Problemet med ensamarbete är att det är ensamt

Ensamarbete är den yttersta konsekvensen av alltför slimmade arbetsorganisationer. I Handels utredning om ensamarbete, som Carolina Uppenberg skrivit, framgår att det är mycket vanligt i handeln. Hela 54 procent har erfarenhet av att arbeta ensam eller på så långt avstånd från arbetskamrater att de inte kan höra dig om något händer. Av de som arbetar ensam är det hela 29 procent som gör det mer än halva dagar, flera dagar i veckan.

I Handelsnytt intervjuades Alexandra om sina erfarenheter av ensamarbete på en servicebutik i centrala Malmö. Hon arbetar ensam minst fem timmar innan hon stänger butiken vid halv tolv på kvällen. Hon har svårt att ta enkla toalettbesök, och hon är utsatt för hot och trakasserier. Två gånger har hon blivit rånad under kort tid. Utöver dessa arbetsmiljöproblem lyfter hon också fram det socialt utarmande perspektivet. ” Det värsta är att inte ha någon att prata med”. De problem hon pekar på stämmer väl med den undersökning Handels genomfört.

De flesta medlemmar i Handels anser att ensamarbetet är ett arbetsmiljöproblem som behöver åtgärdas. Föga överraskande är det främst saknad av andra människor som lyfts fram. Man vill ha arbetskamrater. Trots detta är de vanligaste lösningarna alltjämt tekniska. Det är larm och övervakningskameror, något som inte påverkar det sociala utarmandet av själen. Tekniska lösningar kan aldrig kompensera för det behov som ensamarbetande har av att ha en arbetskamrat att dela arbetet med. Det verkar också vara så att ensamarbete är mer påfrestande då man har med klienter eller kunder att göra. Det gör handeln till en illa rustad bransch för ensamarbete.

För att komma till rätta med problemet är således den bästa lösningen att få fram ökad bemanning och att ta arbetsmiljöproblemen på allvar. Här har såväl fackförbund, arbetsgivare och myndigheter ett ansvar. Ensamarbete regleras idag genom arbetsmiljölagen och en föreskrift om ensamarbete. Föreskriften är dock från 1982. Det var en tid när det rådde full sysselsättning, högre bemanning och öppettiderna i butiker var kortare. Det har hänt mycket sedan dess. Inte minst i frågor som rör psykosocial arbetsmiljö.

Föreskriften från 1982 behöver ses över och tydliggöras. Den tillåter ensamarbete men inskränker vid påtaglig risk och stark psykisk påfrestning. Handels och LO har tidigare föreslagit det motsatta. Förutom ett förbud mot riskabelt ensamarbete, skulle en omvänd skrivning om att ensamarbete inte är önskvärt men kan accepteras under särskilt gynnsamma omständigheter vara en förstärkning som skulle kunna hjälpa upp situationer. Vidare bör en förändrad föreskrift tydligare omfatta hela Arbetsmiljölagens skrivningar om fysisk, psykisk och social inverkan. Särskilt bör den sociala isoleringen och dess negativa effekter tydliggöras.

Handels gedigna utredning är en bra utgångspunkt för ett ökat fokus på ett stort arbetsmiljöproblem inom branschen. Att komma till rätta med det är inte endast viktigt för de anställda som drabbas utanför hela branschens status och framtida personalförsörjning. Det är inte bara riskfyllt att arbeta ensam – det är också tråkigt.

Stefan Carlén

Klassisk framgångssaga för hypat märke har tyvärr en mörk baksida

Nyligen rapporterade Dagens Industri att det svenska klockföretaget Daniel Wellingtons ägare har beslutet om en extra utdelning till sig själv på 20 miljoner kronor, ovanpå 200 miljoner i ordinarie utdelning. Men det har också rapporterats om undermåliga arbetsvillkor i fabriker i Kina som tillverkar företagets klockor. Det manar till reflektion, särskilt i dagar som dessa. Budskapet på 1 maj om solidaritet med arbetare i andra länder manar till eftertanke oavsett politisk åskådning. Det handlar till exempel om arbetare som producerar de varor som säljs i våra butiker.

