Uppenbara brister på skolmarknaden

Tidigare under månaden röstade Alliansen och Sverigedemokraterna ner förslaget om en vinstbegränsning för privata företag inom välfärdssektorn. Frågan är högaktuell efter att Skolinspektionen beslutat att stänga ner Thorén Innovation School Stockholm. Detta efter att skolan uppvisat bristande studiero och elevinflytande kombinerat med otillräckligt lärarledd undervisningstid.

Skolan hade förra året en vinstmarginal på 25 procent och gjorde en vinst på 16 miljoner. Det var en drastisk ökning mot året innan då vinstmarginalen låg på 10,7 procent. Under samma period ökade antalet elever per lärare från 13,5 till 22,6 och andelen behöriga lärare sjönk från 87,8 procent till 62,8 procent. Som jämförelse hade Stockholm stads kommunala gymnasieskolor förra året 88,1 procent behöriga lärare och i snitt 14,8 elev per lärare.

Ovanstående fall är ett exempel på utmaningarna med en välfungerande skolmarknad. Den liberala hållningen är att konkurrens och valfrihet ska förhindra missbruk. I praktiken är det ofta svårt att avgöra en skolas kvalitet. Att ta steget och byta skola är oftast förknippat med stora osäkerheter och det är nästan omöjligt att utkräva ansvar för att utbildningen varit bristfällig. Det finns därför en risk att vinstmotiverade aktörer utnyttjar situationen och låter kostnadsbesparande åtgärder gå ut över utbildningens kvalitet.

Ett annat problem som uppmärksammades i en nyligen publicerad studie är att friskolor i större utsträckning sätter högre betyg än kommunala givet elevernas kunskapsnivå. I Sverige rättas de nationella proven som vägleder betygsättningen lokalt och betygen som är viktiga för eleverna sätts av lärarna själva. Skolor och elever delar därför ett intresse av att uppvisa goda resultat samtidigt som spärrarna mot generös bedömning är få.

Professor Jonas Vlachos jämför i sin studie betygen i alla ämnen med kunskapsnivån enligt de nationella proven och hänsyn tas till att alla prov inte är lika tillförlitliga. Resultaten är tydliga och visar att alla studerade friskolegrupper sätter genomgående högre betyg än kommunala skolor efter att hänsyn tagits till resultaten på de nationella proven. Skolor som tillhör den Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan utmärker sig speciellt i det avseendet.

Vilka betyg du får har stor påverkan på ditt framtida arbetsliv. Det påverkar dina chanser att läsa vidare på högskola/universitet eller kanske din möjlighet att få en examen alls. Det är inte acceptabelt att dina framtida möjligheter kan bestämmas av inte dina kunskaper utan hur generös din skola är gällande betygssättning.

Det var därför bra att Socialdemokraterna nyligen lanserade ett 6-punktsprogram med bland annat förslag för att sätta stopp för nya vinstdrivna skolor samt stopp för betygsinflationen. Det är bra att Socialdemokraterna likt Vänstern fortsätter att driva vidare frågan tills valet eftersom inte bara Handels medlemmar utan även hela svenska befolkningen är emot vinster i välfärden.

Anton Strömbäck

 

 

 

Alla tjänar på en obligatorisk företagshälsovård

Socialdemokraterna lanserade nyligen en handlingsplan för en trygg arbetsmarknad. Bland förslagen fanns avskaffad allmän visstid och stopp för hyvling av arbetstid, frågor som alla är väldigt viktiga för Handels medlemmar. Handels har tidigare skrivit om konsekvenserna av otrygga anställningar bland annat här och här.

Handlingsplanen innehöll även välkomna satsningar på bättre arbetsmiljö. Bland annat genom satsningar utbildning till regionala skyddsombud, en förlängd preskriptionstid för att anmäla arbetsmiljöbrott och ett större arbetsmiljöansvar för företag och organisationer vars agerande kan påverka arbetsmiljön för andra än egna anställda.

Utöver det innehöll handlingsplanen förslag på att ge myndigheten för arbetsmiljökunskap ett uppdrag att kartlägga fysisk och psykisk ohälsa i kvinnodominerande yrken för att öka kunskapen om kvinnors hälsa i arbetslivet. Det är ett välkommet initiativ. Handels har tidigare har visat på hur fysisk och psykisk ohälsa drabbar kvinnodominerande sektorer. Handlingsplanen innehåller även förslag på att utreda hur företagshälsovården kan förbättras tillsammans med arbetsmarknadens parter.  Gott så men det är en fråga som har utretts flera gånger tidigare.

