Endast hälften av de handelsanställda får kompetensutveckling

Ju närmare valet den 9 september vi kommer desto fler röster hörs om lagstiftade sänkta lägstalöner. Förslagen kommer från såväl samtliga av de borgerliga partierna inklusive SD som från högerorienterade tankesmedjor. Detta trots att förslaget grundar sig på den högst osäkra slutsatsen att lägre löner leder till högre sysselsättning. Ett genomförande av lönesänkningarna skulle också slå hårt mot lågavlönade branscher och de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Förslaget om sänkta lägstalöner löser inte heller den brist på kompetent arbetskraft som idag finns på arbetsmarknaden, inklusive i handeln.

I en nysläppt rapport från Handels konstateras att bristen på kompetens i handeln hindrar företag från att rekrytera liksom branschen från att växa. Samtidigt är tillgången till kompetensutveckling för de anställda på handelns arbetsplatser mycket låg. Endast hälften av de anställda har fått utbildning på arbetstid det senaste året och ännu lägre är siffrorna för de som jobbar deltid och har tidsbegränsade anställningar. Innehållet i utbildningarna är dessutom bristfälligt. Fokus ligger på kortsiktig, arbetsplatsspecifik utbildning medan satsningar på långsiktig kunskap som behövs i en framtida, alltmer digital, handel lyser med sin frånvaro.

Samtidigt som insatserna för att höja kompetensen i handeln är otillräckliga så tappar branschen en enorm mängd kompetens varje år. Personalomsättningen i branschen är hög, så många som var tredje butiksanställd slutar varje år. Att anställda väljer att lämna handeln beror inte på ointresse för branschens frågor eller att man inte trivs med sitt jobb. Istället tvingas personal bort på grund av dåliga arbetsvillkor och löner som inte går att leva på.

komputv

I en undersökning till Handels medlemmar svarar 60 % av de som vill byta bransch att de vill göra det på grund av dåliga arbetsvillkor, som exempelvis otrygga anställningsformer, ofrivilliga deltidsanställningar och för låga löner. Hälften menar också att utvecklingsmöjligheterna är för små och arbetsmiljön för stressig.

För att komma tillrätta med kompetensbristen inom handeln behöver arbetsgivarna investera i personalen i form av mer kompetensutveckling och förbättrade arbetsvillkor. Men det krävs även satsningar på trygga anställningar från politiskt håll. Lagen om anställningsskydd (LAS) behöver ändras dels så att anställningsformen allmän visstid tas bort och dels så att hyvlingar av anställdas arbetstid förhindras. Förslagen om lagstiftade sänkta lägstalöner måste också stoppas för att arbetsmarknaden inte ska bli ännu mer otrygg för de anställda inom såväl handeln som andra branscher.

Cecilia Berggren

Avskaffa allmän visstid för att stoppa missbruket av visstidsanställningar

För en dryg månad sedan presenterade Socialdemokraterna en handlingsplan för en tryggare arbetsmarknad. Ett av de viktigaste förslagen i planen är att avskaffa anställningsformen allmän visstid, något som Handels länge drivit på för. Förslaget välkomnades dock inte lika varmt av alla. Ifrån borgerligt håll och näringslivet kom direkt kritik i form av påståenden om att ett avskaffande av anställningsformen kommer leda till färre jobb, svårare att komma in på arbetsmarknaden och framförallt slå mot de svagaste grupperna. Nödvändigheten av flexibilitet för att kunna bemanna vid arbetstoppar används ofta som ett argument för användandet av visstidsanställningar. Likaså påstås de vara språngbrädor till fasta jobb.

Inom detaljhandeln är förekomsten av tidsbegränsade anställningar mycket hög. En ny rapport från Handels visar att hela 28 procent bland butiksanställda har en visstidsanställning. Det visar att tillfälliga anställningar används betydligt oftare i branschen än vid tillfälliga arbetstoppar. Istället för att anställa fast personal visstidsanställer arbetsgivare för att täcka upp för ett permanent arbetskraftsbehov. Ett avskaffande av allmän visstid skulle stoppa överutnyttjandet av visstidsanställningar och samtidigt ha kvar möjligheten att anställa tidsbegränsat när det finns objektiva skäl till det, som t ex vid arbetstoppar och sjukfall.