I det sammanhanget är Daniel Wellington som säljer egendesignade klockor i en rad olika kanaler (egna butiker, egen hemsida, externa plattformar, andra kedjor), ett intressant exempel. Ur ekonomisk synpunkt utgör företaget en framgångssaga utan motstycke. Från ingenting har Daniel Wellington på några år gått till att omsätta närmare 2,5 miljarder, med ett rörelseresultat på över 900 miljoner. Det ger en rörelsemarginal på 37 %, vilket är en häpnadsväckande god lönsamhet (Källa: ”Stora guiden till retail, 2019”). Företaget har kunnat sälja klockorna för ett betydligt högre pris än vad de kostar att producera, marknadsföra och sälja. Det borde förstås vara möjligt att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för arbetare som tillverkar klockorna. Det är just här som baksidan av framgångssagan ligger.

Tidningen Dagens Industri slog förra året larm om brister som inhumant långa arbetspass och brist på försäkring för de anställda, vilket företaget själv också uppmärksammat. Problemen har funnits under flera år och enligt företaget arbetar man med frågan. Det kan dock te sig märkligt att Daniel Wellington inte snabbt kommit tillrätta med dessa missförhållanden, inte minst mot bakgrund av de vinster med enorm lönsamhet som företaget genererar. Vad som däremot har skett är att ägaren har tagit ut hundratals miljoner ur företaget och bland annat köpt en takvåning för 104,5 miljoner kronor, vilket enligt bedömare gjort honom till ägare av Sveriges dyraste lägenhet. Företaget har också lyckats vinna en uppmärksammad rättstvist där en annan större detaljhandlare stämts för att sälja plagiat. Kontrasten mellan företagets framgång och arbetarens situation blir därmed enorm.

Exemplet Daniel Wellington ger en ordentlig tankeställare, men det är varken det enskilda företaget som sådant eller ägaren som är det intressantaste. Det verkligt intressanta är det system av modern kapitalism som möjliggjort det, i vilken handeln blivit en maktfaktor som i allt större utsträckning kommit att styra över produktionen. Daniel Wellington tillhör en hypermodern form av handelsföretag. Man har förstått värdet av att äga både sin egen produkt och sitt produktvarumärke. Man har sett vikten av att etablera försäljning genom plattformar som gjort att man kunnat växa utanför Sveriges gränser. Genom innovativa marknadsföringsmetoder har företaget kunnat växa kraftigt på kort tid. En stor förklaring till framgången är att Daniel Wellington lyckats engagera influencers i att marknadsföra produkterna, både i Sverige och utomlands.

Influencern går mot att bli en av den moderna kapitalismens viktigaste verktyg, i en marknadsföring där influencerns varumärke flätas samman med produktens varumärke, förpackat i berättelser som blir ”content”. Daniel Wellington bygger i sig själv på mytomspunna berättelser kretsandes kring grundaren (ägaren) som framstår som attraktiva för många. En av dessa är berättelsen om den unge backpackern som på en resa träffar en engelsman vid namn Daniel Wellington med en klocka som inspirerar honom till att starta företaget. En annan berättelse är den om den unga entreprenören som satsat sina sista slantar, inklusive CSN-medel, på att förverkliga sin dröm genom en resa till Hong-Kong där klockor köps in. Historier som dessa är förföriska, men också drivmedel för den moderna kapitalismen där arbetare exploateras. Vill vi få bukt med orättvisor och exploatering som kommer av kapitalism måste vi titta bakom de fina fasaderna och fängslande berättelserna.

Amazon och kapitalismens brutala natur

När Handels hade sin eftervalskonferens för någon månad sedan berättade det amerikanska fackets ordförande Stuart Appelbaum om missförhållandena i USA. Bland annat om att Amazons lagerarbetare på Staten Island i New York har tvingats jobba tolvtimmarsskift, och att lokalerna saknade luftkonditionering, och fungerande sprinklersystem. Temperaturen var så hög och betinget så hårt att många blivit sjuka redan efter en kort tids arbete. Den höga temperaturen var avsedd för att robotar ska fungera bättre. Den var inte anpassad till människor.

