemskt men nu i efterhand inser jag att jag borde gjort något. Men det var mitt första jobb och jag hade bara en visstidsanställning. Jag lade all min energi på att jaga timmar och jag ville inte vara den som klagade.”

Fannie, 20 år, butiksanställd

Det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetsmiljön är trygg och att förebygga alla sorters sexuella trakasserier. Här har arbetsgivare inom handeln en hel del att göra. En sak är att begränsa ensamarbetandet som är speciellt utbrett bland arbetarkvinnor i handeln. En annan är att se till att det finns rutiner för, och tydligt informeras om, hur man går tillväga om man själv eller någon kollega utsätts för sexuella trakasserier. Framför allt måste arbetsgivarna säkerställa att alla anställda har möjlighet att påtala kränkningar de utsatts för utan att behöva vara rädda för att förlora sin inkomst. För att det ska bli möjligt måste anställningsvillkoren på arbetsmarknaden förbättras. Att anställda har trygga anställningar med löner som det går att leva på är förutsättningar för att kunna stoppa sexuella trakasserier i arbetslivet.

Cecilia Berggren

Dyster prognos för framtidens pensionär

I förra veckans avsnitt av Agenda debatterades det nya pensionssystemet. I inslaget var förra statsministern Göran Persson mycket kritisk till utfallet av systemet.

Vi kan inte ha en ordning där personer som jobbat ett helt liv plötsligt upplever att de blivit fattiga. Då tycker jag att det är bättre att man är proaktiv och möter det här med att höja pensionerna

Det är inte en ny kritik och utvecklingen har pågått länge. Folksam har i sin vitbok lyft hur pensionen har utvecklats. Trenden är tydlig där pensionsnivån faller i förhållande till pensionärernas slutlön. Den främsta anledningen till att den totala pensionen faller är att den allmänna pensionen har minskat kraftigt från 61 procent av slutlönen för personer födda 1938 till 48 procent av slutlönen för personer födda 1949.

Diagram

Källa:Folksam

Om inget görs kommer personer som är födda efter 1994 endast få 40 procent av sin lön i allmän pension.

Pensionen är en spegel av arbetslivet och ojämställdhet där (lägre lön, deltid) speglar pensionsutfallet. Enligt Folksam får kvinnor födda 1949 ut 5 415 kronor mindre i månaden och med nuvarande takt kommer jämställda pensioner mellan män och kvinnor att bli en verklighet först år 2070.

När den allmänna pensionen fortsätter att urholkas blir tjänstepension och privat pensionsförsäkring en allt viktigare komponent för en trygg pension. Det är långt ifrån en självklarhet att alla på arbetsmarknaden har tjänstepension men framförallt att de har råd med privata pensionsförsäkringar. Tjänstepension har lägst täckningsgrad bland låginkomsttagare (75 procent), vilket är en minskning mot tidigare granskningar (-4 procent) och högst bland medel-och höginkomsttagare (98 procent).

Handels har i rapporten ”Man får lära sig leva på det man har” visat hur ekonomiskt utsatta medlemmar är efter ett arbetsliv i Handeln. Rapporten visar att Handels medlemmar har lägre pensioner än genomsnittet i riket och att Handels medlemmar även har ett lägre privat pensionssparande.

Det här är i första hand ett problem som kräver åtgärder inom arbetslivet med tillsvidareanställningar, bättre arbetsmiljö, jämställda löner, heltidsnorm m.m. Men det är också viktigt att som både Göran Persson och Folksam påpekar höja inbetalningarna till systemet som är underfinansierat.