EU-valet – en facklig angelägenhet

Om lite drygt en och en halv vecka är sista dagen för att rösta i valet till Europaparlamentet. 751 ledamöter ska väljas från de (fortfarande) 28 medlemsländerna, och 20 av dessa ska vara från Sverige.

Varför angår detta ett fackförbund kanske någon frågar sig? Svaret är enkelt: för att EU-politiken i högsta grad påverkar arbetstagares vardag, såväl i Sverige som i resten av Europa. Även om arbetsmarknadsfrågor i huvudsak är en nationell angelägenhet så har konceptet med en gemensam marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och medborgare stor påverkan på villkoren för både företag och arbetare. Detsamma gäller för EU-beslut som rör arbetstagares rättigheter, till exempel minimiregler för arbetstid, likabehandling och säker arbetsmiljö.  

De senaste åren har EU varit i centrum för flera arbetsmarknadspolitiska frågor i Sverige. När Alliansregeringen 2007 förändrade LAS, och bland annat införde Allmän visstidsanställning, blev det möjligt att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra utan bortre gräns. Då anmälde TCO regeringen för brott mot EUs visstidsdirektiv – och fick rätt. 2007 kom också den så kallade Laval-domen, då EU-domstolen ansåg att EU:s utstationeringsregler och den fria rörligheten för tjänster inte tillåter svenska fack att vidta stridsåtgärder för att kräva svenska villkor för utländska arbetstagare som tillfälligt utför tjänster i Sverige. Detta var på många sätt ett direkt angrepp på den svenska kollektivavtalsmodellen och föranledde i sin tur en kampanj för att ändra EUs regelverk kring utstationering – vilket lyckades under förra mandatperioden och ledde till utökad rätt att ta strid för kollektivavtal.

Handels har inför årets val till Europaparlamentet valt att särskilt lyfta två frågor som berör många handelsanställda och där Handels anser att EU borde agera.

Trygga jobb: En ökande andel av arbetstagarna i Europa har anställningar som är tillfälliga och/eller på deltid. År 2016 var det 26,4 miljoner invånare i EU-länder som hade en tillfällig anställning, vilket är 14,2 % av alla anställda i unionen. Sverige ligger till och med något över EU-snittet med 16 %, men siffrorna varierar kraftigt mellan olika branscher. Detaljhandeln är en av de mest utsatta och har upplevt en stadig ökning av såväl tidsbegränsade anställningar som deltidsanställningar de senaste decennierna. Andelen som saknar en fast anställning på heltid inom branschen är nu uppe på hela 70 %, och de som främst drabbas är kvinnor och unga. Handels vill därför att Europaparlamentet ska arbeta för att minska förekomsten av otrygga anställningar och ofrivilliga deltider.

Stoppa missbruket av bemanningsföretag: Antalet bemanningsanställda på svensk arbetsmarknad har ökat kraftigt sedan 1990-talet då privat uthyrning av personal i vinstsyfte tilläts. Från cirka 5 000 anställda 1994 till 76 300 år 2016. Bemanningsanställda är vanligast förkommande inom industri och tillverkning, och näst vanligast inom partihandeln. I en undersökning av min kollega Cecilia Berggren svarade nära 65 % av lageranställda Handelsmedlemmar att inhyrd personal arbetar på deras arbetsplats, och hela 35 % svarade att de bemanningsanställda används som en permanent del av verksam­heten.

Permanent användning av bemanningsföretag drabbar både den bemanningsanställde och arbetsplatsen, och på sikt hela arbetsmarknaden. Den bemanningsanställde befinner sig ofta i en otrygg situation där arbetsplats och arbetstider kan variera från vecka till vecka, med sämre ar­betsmiljö, tyngre arbetsuppgifter och större press på sig än de ordinarie anställda. Anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro som följd är nästan dubbelt så vanligt bland bemanningsanställda som bland anställda totalt på arbetsmarknaden, och unga är överrepresenterade bland de skadade. Den befintliga personalen å sin sida behöver också ständigt lära upp ny personal och vet inte vem de kommer att jobba med nästa vecka. Handels menar därför att inhyrning enbart ska kunna användas som komplement vid arbetstoppar.

