Kollektivavtal viktigt för att motverka missbruk av anställningsbidrag

Handeln är en av de branscher som har flest antal ”bidragsanställda”. Det är anställda där företagen får någon form av ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen för att anställa personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Handels är i grunden positiv till detta system. Det är viktigt att personer som antingen har en funktionsnedsättning, eller har varit i långvarig arbetslöshet ska ha en möjlighet att få jobb. Men det är samtidigt lika viktigt att se till att detta system fungerar bra. Syftet är att människor ska kunna få en anställning och utvecklas/utbildas till att få ett reguljärt jobb.

För en tid sedan presenterade Olle Frödin som är sociolog på Lunds Universitet en studie om anställningsbidrag på ett frukostmöte som Handelsrådet arrangerade (studien är inte publicerad än). Bland annat hade han gått igenom samtliga akter som lett till anställningsbidrag i handeln under ett år i Helsingborgs kommun. Det är en arbetsam forskningsuppgift men värdefull då resultaten var uppseendeväckande.

För det första visades att endast 39 procent av de som fick anställningsbidrag i Helsingborg hamnade på företag med kollektivavtal. Det ska jämföras med att andelen medlemmar i Handels som arbetar där det finns kollektivavtal är 95 procent. Med andra ord är företag utan kollektivavtal kraftigt överrepresenterade bland de som får anställningsbidrag.

För det andra visades att det fanns en omfattande etnisk segmentering. Personer som var inrikes födda hade oftare en funktionsnedsättning och hamnade i sådana riktade åtgärder på större företag med kollektivavtal. Personer som var utrikes födda hamnade främst i bidragsformer som nystartsjobb och instegsjobb på arbetsplatser utan kollektivavtal. Dessa var ofta små företag.

I en tidigare rapport har Handels visat att det finns en del allvarliga brister i systemet. Det har saknats kvalitet i åtgärderna och det har förekommit fall av missbruk. För att personer ska kunna utvecklas/utbildas till att ta reguljära jobb i handeln behövs en fungerande handledning där handledaren har tid och resurser att vara handledare. Det behövs också en utvecklingsplan där arbetsmomenten som ska hanteras framgår. Och inte minst behövs det en dokumentation av vad personen har lärt sig under tiden. För att kunna motverka missbruk är det nödvändigt med kollektivavtal eftersom facket annars inte kan ha tillträde till arbetsplatsen.

Arbetsförmedlingen har inte någon reell möjlighet att kontrollera missbruk. Tvärtom har den av alliansen för tio år sedan beslutade omorganisationen inneburit att Arbetsförmedlingen har anammat New Public Management utifrån ett missriktat marknadstänkande. Resultatet har blivit bristande kvalitet där handläggarna tvingas till ”pinnjakt”. Ett visst antal arbetssökande måste ut i åtgärd och de tuffa betingen leder till att personer dessvärre hamnar på olämpliga arbetsplatser.

Små arbetsgivare utan kollektivavtal är sannolikt inte lämpliga att utföra denna viktiga uppgift. Men trots att facket avråder så placeras de ändå på dessa arbetsplatser. Förutom att personer med behov kan fara illa så kan det också leda till att skattemedel bidrar till att göda ett kollektivavtalslöst segment inom handeln.

Detta ska dock inte tas som intäkt för att anställningsbidrag i sig är fel. Om regelverket justeras så att kvalitet premieras genom handledning, planer och dokumentation, och att kollektivavtal blir vägledande för placering så skulle det ändra mycket. Vi skulle på en och samma gång motverka missbruk, samtidigt som åtgärderna skulle kunna få hög kvalitet. Vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet, däremot ska vi göra oss av med smutsvattnet.

Stefan Carlén

Musik är en arbetsmiljöfråga

Hur påverkas handelsanställdas arbetsmiljö av att ständigt ha musik i bakgrunden? Det visste vi faktiskt inte särskilt mycket om förut. Visserligen fanns enskilda kommentarer men ingen systematisk undersökning. Det är så ett fackligt utredningsuppdrag föds. Vi vill veta mer om ett fenomen som påverkar medlemmarna, och vi vill veta vad som kan leda till bättre villkor för dem.

Möjligheten att få fram ny kunskap om ett område är självklart stimulerande. Men syftet för en facklig utredare är också att ny kunskap ska leda till att anställda får bättre arbetsvillkor. Där hänger mycket på hur en undersökning görs och hur den senare tas emot.