Även i Europa drivs de anställda hårt, samtidigt som Amazon vägrar förhandlingar. I samband med Black Friday 2018 koordinerades omfattande strejker mot Amazons lager i Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Strejkerna handlade om omänskliga arbetsvillkor och arbetarna krävde att Amazon kom till förhandlingsbordet. Amazon vägrade och lät chefer och ej anslutna agera strejkbrytare.

Handeln är sedan länge den ledande branschen när det gäller att karaktärisera den nutida kapitalismens utveckling. Det beror bland annat på att de stora globala handelsföretagen har en sådan omfattande inverkan på hela ekonomin – både lokalt och globalt. Genom sin starka inköpsmakt får de inte bara ekonomisk makt utan också social och politisk. På så vis har skiftet från en producentledd till handelsledd kapitalism ändrat de sociala maktrelationerna.

De stora handelsföretagen kan pressa tillverkande industriföretag att sänka sina produktpriser och har därför stärkt tendenser till industriutslagning, outsourcing och off-shoring. Den stora inverkan som de har på lokala marknader har lett till att konkurrenter slås ut, och att löner och arbetsvillkor pressas genom en kraftig ökning av osäkra anställningar. Detta har inte endast påverkat handeln utan också övriga branscher.

Under lång tid brukade dessa effekter beskrivas som Walmart-effekter efter det globala handelsföretag som fortfarande är det största i världen räknat efter antal anställda. Men på senare år har utvecklingen lett till att ett nytt företag snabbt klättrat upp listan över världens största företag – Amazon.

Förutom att symbolisera e-handelns expansion är Amazon ett företag som uppvisar kraftiga monopoliseringstendenser. I USA står Amazon ensamt för nästan hälften av all e-handelsförsäljning. Genom sina olika koncept, bland annat Amazon Prime knyts kunder upp till plattformen där de får tillgång till ett enormt utbud av olika tjänster. Det handlar om fria frakter, obegränsad streamad musik, digitala böcker, förtur till reor, filmer och andra förmåner. Idag är hälften av USAs befolkning medlemmar i Amazon Prime. Detta ger också företaget möjlighet att genom sin plattform samla ” big data”, utveckla AI-baserade system som kan övervaka konsumenter och skräddarsy erbjudanden. ”Amazon vill inte bara dominera marknaden, de vill bli marknaden”, som Stacy Mitchell så klarsynt uttryckte det i The Nation.

Amazons växande politiska makt avspeglas i hur de låter olika regioner tävla mot varandra med subventioner för att de ska etablera sig. De låter därmed skattebetalare subventionera deras vinster. Men Amazon är också i likhet med Walmart ökända för sin anti-fackliga hållning. Blotta tanken på att acceptera grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet verkar främmande för Amazon. De har konsekvent motverkat de anställdas rättigheter att organisera sig, vägrat att förhandla med facket och de har satt i system att pressa personal till det yttersta.

Amazon exemplifierar handelns nya dominans i den globala kapitalismen, men dessvärre också ett dess brutala natur. Behovet av organisering och en stark fackföreningsrörelse, av såväl facklig som politisk kamp är lika stort nu – om inte större – än det varit historiskt.

Stefan Carlén

Allvarliga brister i handelsarbetares makt och inflytande

Möjligheten att ha inflytande över sitt arbete är mycket ojämnt fördelat på den svenska arbetsmarknaden. Nästan två tredjedelar, 62 procent, av de anställda inom detalj- och partihandeln svarar att de för det mesta inte eller aldrig kan bestämma när olika arbetsuppgifter ska göras. Närmare hälften av arbetarna är också uteslutna från inflytande över uppläggningen av arbetet. Bland tjänstemännen är över 80 procent med och bestämmer om uppläggningen av arbetet. Det framgår av Handels specialbeställda statistik utifrån Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning, som görs vartannat år.

diagram blogg jan 2019

Skillnaderna är lika stora mellan heltids- och deltidsanställda. 22 procent av de heltidsanställda och 52 procent av de deltidsanställda är för det mesta inte eller aldrig med och beslutar om uppläggningen av arbetet. Eftersom deltidsanställningar är mycket vanliga för arbetare inom detaljhandeln, så innebär det att en stor del av arbetskraften i svenska butiker har mycket litet inflytande över arbetets upplägg och utförande. Inom kort kommer Handels att publicera ett faktablad med fler aspekter av handelns arbetsmiljö, som då hittas här.