Oavsett om politiska beslut fattas i Stockholm eller Bryssel kan de alltså ha stor påverkan på både löntagares vardag och möjligheterna till facklig organisering. Därför är EU-valet i högsta grad en facklig angelägenhet.

Klassisk framgångssaga för hypat märke har tyvärr en mörk baksida

Nyligen rapporterade Dagens Industri att det svenska klockföretaget Daniel Wellingtons ägare har beslutet om en extra utdelning till sig själv på 20 miljoner kronor, ovanpå 200 miljoner i ordinarie utdelning. Men det har också rapporterats om undermåliga arbetsvillkor i fabriker i Kina som tillverkar företagets klockor. Det manar till reflektion, särskilt i dagar som dessa. Budskapet på 1 maj om solidaritet med arbetare i andra länder manar till eftertanke oavsett politisk åskådning. Det handlar till exempel om arbetare som producerar de varor som säljs i våra butiker.

I det sammanhanget är Daniel Wellington som säljer egendesignade klockor i en rad olika kanaler (egna butiker, egen hemsida, externa plattformar, andra kedjor), ett intressant exempel. Ur ekonomisk synpunkt utgör företaget en framgångssaga utan motstycke. Från ingenting har Daniel Wellington på några år gått till att omsätta närmare 2,5 miljarder, med ett rörelseresultat på över 900 miljoner. Det ger en rörelsemarginal på 37 %, vilket är en häpnadsväckande god lönsamhet (Källa: ”Stora guiden till retail, 2019”). Företaget har kunnat sälja klockorna för ett betydligt högre pris än vad de kostar att producera, marknadsföra och sälja. Det borde förstås vara möjligt att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för arbetare som tillverkar klockorna. Det är just här som baksidan av framgångssagan ligger.

Tidningen Dagens Industri slog förra året larm om brister som inhumant långa arbetspass och brist på försäkring för de anställda, vilket företaget själv också uppmärksammat. Problemen har funnits under flera år och enligt företaget arbetar man med frågan. Det kan dock te sig märkligt att Daniel Wellington inte snabbt kommit tillrätta med dessa missförhållanden, inte minst mot bakgrund av de vinster med enorm lönsamhet som företaget genererar. Vad som däremot har skett är att ägaren har tagit ut hundratals miljoner ur företaget och bland annat köpt en takvåning för 104,5 miljoner kronor, vilket enligt bedömare gjort honom till ägare av Sveriges dyraste lägenhet. Företaget har också lyckats vinna en uppmärksammad rättstvist där en annan större detaljhandlare stämts för att sälja plagiat. Kontrasten mellan företagets framgång och arbetarens situation blir därmed enorm.

Exemplet Daniel Wellington ger en ordentlig tankeställare, men det är varken det enskilda företaget som sådant eller ägaren som är det intressantaste. Det verkligt intressanta är det system av modern kapitalism som möjliggjort det, i vilken handeln blivit en maktfaktor som i allt större utsträckning kommit att styra över produktionen. Daniel Wellington tillhör en hypermodern form av handelsföretag. Man har förstått värdet av att äga både sin egen produkt och sitt produktvarumärke. Man har sett vikten av att etablera försäljning genom plattformar som gjort att man kunnat växa utanför Sveriges gränser. Genom innovativa marknadsföringsmetoder har företaget kunnat växa kraftigt på kort tid. En stor förklaring till framgången är att Daniel Wellington lyckats engagera influencers i att marknadsföra produkterna, både i Sverige och utomlands.

Influencern går mot att bli en av den moderna kapitalismens viktigaste verktyg, i en marknadsföring där influencerns varumärke flätas samman med produktens varumärke, förpackat i berättelser som blir ”content”. Daniel Wellington bygger i sig själv på mytomspunna berättelser kretsandes kring grundaren (ägaren) som framstår som attraktiva för många. En av dessa är berättelsen om den unge backpackern som på en resa träffar en engelsman vid namn Daniel Wellington med en klocka som inspirerar honom till att starta företaget. En annan berättelse är den om den unga entreprenören som satsat sina sista slantar, inklusive CSN-medel, på att förverkliga sin dröm genom en resa till Hong-Kong där klockor köps in. Historier som dessa är förföriska, men också drivmedel för den moderna kapitalismen där arbetare exploateras. Vill vi få bukt med orättvisor och exploatering som kommer av kapitalism måste vi titta bakom de fina fasaderna och fängslande berättelserna.

