Hösten för två år sedan skakade metoo-uppropen om hela samhället. Många var vittnesmålen från kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier, inte minst i arbetslivet. Nyligen gav regeringen Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket uppdraget att höja arbetsgivares kunskap om skyldigheten att motverka trakasserier.
Uppdraget är välkommet. Det har nämligen visat sig att arbetsgivare har dålig kunskap om de krav diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen ställer på arbetsgivare för att förebygga sexuella trakasserier samt hur de ska agera om sexuella trakasserier ändå sker. En undersökning från DO visar att mer än hälften av alla arbetsgivare inte känner till förändringarna i diskrimineringslagen som trädde i kraft 1 januari 2017, vilka bland annat innebär krav på att vidta aktiva åtgärder.
Bristande kunskap hos arbetsgivare är dock långt ifrån hela problemet. Vi får inte glömma att vem som drabbas av sexuella trakasserier likväl vem som vågar anmäla först och främst är en fråga om anställdas makt och trygghet.
Handelsbranschen, med många unga kvinnor i yrken som innebär tät kontakt med kunder och med utbredd användning av otrygga anställningsformer, är ett bra exempel.
Sju av tio anställda i butik är kvinnor men endast två av tio i styrelser för dessa företag är kvinnor. Vidare är nästan en tredjedel av detaljhandelns kvinnliga arbetare anställda på tidsbegränsade kontrakt. Uppemot 88 procent av dessa kvinnor arbetar deltid. Totalt sett är 75 procent av alla kvinnliga arbetare inom detaljhandeln anställda på deltid. Den vanligaste anledningen till att man arbetar deltid är för att man inte blir erbjuden en heltidstjänst. För många som arbetar deltid är vardagen en ständig jakt på extra timmar för att få privatekonomin att gå ihop.
Arbetsmiljöverkets statistik visar att bland kvinnor under 30 år på hela arbetsmarknaden har tre av tio blivit utsatta för sexuella trakasserier minst en gång de senaste tolv månaderna. Bland butikssäljare inom detaljhandeln i alla åldrar har så många som en femtedel blivit utsatta för sexuella trakasserier av andra än chefer eller arbetskamrater. Dessutom visar samma undersökning att den som har en tidsbegränsad anställning löper betydligt större risk att utsättas för sexuella trakasserier.
Brist på makt och trygghet gör anställda sårbara för sexuella trakasserier. Otrygga anställningar skapar en beroendeställning till chefen vilket minskar anställdas benägenhet att anmäla om de blivit utsatta. Det finns en rädsla för negativa konsekvenser på arbetsplatsen eller för att bli av med jobbet. Arbetsplatser med osäkra anställningar skapar tystnadskulturer vilket i sin tur möjliggör en grogrund för missförhållanden.
En ytterligare faktor inom handeln som ökar risken att utsättas för sexuella trakasserier är ensamarbete. Att som ensam anställd arbeta i en butik hela eller delar av dagen ökar både risken för trakasserier och rädslan för att något skulle kunna ske. Ensamarbetet är dessutom vanligare bland tidsbegränsat anställda, som ofta har mindre möjligheter att påverka hur arbetet läggs upp.
För att på allvar komma till bukt med sexuella trakasserier på arbetsplatser måste alltså inte bara arbetsgivare kunskap om deras skyldigheter öka. Anställda måste också vara trygga på arbetet och i sin anställning för att våga anmäla när något sker. Det ska inte vara möjligt för arbetsgivare att systematiskt anställa med osäkra och korta kontrakt. Avskaffandet av allmän visstid och att göra heltid till norm är nödvändiga reformer för att motverka sexuella trakasserier och förbättra arbetssituationen i stort inom handeln.
handelssite.wordpress.com 