Vi behöver en tandvårdsreform

I förra veckan skrev statsvetaren Jonas Hinnfors på  DN debatt om behovet av stora reformer för socialdemokratin. Hinnfors argumenterade där bland anat för hur lanserandet av en stor tandvårdsreform skulle kunna vara en smart valstrategi för socialdemokraterna.

En tandvårdsreform skulle vara högst välkommet för Handelsanställdas medlemmar. Det har länge varit en av de mest önskade reformerna. Tänderna är en del av kroppen men trots det är tandvården idag separerad från övriga vården.

Grunden för ett välfärdssamhälle bör vara att alla medborgare är garanterade vård vid behov oavsett storlek på plånbok. Så ser det inte ut i dagens samhälle där en basundersökning hos tandläkare kostar 825 kronor och kostnaden kan vid behov av ingrepp uppgå till tusentals och ibland tiotusentals kronor. Som motsvarighet kostar ett besök på en vårdcentral endast 200 kronor och via högkostnadsskyddet överstiger aldrig kostnaden mer än 1100 kronor per år.[1]

Kostnaden för tandläkarbesök avskräcker många människor från att gå till tandläkaren. I en enkätundersökning utförd av branschtidningen Tandläkartidningen uppgav 10 procent av Sveriges befolkning att de trots behov avstått från tandläkarbesök på grund av ekonomiska skäl. Enligt enkäten är skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper särskilt stora och har dessutom ökat över tid. Verkligheten är att tandhälsan bland utrikesfödda, sjukskrivna och arbetslösa är klart sämre än tandhälsan bland sysselsatta inrikes födda. Det är inte acceptabelt i en välfärdsstat och det har därför varit ett av de mest frekventa motionskraven på Handels kongresser de senaste 20 åren.

Så vad skulle en liknande reform av tandvården kosta? I rapporten ”Reformer Är Möjliga” undersöks kostnaderna för en sådan reform. Beräkningarna utgår från regeringens utredning Ett tandvårdsstöd för alla samt på siffror som presenterades av branschorganisationen Privattandläkarna i sin genomgång av kostnaderna för tandvården. Enligt båda källorna omsatte svensk tandvård 24,8 miljarder 2014, vilket är senaste tillgängliga siffran. Av dessa är 15,3 miljarder så kallade patientavgifter och resterande betalas av antingen stat eller landsting.

Så om staten skulle betala avgifterna endast för de som idag går till tandläkaren skulle det kosta 15,3 miljarder kronor. Övriga kostnader som skulle tillkomma beror på hur den delen av befolkningen som idag inte går till tandläkarna skulle agera. Enligt rapportförfattaren skulle införandet av en avgiftsfri tandvård kosta omkring 20–25 miljarder. Största delen skulle gå till att täcka avgifter som idag betalas av privatpersoner medan en ytterligare kostnad på 5–10 miljarder skulle tillkomma då flerskulle söka tandvård.

En vanlig fråga är hur något sådant ska finansieras? Frågan utgår dessvärre ofta från någon konstig uppfattning att stora reformer är för kostsamma. Men i jämförelse med att alliansregeringen sänkte skatter med 140 miljarder under sin tid framgår en reform på 20–25 miljarder som fullt genomförbar. Utöver kapitalskatter och jobbskatteavdrag finns ju också fortfarande möjlighet att ändra på det konstiga överskottsmålet i statsfinanserna. Kort sagt: finansiering är inget som skulle hindra en politiskt efterfrågad reform som påtagligt skulle öka jämlikheten.

Anton Strömbäck

 

 

 

 

[1] Siffror för Stockholms län

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s