Vi kan konstatera att vet vi nu vet mer. Handels rapport om musiken visar att fenomenet musik i butik har många bottnar och bland anställda finns olika uppfattningar. En stor grupp 45% upplever musiken positiv för arbetsmiljön, men samtidigt finns en relativt stor grupp 24% som upplever musiken negativt. Det gör att frågan måste ses som en arbetsmiljöfråga. Att en fjärdedel anser att musik är ett arbetsmiljöproblem är inte acceptabelt. Anställda ska inte behöva utsättas för en arbetsmiljö där musiken skapar ökad stress och trötthet, upplevs som enformig eller är på för hög ljudvolym.

Men rapporten visar också på vägar som kan leda till att anställdas negativa upplevelser minskar och de positiva ökar. Anställda som är mer delaktiga upplever musiken mer positiv. Har man fått utbildning och information om musikens roll, samt om man har medinflytande över valet av musik så påverkar det arbetsmiljön positivt. I företag som har musikavtal med upphovsrättsorganisationerna Sami och Stim upplevs också arbetsmiljön bättre. Det beror sannolikt på att musiken är mer professionellt framställd, att utbudet är bredare och att det finns möjlighet till variation.

Men när en rapport släpps får den också uppmärksamhet. Trots att julmusiken var en mindre del av rapporten så kanske det inte var överraskande att denna aspekt lyfts fram. Rapporten släpptes trots allt i samband med julhandeln. Det finns stöd för att julmusik upplevs mer påfrestande då en tredjedel anser det. Men samtidigt är det viktigt att se hur man kan förbättra villkoren under övriga 11 månader.

Som utredare ser man ganska snabbt på kommentarerna vilka som läst och förstått en rapport. Jag ska här begränsa mig till två ledare i våra största tidningar för att ge exempel på det. I Aftonbladets ledare påtalades att det fanns problem men också att det fanns lösningar på dem. Inte minst genom att anställda får ökat inflytande. Aftonbladets ledare hade läst och förstått.

I Svenska Dagbladets ledare valde man dock att förlöjliga frågan – de flesta var ju positiva varför då ens bry sig tycks man mena. Men den som bortser från att en fjärdedel upplever problem har verkligen inte förstått vad arbetsmiljöarbete handlar om. Det är trist men kanske förväntat av just denna ledarsida.

Stefan Carlén

Handelns VD-löner ökade med 9,4 procent

För den som ofta får ta del av handelsföretagens argument för sänkta lägstalöner är det alltid lika fascinerande att notera företagens ökning av VD-lönerna. I avtalsrörelserna 2016 och 2017 stannade löneökningarna för vanliga anställda på drygt 2 procent. Men år 2016 ökade VD-lönerna i handeln med 15,5 procent, medan de för 2017 ökade med 9,4 procent. Allt enligt branschtidningen Markets kartläggningar. Det är – milt sagt – en stor skillnad.

Och det finns det som ökat sina löner mer. Rustas VD Göran Westerberg ökade sin inkomst 2017 med 142 procent, till 8,7 miljoner kr. Dustins VD Georgi Ganev ökade sin inkomst med 134 procent till 17,7 miljoner kr. Det går inte direkt att säga att detta är förenligt med ”märket” i svensk lönebildning.

Klyftan mellan toppchefer och anställda i handeln är ett problem av stora format. Självklart ifrågasätter anställda så stora skillnader i löner när de själva måste jaga timmar för att kunna försörja sig. Medan alltför många får nöja sig med osäkra anställningar och slimmade organisationer så finns det uppenbarligen ganska mycket pengar att fördela till de som sitter i toppen. Att påtala detta är inte populism, bara ett nyktert konstaterande att något uppenbarligen är fel.

 

I Robert Nybergs geniala satirteckning säger en VD till sina närmaste höga chefer:

För att vi ska orka ta ansvar för en sund  lönebildning föreslår jag att vi först beviljar oss själva en rejäl löneökning”.

Det är inte konstigt att just den bilden kommer fram i huvudet när man tar del av Markets lista över VD-löner i handeln.

Stefan Carlén

USAs detaljhandelsjättar höjer lägstalönerna

Den 1 november höjer detaljhandelsjätten Amazon lägstalönen i USA för sina anställda till 15 dollar per timme. Det är mer än dubbelt så mycket än den lagstiftade federala lägstalönen på 7,25 dollar per timme är. Amazon har också sagt att de ska lägga kraft på att politisk påverka för högre federal lägstalön. Initiativet har fått den socialistiske politikern Bernie Sanders, som annars varit kritisk mot de stora företagens låglönepolitik, att prisa Amazons ägare Jeff Bezos. ”Jag applåderar Jeff Bezos idag för att Amazon höjer minimilönen” säger Sanders.

