Viktigare än nånsin att Arbetsförmedlingen lyssnar på facket

I förra veckan lade regeringen fram ännu ett krispaket för att mildra coronavirusets effekter på jobb och ekonomi. En av delarna i paketet handlar om att stärka insatser till arbetslösa. Pengarna ska gå till fler arbetsmarknadspolitiska program för de som står långt ifrån arbetsmarknaden, däribland arbetsmarknadsutbildningar och subventionerade anställningar. Personer som befinner sig i de subventionerade anställningarna extratjänster, introduktionsjobb eller nystartsjobb ska kunna få förlängt med ytterligare 12 månader i fall där maxtiden med stöd har förbrukats. Ändringarna gäller tillfälligt under 2020.

Handeln är en av de branscher med flest antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I december 2019 befann sig cirka 18 000 i en åtgärd i handeln. I rådande läge är situationen extremt ansträngd inom handeln. Utökade satsningar på utbildningsåtgärder för de som står långt från arbetsmarknaden är därför mer önskvärt nu än fler subventionerat anställda i branschen. Handels har sedan tidigare synpunkter på hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och samråden med Arbetsförmedlingen bör förbättras. Några av de saker som Handels vill se och som i nuläget blir ännu viktigare att framhålla är:

– Bättre fördelning av subventionerat anställda
Subventionerade anställningar är idag överrepresenterade i vissa branscher, däribland i handeln och i hotell- och restaurangbranschen. Bägge dessa branscher är idag hårt drabbade av coronavirusets effekter och antalet varsel om uppsägning ökar för var dag. I handeln har totalt drygt 3 600 personer varslats under mars månad enligt Arbetsförmedlingens statistik, vilket är tio gånger så många som under samma månad för ett år sedan. Mörkertalet är också stort, eftersom mindre varsel inte syns i den offentliga statistiken. Dessutom består handeln av ett stort antal visstidsanställda som blir av med sina anställningar utan att varslas. Att placera personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i branscher som är under hård press på grund av coronapandemin är högst olämpligt. Det riskerar i ännu högre grad än vanligt att tränga undan reguljära arbeten och leda till en snedvriden konkurrens bland företagen i branschen. Även på sikt bör man fundera på hur denna koncentration av subventionerade anställningar i vissa branscher och på vissa arbetsplatser kan begränsas. Ett sätt kan vara att införa en gräns för hur många personer i åtgärder som får finnas per arbetsplats.

– Mer kvalitativa åtgärder
Syftet med en subventionerad anställning är att den ska leda till ett reguljärt arbete. För att öka chansen för det måste insatserna även innehålla utbildning och det ska tydligt framgå vad man förväntas ha lärt sig efter en avslutad åtgärd. För att få mer kvalitativa insatser krävs också en ordentlig handledning, där den utsedda handledaren har fått utbildning i vad uppdraget innebär och tillräckligt med tid avsatt för det. Brister i kvaliteten i åtgärderna är något som Handels påpekat under lång tid. Både utbildningsplaner och tid och resurser för handledning saknas oftast. Även detta blir extra viktigt att ha i åtanke givet läget i handeln just nu. På många arbetsplatser, främst inom dagligvaruhandeln, är läget mycket ansträngt med mycket kunder och brist på personal. Möjligheten till kvalitativ handledning är därmed kraftigt försämrad.