Satsa på handelns viktigaste resurs – de anställda

Handeln är liksom andra branscher föremål för ständig strukturomvandling. Mycket talar för att branschen har stor potential att växa framöver. Arbetsuppgifter kommer att förändras – inte försvinna. Den utveckling vi ser till följd av teknisk utveckling och digitalisering sätter allt mer fokus på de anställdas kompetenser. Branschens viktigaste resurs.

För fortsatt stark konkurrenskraft krävs, förutom goda arbetsvillkor, insatser för att öka lärandet i arbetslivet. Tillgången till kompetensutveckling är idag låg på arbetsplatser inom handeln. Det behövs också förbättringar när det kommer till de reguljära utbildningsvägarna.

Fack och arbetsgivare arbetar tillsammans intensivt för att förbättra de gymnasiala utbildningarna mot handeln. Fler behöver välja en utbildning riktad mot branschen och de olika utbildningsvägarna in behöver bli fler. Ökande kompetensbehov ställer krav på attraktiva och kvalitativa utbildningar som utgår från branschens behov av personal med rätt kompetens.

Förutom efterfrågan på nya kunskaper skruvas kraven också upp på kompetenser som länge varit viktiga för handeln. Här är mötet med kund centralt. Inte minst fysiska butiker måste i konkurrensen erbjuda hög nivå på områden som kundservice, tillgänglighet, produkt- och specialistkunskap, konsumentkunskap och hållbarhetsfrågor.

Det är därför glädjande att Skolverket nu föreslår regeringen att besluta om förändringar i gymnasieskolan för att bättre svara upp mot branschens skärpta kompetensbehov.

Yrkesprogrammet ”handels- och administrationsprogrammet” föreslås bli det mer sammanhållna ”försäljnings- och serviceprogrammet” med uppdaterade examensmål och kursplaner. Inriktningen administrativ service föreslås avvecklas och förutom sälj och service så blir det mer genomgripande fokus på digital handel och hållbar utveckling.

Skolverket föreslår också att valbara handelskurser ska finnas på de flesta andra yrkesprogram. Det är en åtgärd som är positiv för den specialisering handeln går igenom. Avslutningsvis föreslås en omfattande försöksverksamhet med handelsinriktning (med yrkeskurser) på det studieförberedande ekonomiprogrammet. Det är något som branschens parter ser positivt på.

Mot den bakgrunden är det mycket anmärkningsvärt att C, L, KD, M och SD, i riksdagen nyligen röstat igenom att regeringen bör utreda en tvåårig yrkesskola på gymnasiet. Som olika branschföreträdare påpekat är det en dålig idé som saknar förankring i behoven på arbetsmarknaden. Förslaget går också i en helt annan riktning än handelns parters pågående arbete för mer kvalificerade gymnasieutbildningar mot branschen.

Förslaget om en tvåårig yrkesskola saknar relevans för svensk arbetsmarknad. Dessutom riskerar elever att hamna i en situation där se ser sin utbildning som helt otillräcklig för de yrken de faktiskt valt att utbilda sig till. Lösningen på utmaningen att få fler elever att nå gymnasiebehörighet kan inte vara att sänka kunskapskraven.

Genom att satsa på handelns viktigaste resurs, personalen, ges förutsättningar för fortsatt stark konkurrenskraft i en föränderlig tid. Det arbetet förutsätter gymnasiala utbildningar som utgår från branschens kompetensbehov, inte politiska poänger.

Daniel Söderberg Talebi

Stärk möjligheterna till kompetensutveckling

Till helgen är det dags för Socialdemokraternas partikongress i Örebro. Regeringens största parti samlas då för att diskutera politik på temat kompetensutveckling. Socialdemokraterna menar att det behövs en ny politik på området eftersom den tekniska utvecklingen, med digitalisering och automatisering, ställer nya och högre krav på kunskap och utbildning.