Vi vet redan att det finns idag allvarliga brister i rehabiliteringsarbetet. För många som drabbas av arbetsskador finns stora brister i möjligheten att få en fruktbar rehabilitering. Ibland kan inte längre individer fortsätta sitt yrkesverksamma liv. Vanliga skador är belastningsskador. Dessa går att förebygga och rehabilitera från om resurser sätts in i tid. Problemet är att flertalet små arbetsgivare inte anser sig ha råd, inte har tillräckliga kunskaper och inte har några utredningsresurser. Vi vet sedan tidigare utredningar att arbetsgivarna inte tar sitt rehabiliteringsansvar. De som lyckas bäst är stora arbetsgivare med god tillgång till företagshälsovård och utredningsresurser. Små företag klarar det inte.

Detta måste ses som ett fundamentalt demokratiskt misslyckande. Enskilda individer ska naturligtvis ha likhet inför lagen och ha samma rättigheter till rehabilitering. De ska inte vara beroende av den enskilde arbetsgivarens ekonomiska styrka, betalningsvilja och godtycke. Handels kongress har slagit fast att företagshälsovården borde vara en allmän resurs för Sveriges alla anställda – även för de i små- och medelstora företag. Det borde införas som en del av den generella välfärdspolitiken att alla anställda skulle ha möjlighet att utnyttja företagshälsovård. En obligatorisk företagshälsovård kombinerat med en rehabiliteringsförsäkring utanför den ordinarie sjukförsäkringen skulle kunna finansieras via arbetsgivaravgiften.  Ett sådant åläggande skulle innebära att såväl rehabiliteringsarbetet och arbetsmiljöarbetet på allvar kunde flytta fram positionerna.

Samhället skulle tjäna på en obligatorisk lagstadgad företagshälsovård och en statlig rehabiliteringsförsäkring. Framförallt eftersom det minskar mänskligt lidande men också genom att förhindra att personer i yrkesaktiv ålder försvann från arbetsmarknaden. Sysselsättningen skulle totalt kunna öka.

Anton Strömbäck

Varför vi behöver en reform av dagens tandvård

Förra veckan publicerade Handels rapporten Handels om fri tandvård. Rapporten visar att en tandvårdsreform skulle vara högst välkommet för Handelsanställdas medlemmar. När undersökningsföretaget NOVUS frågade Handels medlemmar svarade 95 procent att de tyckte att tandvården liksom övrig läkarvård ska omfattas av högkostnadsskyddet.

Novus-tandvård

En reform av tandvården är av vikt inte bara för Handels medlemmar utan för hela samhället. För ett jämlikt samhälle bör det vara en självklarhet att kunna ge samma vård till alla sina medborgare och det inkluderar tandvård. Tänderna är en del av kroppen och tandhälsan påverkar vår hälsa. Vilken vård du får ska inte avgöras av vilken socio-ekonomisk status du har.

Så ser inte verkligheten ut idag eftersom det finns stora skillnader mellan olika grupper. Tandhälsan har förbättrats för den genomsnittliga svensken men den är trots det oförändrad eller till och med försämrad hos socio-ekonomiskt utsatta grupper. Det handlar om arbetslösa, sjukskrivna, funktionshindrade, olika invandrargrupper och barn till dessa grupper. Tandhälsan är ojämnare fördelad bland dem och de halkar dessutom efter genomsnittet. Tröskeln till att besöka tandvården är allt för stor idag. En av de viktigaste anledningarna till detta är bristande ekonomi. Om ett liknande system som det inom sjukvården skulle införas skulle det minska den ekonomiska belastningen för personer och leda till att fler personer besöker tandvården.

Så vad skulle det kosta förändra dagens situation och reformera tandvården? I rapporten uppskattas införandet av en avgiftsfri tandvård kosta omkring 20–25 miljarder. Största delen skulle gå till att täcka avgifter som idag betalas av privatpersoner medan en ytterligare kostnad på 5–10 miljarder skulle tillkomma då fler skulle söka tandvård.