– Att Arbetsförmedlingen lyssnar mer på facklig part i samråden
Innan en person placeras i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska Arbetsförmedlingen samråda med facklig part. Myndighetens egen kartläggning över samråden visar dock att arbetsförmedlare relativt sällan ändrar sitt beslut i de fall då den fackliga organisationen avråder från en placering. Kartläggningen visar att trots fackets avrådan blev personen ändå placerad i 75 procent av de granskade fallen. Att det är vanligt att placeringar sker trots fackets avrådan är något som även framkommer i Handels rapport från 2015. Givet nuläget i branschen – där det på många arbetsplatser förekommer varsel om uppsägningar och permitteringar och på andra arbetsplatser är mycket pressat med hög arbetsbelastning – är det viktigare än någonsin att Arbetsförmedlingen lyssnar på facket. I Handels är det de lokala avdelningarna som svarar på samråden. Det är de som har bäst insyn i den aktuella situationen på arbetsplatsen vilket gör deras yttrandesvar extra angeläget att ta i beaktande i de fall Arbetsförmedlingen överväger att placera någon i en åtgärd inom handeln trots nuläget i branschen.

Cecilia Berggren

Kunden har inte alltid rätt

Snart inleds förhandlingarna om nya kollektivavtal för anställda i butiker, på lager och i e-handel. Ett av de krav som LO-samordningen har beslutat att gemensamt driva gentemot arbetsgivarna i avtalsrörelsen är ett stärkt skydd mot sexuella trakasserier i arbetslivet. Ett krav som i allra högsta grad är angeläget för de tre kvinnodominerade branscherna hotell- och restaurang, vård- och omsorg och handeln. Det är i dessa branscher som förekomsten av sexuella trakasserier är som störst, visar en rapport från LO från 2018. Risken att utsättas för sexuella trakasserier är betydligt högre i tjänste- och servicebranscher som innebär nära kontakt med andra människor.

Inom handeln är butiksanställda kvinnor den grupp som i allra högst utsträckning utsätts för sexuella trakasserier. Det absolut vanligaste är att en annan person än chef/arbetskamrater begår kränkningarna, vilket i de flesta fall innebär kunder. Mer än var femte butiksanställd kvinna har någon gång det senaste året blivit utsatt för sexuella trakasserier från kunder visar statistik från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning. Ser man bara till det senaste kvartalet är motsvarande siffra åtta procent. Det innebär att fler än 10 000 butiksanställda kvinnor blivit sexuellt trakasserade på sin arbetsplats bara under de senaste tre månaderna!

Under hösten 2017 när #metoo-rörelsen nyss dragit igång startades uppropet #obekvämarbetstid för butiksanställda kvinnor och transpersoner. Vittnesmål om sexuella trakasserier på arbetsplatserna strömmade in och en stor del av dem rörde fall där kunder var förövarna:

”Manlig kund sticker ut huvudet mellan draperierna, och undrar om jag kan hjälpa honom. Kund ser glad ut. Självklart, säger jag. När kund drar bort draperierna helt ser jag att han provar jeans. Och har stånd. Det är helt uppenbart att kund är grymt nöjd med detta, och dessutom tycker att det är helt ok att visa upp detta för mig. På min arbetsplats.”

”Man i trettiofemårsåldern kommer och ska köpa något till sin syster. Han talar dålig/ingen engelska. Förstår strax att det är en jacka han är ute efter. Han vill att jag agerar provdocka eftersom jag och systern har ungefär samma storlek. Vår kommunikation är extremt bristfällig och han ska mäta mina armar, han måttar med sina händer. Till slut ställer han sig bakom mig, tar händerna på mina bröst och trycker sitt kön mot mig. Jag var vid tillfället uppenbart gravid.”

”Ett helt gäng med män ställde sig utanför butiken, där vi i princip alltid arbetar själva. Männen började titta på mig, granska mig nedifrån och upp med gillande miner. […] Efter en stund kom de in i själva butiken, men istället för att titta på böckerna vi säljer, började de cirkulera runt för att beskåda min kropp ur alla vinklar. Jag försökte vara professionell och såväl hälsade som frågade om de ville ha hjälp. Svaret jag fick kom i form av att en av männen gick fram mot mig, ställde sig tätt inpå mitt ansikte och sa ”Nej. Men wow, det är så här det ska se ut”.”