De tillfälliga anställningarna i handeln kombineras oftast med deltidsarbete. De allra flesta som är visstidsanställda, hela 75 procent, har en mycket otrygg form av visstidsanställning som innebär att de jobbar per timme eller kallas in vid behov. Ofta vet de inte hur många timmar de får jobba kommande vecka, vilket gör det svårt att planera både sin privatekonomi och sin fritid. Till skillnad från vad näringslivet påstår så är allmän visstid knappast något som gagnar de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Kvinnor och arbetare är de som i högst utsträckning har en otrygg anställning. Bland butiksanställda arbetarkvinnor så saknar så många som 8 av 10 en fast anställning på heltid.
normanst2

Många av de med otrygga anställningar arbetar i flera år hos samma arbetsgivare utan att få vare sig fast tjänst eller heltidsarbete. Det innebär en konstant stress att aldrig veta hur länge anställningen kommer fortgå eller ifall man kommer få ihop tillräckligt med arbetstimmar för att kunna betala hyran nästa månad. Risken att drabbas av psykisk ohälsa är därför högre bland de med otrygga anställningar. Visstids- och deltidsanställda har dessutom oftare sämre villkor på arbetsplatsen. De får utföra enklare, mer monotona arbetsuppgifter och får mindre kompetensutveckling än den ordinarie personalen. Anledningen är att de ska gå snabbt att byta ut. Eftersom de inte får samma möjligheter att utvecklas och avancera på arbetsplatsen så påverkas också deras chanser att hitta en ny tjänst negativt. Att tillfälliga anställningar skulle vara språngbrädor till fasta jobb stämmer alltså inte. Snarare riskerar de att leda till att man fastnar i otryggheten och tvingas hoppa mellan det ena tillfälliga jobbet efter det andra. När otryggheten på arbetsmarknaden ökar innebär det också en segregering på arbetsmarknaden, där en växande grupp individer har en mycket svag anknytning till arbetsmarknaden och många gånger står utan ersättning i de fall de blir arbetslösa eller sjuka.

Den ökade otryggheten på arbetsmarknaden är ett resultat av att lagen om anställningsskydd kontinuerligt luckrats upp sedan 1990-talet, inte minst i och med att allmän visstid infördes av den borgerliga regeringen år 2007. Det har lett till att Sverige idag har ett av de sämsta anställningsskydden för tillfälligt anställda av samtliga OECD-länder. Detta måste ändras. Det första steget är att avskaffa allmän visstid och därmed se till att tillfälliga anställningar endast används när behovet av arbetskraft är just tillfälligt.

Cecilia Berggren

Stärk arbetskraftsinvandrares ställning

De senaste veckorna har det talats mycket om arbetskraftsinvandring. I Socialdemokraternas utspel i frågan finns bland annat förslag om att en prövning av behovet på arbetsmarknaden ska göras innan tillstånd om arbetskraftsinvandring beslutas. Detta är ett krav som länge drivits av fackliga organisationer. Behovet av arbetskraftsinvandring ska grundas på samhällets övergripande behov, inte arbetsgivares önskan om billig arbetskraft. Tyvärr har dock fokus i mediedebatten hamnat på hur arbetskraftsinvandringen ska begränsas, snarare än på hur arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden kan stärkas. Det har bidragit till att stärka en konstlad konflikt mellan inhemsk och utländsk arbetskraft. Hur regelverket för arbetskraftsinvandring ska se ut bör snarare grunda sig i hur man kan komma tillrätta med de brister som innebär att både systemet och människor i dag utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.

Inom ramen för missbruket förekommer både lönedumpning, skenanställningar och illegal handel med arbetstillstånd. Det drabbar samtlig arbetskraft på arbetsmarknaden, inte minst den enskilde arbetskraftsinvandraren som riskerar att komma till Sverige efter löfte om jobb och goda arbetsvillkor för att därefter utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Dessutom riskerar hen att förlora sitt uppehållstillstånd på kuppen då villkoren inte längre lever upp till kraven enligt utlänningslagen. Att arbetsgivare tillåts utnyttja arbetskraft från andra länder på detta sätt är inte acceptabelt.