Bortom diagrammen finns de enskilda människorna som blir styrda och övervakade varje minut. Sådana röster återges av Jenny Wrangborg i kapitlet ”Storebror är här” i antologin Lösa förbindelser. Om kampen för fasta förhållanden i handeln (2017). Andreas arbetar på lager med ett så kallat ”pick by voice”-system, där en röst i hörlurarna talar om exakt vart personen ska gå, vad som ska plockas och var det ska lämnas. ”Från instämpling då vi tar på oss lurarna och ordrarna börjar läsas upp, tills vi kan ta av oss lurarna och stämpla ut igen, så är vi bara här för att arbeta. Inga sekunder att förlora. Det är väl så arbetsgivarna tänker, att vi inte är på jobbet för att vara sociala och småsnacka.”

Det är en tayloristisk arbetsorganisation där de anställdas engagemang och möjlighet till att ta aktiv del i hela arbetsprocessen säljs ut för att vinna minuter – trots att större medbestämmande även tycks vara mer ekonomiskt lönsamt.

Demokrati är möjligheten till makt över sin situation – över sitt samhälle, sina möjligheter, sitt liv. Arbetarrörelsens idé är att det ska gälla också i arbetslivet. Arbetsgivaren har rätten att leda och fördela arbetet, men om det inte görs tillsammans med de anställda skapas passivitet, stress och dåliga arbeten. Det är dessutom ett stort slöseri med resurser, eftersom de anställda är de som upprätthåller verksamheten, träffar kunderna och under varje timme av arbetsdagen utför de sysslor som skapar värde. Därför behövs de anställdas kunskap och erfarenhet också i planeringen av arbetet.

100 år sedan kvinnlig rösträtt – då avskaffar högern Jämställdhetsmyndigheten

Måndagen den 17 december var en extrainsatt allmän flaggdag i Sverige – det var nämligen exakt 100 år sedan det första avgörande beslutet om att införa allmän och lika rösträtt röstades igenom i riksdagen. Det blev emellertid en flagga som slokade betänkligt, inte bara för att den jämställdhet som rösträttskämparna hoppades på ännu brister, utan också för att högermajoriteten i riksdagen bara några dagar tidigare röstade igenom en budget där den nystartade Jämställdhetsmyndigheten läggs ner.

Jämställdhetsmyndigheten skapades för att samordna och stärka arbetet för den svenska jämställdhetspolitikens grundläggande mål: att män och kvinnor ska ha samma möjligheter till makt över sina egna liv och över samhällets utveckling. Inom handeln är ojämställda villkor mellan män och kvinnor en ständigt aktuell fråga. Handels har skrivit mycket om hur kvinnor har lägre löner och arbetar mer ofrivillig deltid än män, vilket ger sämre möjligheter till makt över sitt eget liv. Kvinnor arbetar i sämre arbetsmiljö än män och när arbetslivet är slut blir kvinnors pensioner lägre.

Sexuella trakasserier är vanliga inom handeln och ett allvarligt hot mot kvinnors möjligheter att forma sina liv. Att behöva vara rädd för, förhålla sig och anpassa sig till trakasserande kunder, kollegor eller chefer inskränker rörelse- och handlingsfrihet och förminskar människor. Sexuella trakasserier är ett stort arbetsmiljöproblem inom handeln som särskilt drabbar unga kvinnor med osäkra anställningar. Att samla kunskap om problemen och att föreslå och utvärdera åtgärder hör till Jämställdhetsmyndighetens huvuduppdrag, men när högern nu får sin vilja igenom ska denna nybildade struktur slås i spillror.

