Fyra myter om den fysiska handelns försäljning

Hur går det egentligen för den fysiska handelns försäljning? Nyligen publicerad statistik ger viktiga pusselbitar för att med belägg kunna besvara den frågan. Statistiken visar att den fysiska handeln på flera sätt står sig starkare än vad som ofta påstås. Nedan kommer fyra dystra påståenden jag ofta möter i branschen, som faktiskt motbevisas när statistiken analyseras.

”Fysisk handel har en minskad tillväxt”

Utifrån vetskapen om att e-handeln ökar antas ofta den fysiska handelns tillväxt i kronor minska för varje år som går. Statistiken visar dock att det antagandet saknar stöd.

Bild-blogg Fysisk handel1

Tillväxten det senaste året är lägre än rekordåren, men inte osedvanligt låg. Den är högre eller i paritet med årsnoteringen för hälften av åren under 2010-talet. Värt att notera är också att den fysiska handelns tillväxt faktiskt ökade kraftig under 2018. Tillväxten 2018 var närmare 60 procent högre än motsvarande 2017.

”E-handeln växer mer än fysiska handeln”

Ett vanligt påstående är att e-handeln har sprungit om fysisk handel i att generera ökad försäljning. Inte heller detta stämmer.

Bild- Blogg Fysisk handel2

Försäljningssiffror visar att utvecklingen har gått mot att e-handeln står för en allt större del av den ökade handeln. 2017 växte e-handeln för första gången mer än fysisk handel. Det låg då nära till hands att se det som ett bestående trendbrott. Men när vi summerar 2018 visar det sig att fysisk handel återigen växt mer än e-handeln. Närmare 12 miljarder i ökad försäljning för fysisk detaljhandel kan jämföras med 10 miljarder för svensk e-handel.

”Den fysiska sällanköpshandeln minskar”

Statistiken visar att sällanköpshandelns tillväxt minskar, men det sker alltjämt en tillväxt. Både under 2017 och 2018 skedde en försäljningsökning som sammanlagt uppgår till 1 miljard. Tillväxten är blygsam, men den är inte mycket lägre än tillväxten under perioden 2011-2012, efter vilken försäljningen sköt i höjden. Sammanlagt har fysisk sällanköpshandeln växt med cirka 20 procent under 2010-talet.

”Fysisk dagligvaruhandel hotas nu av ökad e-handel”

Faktiskt försäljningsutveckling ger inget som helst stöd för uppfattningen om att e-handeln med dagligvaror börjar bli ett allvarligt hot mot fysisk handel. Under 2018 ökade den fysiska dagligvaruhandeln med cirka 11 miljarder. Det är en ökning som bara överträffas av en årsnotering under 2010-talet. Försäljningsökningen 2018 var dessutom avsevärt större än 2017, vilket ytterligare motbevisar påståendet.

Den fysiska handeln står uppenbarligen inför stora framtidsutmaningar. Men med all fakta på bordet blir det tydligt att den i flera avseenden står sig starkare än vad det ofta antas inom branschen.

 

Genomför LO:s förslag för ökad jämlikhet

Den ökande ojämlikheten i Sverige har drabbat stora grupper av anställda i handeln. Och det beror i huvudsak på politiska beslut som bland annat lett till mer otrygga jobb, sämre a-kassa och utsortering från sjukförsäkringen. I den stora jämlikhetsutredningen som LO lanserade i förra veckan finns en gedigen genomgång av vad som hänt, och vad som ligger bakom detta. Och det är allvarligt. Växande klyftor får omfattande konsekvenser för hela samhället och för individers framtida livschanser. En fråga som utredningen lyfter är den mer ojämlika utvecklingen av arbetsvillkor på arbetsmarknaden genom att allt fler fått otrygga jobb, och saknar möjlighet till inkomsttrygghet från a-kassan. Detta är ett stort problem för många som arbetar inom handeln.