Nyligen gick ett förslag till ändringar i regelverket för arbetskraftsinvandring ut på remissrunda. I utredningen föreslås arbetstagare kunna få ersättning i de fall ett uppehållstillstånd återkallas på grund av att arbetsgivare inte tillämpat anställningsvillkor som uppfyller kraven för arbetstillstånd. För att kunna driva en tvist om ersättning föreslås även att arbetskraftsinvandraren ska kunna få ett tillfälligt uppehållstillstånd under tiden för skadeståndsprocessen. Detta är välkomna förslag, om än inte tillräckliga för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden.

I förslaget utreds också möjligheterna till att införa sanktioner mot arbetsgivare som tillämpar anställningsvillkor som inte lever upp till kraven för arbetstillstånd och därmed gör att en individ riskerar att bli av med sitt uppehållstillstånd. Dock kommer man fram till att några sanktioner inte bör införas. Denna slutsats är mycket märklig och innebär att det är fritt fram för arbetsgivare att utnyttja både systemet och människor utan att riskera vare sig straffrättsliga eller ekonomiska sanktioner. Arbetsgivare som missbrukar systemet kan således ersätta en arbetstagare som förlorat sitt uppehållstillstånd med en ny som kan utnyttjas tills även denne förlorar sitt uppehållstillstånd. Helt utan konsekvenser för arbetsgivaren!

Det finns heller inga garantier för att de villkor som arbetsgivaren anger när den erbjuder ett arbete faktiskt kommer att hållas. Arbetserbjudandet som ligger till grund för arbetstillståndet är nämligen inte juridiskt bindande. Det innebär att en arbetsgivare kan betala ut en betydligt lägre lön än den som angivits i erbjudandet som arbetskraftsinvandraren tackat ja till. Den som drabbas är enbart individen, som förlorar både arbets- och uppehållstillstånd, medan arbetsgivaren går fri från ansvar.

Ytterligare ett problem i dagens system är de tillfälliga uppehållstillstånden. Arbetstagare som utnyttjas av arbetsgivare vågar inte hävda sin rätt av rädsla att bli av med arbetet och därmed uppehållstillståndet. Resultatet blir tysta arbetsplatser där människor utnyttjas och att missbruk av arbetsgivare aldrig upptäcks.

Det finns mycket kvar att göra för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden. Tre viktiga steg dit som LO liksom Handels står bakom är att 1) införa sanktioner mot arbetsgivare som utnyttjar systemet, 2) göra arbetserbjudanden juridiskt bindande och 3) ge permanent arbetstillstånd till de som har kontrakt på en tillsvidareanställning.

Cecilia Berggren

Skärp reglerna för användandet av bemanningsföretag

En ny rapport från Handels visar att användandet av bemanningsföretag är mycket vanligt på lager. Inhyrd personal används som en del i arbetsgivarnas strategi att precisionsbemanna för att slippa ha mer än precist nödvändigt antal personer anställda utifrån behov. På så sätt kan de snabbt öka och minska personalstyrkan när de önskar.

Lager är en av de branscher där bemanningsanställda är vanligast förekommande på arbetsmarknaden. Så många som 10 procent av alla som jobbar på lager är anställd av ett bemanningsföretag. Motsvarande siffra bland samtliga på arbetsmarknaden är endast 1,5 procent.

Bemanning

Inhyrd personal används dessutom i betydligt högre utsträckning än enbart för att täcka upp vid tillfälliga arbetstoppar. I en undersökning till lageranställda Handelsmedlemmar svarade 65 procent att inhyrd personal används på deras arbetsplatser, och hela 35 procent menade att de bemanningsanställda användes som en permanent del av verksamheten.

