Kunden har inte alltid rätt

Snart inleds förhandlingarna om nya kollektivavtal för anställda i butiker, på lager och i e-handel. Ett av de krav som LO-samordningen har beslutat att gemensamt driva gentemot arbetsgivarna i avtalsrörelsen är ett stärkt skydd mot sexuella trakasserier i arbetslivet. Ett krav som i allra högsta grad är angeläget för de tre kvinnodominerade branscherna hotell- och restaurang, vård- och omsorg och handeln. Det är i dessa branscher som förekomsten av sexuella trakasserier är som störst, visar en rapport från LO från 2018. Risken att utsättas för sexuella trakasserier är betydligt högre i tjänste- och servicebranscher som innebär nära kontakt med andra människor.

Inom handeln är butiksanställda kvinnor den grupp som i allra högst utsträckning utsätts för sexuella trakasserier. Det absolut vanligaste är att en annan person än chef/arbetskamrater begår kränkningarna, vilket i de flesta fall innebär kunder. Mer än var femte butiksanställd kvinna har någon gång det senaste året blivit utsatt för sexuella trakasserier från kunder visar statistik från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning. Ser man bara till det senaste kvartalet är motsvarande siffra åtta procent. Det innebär att fler än 10 000 butiksanställda kvinnor blivit sexuellt trakasserade på sin arbetsplats bara under de senaste tre månaderna!

Under hösten 2017 när #metoo-rörelsen nyss dragit igång startades uppropet #obekvämarbetstid för butiksanställda kvinnor och transpersoner. Vittnesmål om sexuella trakasserier på arbetsplatserna strömmade in och en stor del av dem rörde fall där kunder var förövarna:

”Manlig kund sticker ut huvudet mellan draperierna, och undrar om jag kan hjälpa honom. Kund ser glad ut. Självklart, säger jag. När kund drar bort draperierna helt ser jag att han provar jeans. Och har stånd. Det är helt uppenbart att kund är grymt nöjd med detta, och dessutom tycker att det är helt ok att visa upp detta för mig. På min arbetsplats.”

”Man i trettiofemårsåldern kommer och ska köpa något till sin syster. Han talar dålig/ingen engelska. Förstår strax att det är en jacka han är ute efter. Han vill att jag agerar provdocka eftersom jag och systern har ungefär samma storlek. Vår kommunikation är extremt bristfällig och han ska mäta mina armar, han måttar med sina händer. Till slut ställer han sig bakom mig, tar händerna på mina bröst och trycker sitt kön mot mig. Jag var vid tillfället uppenbart gravid.”

”Ett helt gäng med män ställde sig utanför butiken, där vi i princip alltid arbetar själva. Männen började titta på mig, granska mig nedifrån och upp med gillande miner. […] Efter en stund kom de in i själva butiken, men istället för att titta på böckerna vi säljer, började de cirkulera runt för att beskåda min kropp ur alla vinklar. Jag försökte vara professionell och såväl hälsade som frågade om de ville ha hjälp. Svaret jag fick kom i form av att en av männen gick fram mot mig, ställde sig tätt inpå mitt ansikte och sa ”Nej. Men wow, det är så här det ska se ut”.”

Det finns flera faktorer som påverkar risken för att utsättas för sexuella trakasserier i arbetslivet. Ålder och kön är två av de största. På hela arbetsmarknaden har 30 procent av unga kvinnor 16-29 år utsatts för sexuella trakasserier det senaste året. Motsvarande siffra för äldre män 50-64 år är en procent. Visstids-, deltidsanställda och ensamarbetande är också särskilt utsatta, något som inom handeln ofta sammanfaller med att vara ung och kvinna. De med osäkra anställningar befinner sig ofta i en tydlig beroendeställning till arbetsgivaren vilket gör det svårt att berätta om problem på arbetsplatsen och att ställa krav på förbättringar.

Arbetsgivares ansvar för att förebygga sexuella trakasserier måste stärkas. Det gäller både situationer där förövaren är en chef/arbetskamrat eller en annan person. Ett förebyggande arbete måste innehålla en bedömning av vilka risker som finns på arbetsplatsen och en plan för vilka åtgärder som ska vidtas för att minimera dessa. Att begränsa otrygga anställningar och ensamarbete är en viktig del i detta arbete. Arbetsgivares ansvar för att hantera sexuella trakasserier när de äger rum måste också tydliggöras. Majoriteten av de anställda inom handeln har inte fått någon information från arbetsgivaren om hur de ska agera ifall de utsätts för sexuella trakasserier. Detta är oacceptabelt. Det måste vara arbetsgivarens ansvar att säkerställa att alla anställda vet hur de ska gå tillväga och vem de ska vända sig till på arbetsplatsen ifall de utsätts för kränkningar, oavsett om det gäller en chef/kollega eller en annan person.

Cecilia Berggren