Genomför LO:s förslag för ökad jämlikhet

Den ökande ojämlikheten i Sverige har drabbat stora grupper av anställda i handeln. Och det beror i huvudsak på politiska beslut som bland annat lett till mer otrygga jobb, sämre a-kassa och utsortering från sjukförsäkringen. I den stora jämlikhetsutredningen som LO lanserade i förra veckan finns en gedigen genomgång av vad som hänt, och vad som ligger bakom detta. Och det är allvarligt. Växande klyftor får omfattande konsekvenser för hela samhället och för individers framtida livschanser. En fråga som utredningen lyfter är den mer ojämlika utvecklingen av arbetsvillkor på arbetsmarknaden genom att allt fler fått otrygga jobb, och saknar möjlighet till inkomsttrygghet från a-kassan. Detta är ett stort problem för många som arbetar inom handeln.

Drivande bakom denna utveckling är den höga arbetslösheten kombinerat med försämringar i arbetsrätten med allt större möjlighet för företag att anställa otryggt. Bakom såväl arbetslösheten som försämringar i anställningstryggheten ligger politiska beslut. En del av misstag, en del fullt medvetna. Införandet av allmän visstid 2007 där företag fick rätt att utan skäl anställa på viss tid på få timmar var ett sådant beslut. Försämringarna i a-kassan samma år, höjningen av avgifter och försvårandet att kvalificera sig, gjorde att över en halv miljon fick lämna a-kassan. Båda infördes som en del i en nyliberal ideologi som gick ut på att försvaga facket och stärka företagens maktpositioner. Vilket resulterade i än mer ojämlikhet.

Även den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD varnar i sin senaste rapport för en utveckling mot allt fler osäkra anställningar. För många är de fällor som låser fast stora grupper i fattigdom, med stora problem att ta sig vidare i livet. Och ja – även OECD pekar på att det är politiska beslut som behövs för att ändra på situationen.

Fackföreningsrörelsen har trots allt varit en motkraft. När det gäller löneskillnader har dessa hållits tillbaka genom att facken varit starka och kunnat hålla emot. Idag är allt fler ekonomer överens om att hög facklig organisationsgrad och facklig styrka är viktiga för att motverka ojämlikhet i löner, vilket Anton Strömbäck tidigare skrivit om på denna blogg.

Regeringens samarbetspartier på den borgerliga kanten säger sig vara bekymrade över ojämlikheten. Men de verkar inte vilja ge några konkreta utjämnande förslag. Det som ofta hörs är att de vill lösa ojämlikheten genom att sänka lönerna för de som har det sämst ställt, och sänka skatterna för de som har det bäst ställt. Hur detta skulle kunna leda till minskade klyftor är dock en gåta. De säger att det skulle leda till fler jobb. Men förutom att detta inte kan bevisas, så har en sådan politik hittills inte lett till någon ökad jämlikhet. Om nya jobb tillkommer i låglönesektorer har det snarare lett till än mer ojämlikhet.

Det enda som skulle kunna bita på ojämlikheten är en helt ny politik. Denna finns nu utförligt presenterad i LO:s jämlikhetsutredning i 115 punkter. Genomför dem, och vi kommer få ett mer rättvist och sammanhållet samhälle.

Stefan Carlén

Handeln kan bryta utanförskapet för utrikes födda

Det är viktigt att utrikes födda som flyr till Sverige undan krig, förtryck och förföljelse får en fot in på arbetsmarknaden. Handeln är en bransch som har potential för detta. Branschen har personalförsörjningsproblem och arbetsgivarna signalerar att de har brist på kompetent arbetskraft. Hur kan branschen bli bättre på att använda sig av denna personalresurs?

Till att börja med får vi konstatera att utrikes födda redan fyllt en viktig funktion på svensk arbetsmarknad. Enligt Arbetsförmedlingen har 70 procent av de jobb som tillkom mellan 2005 och 2018 gått till utrikes födda. Under högkonjunkturen i slutet av 2010-talet har utrikes födda stått för upp mot 80 procent av jobbtillväxten. De som fått jobb har dock nästan enbart haft utbildning med minst gymnasieexamen.

