100 år sedan kvinnlig rösträtt – då avskaffar högern Jämställdhetsmyndigheten

Måndagen den 17 december var en extrainsatt allmän flaggdag i Sverige – det var nämligen exakt 100 år sedan det första avgörande beslutet om att införa allmän och lika rösträtt röstades igenom i riksdagen. Det blev emellertid en flagga som slokade betänkligt, inte bara för att den jämställdhet som rösträttskämparna hoppades på ännu brister, utan också för att högermajoriteten i riksdagen bara några dagar tidigare röstade igenom en budget där den nystartade Jämställdhetsmyndigheten läggs ner.

Jämställdhetsmyndigheten skapades för att samordna och stärka arbetet för den svenska jämställdhetspolitikens grundläggande mål: att män och kvinnor ska ha samma möjligheter till makt över sina egna liv och över samhällets utveckling. Inom handeln är ojämställda villkor mellan män och kvinnor en ständigt aktuell fråga. Handels har skrivit mycket om hur kvinnor har lägre löner och arbetar mer ofrivillig deltid än män, vilket ger sämre möjligheter till makt över sitt eget liv. Kvinnor arbetar i sämre arbetsmiljö än män och när arbetslivet är slut blir kvinnors pensioner lägre.

Sexuella trakasserier är vanliga inom handeln och ett allvarligt hot mot kvinnors möjligheter att forma sina liv. Att behöva vara rädd för, förhålla sig och anpassa sig till trakasserande kunder, kollegor eller chefer inskränker rörelse- och handlingsfrihet och förminskar människor. Sexuella trakasserier är ett stort arbetsmiljöproblem inom handeln som särskilt drabbar unga kvinnor med osäkra anställningar. Att samla kunskap om problemen och att föreslå och utvärdera åtgärder hör till Jämställdhetsmyndighetens huvuduppdrag, men när högern nu får sin vilja igenom ska denna nybildade struktur slås i spillror.

Mönstret känns tyvärr igen. År 2007 lade den borgerliga regeringen ner Arbetslivsinstitutet, en forskningsmiljö som gav ovärderlig kunskap om arbetsmiljö. Avsaknaden av denna institution märks fortfarande av för alla som intresserar sig för arbetsmiljöfrågor. Nu ska forskning om jämställdhet drabbas av samma ideologiskt motiverade förstörelse.

Varje steg på vägen mot jämställdhet hotar makt och privilegier och kommer därför att bli ifrågasatt. Det fick rösträttskämparna känna av innan de för 100 år sedan lyckades med det som idag uppfattas som en självklarhet. Jämställdhetsmyndighetens öppnande föregicks också av en lång kamp – och det är tydligt att den aldrig kan tillåtas att vila.

Dags att flagga på halv stång för den slaktade Jämställdhetsmyndigheten? Nej, vi struntar i flaggan och fortsätter kampen för jämställdhet: i politiken och på varje arbetsplats.

Rätt riktning och mer utrymme finns

Handels medlemmar vill ha ökad trygghet på arbetsmarknaden och satsningar på välfärden. Hur stämmer det med den vårbudget som regeringen med stöd av vänsterpartiet lade fram för några dagar sedan? Nu ska man först konstatera att en vårbudget mer handlar om riktlinjer för de kommande åren än några större extra insatser. De brukar istället komma i höstbudgeten. Men det kan ända vara av intresse att se inriktningen på de satsningar som man gör.

De extra medel som satsas på arbetsmiljö och skyddsombuden innebär naturligtvis möjligheter för att öka tryggheten på arbetsmarknaden. Handels utredare har i flera rapporter pekat på en allt mer ansträngd arbetsmiljö och ökade sjukskrivningar. Signalerna att man vill satsa på förbättrade villkor och att skyddsombudsverksamheten står i centrum är välkommet. Likaså är de extra miljoner som läggs för att motverka sexuella trakasserier. För just tidsbegränsat anställda i handeln är beroendeställningen något som vi vet lett till ökad utsatthet.