En vanlig fråga är hur något sådant ska finansieras? Frågan utgår dessvärre ofta från någon konstig uppfattning att stora reformer är för kostsamma. Men i jämförelse med att alliansregeringen sänkte skatter med 140 miljarder under sin tid framgår en reform på 20–25 miljarder som fullt genomförbar.  Utöver kapitalskatter och jobbskatteavdrag finns ju också fortfarande möjlighet att ändra på det konstiga överskottsmålet. Kort sagt: finansiering är inget som skulle hindra en politiskt efterfrågad reform som påtagligt skulle öka jämlikheten.

Anton Strömbäck

Stressen kostar mer än vi tror

Förra veckan släpptes första delbetänkande för utredningen ”Utredningen för hållbart arbetsliv över tid”.  Ett av uppdragen har varit att kartlägga kostnaden för stressrelaterad sjukfrånvaro. Kostnaderna är höga såväl för individen som ur ett arbetsgivar- och samhällsekonomiskt perspektiv. Enligt utredarna står bara de offentliga kostnaderna för 8–9 miljarder årligen men om hänsyn tas till produktionsbortfall och kostnaden för individen blir de ännu högre.  OECD uppskattade 2013 att den psykiska ohälsan kostar Sverige över 70 miljarder årligen genom utgifter för vård och omsorg och förlorad produktivitet. Sedan dess har kostnaderna dessutom bara ökat.

Det finns tydligt stöd i forskning om hur stressrelaterad sjukfrånvaro kan förebyggas och vilka riskfaktorer som finns i arbetslivet. Arbetsplatser med höga krav i kombination med svag kontroll, bristande ledarskap och dåligt stöd är farliga. Kvinnodominerade arbetsplatser har fler riskfaktorer och det gör att kvinnor drabbas i större utsträckning av stressrelaterad sjukfrånvaro än män. Enligt en studie från AFA försäkringar ökar risken att drabbas av psykisk ohälsa snabbare bland unga än bland övriga på arbetsmarknaden. Eftersom Handels är ett ungt kvinnodominerat förbund har det länge varit en prioriterad fråga för oss och Handels har tidigare skrivit om just sambandet mellan psykisk ohälsa och arbetsmiljö i rapporterna ”Utarbetad eller utbytbar”, ”Otryghet och Flexibilitet” och ”Hur mår handeln?”. Såväl Handels rapporter som forskning visar på ett tydligt samband mellan otrygga anställningsförhållanden och psykisk ohälsa. Arbetsplatser med hög grad av tillfällig bemanning har större problem med stress, brist på bemanning och tilltro till arbetsledning.

I handeln är tidsbegränsade anställningar och deltider vanliga, speciellt bland unga och i ännu högre utsträckning unga kvinnor. Den osäkra tillvaro som många unga lever i på grund av de otrygga villkoren på arbetsmarknaden innebär en enorm stress. Stress över att inte få ihop tillräckligt med arbetstimmar, kunna flytta hemifrån, kunna ta lån, kunna planera sin fritid eller framtid. Stress över att behöva vänta på samtal från arbetsgivaren för att få hoppa in på jobb. Stress över vad som händer om inget samtal kommer, hur man ska klara en arbetslöshet utan rätt till varken a-kassa eller omställningsförsäkring.

För att bryta trenden med den ökande ohälsan bland unga krävs åtgärder på arbetsmarknaden. Förbättrade arbetsvillkor är en av de mest basala insatserna som behövs för att minska stress och sjukskrivningar bland unga. Att veta att man har ett jobb att gå till i morgon och att man kommer att kunna betala hyran nästa månad är grundförutsättningar inte bara för ett hållbart arbetsliv, utan även för ett hållbart liv.

Anton Strömbäck

Vi behöver en tandvårdsreform

I förra veckan skrev statsvetaren Jonas Hinnfors på  DN debatt om behovet av stora reformer för socialdemokratin. Hinnfors argumenterade där bland anat för hur lanserandet av en stor tandvårdsreform skulle kunna vara en smart valstrategi för socialdemokraterna.

En tandvårdsreform skulle vara högst välkommet för Handelsanställdas medlemmar. Det har länge varit en av de mest önskade reformerna. Tänderna är en del av kroppen men trots det är tandvården idag separerad från övriga vården.

