Allvarliga brister i handelsarbetares makt och inflytande

Möjligheten att ha inflytande över sitt arbete är mycket ojämnt fördelat på den svenska arbetsmarknaden. Nästan två tredjedelar, 62 procent, av de anställda inom detalj- och partihandeln svarar att de för det mesta inte eller aldrig kan bestämma när olika arbetsuppgifter ska göras. Närmare hälften av arbetarna är också uteslutna från inflytande över uppläggningen av arbetet. Bland tjänstemännen är över 80 procent med och bestämmer om uppläggningen av arbetet. Det framgår av Handels specialbeställda statistik utifrån Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning, som görs vartannat år.

diagram blogg jan 2019

Skillnaderna är lika stora mellan heltids- och deltidsanställda. 22 procent av de heltidsanställda och 52 procent av de deltidsanställda är för det mesta inte eller aldrig med och beslutar om uppläggningen av arbetet. Eftersom deltidsanställningar är mycket vanliga för arbetare inom detaljhandeln, så innebär det att en stor del av arbetskraften i svenska butiker har mycket litet inflytande över arbetets upplägg och utförande. Inom kort kommer Handels att publicera ett faktablad med fler aspekter av handelns arbetsmiljö, som då hittas här.

Bortom diagrammen finns de enskilda människorna som blir styrda och övervakade varje minut. Sådana röster återges av Jenny Wrangborg i kapitlet ”Storebror är här” i antologin Lösa förbindelser. Om kampen för fasta förhållanden i handeln (2017). Andreas arbetar på lager med ett så kallat ”pick by voice”-system, där en röst i hörlurarna talar om exakt vart personen ska gå, vad som ska plockas och var det ska lämnas. ”Från instämpling då vi tar på oss lurarna och ordrarna börjar läsas upp, tills vi kan ta av oss lurarna och stämpla ut igen, så är vi bara här för att arbeta. Inga sekunder att förlora. Det är väl så arbetsgivarna tänker, att vi inte är på jobbet för att vara sociala och småsnacka.”

Det är en tayloristisk arbetsorganisation där de anställdas engagemang och möjlighet till att ta aktiv del i hela arbetsprocessen säljs ut för att vinna minuter – trots att större medbestämmande även tycks vara mer ekonomiskt lönsamt.

Demokrati är möjligheten till makt över sin situation – över sitt samhälle, sina möjligheter, sitt liv. Arbetarrörelsens idé är att det ska gälla också i arbetslivet. Arbetsgivaren har rätten att leda och fördela arbetet, men om det inte görs tillsammans med de anställda skapas passivitet, stress och dåliga arbeten. Det är dessutom ett stort slöseri med resurser, eftersom de anställda är de som upprätthåller verksamheten, träffar kunderna och under varje timme av arbetsdagen utför de sysslor som skapar värde. Därför behövs de anställdas kunskap och erfarenhet också i planeringen av arbetet.

Högre löner för en bättre ekonomi

En vanlig argumentation från arbetsgivare brukar vara att lägstalönerna inom handeln måste sänkas.    Fackförbund måste ha modesta krav på löneökningar eftersom vi lever i en globaliserad värld och det är för samhällets- och ekonomins bästa. Det kan tyckas vara lite underlig argumentation då arbetsgivarna själva har allt annat än modesta löneökningar, som tidigare skrivits om här.

Vice riksbankschef Per Jansson gav nyligen en annan bild i en intervju med SvD. I intervjun pratar han om vikten av högre löneökningar i nästa avtalsrörelse för den framtida inflationen. En tumregel är att hälften av löneökningen blir till inflation och det senaste avtalet gav löneökningar på cirka 2 procent per år. Enligt Per Jansson bör löneökningarna vara högre än så

”Jag kan inte se att en något högre löneökningstakt skulle vara ett jättestort problem för Sverige. Man måste titta på vad det innebär för företagens kostnader men det måste också finnas köpkraft hos hushållen.”