Mönstret känns tyvärr igen. År 2007 lade den borgerliga regeringen ner Arbetslivsinstitutet, en forskningsmiljö som gav ovärderlig kunskap om arbetsmiljö. Avsaknaden av denna institution märks fortfarande av för alla som intresserar sig för arbetsmiljöfrågor. Nu ska forskning om jämställdhet drabbas av samma ideologiskt motiverade förstörelse.

Varje steg på vägen mot jämställdhet hotar makt och privilegier och kommer därför att bli ifrågasatt. Det fick rösträttskämparna känna av innan de för 100 år sedan lyckades med det som idag uppfattas som en självklarhet. Jämställdhetsmyndighetens öppnande föregicks också av en lång kamp – och det är tydligt att den aldrig kan tillåtas att vila.

Dags att flagga på halv stång för den slaktade Jämställdhetsmyndigheten? Nej, vi struntar i flaggan och fortsätter kampen för jämställdhet: i politiken och på varje arbetsplats.

Musik är en arbetsmiljöfråga

Hur påverkas handelsanställdas arbetsmiljö av att ständigt ha musik i bakgrunden? Det visste vi faktiskt inte särskilt mycket om förut. Visserligen fanns enskilda kommentarer men ingen systematisk undersökning. Det är så ett fackligt utredningsuppdrag föds. Vi vill veta mer om ett fenomen som påverkar medlemmarna, och vi vill veta vad som kan leda till bättre villkor för dem.

Möjligheten att få fram ny kunskap om ett område är självklart stimulerande. Men syftet för en facklig utredare är också att ny kunskap ska leda till att anställda får bättre arbetsvillkor. Där hänger mycket på hur en undersökning görs och hur den senare tas emot.

Vi kan konstatera att vet vi nu vet mer. Handels rapport om musiken visar att fenomenet musik i butik har många bottnar och bland anställda finns olika uppfattningar. En stor grupp 45% upplever musiken positiv för arbetsmiljön, men samtidigt finns en relativt stor grupp 24% som upplever musiken negativt. Det gör att frågan måste ses som en arbetsmiljöfråga. Att en fjärdedel anser att musik är ett arbetsmiljöproblem är inte acceptabelt. Anställda ska inte behöva utsättas för en arbetsmiljö där musiken skapar ökad stress och trötthet, upplevs som enformig eller är på för hög ljudvolym.

Men rapporten visar också på vägar som kan leda till att anställdas negativa upplevelser minskar och de positiva ökar. Anställda som är mer delaktiga upplever musiken mer positiv. Har man fått utbildning och information om musikens roll, samt om man har medinflytande över valet av musik så påverkar det arbetsmiljön positivt. I företag som har musikavtal med upphovsrättsorganisationerna Sami och Stim upplevs också arbetsmiljön bättre. Det beror sannolikt på att musiken är mer professionellt framställd, att utbudet är bredare och att det finns möjlighet till variation.

Men när en rapport släpps får den också uppmärksamhet. Trots att julmusiken var en mindre del av rapporten så kanske det inte var överraskande att denna aspekt lyfts fram. Rapporten släpptes trots allt i samband med julhandeln. Det finns stöd för att julmusik upplevs mer påfrestande då en tredjedel anser det. Men samtidigt är det viktigt att se hur man kan förbättra villkoren under övriga 11 månader.

Som utredare ser man ganska snabbt på kommentarerna vilka som läst och förstått en rapport. Jag ska här begränsa mig till två ledare i våra största tidningar för att ge exempel på det. I Aftonbladets ledare påtalades att det fanns problem men också att det fanns lösningar på dem. Inte minst genom att anställda får ökat inflytande. Aftonbladets ledare hade läst och förstått.

I Svenska Dagbladets ledare valde man dock att förlöjliga frågan – de flesta var ju positiva varför då ens bry sig tycks man mena. Men den som bortser från att en fjärdedel upplever problem har verkligen inte förstått vad arbetsmiljöarbete handlar om. Det är trist men kanske förväntat av just denna ledarsida.