Grunden för ett välfärdssamhälle bör vara att alla medborgare är garanterade vård vid behov oavsett storlek på plånbok. Så ser det inte ut i dagens samhälle där en basundersökning hos tandläkare kostar 825 kronor och kostnaden kan vid behov av ingrepp uppgå till tusentals och ibland tiotusentals kronor. Som motsvarighet kostar ett besök på en vårdcentral endast 200 kronor och via högkostnadsskyddet överstiger aldrig kostnaden mer än 1100 kronor per år.[1]

Kostnaden för tandläkarbesök avskräcker många människor från att gå till tandläkaren. I en enkätundersökning utförd av branschtidningen Tandläkartidningen uppgav 10 procent av Sveriges befolkning att de trots behov avstått från tandläkarbesök på grund av ekonomiska skäl. Enligt enkäten är skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper särskilt stora och har dessutom ökat över tid. Verkligheten är att tandhälsan bland utrikesfödda, sjukskrivna och arbetslösa är klart sämre än tandhälsan bland sysselsatta inrikes födda. Det är inte acceptabelt i en välfärdsstat och det har därför varit ett av de mest frekventa motionskraven på Handels kongresser de senaste 20 åren.

Så vad skulle en liknande reform av tandvården kosta? I rapporten ”Reformer Är Möjliga” undersöks kostnaderna för en sådan reform. Beräkningarna utgår från regeringens utredning Ett tandvårdsstöd för alla samt på siffror som presenterades av branschorganisationen Privattandläkarna i sin genomgång av kostnaderna för tandvården. Enligt båda källorna omsatte svensk tandvård 24,8 miljarder 2014, vilket är senaste tillgängliga siffran. Av dessa är 15,3 miljarder så kallade patientavgifter och resterande betalas av antingen stat eller landsting.

Så om staten skulle betala avgifterna endast för de som idag går till tandläkaren skulle det kosta 15,3 miljarder kronor. Övriga kostnader som skulle tillkomma beror på hur den delen av befolkningen som idag inte går till tandläkarna skulle agera. Enligt rapportförfattaren skulle införandet av en avgiftsfri tandvård kosta omkring 20–25 miljarder. Största delen skulle gå till att täcka avgifter som idag betalas av privatpersoner medan en ytterligare kostnad på 5–10 miljarder skulle tillkomma då flerskulle söka tandvård.

En vanlig fråga är hur något sådant ska finansieras? Frågan utgår dessvärre ofta från någon konstig uppfattning att stora reformer är för kostsamma. Men i jämförelse med att alliansregeringen sänkte skatter med 140 miljarder under sin tid framgår en reform på 20–25 miljarder som fullt genomförbar. Utöver kapitalskatter och jobbskatteavdrag finns ju också fortfarande möjlighet att ändra på det konstiga överskottsmålet i statsfinanserna. Kort sagt: finansiering är inget som skulle hindra en politiskt efterfrågad reform som påtagligt skulle öka jämlikheten.

Anton Strömbäck

 

 

 

 

[1] Siffror för Stockholms län

Jobba med jobbiga kunder

Förra veckan kom personerna bakom uppropet #obekväm arbetstid# på besök till Handels, för att berätta om sina erfarenheter och förslag till förändringar.  De beskrev en vardag som inte bara präglas av otrygga anställningar utan också en enorm utsatthet i sitt jobb där det inte är ovanligt att de får hantera hot eller sexuella trakasserier från kunder.

“Jag har ofrivilligt sett tre manliga kön under mina 10 år i butik. Blottare som låtsats vara kunder för att sedan stolt stå där och visa upp sitt kön.”

“En av mina gamla chefer sa till mig ”Tur att du inte har kort kjol på dig idag, Jag är så jävla kåt att jag blivit tvungen att knulla dig.”

“Jag har, som många andra, fått lära mig att ett leende och en trevlig attityd är det bästa medlet för att sälja. Men aldrig i min karriär, trots många vädjanden, har jag fått vägledning i hur jag ska avleda dessa män som fått mig att utstå så många timmar av ångest. “

Berättelserna stämmer överens med tidigare studier. Enligt en undersökning som gjorts av forskare i Borås och Karlstad 2016 hade 30 procent av de butiksanställda blivit hotade av en kund under de senaste 6 månaderna. Nästan lika många kvinnliga anställda svarade att de blivit sexuellt trakasserade. Bland manliga anställda var siffran 12 procent. Studien visade också att 88 procent svarat att kunder betett sig kränkande på något annat sätt, till exempel himlat med ögonen, suckat, stirrat argt eller gestikulerat.

Enligt Nicklas Salomonson, docent i företagsekonomi på Högskolan i Borås visar resultatet av studien på en problematik som detaljhandeln måste ta på allvar. Trots detta har 70 procent av de som svarat inte fått utbildning i hur man hanterar kunder som beter sig illa.