I vårbudgeten finns en annan välkommen satsning på tryggheten. Det är de extra medel som avsätts för att bekämpa ekonomisk brottslighet och oseriösa företag. För handeln som bransch är det viktigt då många seriösa företag annars riskerar att konkurreras ut. Och för de anställda är det naturligtvis mer tryggt att arbeta under ordnade förhållanden och med kollektivavtal. Även detta har Handels utredare skrivit om tidigare och att problemet med svarta löner är stort inom handelsbranschen.

För välfärden är de extra satsningar på skolan och vården något som gynnar alla. Nej, det går inte att klaga på riktningen i vårbudgeten. Den kritik man skulle kunna ha är snarare storleken på satsningarna, och att en stor och viktig välfärdsreform som exempelvis fri tandvård saknas på agendan. Dessutom sjunker arbetslösheten, trots högkonjunktur, inte ned under sex procent. Det är oroväckande. De växande klyftorna sedan lång tid tillbaka har också bidragit till att samhället dragits isär. Här finns stora behov vilket också regeringen pekar på.

För en facklig ekonom är det då svårt att förstå varför inte mer budgetresurser satsas på investeringar och välfärd givet att det finns så stora behov. I vårbudgeten framstår statsfinanserna som urstarka. Sverige har kraftiga överskott och ingen nettoskuld då de finansiella tillgångarna vida överstiger skulderna. Fram till 2021 beräknas också skuldkvoten (bruttoskuldens andel av BNP) att minska drastiskt – från 40 procent 2017 till 29 procent 2021. Det betyder i praktiken att pengar läggs på hög i stället för att användas. Och för att citera Francis Bacon ”Pengar är som gödsel. De gör ingen nytta förrän de sprids”.

Trots detta är kommentarerna från de borgerliga oppositionspartierna att än mer pengar borde läggas på hög och att regeringen inte sparar tillräckligt. Man undrar om de verkligen läst budgeten? Samtidigt vill de att skatterna ska sänkas. Förutom att det är en ekvation som inte går ihop pekar de samlade signalerna från borgerligheten och SD på att valet i september kommer att stå mellan två klassiska vägval. De borgerliga och SD har signalerat ökad otrygghet på arbetsmarknaden, skattesänkningar för välbeställda och fortsatta privatiseringar. Regeringen har med sin vårbudget signalerat satsningar på ökad trygghet, ökad välfärd och att motverka privatiseringar. Det senare låter mer lockande, särskilt om det i valmanifestet kan kryddas med ytterligare reformer. Utrymme finns.

Stefan Carlén

Stärk anställningstryggheten, avskaffa allmän visstid

Att visstidsanställda är i en utsatt position är väl känt. Förutom svårigheter att få lån, kunna skaffa egen bostad eller att planera sin tillvaro så finns en särskild utsatthet på arbetsplatsen. Exempelvis finns ett tryck på att alltid vara tillgänglig och att kunna ställa upp med kort varsel. Risken finns annars att man inte blir tillfrågad om extra timmar. Beroendeställningen till arbetsgivaren medför också att det kan vara svårt att säga ifrån vid till exempel sexuella trakasserier. Det har inte minst visats av handelsanställda i meeto-rörelsens spår.

Vad som är mindre känt är att själva valet av en arbetsorganisation med många visstidsanställningar påverkar hela arbetsplatsen negativt. Finns många otryggt anställda på en arbetsplats skapas ett klimat av otrygghet även för dem som har fasta anställningar. Hela arbetsmiljön blir lidande.

För att ge mer kunskap om hur visstidsanställningar utvecklats, samt vilka konsekvenser det får för arbetsplatser har Handels tagit fram Fakta om visstidsanställningar. Syftet är att visa på den stora förändring som skett på arbetsmarknaden sedan 1990-talet och vilken negativ betydelse det haft för tryggheten och arbetssituationen.

Ser vi till hela arbetsmarknaden så har tidsbegränsade anställningar ökat kraftigt med 70 procent sedan 1990. Däremot är antalet fasta anställningar kvar på samma nivå som 1990 – trots en stark befolkningsökning och fler individer i sysselsättning. För vissa yrken och branscher som exempelvis detaljhandeln har utvecklingen varit ännu starkare. Sedan 1990 har antalet visstidsanställningar ökat med hela 160 procent, medan antalet fasta anställningar blivit färre. En närmare granskning av visstidsanställningarna visar också att det är de mest otrygga formerna som tagit över. Det är anställningar som i statistiken heter ”kallas vid behov” eller timanställningar som ökat mest, medan vikariat och provanställning minskat.