Det finns flera faktorer som påverkar risken för att utsättas för sexuella trakasserier i arbetslivet. Ålder och kön är två av de största. På hela arbetsmarknaden har 30 procent av unga kvinnor 16-29 år utsatts för sexuella trakasserier det senaste året. Motsvarande siffra för äldre män 50-64 år är en procent. Visstids-, deltidsanställda och ensamarbetande är också särskilt utsatta, något som inom handeln ofta sammanfaller med att vara ung och kvinna. De med osäkra anställningar befinner sig ofta i en tydlig beroendeställning till arbetsgivaren vilket gör det svårt att berätta om problem på arbetsplatsen och att ställa krav på förbättringar.

Arbetsgivares ansvar för att förebygga sexuella trakasserier måste stärkas. Det gäller både situationer där förövaren är en chef/arbetskamrat eller en annan person. Ett förebyggande arbete måste innehålla en bedömning av vilka risker som finns på arbetsplatsen och en plan för vilka åtgärder som ska vidtas för att minimera dessa. Att begränsa otrygga anställningar och ensamarbete är en viktig del i detta arbete. Arbetsgivares ansvar för att hantera sexuella trakasserier när de äger rum måste också tydliggöras. Majoriteten av de anställda inom handeln har inte fått någon information från arbetsgivaren om hur de ska agera ifall de utsätts för sexuella trakasserier. Detta är oacceptabelt. Det måste vara arbetsgivarens ansvar att säkerställa att alla anställda vet hur de ska gå tillväga och vem de ska vända sig till på arbetsplatsen ifall de utsätts för kränkningar, oavsett om det gäller en chef/kollega eller en annan person.

Cecilia Berggren

Myt att butiksanställda vill jobba deltid

Detaljhandeln är den bransch där flest arbetar deltid på arbetsmarknaden. Bland arbetare i butik har 69 procent en deltidsanställning, och bland kvinnor är siffran hela 75 procent. Hur kommer det sig då att så många i denna bransch jobbar deltid? Handels motpart, Svensk Handels, menar att deltidsarbetandet i de flesta fall är självvalt. Men vad säger Handels medlemmar?

I en ny undersökning utförd av Novus har deltidsarbetande Handelsmedlemmar i butik svarat på frågan varför de jobbar deltid. Majoriteten av dem, 57 procent, hävdar att de gör det på grund av att de inte fått en heltidstjänst. Många kommenterar detta med att det helt enkelt inte finns några heltidstjänster i butiken, förutom om man är chef.

”Företaget anställer ingen på heltid utan max är 75%, om man inte blir chef då får du 100%”

”Finns inga heltider på min arbetsplats, det finns bara till chefer och säljledare.”

En hel del har också haft en heltidstjänst, men blivit av med den på grund av att företaget hyvlat tjänster.

”Har haft heltid men arbetsgivaren hyvlade bort min heltid på 40 till 30 timmar efter 36 år på företaget.”

”Hade heltid men blev tvungen att gå ner eller bli flyttad.”

”Är förbannad på att det skall dras ner heltidstjänster som man har haft i 34 år till 30 timmar på grund av omorganisation när vi ändå får jobba de timmarna, men uppskrivna på listor istället för att få ett schema så att man kan planera sin fritid. Vi får oftast tiderna dagen innan pga att de gör arbetsschema på kvällen innan […].”

Svaren i medlemsundersökningen stämmer väl överens med den problematik med slimmade organisationer som Handels skrivit om många gånger tidigare. Trots att behovet av anställda är detsamma som tidigare så drar arbetsgivare ner på antal timmar. Genom att ha fler anställda på färre kontrakterade timmar har de större flexibilitet vid schemaläggning. Man räknar istället med att anställda ska hoppa in på extrapass och fylla de luckor som uppstår i schemat. Något som gör att lönen kan variera stort för en butiksanställd varje månad, samtidigt som det blir svårt att planera sin fritid och kombinera jobbet med ett familjeliv.

