Handelsföretag tjänar på att lyssna på anställda

Enligt den amerikanska ekonomen Zeynep Ton kan detaljhandelsföretag nå framgång genom att lyssna till de anställda, skapa delaktighet och öka personalinflytandet. Hon visar också att högre bemanning, tryggare jobb och bättre arbetstider är en framgångsfaktor som leder till långsiktig och hållbar lönsamhet. Även svensk arbetsmiljöforskning om detaljhandeln visar att det är bra att lyssna på de anställda i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Så frågan är om det lyssnas tillräckligt mycket? Nej, dessvärre finns här mycket som skulle kunna förbättras. I en studie från Handels får de anställda berätta om sina upplevelser av stölder och snatterier. Det är situationer som kan leda till hot och våld. De upplevs som obehagliga och är en ständigt närvarande stressfaktor bland butiksanställda. Något som i kombination med otrygga anställningar och slimmad bemanning sätter press på arbetsmiljön. Förutom önskemål om bättre samverkan med polisen och fler väktare efterfrågar de anställda i huvudsak tre saker: Tydlighet i interna rutiner, bättre och återkommande utbildning samt fler anställda.

Arbetsklimatet kan förbättras genom att chefer ser till att skapa forum där personalen kommer till tals och får möjlighet att prata igenom situationer med besvärliga kunder och stölder. Förutom att få möjlighet att ventilera finns goda chanser till att man hittar problem på arbetsplatsen och löser dem.

Ett av de problem som de anställda lyfte fram i stöldstudien var låg bemanning och ensamarbete. Förutom att det självklart känns mer säkert om det finns kollegor i närheten, så är den låga bemanningen också ett tillfälle som gör tjuven. Det är enklare att stjäla om den enda personalen på plats är upptagen på andra sidan av butiken.

I Zeynep Tons studie visas att företag som satsar på att ha trygga jobb och en viss överbemanning långsiktigt kan vara mer lönsamma. En ökad bemanning i butikerna ser därför ut att leda till ökad säkerhet, bättre lönsamhet och färre stölder. En win-win-situation väl värd för arbetsgivare att lyssna till.

Stefan Carlén

Fler jobb i handeln trots digitalisering

Fram till 1950-talet fanns en stor yrkesgrupp i handeln som kallades isarbetare. Det var före kyldiskarnas tid. De sågade upp isar på vintrarna och lade upp dessa isstycken i stora islager . Under sommarhalvåret krossade man is och körde dagligen ut det till detaljhandlare som behövde det för att kyla ned färskvaror. I och med att kyldiskarna uppfanns så försvann också behovet av dessa jobb.

Före till 1980-talet fanns en särskild arbetsuppgift i handeln som handlade om att prismärka varor, och även omprismärka vid exempelvis reor. Det var ett slitsamt arbete och sysselsatte många arbetstimmar i detaljhandeln i Sverige. När företagen började gå över till EAN-koder som kunde ändra priser digitalt försvann behovet av dessa jobb .

Handeln är en bransch som är i ständig strukturomvandling. Ny teknik, organisatoriska förändringar och ändrade konsumtionsmönster innebär en konstant press på rådande strukturer. Det leder med nödvändighet till att vissa jobb, och ibland hela yrkesgrupper försvinner. I den svenska modellen har de fackliga organisationerna inte ställt sig i vägen för dessa förändringar. Tvärtom har man bejakat utvecklingen som lett till höjd produktivitet, ökade kompetensbehov och högre löneutrymme. Denna positiva syn på förändring grundar sig dock i att det finns en bra a-kassa och möjlighet till omställning inom den svenska modellen. Utan detta system riskerar man att få arbetare som är negativa till strukturomvandling.

Under de senaste åren har digitalisering, e-handel och självscanning setts som något som leder till minskad sysselsättning. Men i handeln stämmer inte det. Vi har fått fler säljjobb, servicetjänster, reparations- och installationstjänster samt ökad hantverkskunskap. Faktum är att antalet anställda i branschen har ökat trots denna tid av snabb omvandling.

bild-av-sysselsattning-i-handeln

När nu frågan om så kallade ”enkla jobb” (vad nu det är) diskuteras saknas ofta insikt om att jobb försvunnit därför att det inte längre finns behov av dessa. Att återinföra jobb eller arbetsuppgifter som rationaliserats bort såsom isarbetare eller prismärkare kan knappast ses som en lösning. Det finns helt enkelt inte behov av dem längre. Däremot finns goda möjligheter att fortsätta utveckla nya tjänster och arbetets innehåll i handeln.

Stefan Carlén

Myter om handelns lägstalöner

Få frågor i samhällsdebatten är omgärdade med så mycket felaktigheter som frågan om lägstalöner och jobben. I Arbetsmarknadsnytt hävdar exempelvis nationalekonomen Sven-Olof Daunfeldt att ingångslönerna i handeln är så höga att nyanlända utestängs. Dessutom antyds också att lönen för en outbildad 18-åring kan vara högre än medianlönen.