Enligt Riksbanken bör avtalen bör utgå från inflationsmålet medan många av industrins företrädare har pekat på att det är konkurrensläget som styr. Enligt Jansson är det inget problem

”Lite högre nominella löneökningar än vad vi har haft, kan inte jag se som ett jättestort problem. Tyskland kommer ju av allt att döma också få det.”

Under förra avtalsrörelsen dalade förtroendet för inflationsmålet. Enligt Per Jansson vore det en mardröm om nästa års lönerörelse skulle ge låga avtal:

”För att parterna inte litar på Riksbanken. Vårt bästa bidrag till lönebildningen är att leverera på vårt inflationsmål. Därför vore det olyckligt om inflationsmålet inte klaras när vi åter närmar oss en stor avtalsrörelse.”

Även om Per Jansson utrycker sig försiktigt är det välkommet att frågor om lönernas betydelse för samhällsekonomin diskuteras. Det är viktiga frågor för facket. Inte bara i Sverige utan också internationellt. Enligt en rapport från ILO visar forskare på att en ökad löneandel skulle kunna innebära ökad efterfrågan, minskad arbetslöshet och minskade inkomstklyftor. Motsatsen med en alltför låg löneandel i ekonomin leder till en ökad vinstandel (som främst leder till förmögenhetsuppbyggnad) och ökade inkomstklyftor som i sin tur minskar ekonomisk tillväxt, ökar instabiliteten och arbetslösheten. Med högre löneökningar kan vi få ökade investeringar och högre produktivitet.

 

Anton Strömbäck

 

Klimatfrågan driver ökad second hand-handel

Är ett konsumtionssamhälle där vi ständigt köper alltmer nya varor hållbart ur ett klimatperspektiv? Den frågan funderar många konsumenter på. En Sifo-undersökning har visat att närmare 40 % av konsumenter känner en olust inför att konsumera nyproducerade varor. Detta understryker att klimatfrågan tillhör en av handelns viktiga framtidsfrågor.

De totala utsläppen som kan tillskrivas varor som konsumeras i Sverige har ökat över tiden. Inköpen av billiga varor från utländska e-handlare riskerar att spä på denna utveckling. Men vi ser samtidigt motreaktioner. Ett konkret exempel är White Monday som en motpol till Black Friday. Konceptet White Monday håller på att bli en kraftfull symbol för hållbar konsumtion som hakar på en utveckling som pågått under en längre tid, utvecklingen mot en expanderande second hand-handel. Under de senaste tio åren har tillväxten av antalet anställda på second hand-butiker överstigit 160 procent, visar statistik från SCB. Detta innebär att second hand tillhör de delbranscher inom handeln som har högst tillväxttakt.

I takt med den ökande e-handeln ökar också konsumenters intresse för second hand på internet. Fenomenet uppmärksammades tidigare i veckan i branschmedia under rubriken ”Sen start men nu välter second hand nätet”. Second hand online förväntas ha en stark utveckling och drar nu till sig flera typer av aktörer, exempelvis organisationer som har humanitära insatser som fokusområde. I maj förra året lanserade Erikshjälpen en egen e-handelssida och lagom till julhandeln etablerade sig Myrorna online genom ett samarbete med Tradera. Parallellt med detta växer nya mer utpräglade detaljhandelsföretag fram som försöker dra nytta av intresset för second hand. Ett uppmärksammat exempel på ett sådant företag är Sellpy (Sellhelp AB) som fördubblade sin omsättning bara under föregående klara räkenskapsår. I fallet Sellpy är dock ägarförhållandet minst lika intressant som omsättningsökningen. H&M-koncernen var tidigt den största investeraren och gjorde förra året ytterligare investeringar i verksamheten. Detta visar att de stora jättarna inom handeln börjar ta second hand-trenden på allvar.