Att denna extrema utveckling påverkar arbetsvillkoren för hela arbetsplatsen är inte förvånande. I Fakta om visstider sammanställs också resultatet av två enkätundersökningar. Båda ger tydliga utslag. Arbetsplatser med hög grad av visstidsanställningar har betydligt sämre psykosocial arbetsmiljö än arbetsplatser som har låg grad av visstidsanställningar.

I den första undersökningen visas att fast anställda, som arbetar där det finns en arbetsorganisation med många visstidsanställda, upplever stora arbetsmiljöproblem. De upplever nästan dubbelt så stora problem med stress baserad på dålig arbetsledning och brist på planering. Vidare upplever de högre brist på personal, större konkurrens om timmar och större ansvar för att lära upp ny och tillfällig personal. Föga förvånade upplever de i större utsträckning att de är utmattade efter jobbet.

I den andra undersökningen tillfrågas skyddsombud. Svaren visar på samma mönster som i den första undersökningen. Skyddsombud på arbetsplatser med många visstidsanställningar säger att sjukskrivning till följd av stressrelaterad ohälsa är tre gånger så vanligt som på arbetsplatser med få visstidsanställda.

Det finns få politiska åtgärder som skulle öka tryggheten i anställningen lika mycket som att avskaffa allmän visstid i LAS. I längden skulle individer, samhälle och företag tjäna på det. För det är ohållbart att ha en lagstiftning som skapar sådan otrygghet för såväl visstidsanställda som fast anställda, och så markant ökar ohälsan på arbetsplatserna.

Stefan Carlén

Jobba med jobbiga kunder

Förra veckan kom personerna bakom uppropet #obekväm arbetstid# på besök till Handels, för att berätta om sina erfarenheter och förslag till förändringar.  De beskrev en vardag som inte bara präglas av otrygga anställningar utan också en enorm utsatthet i sitt jobb där det inte är ovanligt att de får hantera hot eller sexuella trakasserier från kunder.

“Jag har ofrivilligt sett tre manliga kön under mina 10 år i butik. Blottare som låtsats vara kunder för att sedan stolt stå där och visa upp sitt kön.”

“En av mina gamla chefer sa till mig ”Tur att du inte har kort kjol på dig idag, Jag är så jävla kåt att jag blivit tvungen att knulla dig.”

“Jag har, som många andra, fått lära mig att ett leende och en trevlig attityd är det bästa medlet för att sälja. Men aldrig i min karriär, trots många vädjanden, har jag fått vägledning i hur jag ska avleda dessa män som fått mig att utstå så många timmar av ångest. “

Berättelserna stämmer överens med tidigare studier. Enligt en undersökning som gjorts av forskare i Borås och Karlstad 2016 hade 30 procent av de butiksanställda blivit hotade av en kund under de senaste 6 månaderna. Nästan lika många kvinnliga anställda svarade att de blivit sexuellt trakasserade. Bland manliga anställda var siffran 12 procent. Studien visade också att 88 procent svarat att kunder betett sig kränkande på något annat sätt, till exempel himlat med ögonen, suckat, stirrat argt eller gestikulerat.

Enligt Nicklas Salomonson, docent i företagsekonomi på Högskolan i Borås visar resultatet av studien på en problematik som detaljhandeln måste ta på allvar. Trots detta har 70 procent av de som svarat inte fått utbildning i hur man hanterar kunder som beter sig illa.

Personerna bakom #obekväm arbetstid tycker som Handels att alla chefer och arbetsgivare ska ta sitt ansvar och tydliggöra de enligt lag obligatoriska rutiner och riktlinjer som skall finnas på varje arbetsplats, för att förebygga och motverka diskriminering och sexuella trakasserier.

Det är även viktigt arbetsgivarorganisationer utbildar sina medlemmar i vilka skyldigheter som åligger dem gällande diskriminering och sexuella trakasserier.