Stefan Carlén

Hur påverkar arbetsmiljön ohälsa och sjukskrivning?

Sjukskrivningar är ett omdebatterat problem, men fortfarande saknas kunskap om många av de mekanismer som styr ohälsa och sjukskrivningar. Höga sjukskrivningstal är ofta en indikator på arbetsmiljöproblem, men faktum är att även låga sjukskrivningstal kan dölja underliggande problem.

Försäkringskassan visar i en ny rapport att yrken med hög andel osäkert anställda har lägre sjukskrivningstal än förväntat, vilket inte antas bero på bättre hälsa. I rapporten förklaras det istället med osäkert anställdas svagare ställning på arbetsmarknaden och sämre ekonomiska förutsättningar. Avsaknaden av social och ekonomisk trygghet vid sjukskrivning visas också förklara lägre sjukskrivningstal för osäkert anställda i en omfattande kanadensisk studie. Andra studier visar hur upplevd ohälsa har ett starkt samband med osäkerhet på arbetsmarknaden.

Ungas sjukskrivningsmönster ser delvis annorlunda ut än äldres. Afa försäkringar har studerat längre sjukskrivningsfall och arbetsplatsolyckor för personer under 30 år. Unga är mindre sjukskrivna än äldre på grund av generellt bättre hälsa, men två resultat sticker ut som särskilt allvarliga för de unga. Unga kvinnor har en mycket hög förekomst av långa sjukskrivningar på grund av psykiska diagnoser, och unga av båda könen är påtagligt mer utsatta för rån varav de flesta sker inom handeln.

Utifrån dessa rapporter förefaller tre aspekter vara särskilt viktiga för att förstå sjukskrivningar och ohälsa bland handelns anställda:

Ensamarbete. Hur utbrett ensamarbetet är finns det ingen statistik över. I Arbetsmiljöundersökningarna ställs frågan ”Arbetar du ensam och riskerar att utsättas för hot och våld?”. Inom handeln föreligger så gott som alltid risken för hot och våld, men frågan missar att fånga det ensamarbete som inte upplevs som riskfyllt. 2017 svarade 15 procent av handelns anställda att de arbetade ensamma med risk för hot och våld varje vecka, och det var mer utbrett bland de unga. Ensamarbete är starkt förknippat med risken för rån, hot och våld, men också för trakasserier, fysiska faror, psykosociala problem och svårigheter att utvecklas i arbetet. Hur påverkas unga av att börja sitt arbetsliv med att arbeta utan kollegor en stor del av tiden?

Ohälsa, sjukskrivning och anställningsform. Enligt Arbetsmiljöundersökningen är riskfaktorer som stress och för hög arbetsbelastning vanligare bland fast anställda, medan ekonomisk oro och ofritt arbete är vanligare bland tidsbegränsat anställda. Men i vilken utsträckning hänger den höga arbetsbelastningen för fast anställda samman med det ökande antalet tidsbegränsat anställda? Det behövs fler fallstudier som studerar sambandet på arbetsplatsnivå.

Arbetsmiljörisker för olika grupper. Även här behövs fler studier som undersöker sambanden på arbetsplatsnivå, såsom en dansk studie som undersöker riskbeteende bland unga i handeln, vilken visar att det viktigaste för att förklara vilka risker unga tar på arbetsplatsen inte är deras ålder, utan deras anställningsform, förankring på arbetsmarknaden och möjlighet att få andra jobb. I Arbetsmiljöundersökningen 2017 visades att en tredjedel av de unga på arbetsmarknaden upplever att kraven på dem är högre än deras kunskaper och färdigheter. Är det i själva verket så att ungas risker i viss mån är ett resultat av att de i allt högre utsträckning lämnas ensamma med arbetsuppgifter de inte i tillräcklig grad fått vägledning i att utföra?

Det finns ett behov av fler studier som klarlägger sambanden mellan ohälsa och sjukskrivningar och arbetsmiljö, anställningsform och arbetsmarknadens förändring.