Redan före detta beslut hade det dock rört på sig inom de stora detaljhandelsföretagen i USA. Wal-Mart höjde i februari lägstalönen till 11 dollar per timme, och Costco har haft 14 dollar per timme. Att Amazon som dominerar USAs e-handel nu lyfter till nya höjder kan leda till ytterligare höjningar från konkurrenterna Vad ligger då bakom allt detta? Varför börjar de stora och dominerande företagen höja lägstalönerna?

En förklaring kan ligga i den omfattande kritik som de låga lönerna fått. Lönerna har i många fall varit så låga att det varit omöjligt att försörja sig, vilket har skapat många arbetande fattiga. Arbetarnas inkomster har varit så låga att de tvingats söka stöd från USA ganska magra välfärdsprogram. I en tidigare studie om Wal-Mart, Hidden cost of Wal-Mart jobs, (dolda kostnaderna för Wal-Marts jobb(av låga löner) visades att USAs skattebetalare var tvungna att stå för sociala stöd till följd av företagets låglönepolitik. I ett svenskt perspektiv är det sällan som man gör denna koppling. Men i USA har det varit ett stående tema, och situationen för arbetande fattiga analyseras kontinuerligt.

Samtidigt får man inte tro att höjda lägstalöner enbart handlar om godhjärtad välvilja från de rika företagen. I grunden har USA ridit på effekterna av Obamas stora stimulanspaket 2009 – 2011 vilket skapade en väg ur finanskrisen som påverkat USAs ekonomi än idag. Arbetslösheten ligger nu ner mot 3,7 procent och det finns stor konkurrens om arbetskraft inom handeln. De stora detaljhandelsföretagen Amazon, Wal-Mart och Costco har alla signalerat problem med att rekrytera arbetskraft. Och de tvingas konkurrera om jobben med högre löner.

För en svensk facklig ekonom är det som upp-och-ner-vända-världen att läsa om den senaste utvecklingen i USA. I Sverige är fokus nästan alltid på att sänka de lägsta lönerna. Deras funktion att motverka fattigdom och extrema låglönesektorer lyfts sällan fram. Tvärtom vill svenska högerpolitiker inom alliansen och SD på politisk väg sänka de lägsta lönerna för vissa redan utsatta grupper. Inte bara skulle det vara ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten, det skulle också leda till ökad ojämlikhet och att många i Sverige skulle få svårt att försörja sig. Den svenska högern borde kanske också fundera lite över det som händer i USA.

Stefan Carlén

Allmän visstid – ett hinder snarare än språngbräda

En av Handels viktigaste frågor i riksdagsvalet den 9 september är att avskaffa allmän visstid i LAS. I flera rapporter från Handels framgår att missbruket av allmän visstid skapat stor otrygghet, försörjningsproblem och sjuklighet hos anställda i handeln, samt att hela arbetsplatser drabbats av försämrad psykosocial arbetsmiljö. Socialdemokraterna går till val på att avskaffa allmän visstid genom att kräva objektiva skäl och har stöd av vänstern. Dessvärre kommer inte det andra alternativet – de fyra allianspartierna (som ju införde denna anställningsform 2007) och SD – att göra något åt detta om de vinner valet. Tvärtom vill de försvaga anställningstryggheten än mer.

Vad kan motivera någon att ha kvar en sådan otrygg anställningsform kan man undra? Ett argument som används frekvent från Svenskt Näringsliv är att allmän visstid är en språngbräda in på arbetsmarknaden. Men hur sant är egentligen ett sådan påstående?

I en studie från Göteborgs Universitet visar resultatet tvärtom att anställningar med karaktären av allmän visstid (behovsanställningar andra lösare former) inte är någon saliggörande språngbräda till fasta jobb. Av de som hade någon form av tidsbegränsad anställning hade endast 38 procent fått ett fast jobb efter 2 år. Men studien visade också att avgörande var själva formen av tidsbegränsad anställning. De som hade störst chans att få ett fast jobb var de som hade provanställning eller vikariat – dvs mer trygga och sakligt motiverade tidsbegränsade anställningar. För de som hade någon form av allmän visstidskaraktär var chansen att få ett fast jobb betydligt lägre.