Drivande bakom denna utveckling är den höga arbetslösheten kombinerat med försämringar i arbetsrätten med allt större möjlighet för företag att anställa otryggt. Bakom såväl arbetslösheten som försämringar i anställningstryggheten ligger politiska beslut. En del av misstag, en del fullt medvetna. Införandet av allmän visstid 2007 där företag fick rätt att utan skäl anställa på viss tid på få timmar var ett sådant beslut. Försämringarna i a-kassan samma år, höjningen av avgifter och försvårandet att kvalificera sig, gjorde att över en halv miljon fick lämna a-kassan. Båda infördes som en del i en nyliberal ideologi som gick ut på att försvaga facket och stärka företagens maktpositioner. Vilket resulterade i än mer ojämlikhet.

Även den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD varnar i sin senaste rapport för en utveckling mot allt fler osäkra anställningar. För många är de fällor som låser fast stora grupper i fattigdom, med stora problem att ta sig vidare i livet. Och ja – även OECD pekar på att det är politiska beslut som behövs för att ändra på situationen.

Fackföreningsrörelsen har trots allt varit en motkraft. När det gäller löneskillnader har dessa hållits tillbaka genom att facken varit starka och kunnat hålla emot. Idag är allt fler ekonomer överens om att hög facklig organisationsgrad och facklig styrka är viktiga för att motverka ojämlikhet i löner, vilket Anton Strömbäck tidigare skrivit om på denna blogg.

Regeringens samarbetspartier på den borgerliga kanten säger sig vara bekymrade över ojämlikheten. Men de verkar inte vilja ge några konkreta utjämnande förslag. Det som ofta hörs är att de vill lösa ojämlikheten genom att sänka lönerna för de som har det sämst ställt, och sänka skatterna för de som har det bäst ställt. Hur detta skulle kunna leda till minskade klyftor är dock en gåta. De säger att det skulle leda till fler jobb. Men förutom att detta inte kan bevisas, så har en sådan politik hittills inte lett till någon ökad jämlikhet. Om nya jobb tillkommer i låglönesektorer har det snarare lett till än mer ojämlikhet.

Det enda som skulle kunna bita på ojämlikheten är en helt ny politik. Denna finns nu utförligt presenterad i LO:s jämlikhetsutredning i 115 punkter. Genomför dem, och vi kommer få ett mer rättvist och sammanhållet samhälle.

Stefan Carlén

Handels medlemmar kan sitt kollektivavtal

Nästa vecka inleds avtalskonferenser i Handels. Förtroendevalda samlas i hela landet för att diskutera den kommande avtalsrörelsen och vilka förändringar man vill se. I Sverige är frågor om löner och arbetsvillkor en demokratisk process, vilket kanske inte uppmärksammas så ofta. Förhandlingsdelegationer har valts i demokratisk ordning, och alla medlemmar kan föra fram kritik och önskemål kring avtalen.

Men hur pass insatta är medlemmar i det egna kollektivavtalet, som reglerar löner, arbetsvillkor och inflytandefrågor? För att få en uppfattning om detta har Novus opinion ställt frågor till Handels medlemmar om vilken kännedom de har om sitt kollektivavtal. Det visade sig att bland alla medlemmar ansåg 52 procent att de kände till innehållet i kollektivavtalet mycket väl eller ganska väl, 39 procent kände till vissa delar i det medan endast 8 procent svarade att de inte kände till något alls eller vet ej. Skillnaderna mellan olika avtalsområden var ganska små.

En annan fråga som ställdes var hur pass nöjda de var med sitt kollektivavtal. Här svarade 59 procent att de var nöjda/mycket nöjda med avtalet, medan 13 procent var missnöjda. Resten visste inte eller ansåg att de varken var nöjda eller missnöjda.

Genom att kombinera svaren från dessa båda frågor kan vi få en uppfattning om huruvida kunskap om kollektivavtalet gjorde Handels medlemmar mer eller mindre nöjda med det.