”Det är bedrövligt att företag får ha människor anställda på kontrakt med så få timmar som 5-15 timmar per vecka. Samtidigt förutsätts man vara extremt flexibel och kunna ta extrapass t ex vid kollegas sjukdom, vilket ju gör att det känns omöjligt att skaffa extrajobb vid sidan om. Man ska rent ut av vara tacksam om man får extra timmar även om det ställer till det med t ex tider för ens barns förskola.”

”Frustrerande att inte få all tid på kontrakt och att när vi känner oss överarbetade är vi bara ”negativa” och det finns absolut ingen möjlighet att bemanna upp trots att vi skulle behöva fler på golvet.”

Anledningen till den höga andelen deltidsanställningar i detaljhandeln beror alltså inte på ett frivilligt val av de anställda, utan snarare på arbetsgivarens vilja att spara in på personalkostnader och skära ned på kontrakterade timmar. Scheman görs med kort framförhållning och det saknas långsiktighet i bemanningsplaneringen. I en undersökning till Handels skyddsombud påtalas att bristfällig planering av schema och bemanning är ett av de största problemen i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Över 40 procent av de butiksanställda skyddsombuden ser det som ett stort problem på sin arbetsplats.

Att det saknas långsiktig bemanningsplanering och att scheman kommer sent eller ändras nära inpå arbetspass påverkar inte bara enskilt anställda utan även hela arbetsplatser. Den ständiga underbemanningen leder till stressiga arbetsmiljöer och hög arbetsbelastning som riskerar att göra anställda sjuka. För att minska stressen och ohälsan är det därför av största vikt att satsa på förbättrad bemanningsplanering, något som även skyddsombuden menar är den viktigaste frågan att arbeta med för att förbättra arbetsmiljön på deras arbetsplatser.

Cecilia Berggren

Sämre arbetsmiljö på arbetsplatser med många visstidsanställda

Nyligen föreslog SD  i en motion i riksdagen att fackförbundens rätt att utse skyddsombud ska slopas. De vill även ersätta fackens regionala skyddsombud med oberoende arbetsmiljörådgivare. Motionen är i princip en kopia av ett förslag från Svenskt Näringsliv som kom för två år sedan. Det är ett tydligt antifackligt förslag som skulle rubba balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Ett skyddsombud som inte har ett fackförbund i ryggen skulle ha mycket små möjligheter att driva frågor som gynnar arbetstagarna om deras intressen står i konflikt med arbetsgivaren på arbetsplatsen.

I Handels finns i dagsläget 3 974 skyddsombud registrerade. Det är de som är experter på hur arbetsmiljön i handeln ser ut. Utan skyddsombuden vore det omöjligt för oss som fackförbund att veta vilka arbetsmiljöproblem som finns ute på handelns arbetsplatser och att kunna jobba för förbättringar. Den här veckan synliggörs skyddsombudens arbete extra mycket i och med den Europeiska arbetsmiljövecka som äger rum denna tid varje år. I år är Handels tema för arbetsmiljöveckan ensamarbete. I och med det är våra regionala skyddsombud ute och undersöker hur det ser ut med ensamarbete på handelns arbetsplatser runtom i landet.