Ändå framhärdar Svenskt Näringsliv i att allmän visstid är själva vägen in på arbetsmarknaden. Men hela argumentationen om allmän visstid som en språngbräda är egentligen konstig. Det ligger i sakens natur att många nya anställningar i dagsläget är i allmän visstid eftersom denna otrygga anställningsform de facto finns. Men företag anställer för att de har behov av det. Om allmän visstid avskaffades så skulle lika många bli anställda, men med bättre villkor. Dessa skulle i sin tur kunna gå vidare till en starkare etablering på arbetsmarknaden utan att ha drabbats av den otrygghet som allmän visstid innebär. Uppenbarligen har ju detta fungerat långt innan allmän visstid infördes 2007. Ibland kan man faktiskt tro att arbetsgivarnas organisationer glömt det.

Nej de som vill ha kvar allmän visstid har inte bara svaga argument. De är också helt i otakt med tiden. Den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD – vilken knappast kan sägas vara en dold vänsterorganisation – har varnat för att ett ökande antal osäkra anställningar leder till inlåsning i sämre arbeten, ökad ojämlikhet och i förlängningen till minskad tillväxt. I en omfattande studie pekar de också på att osäkra visstider allt för ofta inte fungerar som språngbrädor – utan som hinder för etablering och utveckling. De visar i likhet med studien från Göteborgs Universitet att de flesta som har tillfälliga anställningar är kvar i dessa tre år senare. OECD skriver ovanligt kraftfullt att anställningskontrakten även måste möta de anställdas intressen och inte ”får bli ett kastsystem med bra och dåliga jobb”.

I denna fråga är valet 2018 avgörande om vi ska bygga en mer trygg arbetsmarknad, något som i förlängningen visat sig vara bra för alla – individerna, arbetsplatserna, företagen och samhället. Alternativen är tydliga.

Stefan Carlén

PS: ”Följ Handels kampanj #hejdåvisstid på sociala medier.”

Trygga jobb ger lyckad digitalisering

Vilken inverkan har digitaliseringen på framtidens jobb och sysselsättning i handeln? Det är en fråga som kan få olika svar beroende vem man frågar. I en studie från 2014 varnar Stefan Fölster för att 197 000 butiksäljarjobb – det största yrket – kan försvinna inom 20 år. Beräkningarna bygger på data från en känd studie av de två amerikanska ekonomerna Carl Benedict Frey och Michael Osborne där risken för automatisering i olika yrken uppskattas. För Handels skulle en sådan utveckling innebära att majoriteten av förbundets medlemmar skulle försvinna. Kan det verkligen stämma?

Nej, andra forskare tonar bestämt ned dessa alarmistiska tongångar. I en studie av ekonomer knutna till OECD kritiseras Frey och Osborne för att de inte skiljer mellan att vissa arbetsmoment inom jobb förändras och att hela yrket riskerar att försvinna. Dessutom menar de att just butiksäljarjobben inte alls har de karaktärsdrag som skulle göra dem utsatta för datorisering.

I Handels nya rapport om digitaliseringens inverkan får denna mer nedtonade bild av framtiden stöd. I rapporten tillfrågas de anställda om hur de upplevt digitaliseringen de senaste fem åren. Över hälften hävdar att det inte påverkat deras jobb över huvud taget. Av de som säger att det påverkats har hela 80 procent påtalat att det ändrat hur arbetsuppgifter utförs men inte att arbetsuppgiften i sig försvunnit. De som påtalar att automatiseringen lett till att jobb försvunnit är få och pekar på självskanning och automatisering på lagersidan. Och det finns också de som hävdar att digitaliseringen har lett till fler jobb inom exempelvis IT, leveranser, underhåll mm.

Att jobb försvinner när teknik utvecklas är inget nytt. I Handels rapport nämns hela yrken, som isarbetarna som försvann när kyldiskarna kom. Men också arbetsuppgifter som prismärkning som försvann när EAN-koden kom, eller kassaarbete som minskade när självskanning kom. Men det tillkommer också nya jobb. Mellan 2008 och 2016 – en tid med snabb digitalisering och kraftigt ökad e-handel – ökade antalet jobb i handeln med nästan 40 000 anställda.

Men kommer inte den internationella e-handeln att slå ut jobb i bred grad? Nej, inte enligt Handels rapport. Visserligen kommer internationaliseringen att öka men andelen gränsöverskridande e-handel som andel av total e-handel har bromsat in. Förvisso kommer den gränsöverskridande handeln att öka. Men här finns också en stor utmaning i att svenska e-handelsföretag ska kunna sälja utomlands.

I en rapport från Handelns ekonomiska råd – tre ekonomer som självständigt gör rapporter om handeln – påtalas att det också finns en del naturliga och rationellt ekonomiska skäl till att lagret behöver ligga närmare kunden, att många e-handlare behöver etablera fysiska butiker och kunderna i många fall vill se varor.