För den som är bemanningsanställd innebär det en situation där man aldrig vet hur länge man kommer att få vara kvar på en arbetsplats och där man ständigt behöver anpassa sig till nya arbetsplatser, arbetstider och kollegor. Många bemanningsanställda får jobberbjudanden med väldigt kort framförhållning, vilket gör det svårt att veta hur stor inkomsten kommer bli varje månad. Bemanningsanställda har också mindre tillgång till kompetensutveckling och lågt inflytande både på det egna arbetet och på arbetsplatsen. Detta är faktorer som gör att inhyrda känner lägre arbetstillfredsställelse än ordinarie personal. Dessutom får inhyrd personal oftast de mest enformiga och tunga arbetsuppgifterna på arbetsplatserna som kräver minst kvalifikationer och upplärning. Det gör att de är lätta för arbetsgivaren att byta ut, men det leder också till en ökad risk för arbetsplatsolyckor. Statistik visar att olyckor på arbetsplatsen är dubbelt så vanligt bland bemanningsanställda som bland direktanställd personal. Förutom bristen på variation i arbetet är en huvudanledning till olyckorna att bemanningsanställda ofta får bristfällig, om ens någon, introduktion och genomgång av säkerhetsrutiner.

Antalet bemanningsanställda fortsätter att öka på arbetsmarknaden. Överanvändandet av bemanningsföretag drabbar inte enbart det bemanningsanställda, utan även övrig personal, hela arbetsplatser och på sikt hela arbetsmarknaden. För den direktanställda personalen innebär det en osäkerhet om vem man kommer jobba med nästa vecka och att ständigt vara redo för att lära upp ny personal på sidan av de ordinarie arbetsuppgifterna. På arbetsplatser med många bemanningsanställda är det vanligt att det blir en segregering på arbetsplatserna. Ett A- och B-lag bildas där vissa har trygga anställningar med variation i arbetet medan andra har otrygga anställningar och med monotona arbetsuppgifter. Det utbredda användandet av bemanningsföretag innebär följaktligen en alltmer segregerad arbetsmarknad där en växande grupp individer har en svag anknytning till arbetsmarknaden samtidigt som de får de minst kvalificerade jobben, detaljstyrs i högre utsträckning och är utbytbara.

Det är inte rimligt att arbetsgivare ska kunna använda sig av bemanningsföretag för att täcka ett permanent arbetskraftsbehov. Därför måste reglerna i lagen om uthyrning av arbetstagare skärpas så att det tydliggörs att inhyrd personal endast kan användas vid tillfälliga arbetstoppar.

Cecilia Berggren

Trygga anställningar en fråga om makt

Inför årets internationella kvinnodag den 8 mars släppte LO sin årliga jämställdhetsbarometer. I rapporten granskas hur makten att forma samhället och sina egna liv skiljer sig åt beroende på om du är kvinna eller man, arbetare eller tjänsteman. Att alla inte har samma makt beror till stor del på kön och klass. Kvinnor i arbetaryrken är den grupp som har de sämsta villkoren och den minsta makten konstateras det. Arbetarkvinnor har lägst inkomster, otryggast anställningar, deltidsarbetar i högst utsträckning och jobbar mer kvällar och helger än några andra. Dessutom har villkoren på många sätt försämrats under de senaste 20 åren. Bland annat genom att den allra otryggaste anställningsformen, behovsanställning, har ökat markant. 58 procent av de tidsbegränsat anställda arbetarkvinnorna har idag en sådan anställning.

Visstid

Även i handeln är det arbetarkvinnorna som har sämst villkor och som i lägst utsträckning kan påverka sitt arbete. Klass- och könsklyftorna i handeln syns mycket tydligt i statistiken över tidsbegränsade anställningar. De anställningsförhållanden som är trygga och ger de mest stabila livsförutsättningarna är ojämnt fördelade mellan kvinnor och män liksom mellan arbetare och tjänstemän. Arbetarkvinnorna har otryggast villkor, av dem är hela 27 procent tillfälligt anställda, att jämföra med endast 5 procent av tjänstemannamännen.