Ensamarbete är mycket vanligt i handeln visade en rapport som Handels släppte i början av året. I den framkom att hela 54 procent av butiksanställda arbetar helt eller delvis ensamma varje vecka. Förekomsten av ensamarbete skiljer sig dock stort åt mellan olika arbetsplatser i handeln. I en undersökning till Handels skyddsombud som gjorts under hösten visar det sig att ensamarbete är mer än dubbelt så vanligt på arbetsplatser med en hög grad av visstidsanställda jämfört med arbetsplatser med inga eller en låg grad visstidsanställda. Ensamarbetet är en följd av arbetsgivarnas vilja att hålla nere personalkostnader genom att ha en så slimmad bemanning som möjligt. Resultatet av denna strategi blir arbetsplatser med mer otrygga arbeten, både i form av ensamarbete men också osäkra visstidsanställningar. Denna strategi påverkar även den psykosociala arbetsmiljön.dåligarbmiljö2Diagrammet visar andelen skyddsombud i detaljhandeln som svarat att den psykosociala arbetsmiljön på deras arbetsplats är dålig. Skyddsombudens svar visar tydligt att ju högre grad av visstidsanställda på en arbetsplats desto sämre psykosocial arbetsmiljö. På arbetsplatser med ingen eller låg grad av visstidsanställningar svarar 32 procent av skyddsombuden att den psykosociala arbetsmiljön är dålig jämfört med 46 procent på arbetsplatser med en viss grad av visstidsanställningar. Betydligt värre är det på arbetsplatser med en ganska hög eller hög andel visstidsanställningar: där svarar hela 75 procent av skyddsombuden att den psykosociala arbetsmiljön är dålig. Skyddsombuden uppger en rad problem som är sämre på arbetsplatser med en hög andel osäkra anställningar, bland andra hög arbetsbelastning, bristfällig planering av schema och bemanning, brist på utveckling och kompetensutveckling och sjukskrivningar som följd av stressrelaterad ohälsa.

Resultaten i skyddsombudsundersökningen tydliggör sambandet mellan osäkra anställningar och dålig arbetsmiljö. En förutsättning för att kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön är därför fler trygga anställningar. En annan förutsättning är att skyddsombuden tillåts fortsätta sitt viktiga arbete ute på arbetsplatserna.

Cecilia Berggren

Den dödliga jobbstressen

Arbetsrelaterad stress dödar årligen cirka 770 personer visar en ny studie  från Arbetsmiljöverket. Samtidigt ökar stressen i arbetslivet. Handeln är en av de branscher där arbetsstressen har ökat mest sedan 1980-talet. I studien, som har resulterat i två rapporter, undersöks bakomliggande faktorer till arbetsrelaterade dödsfall och hur dagens arbetsmiljö förväntas påverka den framtida arbetsrelaterade dödligheten.

Den första rapporten visar att stress är en av de största bakomliggande orsakerna till dödsfall  på grund av arbete i dag. För att mäta arbetsstress används ofta den så kallade krav/kontroll-modellen. I den anses de arbeten som innebär att man har höga krav (t ex hög arbetsbelastning) men låg kontroll över hur och när arbetet ska utföras bidra till mest stress. Dessa jobb brukar kallas för ”spänt arbete” och kan orsaka en rad olika sjukdomar som i sin tur kan leda till en för tidig död. Bland annat leder arbetsstress till ökad risk att drabbas av ischemisk hjärtsjukdom (inklusive hjärtinfarkt) och stroke. I undersökningen från Arbetsmiljöverket räknar man med att nära fem procent av dessa sjukdomsfall är arbetsrelaterade. Lägger man ihop dödsfallen i ischemisk hjärtsjukdom och stroke rör det sig därmed om ungefär 770 arbetsrelaterade dödsfall per år.

Av faktorerna som ligger bakom arbetsrelaterade dödsfall är stress den enda faktor som beräknas öka i framtiden  konstateras i den andra rapporten. Där visas att förekomsten av negativ stress har ökat markant sedan 1980-talet, från 13 procent 1981 till 22 procent år 2000. Allra mest har stressen ökat inom de kvinnodominerade branscherna som handel, hotell och restaurang samt vård och omsorg under denna period. Det gör att kvinnor är betydligt mer utsatta för negativ stress än män. 32 procent av kvinnorna på arbetsmarknaden har ett spänt arbete jämfört med 19 procent av männen. Det skiljer sig dock även inom branscher. I detaljhandeln har 30 procent av kvinnorna respektive 25 procent av männen ett spänt arbete enligt en sammanställning  av statistik från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning som Handels har gjort.