Sammantaget kommer second hand-handeln troligen att växa kraftigt både i termer av omsättning och antalet anställda. Handelsbranschen behöver vara förberedd på detta. Tillväxten sker dock från blygsamma nivåer och inom en överblickbar framtid kommer ändå det som har störst betydelse för miljön att vara vilka val som görs när vi konsumenter köper nya varor. Medvetna val utifrån varors kvalitet, materialanvändning, produktionsprocesser, transporter och möjlighet till återvinning/reparation är avgörande för att minimera klimatpåverkan i en cirkulär ekonomi. Företagen har här ett stort ansvar att vägleda konsumenten till en mer klimatsmart och hållbar konsumtion.

Kollektivavtal viktigt för att motverka missbruk av anställningsbidrag

Handeln är en av de branscher som har flest antal ”bidragsanställda”. Det är anställda där företagen får någon form av ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen för att anställa personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Handels är i grunden positiv till detta system. Det är viktigt att personer som antingen har en funktionsnedsättning, eller har varit i långvarig arbetslöshet ska ha en möjlighet att få jobb. Men det är samtidigt lika viktigt att se till att detta system fungerar bra. Syftet är att människor ska kunna få en anställning och utvecklas/utbildas till att få ett reguljärt jobb.

För en tid sedan presenterade Olle Frödin som är sociolog på Lunds Universitet en studie om anställningsbidrag på ett frukostmöte som Handelsrådet arrangerade (studien är inte publicerad än). Bland annat hade han gått igenom samtliga akter som lett till anställningsbidrag i handeln under ett år i Helsingborgs kommun. Det är en arbetsam forskningsuppgift men värdefull då resultaten var uppseendeväckande.

För det första visades att endast 39 procent av de som fick anställningsbidrag i Helsingborg hamnade på företag med kollektivavtal. Det ska jämföras med att andelen medlemmar i Handels som arbetar där det finns kollektivavtal är 95 procent. Med andra ord är företag utan kollektivavtal kraftigt överrepresenterade bland de som får anställningsbidrag.

För det andra visades att det fanns en omfattande etnisk segmentering. Personer som var inrikes födda hade oftare en funktionsnedsättning och hamnade i sådana riktade åtgärder på större företag med kollektivavtal. Personer som var utrikes födda hamnade främst i bidragsformer som nystartsjobb och instegsjobb på arbetsplatser utan kollektivavtal. Dessa var ofta små företag.

I en tidigare rapport har Handels visat att det finns en del allvarliga brister i systemet. Det har saknats kvalitet i åtgärderna och det har förekommit fall av missbruk. För att personer ska kunna utvecklas/utbildas till att ta reguljära jobb i handeln behövs en fungerande handledning där handledaren har tid och resurser att vara handledare. Det behövs också en utvecklingsplan där arbetsmomenten som ska hanteras framgår. Och inte minst behövs det en dokumentation av vad personen har lärt sig under tiden. För att kunna motverka missbruk är det nödvändigt med kollektivavtal eftersom facket annars inte kan ha tillträde till arbetsplatsen.

Arbetsförmedlingen har inte någon reell möjlighet att kontrollera missbruk. Tvärtom har den av alliansen för tio år sedan beslutade omorganisationen inneburit att Arbetsförmedlingen har anammat New Public Management utifrån ett missriktat marknadstänkande. Resultatet har blivit bristande kvalitet där handläggarna tvingas till ”pinnjakt”. Ett visst antal arbetssökande måste ut i åtgärd och de tuffa betingen leder till att personer dessvärre hamnar på olämpliga arbetsplatser.

Små arbetsgivare utan kollektivavtal är sannolikt inte lämpliga att utföra denna viktiga uppgift. Men trots att facket avråder så placeras de ändå på dessa arbetsplatser. Förutom att personer med behov kan fara illa så kan det också leda till att skattemedel bidrar till att göda ett kollektivavtalslöst segment inom handeln.

Detta ska dock inte tas som intäkt för att anställningsbidrag i sig är fel. Om regelverket justeras så att kvalitet premieras genom handledning, planer och dokumentation, och att kollektivavtal blir vägledande för placering så skulle det ändra mycket. Vi skulle på en och samma gång motverka missbruk, samtidigt som åtgärderna skulle kunna få hög kvalitet. Vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet, däremot ska vi göra oss av med smutsvattnet.

Stefan Carlén