Personerna bakom #obekväm arbetstid tycker som Handels att alla chefer och arbetsgivare ska ta sitt ansvar och tydliggöra de enligt lag obligatoriska rutiner och riktlinjer som skall finnas på varje arbetsplats, för att förebygga och motverka diskriminering och sexuella trakasserier.

Det är även viktigt arbetsgivarorganisationer utbildar sina medlemmar i vilka skyldigheter som åligger dem gällande diskriminering och sexuella trakasserier.

En annan problematik som #obekväm arbetstid lyfter är svårigheten att porta kunder som trakasserar eller på annat sätt ansätter personal och/eller övriga kunder. Den frågan har Handels och Svenska Handels lyft tillsammans, bland annat i ett möte med justitieminister Morgan Johansson. Nyligen uttalade sig Morgan Johansson i media om detta och lovade att regeringen ska tillsätta en utredning inom kort. Det är ett viktigt steg från samhällets sida och en signal att anställdas problem med trakasserier tas på allvar.

Det brådskar. Att jobba i handeln är ett professionellt arbete. Det ska vara en självklarhet att inte behöva stå ut med återkommande kränkande trakasserier.

Anton Strömbäck

 

 

Jämställda löner och föräldraförsäkringen

Jämställdhet mellan män och kvinnor när det gäller löner och arbetstider är ett av Handels viktigaste mål. Men ser man till läget på vårt största avtalsområde – detaljhandeln – så framgår ett tydligt mönster. Mellan 18–20 år är löner och arbetstider relativt jämställda. Men sedan sker en successivt ökad ojämställdhet under de år som barnen föds. Från 30-årsåldern har män 10–15 kr mer i timlön och betydligt fler heltider än kvinnor. Det ger män i genomsnitt 5000 – 6000 kr mer i inkomst från 30-årsåldern – en ojämställdhet som sedan kvarstår resten av arbetslivet och ändå in i pensionen

En del kan Handels göra genom avtal och förhandlingar. Men för att verkligen komma åt denna orättvisa så krävs också politiska beslut – annars kommer de könscementerade strukturerna att bestå.

Innan jul presenterades slutbetänkandet från Utredningen om en modern föräldraförsäkring.  Syftet har varit att ”identifiera problem och föreslå åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än idag ska bidra till jämställdhet på arbetsmarknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn”.

Föräldraförsäkringen är av särskild vikt för Handels medlemmar och samhället i stort eftersom effekterna av att skaffa barn är väldigt olika mellan män och kvinnor. Om vi tittar närmare på inkomsten före och efter barns födelse ser vi en tydlig skillnad mellan könen. Vi kan se att inkomstutvecklingen försämras efter ett barns födelse för kvinnor men att den är oförändrad för män. [1]

Blogg föräldrarförsäkring

Källa: Socialdepartementet, 2016

Det är tydligt att inkomstgapet mellan män och kvinnor ökar efter barnets födelse. En viktig förklaring till detta är att skillnaderna i arbetstid mellan män och kvinnor ökar. Ökat deltidsarbete har både direkta och indirekta effekter på inkomsten. Med direkta effekter menas att lönen reduceras proportionerligt vid deltidsarbete och indirekta effekter menas att deltidsarbete kan leda till sämre löneutveckling. Det kommer i senare skede även att få stor effekt på pensionen.

Det blir uppenbart att en av de viktigaste frågorna för att rätta till ett ojämlikt arbetsliv är att kvinnor och män ska behandlas lika vid familjebildning. Av just den här anledningen har Handels kongress tagit ett beslut om att jobba för en helt individualiserad föräldraförsäkring.

Utredningen förslag var ett steg i rätt riktning då fem månader skulle vikas åt pappan, fem åt mamman och ytterligare fem månader skulle kunna fördelas som man vill. Tyvärr saknar förslaget stöd i riksdagen just nu eftersom alla borgerliga partier och Sverigedemokraterna har sagt nej.

Centerpartiets talesperson Solveig Zander går till och med så långt att hon kallar förslaget förskräckligt. Synen på föräldraförsäkringen och jämställdhet illustrerar en av de viktigaste och tydligaste skillnaderna mellan S, V och Mp jämfört med de borgerliga partierna.

Anton Strömbäck

[1] Figuren bygger på statistik från alla sysselsatta året innan det första barnet föds. Därefter har individens inkomst följts tre år innan och tio år efter barnets födelse.