Det är en verklighetsbild som känns igen från handeln. Självscanning och automatiserade lager är två exempel på teknikutveckling som förändrat arbetsuppgifterna för handelsanställda. Den fysiska butikens kanske viktigaste konkurrensfördel gentemot e-handeln är just kompetent personal och hög servicenivå. Det innebär höjda kompetenskrav och gör att det inom handeln, i likhet med många andra branscher på arbetsmarknaden, råder brist på arbetskraft med rätt kompetenser. Siffror från Konjunkturinstitutet visar att företagen inom detaljhandeln under en längre tid uppgett historiskt höga, och fortsatt ökande, problem med att rekrytera personal. Under sista halvåret 2018 var det hela 27 % som uppgav att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens.

Även handelsanställdas egna upplevelser visar på behovet av förstärkta möjligheter till kompetensutveckling.

  • 2 av 3 handelsanställda anser att de inte får tillräckligt med kompetensutveckling.
  • 1 av 3 handelsanställda planerar att byta bransch, och hälften av dessa uppger att för bristande möjlighet till kompetens- och yrkesutveckling är en av anledningarna till det.
  • 3 av 4 handelsanställda tror sig behöva vidareutbildning utanför jobbet någon gång i framtiden, men 3 av 4 av dessa ser hinder för det. De största hindren är svårigheter att kombinera jobb och studier, dåliga försörjningsmöjligheter och att man inte vet vilken utbildning man skulle välja.

Detta ställer både krav på insatser för att öka lärandet i arbetslivet och på satsningar för att anpassa reguljära utbildnings- och studiefinansieringssystemen till yrkesverksammas behov. Därför är det positivt att Socialdemokraterna tar upp båda dessa områden i sitt program och föreslår bland annat ett samverkansprogram för lärande i arbetslivet mellan det offentliga och arbetsmarknadens parter, ett omställningsuppdrag till yrkeshögskola och högskola samt anpassning av studiemedelssystemet efter yrkesverksammas behov. Det är reformer som kan ge fler möjlighet till kompetensutveckling både på och utanför jobbet.

Socialdemokraterna tar också upp vikten av förbättrade anställningsvillkor för att främja lärande i arbetslivet. Detta är särskilt viktigt för handelsanställda. Handels undersökningar visar att det är betydande skillnader i tillgång till kompetensutveckling mellan den som är deltidsanställd (38 % får årligen utbildning på jobbet) jämfört med den som jobbar heltid deltidsanställd (57 %). För att kompetens ska stanna kvar i handeln och för att arbetsgivare ska lyckas attrahera kompetent arbetskraft krävs ett mer långsiktigt tänk med rejäla satsningar på personalen och villkoren i branschen – både från arbetsgivare och från lagstiftare. Därför är Socialdemokraternas förslag om att slopa allmän visstid, stoppa hyvling och minska förekomsten av delade turer bra och välkomna.

Nu gäller det att regeringen också levererar och ser till att de förslagen blir verklighet.

Kärlek med schysta villkor

Den fjortonde februari är här igen och manar oss att dra på spenderbyxorna. Annonser i både butik och reklamblad vill få oss att konsumera röda rosor, rosa gelégodisar och hjärtformade praliner. Och många av oss gör precis just det. Förra året såldes enligt Svensk Handel 118 procent mer chokladpraliner och 55 procent mer växter under alla hjärtans dag-veckan jämfört med en genomsnittlig vecka.

Detta, tillsammans med försäljning av alla hjärtans dag-presenter, gör att veckan kring den fjortonde februari kvalar in som den åttonde viktigaste högtiden för handeln. Fyra av tio svenskar planerar att på något sätt uppmärksamma alla hjärtans dag, och den genomsnittliga firaren lägger cirka 500 kronor på dagen. Detta under en månad som i övrigt står för årets svagaste försäljningssiffror. Så högtiden är med andra ord inte bara ett tillfälle att visa omtanke om våra nära och kära, utan också om detaljhandelföretagens resultat.