Anställningsformen påverkar i hög grad i vilken utsträckning man har makt över det egna arbetet. I LOs rapport visas inte bara att arbetarkvinnor har minst makt över det egna arbetet i form av inflytande över arbetsuppgifter och arbetstakt. Dessutom har makten minskat sedan mitten av 1990-talet. Otrygga anställningar gör också anställda maktlösa genom att man inte vågar gå i strid med arbetsgivaren eller engagera sig fackligt, med tysta arbetsplatser som följd. Att otryggt anställda inte vågar påtala brister i arbetsmiljön och ställa krav på arbetsgivaren är ett stort problem inte minst när det kommer till sexuella trakasserier och kränkningar som sker på arbetsplatsen. Speciellt med tanke på att otryggt anställda oftare än andra utsätts för sexuella trakasserier. Jämställdhetsbarometern visar också att arbetsmiljön generellt blivit otryggare för arbetarkvinnor de senaste 20 åren. I takt med att andelen otrygga anställningar har ökat har även andelen arbetarkvinnor som utsätts för hot och våld i arbetet ökat.

Trygga villkor i arbetslivet är en fråga om makt. Det handlar om makten att kunna påverka sitt arbete, sin arbetsplats och sitt eget liv. Att kunna stå upp mot arbetsgivaren när arbetsmiljön brister och att våga säga ifrån vid sexuella trakasserier och kränkningar utan att riskera att förlora jobbet. En jämnare maktfördelning på arbetsmarknaden och i samhället kräver fler trygga anställningar och avskaffandet av anställningsformen allmän visstid.

Cecilia Berggren

Bättre samråd leder till mindre bidragsfusk

I höstas framkom att Arbetsförmedlingen varit tvungna att lämna tillbaka cirka 3,5 miljarder till staten av pengar som var tänkta att gå till subventionerade anställningar för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. En orsak till återbetalningen var det utbredda fusket med anställningsstöden. Det är framförallt bland kollektivavtalslösa företag som problemen finns.

En färsk rapport från Handels visar att fusk med anställningsstöd troligtvis är vanligt inom handeln eftersom det är den bransch på arbetsmarknaden med flest bidragsanställningar. Fusket kan dels handla om att arbetsgivare sätter i system att använda statligt subventionerade anställningar och får sin verksamhet att gå runt med hjälp av dessa. Det drabbar förstås den anställde som utnyttjas, men leder också till en snedvriden konkurrens i branschen. Fusket kan även handla om rena bedrägerier av företag som ger en anställd lägre lön än vad de sagt till Arbetsförmedlingen och behåller mellanskillnaden. Det förekommer också att företag tar del av anställningsstödet utan att det finns någon faktisk person anställd.

Samråd

Ett av de vanligaste anställningsstöden inom handeln är nystartsjobben. Arbetsförmedlingen gör oftast en arbetsmarknadspolitisk bedömning innan olika typer av lönestöd godkänns. Då har även facken möjlighet att yttra sig om ifall en placering på en arbetsplats är lämplig eller inte. Men någon sådan bedömning görs inte för nystartsjobben och följden har blivit att risken för fusk med det lönestödet är extra hög. Som ett sätt att få bort oseriösa aktörer införde regeringen 1 februari 2017 krav på kollektivavtalsliknande villkor för arbetsgivare som använder sig av nystartsjobb, i enlighet med de krav som gäller för övriga lönestöd. Men eftersom det fortfarande inte krävs någon arbetsmarknadspolitisk bedömning är det nya kravet relativt tandlöst. Dessutom finns idag inga sanktioner mot arbetsgivare som fått lönestöd och bryter mot kraven om de kollektivavtalsliknande villkoren. Inte heller har Arbetsförmedlingen något system för att upptäcka arbetsgivare som fuskar.

Den arbetsmarknadspolitiska bedömningen och inte minst samrådet mellan Arbetsförmedlingen och berört fackförbund är ett viktigt medel för att upptäcka fusk med anställningsstöd. Facken har kunskap som är viktig för myndigheten att känna till innan de fattar beslut om en placering. Till exempel om det finns kollektivavtal eller inte på en arbetsplats, ifall företaget redan har många personer i åtgärder eller om det nyligen skett uppsägningar på grund av arbetsbrist. Samrådsprocessen har dock kritiserats från flera håll. I Handels rapport från 2015 kritiseras Arbetsförmedlingen för att inte i tillräckligt hög utsträckning ta hänsyn till fackens yttrande. Ytterligare kritik som framförs är att det inte sker någon återkoppling på ifall en placering skett eller ej, vilket gör det svårt för facken att följa upp hur en person i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har det och att denne inte utnyttjas av en oseriös arbetsgivare.

