Uthållig efterfrågan behövs

Svensk ekonomi befinner sig i en högkonjunktur. Tillväxten kommer fortsätta vara stark i år och nästa år. Och sysselsättningen kommer fortsätta öka. Det går att läsa i LO-ekonomernas färska rapport om de ekonomiska utsikterna.  Samtidigt pekar man på problem. Allt är inte ljust. Arbetslösheten kommer sjunka alltför långsamt och målet om EUs lägsta arbetslöshet är långt borta. Trots en fortsatt hög arbetslöshet har företagen svårt att få tag på arbetskraft som kan utföra jobben.

I handeln ser vi liknande tendenser. Försäljningen ökar kraftigt, lönsamheten är god och fler anställs. Men just bristen på arbetskraft är ett växande bekymmer. Ändå verkar inte denna brist leda till någon kraftfull inflation. På så vis beter sig inte ekonomin som den brukar göra i en högkonjunktur.

Just denna särskilda kombination leder till att LO-ekonomerna trots högkonjunkturen ändå förordar en fortsatt expansiv ekonomisk politik. Det finns inga tecken på överhettning. Då är det än mer viktigt att bedriva en politik som håller upp efterfrågan i ekonomin. Utsatta grupper gynnas av ett högre efterfrågetryck. Det ser vi av att en stor majoritet av de jobb som tillkommit under högkonjunkturen har gått till just personer som bedöms vara i en utsatt position. Vidare kan ett fortsatt högt efterfrågetryck öka investeringar och därmed en fortsatt högre produktivitet.

Riksbanken bör därför fortsätta hålla nere räntorna, och regeringen måste med finanspolitiken fortsätta stödja den goda konjunkturen. De offentliga finanserna ser ut att bli rekordstarka och överskotten växer. Det finns ingen anledning till detta då det finns stora behov av investeringar och välfärd. Det LO-ekonomerna pekar på är särskilda insatser i utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken, samt satsningar på välfärden genom ökade bidrag till kommuner och landsting.

Handels har i princip inget att invända mot LO-ekonomernas förslag. De går i den riktning förbundet ser som helt nödvändig för att på allvar komma åt ojämlikhet och arbetslöshet. De konkreta siffrorna kan alltid diskuteras. Men för handeln är satsningar på större efterfrågan viktigt för att hålla upp försäljning, produktion och sysselsättning. Ökade satsningar på utbildning- och arbetsmarknadspolitik krävs för att branschen ska kunna få arbetskraft med rätt kompetens. Och för Handels medlemmar är tillgången till välfärd av god kvalitet en av de viktigaste politiska frågorna.

Stefan Carlén

Ökad kvalitet i arbetsmarknadspolitiken

I regeringens vårbudget 2017 finns en del positiva satsningar. Extra stöd till utbildning inom utsatta områden, och resursförstärkningar för pensionärer är sådana. Den stora frågan är dock hur regeringen ska klara av att nå sitt mål om lägst arbetslöshet i EU 2020. I en nyutkommen rapport visas att det kan gå genom att uthålligt hålla upp efterfrågan samtidigt som man satsar på utbildning och arbetsmarknadspolitik. Enligt regeringens egna siffror verkar det dock inte gå då de bedömer att arbetslösheten kommer hamna på 6,2 procent. Samtidigt visar siffrorna kraftiga överskott i de offentliga finanserna. Här finns uppenbarligen stora möjligheter för regeringen att lägga en höstbudget 2017 med satsningar på investeringar, välfärd och arbetsmarknadspolitiska insatser.

Om vi tittar närmare på arbetsmarknadspolitiken finns stora behov. Inom handeln säger företagen själva att de har svårigheter att få tag på personal som har kompetens att utföra arbetsuppgifterna. Samtidigt är arbetslösheten fortsatt hög. Detta är ett klassiskt matchningsproblem som måste lösas med satsning på utbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Handels har djupare granskat hur arbetsmarknadspolitiken fungerar i handeln. Handeln är den bransch som har störst antal arbetsmarknadspolitiska insatser förlagd till en arbetsplats. Det är ca 25 000 insatser som finns löpande på handelns arbetsmarknad. Även om det är bevisat att de har en betydelse för att öka anställningsmöjligheten för utsatta grupper finns betydande kvalitetsbrister.

En första kvalitetsbrist gäller den viktiga rollen som handledare. Tyvärr kan vi konstatera att det i praktiken inte finns handledare – annat än i bästa fall på pappret. Även där man fick särskilda handledarstöd fungerade det inte. I praktiken antas det att ordinarie personal vid sidan om sitt vanliga jobb också ska ta hand om den person som kommer. Någon särskild handledarutbildning för detta uppdrag finns inte. Inte heller ges tid eller resurser för handledning.

En andra kvalitetsbrist är att det inte heller finns någon av branschen framtagen utbildnings- eller utvecklingsplan. En handledare som ska fungera behöver ha en grundläggande plan och checklista över de färdigheter som ska utvecklas på arbetsplatsen. Utan en sådan finns det inte heller någon möjlighet att dokumentera de färdigheter som individen fått. Och det är slutligen den tredje kvalitetsbristen. Det saknas en grundlig dokumentation av vad personer i insatser har fått för färdigheter.

En önskvärd satsning på arbetsmarknadspolitiken handlar därför inte bara om mer medel till att göra det vi redan gör. Det handlar om tydliga riktade satsningar på handledning, att handledare får utbildning, att de får tid att utföra handledning, att de timmar som går åt för handledning fylls ut av andra eller av extra timmar till annan personal. Det går inte att förvänta sig att företagen själva ska stå för dessa kostnader.

Utöver detta har parterna i branschen ett ansvar att ta fram grundläggande utvecklingsplaner och checklistor. Parterna och särskilt facket har ett särskilt ansvar att granska åtgärderna så att de inte felaktigt utnyttjas av oseriösa företag, och staten har ett ansvar att lyssna på parterna. På det här området har regeringen möjlighet att kraftfullt förbättra matchningen på arbetsmarknaden och samtidigt stärka den svenska modellen. För vi skulle väl utveckla den svenska modellen, inte avveckla den?

Stefan Carlén