En annan problematik som #obekväm arbetstid lyfter är svårigheten att porta kunder som trakasserar eller på annat sätt ansätter personal och/eller övriga kunder. Den frågan har Handels och Svenska Handels lyft tillsammans, bland annat i ett möte med justitieminister Morgan Johansson. Nyligen uttalade sig Morgan Johansson i media om detta och lovade att regeringen ska tillsätta en utredning inom kort. Det är ett viktigt steg från samhällets sida och en signal att anställdas problem med trakasserier tas på allvar.

Det brådskar. Att jobba i handeln är ett professionellt arbete. Det ska vara en självklarhet att inte behöva stå ut med återkommande kränkande trakasserier.

Anton Strömbäck

 

 

Sexuella trakasserier i handeln drabbar främst unga kvinnor med otrygga anställningar

”Plötsligt pressar någon sina öppna nävar som hästbett på varsin sida om min midja. Hårt och snabbt. Ett stort bett, samtidigt som han ropar med sin gubbröst, som för att skrämma mig. Vad gör jag? Får jag bli arg och skrika på honom? Vår kund, som är en byggsten i min anställning?”

Erika, 23 år, butiksanställd samt skribent i antologin Lösa förbindelser

Under hashtaggen #metoo svämmar sociala medier sedan en tid tillbaka över av berättelser om kvinnor som blivit utsatta för sexuella trakasserier på sina arbetsplatser inom en rad olika branscher. Handeln är inte ett undantag. Mest utsatta är unga kvinnor som jobbar i butik, och det är betydligt vanligare att den som trakasserar är en kund än en chef eller kollega. SCBs arbetsmiljöundersökning från 2015 visar att 12 procent av de butiksanställda kvinnorna har utsatts för sexuella kränkningar av andra personer än chefer och kollegor under det senaste året. Det är mer än dubbelt så vanligt att utsättas som kvinna än som man.

sextrak2

I samma undersökning kan man också se att de med tidsbegränsad anställning utsätts för kränkningar i allra högst utsträckning. Bland dem vittnar 15 procent om att de utsatts för sexuella trakasserier av kunder under det senaste året, jämfört med 9 procent bland de tillsvidareanställda.

De otrygga anställningarna är utbredda inom handeln. 29 procent av arbetarna har en tidsbegränsad anställning och det är de allra otryggaste formerna av behovs- och timanställningar som blir allt vanligare. Många anställda tvingas jaga timmar och ständigt vara stand-by för att hoppa in på jobb med kort varsel för att ha råd att betala hyran nästa månad. De som tackar nej till jobb eller upplevs som besvärliga riskerar att inte få fler jobberbjudanden. Att gå till chefen och berätta om sexuella trakasserier man utsatts för är därför något många drar sig för.

Jag jobbade tidigare i en matbutik där jag stod mycket i spelavdelningen. Det var många gubbar som var där varje dag och spelade. De ville kramas och när man minst anade det var det någon som lade armen runt mig. De sa ofta ”kom hit gumman” och gjorde pussljud. Jag lät det rinna av mig. Då tyckte jag inte att det var så hemskt men nu i efterhand inser jag att jag borde gjort något. Men det var mitt första jobb och jag hade bara en visstidsanställning. Jag lade all min energi på att jaga timmar och jag ville inte vara den som klagade.”

Fannie, 20 år, butiksanställd

Det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetsmiljön är trygg och att förebygga alla sorters sexuella trakasserier. Här har arbetsgivare inom handeln en hel del att göra. En sak är att begränsa ensamarbetandet som är speciellt utbrett bland arbetarkvinnor i handeln. En annan är att se till att det finns rutiner för, och tydligt informeras om, hur man går tillväga om man själv eller någon kollega utsätts för sexuella trakasserier. Framför allt måste arbetsgivarna säkerställa att alla anställda har möjlighet att påtala kränkningar de utsatts för utan att behöva vara rädda för att förlora sin inkomst. För att det ska bli möjligt måste anställningsvillkoren på arbetsmarknaden förbättras. Att anställda har trygga anställningar med löner som det går att leva på är förutsättningar för att kunna stoppa sexuella trakasserier i arbetslivet.

Cecilia Berggren