Utan utrikes födda hade vi inte klarat av jobbtillväxten i Sverige. Men samtidigt finns en annan sida. Det är den höga arbetslösheten hos gruppen utrikes födda som helhet. Av alla arbetslösa är 60 procent utrikes födda. Det som särskilt kännetecknar dessa är att de saknar grundläggande utbildning, såväl grundskola som gymnasium. Men även bland dem som har högskoleutbildning är arbetslösheten hög. Detta antyder att det handlar om både utbildningsproblem och ett attitydproblem från arbetsgivare.

I vilken mån och hur bidrar handeln till att utrikes födda från flyktingregioner kommer i sysselsättning? Forskningsstudier som gjorts på senare tid ger svar på frågan. En statistiksammanställning från Handelns Forskningsinstitut visar att handeln visserligen sammantaget är fyra på listan över branscher som anställer flest arbetslösa individer från delar av världen varifrån en hög andel flyktingar kommit, men de tillhör endast 8,77 % av dem som i detalj- och partihandeln rekryteras från arbetslöshet. Den siffran är ungefär i paritet med motsvarande i tillverkningsindustrin, men handeln ligger också efter en rad andra branscher. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att handeln ännu inte nått sin fulla potential som väg in på arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.

Vad ska då göras? Tyvärr används arbetslösheten bland utrikes födda i debatten som slagträ för att sänka lönerna. Men som vi sett ovan kan det inte vara någon lösning. Det är brist på utbildning, och i viss mån attityder från arbetsgivare som är hindren. Har du inte utbildning och kompetens att ta ett jobb så spelar det inte någon särskild roll hur låga lönerna är. Och det är också något som strider mot den svenska modellen. Vi sänker inte löner, vi höjer dem för att få till en nödvändig strukturomvandling.

Vad kan då handeln göra mer? En del är att hjälpa till med utbildning till yrken. Parternas förslag till etableringsjobb där man kan kombinera utbildning och arbete är ett sådant. Ett annat är att satsa mer på handledning, utvecklingsplaner och dokumentation i rådande arbetsmarknadspolitiska insatser. Men det handlar även om att kasta bort fördomsfulla attityder. En studie utgiven av Handelsrådet 2017 visar att det på flera sätt kan vara gynnsamt för företag att anställa utrikes födda:

  • Mångfalden kan öka kunskap och kompetens genom att fler erfarenheter och perspektiv kommer in i organisationen.
  • Arbetet med att skapa en mångfald kan användas i marknadsföring som ett sätt att visa att företaget tänker längre än på att vara en vinstdrivande maskin.
  • En gemensam känsla av att man gör en insats för en annan människa och ta ansvar för samhället kan skapa en positiv stämning och stolthet på arbetsplatsen som gynnar verksamheten.
  • Fler utrikes födda anställda kan i vissa företag innebära att det bättre speglar sammansättningen av kunder. Det kan bidra till att fler kan identifiera sig med verksamheten.
  • Satsningar på att anställa utrikes födda kan också bryta ett mönster av kulturellt reproducerad diskriminering. Diskriminering som grundar sig på vanor och tankebanor som man inte reflekterar över är svåra att bryta så länge homogeniteten på arbetsplatsen kvarstår.

Dessa rent praktiska drivkrafter för företagen kan också bidra till att handeln blir en motor i att minska en form av utanförskap som missgynnar såväl individer och branschen som samhället. Det är i den riktningen branschen måste sträva.

Öka kvaliteten i subventionerade anställningar

Handels har tidigare skrivit om hur antalet arbetsplatsförlagda insatser från Arbetsförmedlingen har ökat kraftigt. Med arbetsplatsförlagda insatser avses de stöd som sker via Arbetsförmedlingen. Mellan 2009–2015 ökade antalet insatser från ca 93 000–170 000 individer. Handeln är den bransch som har störst antal individer i dessa insatser, drygt 24 000. Av dessa är 85–90 procent inom arbetaryrken. Subventionerade anställningar är en viktig del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att möjliggöra för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden att få arbete. Men för att få positiv effekt behöver insatserna hålla hög kvalitet och vara riktade till dem som inte har möjlighet att få arbete utan subventioner. Alltför breda subventioner riktade direkt till arbetsgivare riskerar att leda till missbruk, snedvriden konkurrens och undanträngningseffekter.

Det är därför välkommet att professor Anders Forslund vid IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) presenterat en genomgång av forskning som gäller subventionerade anställningar. Som diagrammet nedan visar har det skett en dramatisk ökning av antalet anställda med subventionerade anställningar. Ökningen återspeglar huvudsakligen en ökning av antalet personer ned någon form av nystartsjobb. Vi kan även se att andra former av subventionerade anställningar har använts blygsamt.