En faktakoll i den partsgemensamma lönestatistiken visar att lägstalönen 2015 för en 18-åring är 116,98 kr/tim medan genomsnittslönen är 141,96 kr/per timme. Daunfeldt förtydligar dock att det med ob-tillägg blir så att man tjänar mer per timme. Men det är ett högst vilseledande påstående. Hur får man fram något sådant? Jo, säg att en 18-åring tjänar 120 kr/tim och jobbar två timmar under en månad – mellan 11-13 en lördag. I så fall får man ut 240 kr plus ytterligare 120 kr i OB, dvs totalt 360 kr. Inte mycket kan tyckas. Men genom att ta hela summan 360 kr och dela med två får man fram en timlön på 180 kr. Det är genom detta dribblande med statistiken som man kan hävda att en 18-åring kan ha högre lön än medianlönen – trots att den bara fick 360 kr på en månad.

Fakta visar att en 18-åring i detaljhandeln jobbar i genomsnitt 25 timmar i månaden. Den genomsnittliga löneinkomsten inklusive OB är 4 320 kr varav 1 300 är OB. Jämför sedan den låga inkomsten med exempelvis en heltidsarbetande 35-åring som har 26 731 kr inklusive OB. Då kan man förstå hur missvisande Daunfeldts sätt att resonera blir.

Men kan lägstalönerna ändå hindra arbetsgivare från att anställa människor med utländsk bakgrund? Det är ytterst tveksamt. Handels har i tidigare utredningar visat att det misslyckade experimentet med sänkta arbetsgivaravgifter för unga inte gav någon effekt. Det tyder på att det inte varit något lönekostnadsproblem med att anställa unga . När det gäller nyanlända finns idag möjlighet att fritt anställa på exempelvis nystartsjobb och därmed få runt 13 000 kr i subvention. Med instegsjobb kan subventionen bli över till 22 000 kr. Om nu lönekostnaden är problemet, varför inte använda sig av rådande subventioner?

Frågan handlar i grunden om bristande utbildningsinsatser. Det är inget enkelt jobb att jobba i handeln och kraven på kompetens är höga. Därför behövs mer aktiva insatser för att få utsatta grupper i jobb. Det som behövs är mer kvalitet, utbildning, handledning och stöd kombinerat med subventioner samt ett utökat arbetsplatsförlagt lärande

bild4-lagstalon

Lägstalönerna är i grunden ett skydd mot fattigdom, lönedumpning och utbredning av låglönemarknader. I den svenska modellen ökar de också produktiviteten. Det är synd att missvisande påståenden har en sådan spridning. Den felaktiga synen att sänkta lägstalöner kan höja sysselsättningen leder oss bort från åtgärder som verkligen skulle ha effekt.

Stefan Carlén

Visstider och psykisk belastning

I den fackliga världen är vecka 43 i oktober en vecka då vi särskilt uppmärksammar arbetsmiljöfrågorna. Vad kan därför så här i inledningen av denna vecka vara mer passande än att fråga sig: Hur mår man egentligen i den svenska handeln? Och hur upplever de anställda sin arbetsmiljö?

I en ny studie från Handels av Cecilia Berggren framkommer oroande signaler om kraftigt ökade sjukskrivningar i handeln till följd av psykiska problem. Särskilt har den ökat bland kvinnor.

20161025-bild-av-sjukskrivna

Studien är också en unik kartläggning av den psykosociala arbetsmiljön inom detalj- och partihandeln. Den väcker många frågor om ledning och styrning, av själva arbetsorganisationen och dess betydelse för anställdas upplevelser av stress och psykisk belastning. Inte minst handlar det om graden av trygghet i anställningen, och den ökade förekomsten av korta otrygga visstidsanställningar.

Handels utredare har i flera tidigare rapporter visat på tydliga samband mellan graden av otrygga visstidsanställningar och ökad psykosocial belastning på hela arbetsplatsen. På arbetsplatser med en hög andel visstider upplever såväl anställda som skyddsombud större problem än på arbetsplatser med låg andel visstider. Man upplever större personalbrist, mer ofrivilligt deltidsarbetande, konkurrens om timmar och fler sjukskrivningar på grund av stressrelaterad ohälsa. Arbetsvillkoren är inte bara sämre för de visstidsanställda, utan även de som har trygga anställningar är betydligt mer stressade på arbetsplatser där arbetsorganisationen präglas av många visstider. Resultaten stämmer väl överens med nyare forskning som visar att individuell otrygghet hos anställda smittar av sig på hela arbetsplatsen. Det skapar ett klimat av otrygghet som påverkar även de med tryggare anställning.

För såväl individen, som företagen och samhället skulle det finnas stora vinster med att bryta denna negativa utveckling. En arbetsmarknad som präglas av heltider och fasta anställningar skapar inte bara ett bättre arbetsliv. Det leder också till ekonomiska vinster – för alla.

Stefan Carlén