Det visade sig att ju mer kunskap man hade om avtalet, desto mer nöjd var man. Bland de som kände till innehållet mycket väl var 77 procent nöjda, till skillnad från de som inte kände till innehållet alls där endast 21 procent var nöjda.

Under de kommande veckorna kommer den grupp av medlemmar som är mest insatta i sina kollektivavtal att diskutera dem. Även om de generellt verkar nöjda med innehållet så vet vi av erfarenhet att det kommer många goda förslag till förbättrade löner och arbetsvillkor. Vilka dessa är och hur de kommer att konkretiseras i form av avtalsförbättringsförslag, det får vi återkomma till när den demokratiska processen sagt sitt.

Stefan Carlén

Handels har varit en kraft mot ökad ojämlikhet

I alla avtalsrörelser sedan 1990-talet har Handels arbetat för jämställdhets- och låglönesatsningar, för att löner ska sättas i kronor och inte procent och för ökade lägstalöner. Vi vet idag att de ökade klyftorna i samhället inte främst beror på skillnader i löner, utan i hög utsträckning på politiska beslut om skatter och transfereringar och på skillnader i kapitalinkomst.

De strävanden som Handels och andra fack har haft om solidarisk lönepolitik bör därför ses som en viktig motkraft till den ökande ojämlikhet vi ser. Nu verkar det som om även forskningen äntligen börjar förstå fackets viktiga roll.  

I ett inlägg på en sajt för nationalekonomer, Ekonomistas, diskuterar professor Harry Flam möjliga förklaringar till att inkomstskillnaderna mellan hög- och låginkomsttagare har ökat så kraftigt i USA sedan 1980-talet.  Efter att ha haft fokus på globalisering och teknisk utveckling har forskare under senare år tittat närmare på om det kan finnas något samband mellan att allt färre löntagare är medlemmar i fackföreningar och de växande löneklyftorna. Fackförbund i USA kämpade också för de lågutbildade på arbetsmarknaden och för att hålla upp deras relativlön. Och de anses ha påverkat lönenivån på resten av arbetsmarknaden. Men anslutningsgraden i USA har sjunkit från ca 25 procent på 1970-talet till omkring 10 procent idag. Det verkar vara välbelagt att det finns ett tydligt samband mellan minskad anslutningsgrad och ökad lönespridning i USA.

Om vi tittar närmare på Europa kan vi också se ett starkt samband mellan en mindre lönespridning och fackföreningars makt som framgår i diagrammet.

Diagrammet illustrerar sambandet mellan kollektivavtalstäckning och andelen som tjänar mindre än två tredjedelar av medellönen.

Harry Flam verkar ganska övertygad om att forskningen hittat ett svar på varför löneskillnaderna glidit iväg i USA men inte i andra höginkomstländer som Sverige. Det handlar helt enkelt om facket.

För oss i fackföreningsrörelsen är detta självklart. Handels har alltid jobbat med att höja lägstalönerna för våra medlemsgrupper och sett till att få ut löneökningarna i kronor och inte procent så våra medlemsgrupper inte ska halka efter andra på arbetsmarknaden. Via LO-samordningen har det dessutom skett låglönesatsningar på de lägre avlönade medlemsgrupperna. Ändå finns det politiska krafter som fortfarande driver sänkta löner för de sämst ställda.

Klyftorna i samhället handlar ofta om just politiska beslut. Från arbetsmarknaden ser vi till exempel att den kraftiga ökningen av otrygga jobb påverkar inkomsterna från arbete i mer ojämlik inriktning.  Stora skattesänkningar för de med högst inkomster, försämrad a-kassa och sjukförsäkring för de mest utsatta ökar ojämlikheten. Det är därför oroande att värnskatten ska tas bort och att flera röster höjs för olika sätt att sänka de lägsta lönerna. Det kommer att leda till större ojämlikhet i samhället. Facket är en viktig motkraft mot detta.

Anton Strömbäck