IFAU

Så hur ska subventionerade anställningar utformas på effektivaste sätt? Enligt Forslund finns det goda skäl att rikta anställningsstöd mot avgränsade målgrupper. Det är sannolikt att de grupper som är mest betjänta av subventionerade anställningar är grupper som står långt från arbetsmarknaden. Grupper som står närmare arbetsmarknaden får jobb även utan subventioner och åtgärder riktade emot dessa innebär snarare en subvention som minskar arbetsgivares kostnader utan att öka möjligheterna för personer som verkligen är i behov av insatser.  Subventionerade anställningar är ofta förenade med undanträngningseffekter dvs att subventionerna tränger undan vanliga jobb som skulle skapats. Det är därför viktigt att utforma stödet så att allt annat lika det medför så små undanträngningseffekter som möjligt och att det går till som behöver hjälp att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är svårt att motivera att subventioner riktas till personer som i genomsnitt skulle ha samma sannolikhet att få ett jobb som de personer som trängs undan, så som breda subventioner som sänkt arbetsgivaravgift.

Det är ett av de stora problemen med nystartsjobb där avsaknaden av en portvakt innebär att fel grupper subventioneras. Arbetsförmedlingens egna undersökningar tyder på just detta då arbetslösa som fått jobb via nystartsjobben haft en starkare ställning på arbetsmarknaden jämfört med arbetslösa som fått jobb via en handläggare. Den senaste omläggningen med sänkt subvention för de med kortast tid utanför arbetsmarknaden kombinerat med höjd subvention för dem med längst tid utanför arbetsmarknaden verkar enligt Forslund rimlig. Det finns dock en risk att avsaknaden av kontrollmekanismer gör att subventionerna riktas till dem som står nära arbetsmarknaden och att volymerna, och därmed kostnaderna fortsatt blir höga på grund av undanträngning och dödviktskostnader. Handels förespråkar också att större hänsyn tas till fackens yttranden för att förhindra att personer utnyttjas som billig arbetskraft istället för att få en möjlighet till subventionerad anställning med kvalitativ handledning och ordnade villkor. Handels ser stora behov av att satsa på handledning, utbildningsplaner och dokumentation av vad man utfört eller lärt sig. Tyvärr saknas detta idag vilket leder till sämre kvalitet i arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitikens viktigaste funktion är att förbättra möjligheterna för de som har de svårt och utjämna skillnaderna vid inträdet på arbetsmarknaden. För att påverka sysselsättningen i en större utsträckning krävs ökade investeringar, mer utbildning och nya satsningar på välfärden.

Anton Strömbäck

 

Rätt riktning och mer utrymme finns

Handels medlemmar vill ha ökad trygghet på arbetsmarknaden och satsningar på välfärden. Hur stämmer det med den vårbudget som regeringen med stöd av vänsterpartiet lade fram för några dagar sedan? Nu ska man först konstatera att en vårbudget mer handlar om riktlinjer för de kommande åren än några större extra insatser. De brukar istället komma i höstbudgeten. Men det kan ända vara av intresse att se inriktningen på de satsningar som man gör.

De extra medel som satsas på arbetsmiljö och skyddsombuden innebär naturligtvis möjligheter för att öka tryggheten på arbetsmarknaden. Handels utredare har i flera rapporter pekat på en allt mer ansträngd arbetsmiljö och ökade sjukskrivningar. Signalerna att man vill satsa på förbättrade villkor och att skyddsombudsverksamheten står i centrum är välkommet. Likaså är de extra miljoner som läggs för att motverka sexuella trakasserier. För just tidsbegränsat anställda i handeln är beroendeställningen något som vi vet lett till ökad utsatthet.

I vårbudgeten finns en annan välkommen satsning på tryggheten. Det är de extra medel som avsätts för att bekämpa ekonomisk brottslighet och oseriösa företag. För handeln som bransch är det viktigt då många seriösa företag annars riskerar att konkurreras ut. Och för de anställda är det naturligtvis mer tryggt att arbeta under ordnade förhållanden och med kollektivavtal. Även detta har Handels utredare skrivit om tidigare och att problemet med svarta löner är stort inom handelsbranschen.