Dödligstress

En av de faktorer som bidrar till den negativa stressen inom handeln är ensamarbetet, som Handels i en nyligen släppt rapport  har påtalat riskerna med. I rapporten visas att över hälften av de handelsanställda arbetar helt eller delvis ensamma varje vecka, och att stress på grund av för hög arbetsbelastning är ett av de största orosmomenten för de ensamarbetande.

Ensamarbete är en konsekvens av den mycket utbredda företeelsen med slimmad bemanning i detaljhandeln, där en fast anställning på heltid hör till ovanligheterna. De slimmade arbetsorganisationerna gör att arbetsgivaren kan spara in på personalkostnader, men innebär hög arbetsbelastning och stress för de anställda. Stress som i värsta fall kan leda till döden. Satsningar på personal och ökad bemanning är därför nödvändiga för att komma till bukt med den – i nuläget växande – livsfarliga stressen.

Cecilia Berggren

Endast hälften av de handelsanställda får kompetensutveckling

Ju närmare valet den 9 september vi kommer desto fler röster hörs om lagstiftade sänkta lägstalöner. Förslagen kommer från såväl samtliga av de borgerliga partierna inklusive SD som från högerorienterade tankesmedjor. Detta trots att förslaget grundar sig på den högst osäkra slutsatsen att lägre löner leder till högre sysselsättning. Ett genomförande av lönesänkningarna skulle också slå hårt mot lågavlönade branscher och de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Förslaget om sänkta lägstalöner löser inte heller den brist på kompetent arbetskraft som idag finns på arbetsmarknaden, inklusive i handeln.

I en nysläppt rapport från Handels konstateras att bristen på kompetens i handeln hindrar företag från att rekrytera liksom branschen från att växa. Samtidigt är tillgången till kompetensutveckling för de anställda på handelns arbetsplatser mycket låg. Endast hälften av de anställda har fått utbildning på arbetstid det senaste året och ännu lägre är siffrorna för de som jobbar deltid och har tidsbegränsade anställningar. Innehållet i utbildningarna är dessutom bristfälligt. Fokus ligger på kortsiktig, arbetsplatsspecifik utbildning medan satsningar på långsiktig kunskap som behövs i en framtida, alltmer digital, handel lyser med sin frånvaro.

Samtidigt som insatserna för att höja kompetensen i handeln är otillräckliga så tappar branschen en enorm mängd kompetens varje år. Personalomsättningen i branschen är hög, så många som var tredje butiksanställd slutar varje år. Att anställda väljer att lämna handeln beror inte på ointresse för branschens frågor eller att man inte trivs med sitt jobb. Istället tvingas personal bort på grund av dåliga arbetsvillkor och löner som inte går att leva på.

komputv

I en undersökning till Handels medlemmar svarar 60 % av de som vill byta bransch att de vill göra det på grund av dåliga arbetsvillkor, som exempelvis otrygga anställningsformer, ofrivilliga deltidsanställningar och för låga löner. Hälften menar också att utvecklingsmöjligheterna är för små och arbetsmiljön för stressig.

För att komma tillrätta med kompetensbristen inom handeln behöver arbetsgivarna investera i personalen i form av mer kompetensutveckling och förbättrade arbetsvillkor. Men det krävs även satsningar på trygga anställningar från politiskt håll. Lagen om anställningsskydd (LAS) behöver ändras dels så att anställningsformen allmän visstid tas bort och dels så att hyvlingar av anställdas arbetstid förhindras. Förslagen om lagstiftade sänkta lägstalöner måste också stoppas för att arbetsmarknaden inte ska bli ännu mer otrygg för de anställda inom såväl handeln som andra branscher.