I Handels rapport görs en framtidsbedömning baserad på historiska data och framtida befolkningsutveckling. Mellan 2015 och 2030 beräknas handeln växa med hela 81 000 jobb. En viktig motor bakom detta är befolkningen som under perioden beräknas öka med 1,5 miljon individer.

Istället för att ha allt för mycket fokus på dystra men högst tveksamma framtidsscenarier är det bättre att fokusera på jobbens kvalitet. För att kunna få till stånd en lyckad utveckling behöver handelsbranschen satsa på kompetensutveckling så att de anställda kan anpassa sig till de nya digitala hjälpmedel som kommer. Inte minst måste man för att kunna konkurrera om personal satsa på bättre löner, arbetstider och arbetsvillkor för de anställda. Långsiktigt måste vi också ha ett trygghetssystem som gör att de anställda känner trygghet i omställningen. Här är valet i september avgörande för hur a-kassa, anställningstrygghet och hur välfärdstjänsterna utvecklas. Trygga jobb och tryggad tillgång till välfärd är nyckeln till en lyckad digitalisering.

Stefan Carlén

Handels medlemmar vill sätta stopp för vinster i välfärden

När man frågar Handels medlemmar om deras uppfattning om vinster i välfärden är svaret tydligt. En mycket stor majoritet (92 %) instämmer i att skattepengar avsedda för välfärd inte ska kunna gå till vinster för privata bolag. Oavsett vilket politiskt parti som medlemmarna sympatiserar med så är motståndet mycket stort. Det visar Handels rapport om frågan.

Motståndet är starkt oavsett vilket parti Handels medlemmar säger sig sympatisera med. Bland rödgröna sympatisörer (s, v, mp) instämmer hela 99 procent. Och av de som sympatiserar med högerpartier (M, C, Kd, L och Sd) så instämmer 85 procent.

Handels medlemmars motstånd är rationellt. De som arbetar i handeln är beroende av välfärden för att kunna få ihop arbetsliv och familjeliv. När offentliga skolor och omsorgsverksamhet tvingas spara så är det för många en gåta att privata företag samtidigt kan göra mångmiljardvinster på våra skattepengar. Ett exempel är vårdföretaget Attendo som 2016 dubblade sin vinst till 649 miljoner, främst av skattepengar avsedda för välfärd. Ett annat exempel är skolkoncernen Academedia som gjorde ett resultat efter avskrivningar på 540 miljoner. En orsak till vinsten är betydligt färre lärare per elev än i offentliga skolor. Skulle Academedia haft samma lärartäthet som kommunala skolor hade det enligt Kent Werne, som studerat frågan, inneburit 900 fler lärare. Handels medlemmar förstår att dessa övervinster dränerar den välfärd man är beroende av.

Men Handels medlemmar lever också i ett samhälle och kan se de negativa effekterna av marknadsstyrning och etablering av vinstdrivande företag. Många av medlemmarna har barn och vet om det dilemma som förekomsten av privat ägda friskolor innebär. I en ny studie visade nationalekonomen Jonas Vlachos på den stora betygsinflationen hos privata skolföretag. För vinstdrivande företag på en marknad så är det logiskt att företagen vill locka till sig elever för att öka sina vinster. Detta vet alla som har barn i skolåldern men det är utmärkt att det också visats vetenskapligt. Marknadsstyrning och vinstdrift leder förutom till betygsinflation även till att kvaliteten försämras. Det sker genom att viktiga kvalitetsfaktorer som personaltäthet, utbildningsnivå och anställningsvillkor försämras för att generera vinster. Men det skapar också ett mer segregerat samhälle.

Motståndet är inte unikt för Handels medlemmar utan gäller även svenska folket i allmänhet. Så har det varit sedan Sverige kom att bli en experimentverkstad för privata intressen inom välfärden sedan 1990-talet. Trots detta motstånd är det först i juni 2018 som ett konkret förslag från en regering om att begränsa vinsterna lagts till riksdagen. Detta röstades ner av samtliga högerpartier – trots att deras egna väljare är för vinstbegränsning. Detta demokratiska underskott är ett resultat av en lyckosam vinstlobby som betalats för att säkerställa att privata företag fortsatt ska kunna göra stora vinster på skattepengar.

Men bara för att det idag inte finns majoritet i riksdagen innebär inte att det måste vara så för alltid. Redan i riksdagsvalet den 9 september kan man ändra på detta.

Stefan Carlén