För välfärden är de extra satsningar på skolan och vården något som gynnar alla. Nej, det går inte att klaga på riktningen i vårbudgeten. Den kritik man skulle kunna ha är snarare storleken på satsningarna, och att en stor och viktig välfärdsreform som exempelvis fri tandvård saknas på agendan. Dessutom sjunker arbetslösheten, trots högkonjunktur, inte ned under sex procent. Det är oroväckande. De växande klyftorna sedan lång tid tillbaka har också bidragit till att samhället dragits isär. Här finns stora behov vilket också regeringen pekar på.

För en facklig ekonom är det då svårt att förstå varför inte mer budgetresurser satsas på investeringar och välfärd givet att det finns så stora behov. I vårbudgeten framstår statsfinanserna som urstarka. Sverige har kraftiga överskott och ingen nettoskuld då de finansiella tillgångarna vida överstiger skulderna. Fram till 2021 beräknas också skuldkvoten (bruttoskuldens andel av BNP) att minska drastiskt – från 40 procent 2017 till 29 procent 2021. Det betyder i praktiken att pengar läggs på hög i stället för att användas. Och för att citera Francis Bacon ”Pengar är som gödsel. De gör ingen nytta förrän de sprids”.

Trots detta är kommentarerna från de borgerliga oppositionspartierna att än mer pengar borde läggas på hög och att regeringen inte sparar tillräckligt. Man undrar om de verkligen läst budgeten? Samtidigt vill de att skatterna ska sänkas. Förutom att det är en ekvation som inte går ihop pekar de samlade signalerna från borgerligheten och SD på att valet i september kommer att stå mellan två klassiska vägval. De borgerliga och SD har signalerat ökad otrygghet på arbetsmarknaden, skattesänkningar för välbeställda och fortsatta privatiseringar. Regeringen har med sin vårbudget signalerat satsningar på ökad trygghet, ökad välfärd och att motverka privatiseringar. Det senare låter mer lockande, särskilt om det i valmanifestet kan kryddas med ytterligare reformer. Utrymme finns.

Stefan Carlén

Bostadsbristen en viktig fråga för Handels medlemmar

För Handels medlemmar särskilt de yngre är bostadsbrist ett stort problem. Det är speciellt en aktuell fråga i storstadsregionerna och i synnerhet inom Stockholmsområdet. Särskilt svårt är det att få en hyresrätt eftersom de omvandlats till bostadsrätter med en rasande takt. Handels kongress slog fast att en egen bostad är en mänsklig rättighet och ställde krav på en mer aktiv bostadspolitik.

Bostadsbristen påverkar inte bara medlemmarna utan också handeln som helhet. För det första leder bristen på hyresbostäder i kombination med de höga bostadspriserna till en minskad rörlighet på arbetsmarknaden vilket försvårar för företagen att rekrytera. För vem kan ta ett jobb när det är omöjligt att hitta en bostad man har råd att bo i.  För det andra tvingar det även många hushåll att köpa sin bostad, vilket speciellt för unga är förknippat med risker och transaktionskostnader som är svåra att bära. Hushåll som är högt skuldsatta kan vid räntehöjning tvingas dra ned sin konsumtion drastiskt vilket skulle påverka inte bara handeln utan även Sveriges ekonomi.

Igår lyssnade jag på ett seminarium anordnat av finanspolitiska rådet. Temat var omreglering av hyresmarknaden. Finanspolitiska rådet har berört frågan både i sitt huvudbetänkande och i en underrapport. Rapporterna ger en bakgrundsbeskrivning av problemen på Stockholms bostadsmarknad. Sedan 2000-talet har antalet hyreslägenheter i Stockholm minskat med 80 000 och antalet lägenheter som förmedlas via bostadsförmedlingen har mer än halverats mellan åren 2005 och 2016. Samtidigt har priserna på bostadsrätter och småhus stigit kontinuerligt. Bara sedan 2005 har priserna på småhus ökat med 138 procent och priserna för bostadsrätter ökat med 205 procent. Det gör att det är otroligt svårt för nya hushåll att komma in på bostadsmarknaden.

Utvecklingen av antalet hyresrätter o Storstockholm sedan 1991[1]

Hyresrätter

[1] Diagram är taget ur Finanspolitiska Rådets rapport ”Svensk finanspolitik-Finanspolitiska rådets rapport 2017

Enligt finanspolitiska rådet skulle införande av marknadshyror eller hyror på samma nivåer som marknadshyror göra att lägenheterna skulle utnyttjas bättre, rörligheten på bostadsmarknaden öka och det skulle byggas fler hyreslägenheter. Det finns dock dåligt med empiriskt stöd för detta.

