Allmän visstid – ett hinder snarare än språngbräda

En av Handels viktigaste frågor i riksdagsvalet den 9 september är att avskaffa allmän visstid i LAS. I flera rapporter från Handels framgår att missbruket av allmän visstid skapat stor otrygghet, försörjningsproblem och sjuklighet hos anställda i handeln, samt att hela arbetsplatser drabbats av försämrad psykosocial arbetsmiljö. Socialdemokraterna går till val på att avskaffa allmän visstid genom att kräva objektiva skäl och har stöd av vänstern. Dessvärre kommer inte det andra alternativet – de fyra allianspartierna (som ju införde denna anställningsform 2007) och SD – att göra något åt detta om de vinner valet. Tvärtom vill de försvaga anställningstryggheten än mer.

Vad kan motivera någon att ha kvar en sådan otrygg anställningsform kan man undra? Ett argument som används frekvent från Svenskt Näringsliv är att allmän visstid är en språngbräda in på arbetsmarknaden. Men hur sant är egentligen ett sådan påstående?

I en studie från Göteborgs Universitet visar resultatet tvärtom att anställningar med karaktären av allmän visstid (behovsanställningar andra lösare former) inte är någon saliggörande språngbräda till fasta jobb. Av de som hade någon form av tidsbegränsad anställning hade endast 38 procent fått ett fast jobb efter 2 år. Men studien visade också att avgörande var själva formen av tidsbegränsad anställning. De som hade störst chans att få ett fast jobb var de som hade provanställning eller vikariat – dvs mer trygga och sakligt motiverade tidsbegränsade anställningar. För de som hade någon form av allmän visstidskaraktär var chansen att få ett fast jobb betydligt lägre.

Ändå framhärdar Svenskt Näringsliv i att allmän visstid är själva vägen in på arbetsmarknaden. Men hela argumentationen om allmän visstid som en språngbräda är egentligen konstig. Det ligger i sakens natur att många nya anställningar i dagsläget är i allmän visstid eftersom denna otrygga anställningsform de facto finns. Men företag anställer för att de har behov av det. Om allmän visstid avskaffades så skulle lika många bli anställda, men med bättre villkor. Dessa skulle i sin tur kunna gå vidare till en starkare etablering på arbetsmarknaden utan att ha drabbats av den otrygghet som allmän visstid innebär. Uppenbarligen har ju detta fungerat långt innan allmän visstid infördes 2007. Ibland kan man faktiskt tro att arbetsgivarnas organisationer glömt det.

Nej de som vill ha kvar allmän visstid har inte bara svaga argument. De är också helt i otakt med tiden. Den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD – vilken knappast kan sägas vara en dold vänsterorganisation – har varnat för att ett ökande antal osäkra anställningar leder till inlåsning i sämre arbeten, ökad ojämlikhet och i förlängningen till minskad tillväxt. I en omfattande studie pekar de också på att osäkra visstider allt för ofta inte fungerar som språngbrädor – utan som hinder för etablering och utveckling. De visar i likhet med studien från Göteborgs Universitet att de flesta som har tillfälliga anställningar är kvar i dessa tre år senare. OECD skriver ovanligt kraftfullt att anställningskontrakten även måste möta de anställdas intressen och inte ”får bli ett kastsystem med bra och dåliga jobb”.

I denna fråga är valet 2018 avgörande om vi ska bygga en mer trygg arbetsmarknad, något som i förlängningen visat sig vara bra för alla – individerna, arbetsplatserna, företagen och samhället. Alternativen är tydliga.

Stefan Carlén

PS: ”Följ Handels kampanj #hejdåvisstid på sociala medier.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s