Kritiken har bidragit till att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson för en dryg månad sedan gav Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över samråden. Handels välkomnar kartläggningen och hoppas att den kommer att bidra till ett bättre samrådsförfarande, mindre fusk med anställningsstöden och högre kvalitet i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna med målet att fler personer ska komma ut i arbetslivet och förbättra sina chanser att få reguljära jobb.

Cecilia Berggren

Sexuella trakasserier i handeln drabbar främst unga kvinnor med otrygga anställningar

”Plötsligt pressar någon sina öppna nävar som hästbett på varsin sida om min midja. Hårt och snabbt. Ett stort bett, samtidigt som han ropar med sin gubbröst, som för att skrämma mig. Vad gör jag? Får jag bli arg och skrika på honom? Vår kund, som är en byggsten i min anställning?”

Erika, 23 år, butiksanställd samt skribent i antologin Lösa förbindelser

Under hashtaggen #metoo svämmar sociala medier sedan en tid tillbaka över av berättelser om kvinnor som blivit utsatta för sexuella trakasserier på sina arbetsplatser inom en rad olika branscher. Handeln är inte ett undantag. Mest utsatta är unga kvinnor som jobbar i butik, och det är betydligt vanligare att den som trakasserar är en kund än en chef eller kollega. SCBs arbetsmiljöundersökning från 2015 visar att 12 procent av de butiksanställda kvinnorna har utsatts för sexuella kränkningar av andra personer än chefer och kollegor under det senaste året. Det är mer än dubbelt så vanligt att utsättas som kvinna än som man.

sextrak2

I samma undersökning kan man också se att de med tidsbegränsad anställning utsätts för kränkningar i allra högst utsträckning. Bland dem vittnar 15 procent om att de utsatts för sexuella trakasserier av kunder under det senaste året, jämfört med 9 procent bland de tillsvidareanställda.

De otrygga anställningarna är utbredda inom handeln. 29 procent av arbetarna har en tidsbegränsad anställning och det är de allra otryggaste formerna av behovs- och timanställningar som blir allt vanligare. Många anställda tvingas jaga timmar och ständigt vara stand-by för att hoppa in på jobb med kort varsel för att ha råd att betala hyran nästa månad. De som tackar nej till jobb eller upplevs som besvärliga riskerar att inte få fler jobberbjudanden. Att gå till chefen och berätta om sexuella trakasserier man utsatts för är därför något många drar sig för.

Jag jobbade tidigare i en matbutik där jag stod mycket i spelavdelningen. Det var många gubbar som var där varje dag och spelade. De ville kramas och när man minst anade det var det någon som lade armen runt mig. De sa ofta ”kom hit gumman” och gjorde pussljud. Jag lät det rinna av mig. Då tyckte jag inte att det var så hemskt men nu i efterhand inser jag att jag borde gjort något. Men det var mitt första jobb och jag hade bara en visstidsanställning. Jag lade all min energi på att jaga timmar och jag ville inte vara den som klagade.”

Fannie, 20 år, butiksanställd

Det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetsmiljön är trygg och att förebygga alla sorters sexuella trakasserier. Här har arbetsgivare inom handeln en hel del att göra. En sak är att begränsa ensamarbetandet som är speciellt utbrett bland arbetarkvinnor i handeln. En annan är att se till att det finns rutiner för, och tydligt informeras om, hur man går tillväga om man själv eller någon kollega utsätts för sexuella trakasserier. Framför allt måste arbetsgivarna säkerställa att alla anställda har möjlighet att påtala kränkningar de utsatts för utan att behöva vara rädda för att förlora sin inkomst. För att det ska bli möjligt måste anställningsvillkoren på arbetsmarknaden förbättras. Att anställda har trygga anställningar med löner som det går att leva på är förutsättningar för att kunna stoppa sexuella trakasserier i arbetslivet.

Cecilia Berggren