Enligt rapporten ”Hur bor man i Stockholm” är utnyttjandet av bostäderna och rörligheten högre i hyresrätten än i de marknadsprissatta bostäderna. Enligt författarna har en rad internationella studier dessutom visat att en avreglering av hyressättningen inte leder till ökat bostadsbyggande.

Och rådet visar själva att hyrorna skulle höjas och lågavlönade skulle drabbas. Av detta har rådet fått välförtjänt kritik.

Hur ska man då vända utvecklingen som har stötts av politiker från både höger och vänster? En viktig del är att bygga mer bostäder som breda grupper har råd att hyra. Det förutsätter att staten och kommunerna tar ett aktivt ansvar eftersom de nyproduktioner vi ser idag har så höga hyror att en stor del av befolkningen inte har råd att bo där. Det är särskilt viktigt när Sverige har en stor migrationsström. En annan viktig del är att stoppa omvandlingen av existerande hyresrätter.

 

 

 

Vinst för handelsanställda när 75-dagarsregeln slopas

I måndags avskaffades 75-dagarsregeln som infördes av den borgerliga regeringen 2008 och som innebar att deltidsarbetslösa inte kunde få ersättning från a-kassa mer än sammanlagt 75 dagar. I samband med avskaffandet trädde den nya 60-veckorsregeln in, som ger deltidsarbetslösa rätt till a-kassa under 60 veckor. I praktiken betyder det för någon som jobbar halvtid att man har rätt till dubbelt så många dagar med arbetslöshetsersättning jämfört med tidigare. Ändringen betyder stora förbättringar i deltidsanställdas ekonomi, inte minst för alla dem som arbetar i kvinnodominerade branscher där det ofrivilliga deltidsarbetandet är utbrett.

75-dagarsregeln har under åren kritiserats hårt från olika håll. 2014 gjorde Riksrevisionen en granskning av regeln och kom bland annat fram till att fler deltidsarbetslösa blivit arbetslösa på heltid sedan regeln infördes. Regeln gjorde nämligen att deltidsarbetslösa ställdes inför ett hopplöst val efter att de 75 ersättningsdagarna var slut: antingen fortsätta på sitt deltidsarbete utan ersättning från a-kassan, eller säga upp sig från sitt jobb och stämpla på heltid. Många av de med korta deltider kunde helt enkelt inte leva på sin anställning utan tvingades därför till heltidsarbetslöshet.

Argumentet vid införandet av 75-dagarsregeln var att den skulle leda till fler heltidsarbetande. En utveckling som dock inte inträffat. Riksrevisionens granskning visade nämligen att deltidsanställda inte hade haft det lättare att få heltidsjobb. En lika stor andel av arbetarna på arbetsmarknaden är idag deltidsarbetande som för tio år sedan visar en LO-rapport från 2017. Inte heller i detaljhandeln har deltidsanställningarna minskat sedan regeln infördes. Tvärtom har deltiderna blivit vanligare.

deltid

Andelen deltidsanställda i detaljhandeln har ökat från 63 procent 2008 till 67 procent 2016. Allra mest har deltiderna ökat bland de butiksanställda männen, medan kvinnornas deltider legat på en konstant hög nivå över 70 procent. De flesta som arbetar deltid i detaljhandeln gör det ofrivilligt, och skulle helst ha en heltidsanställning om det fanns möjlighet.

Många av de som arbetar deltid i detaljhandeln jobbar mycket få timmar. Ungefär en tredjedel av arbetarna har en tjänst på 1-19 timmar per vecka. Att få ekonomin att gå runt på så få timmar är mycket svårt. En del löser det genom att ha flera deltidsjobb, men detta är långt ifrån en lösning för alla då det ofta innebär en mängd problem att få ihop olika jobbscheman, och ännu svårare att få ihop med ett meningsfullt privatliv.

Möjligheten att kunna få ersättning från a-kassan är en förutsättning för att kunna klara sig för många av alla de med korta deltidskontrakt, timanställningar eller som arbetar vid behov i detaljhandeln. Handels välkomnar därför den nya 60-veckorsregeln som väntas ge fler deltidsarbetslösa betydligt bättre ekonomi än idag och som inte tvingar ut folk i heltidsarbetslöshet.

Cecilia Berggren