Cecilia Berggren

Avskaffa allmän visstid för att stoppa missbruket av visstidsanställningar

För en dryg månad sedan presenterade Socialdemokraterna en handlingsplan för en tryggare arbetsmarknad. Ett av de viktigaste förslagen i planen är att avskaffa anställningsformen allmän visstid, något som Handels länge drivit på för. Förslaget välkomnades dock inte lika varmt av alla. Ifrån borgerligt håll och näringslivet kom direkt kritik i form av påståenden om att ett avskaffande av anställningsformen kommer leda till färre jobb, svårare att komma in på arbetsmarknaden och framförallt slå mot de svagaste grupperna. Nödvändigheten av flexibilitet för att kunna bemanna vid arbetstoppar används ofta som ett argument för användandet av visstidsanställningar. Likaså påstås de vara språngbrädor till fasta jobb.

Inom detaljhandeln är förekomsten av tidsbegränsade anställningar mycket hög. En ny rapport från Handels visar att hela 28 procent bland butiksanställda har en visstidsanställning. Det visar att tillfälliga anställningar används betydligt oftare i branschen än vid tillfälliga arbetstoppar. Istället för att anställa fast personal visstidsanställer arbetsgivare för att täcka upp för ett permanent arbetskraftsbehov. Ett avskaffande av allmän visstid skulle stoppa överutnyttjandet av visstidsanställningar och samtidigt ha kvar möjligheten att anställa tidsbegränsat när det finns objektiva skäl till det, som t ex vid arbetstoppar och sjukfall.

De tillfälliga anställningarna i handeln kombineras oftast med deltidsarbete. De allra flesta som är visstidsanställda, hela 75 procent, har en mycket otrygg form av visstidsanställning som innebär att de jobbar per timme eller kallas in vid behov. Ofta vet de inte hur många timmar de får jobba kommande vecka, vilket gör det svårt att planera både sin privatekonomi och sin fritid. Till skillnad från vad näringslivet påstår så är allmän visstid knappast något som gagnar de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Kvinnor och arbetare är de som i högst utsträckning har en otrygg anställning. Bland butiksanställda arbetarkvinnor så saknar så många som 8 av 10 en fast anställning på heltid.
normanst2

Många av de med otrygga anställningar arbetar i flera år hos samma arbetsgivare utan att få vare sig fast tjänst eller heltidsarbete. Det innebär en konstant stress att aldrig veta hur länge anställningen kommer fortgå eller ifall man kommer få ihop tillräckligt med arbetstimmar för att kunna betala hyran nästa månad. Risken att drabbas av psykisk ohälsa är därför högre bland de med otrygga anställningar. Visstids- och deltidsanställda har dessutom oftare sämre villkor på arbetsplatsen. De får utföra enklare, mer monotona arbetsuppgifter och får mindre kompetensutveckling än den ordinarie personalen. Anledningen är att de ska gå snabbt att byta ut. Eftersom de inte får samma möjligheter att utvecklas och avancera på arbetsplatsen så påverkas också deras chanser att hitta en ny tjänst negativt. Att tillfälliga anställningar skulle vara språngbrädor till fasta jobb stämmer alltså inte. Snarare riskerar de att leda till att man fastnar i otryggheten och tvingas hoppa mellan det ena tillfälliga jobbet efter det andra. När otryggheten på arbetsmarknaden ökar innebär det också en segregering på arbetsmarknaden, där en växande grupp individer har en mycket svag anknytning till arbetsmarknaden och många gånger står utan ersättning i de fall de blir arbetslösa eller sjuka.

Den ökade otryggheten på arbetsmarknaden är ett resultat av att lagen om anställningsskydd kontinuerligt luckrats upp sedan 1990-talet, inte minst i och med att allmän visstid infördes av den borgerliga regeringen år 2007. Det har lett till att Sverige idag har ett av de sämsta anställningsskydden för tillfälligt anställda av samtliga OECD-länder. Detta måste ändras. Det första steget är att avskaffa allmän visstid och därmed se till att tillfälliga anställningar endast används när behovet av arbetskraft är just tillfälligt.

Cecilia Berggren