Men hur är det då med de som jobbar i handeln? Vilken kärlek och omtanke visas för de som snittar rosor, staplar chokladkartonger och blåser upp hjärtformade ballonger till butikerna? Hur ser deras arbetssituation ut?

Handels har gjort en specialbeställning av statistik utifrån Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning och den hjälper oss att kasta lite ljus över frågan.

Faktum är att hela 71 % av de anställda inom handeln uppger att de varje vecka får uppskattning för sitt arbete från arbetskollegor eller kunder. Andelen som får uppskattning av sin chef är dock lägre – 41 %. Båda siffrorna ligger marginellt över snittet för hela arbetsmarknaden.

Att verbalt få uppskattning för det jobb man gör är viktigt. Och förhoppningsvis inspirerar Alla hjärtans dag till ännu mer av den varan. Men de uppskattande orden verkar tyvärr inte alltid följas av handling. I alla fall inte i termer av goda och trygga arbetsvillkor.

Handels kartläggning av anställningsformer och arbetstider inom handeln visar att i genomsnitt 28 % av arbetarna i detaljhandeln hade en tidsbegränsad anställning och 69 % hade en anställning på deltid förra året. Otryggheten är också, föga förvånande, större bland kvinnor och unga. Och denna otrygghet riskerar att ge upphov till ett annat ord på o – ohälsa. Stress orsakad av osäkerhet kring hur stor inkomsten blir i slutet av månaden, krav på att ständigt vara nåbar och allmän otrygghet kring sin arbetssituation vet vi kan ge upphov till både sömnproblem och psykisk ohälsa.

Och om vi återvänder till siffrorna från Arbetsmiljöverket så visar de att 68 % – mer än två tredjedelar – av alla arbetare inom detalj- och partihandeln uppger att de är uttröttade i kroppen varje vecka. Knappast optimala förutsättningar för romantik när man kommer hem.

Så utöver uppskattande ord önskar Handels följande som alla hjärtans dag-present till alla som jobbar inom handeln:

  • Tryggare anställningar.
  • Öka bemanningen på arbetsplatserna.
  • Mer inflytande över arbetet.

Ola Palmgren

E-handeln ökar mest – men fysiska butiker behövs ändå

Hur ser framtiden ut för den fysiska butiken? När branschexperter, beslutsfattare och ledande forskare med koppling till detaljhandels- och logistiksektorn sammanstrålade vid konferenserna ”D-Logistics” (Arrangerat av Svensk Digital Handel) och ”Logistik och Transport” på Svenska Mässan i Göteborg förra veckan var denna fråga ett av de centrala diskussionsämnena.

Ur diskussioner och presentationer under konferensen kan fem saker som är väsentliga för att fysiska butiker ska förbli relevanta och viktiga urskiljas. Både rapporter om branschen från Handels  och en ny forskningsantologi från Lunds Universitet ger stöd för att peka ut dessa fem som nycklar till att förbättra den fysiska handelns framtidsutsikter:

1. Teknik i butik

Att butiker kan öka sin attraktionskraft genom att dra nytta av teknikutvecklingen  betonades av många deltagare under konferensen. Detta gäller teknik i butiken som sådan, men också tekniska hjälpmedel som kunden själva använder spontant vid besök i fysisk butik, primärt mobiltelefonen. I ny forskning har mobiltelefonens betydelse för köp i butik analyserats. I motsats till vad som tidigare antagits visar forskningen att kunder som använder mobiltelefoner i butiksmiljö köper mer än andra kunder (Bokkapitel: Nordfält, 2018). Detta gör att den fysiska handeln kan vinna mycket på att förstärkta och förenkla köpupplevelsen genom att satsa på ett digitalt innehåll som hjälper kunden i det fysiska rummet.

2. Butiker som centrum för upplevelser och service

Många butiker behöver i framtiden kunna erbjuda upplevelser och service som skapar ett mervärde för kunden. Ny forskning understryker behovet av att vidareutveckla och bredda verksamheten i den riktningen, och beskriver olika koncept (Bokkapitel: Johansson, 2018). Exempel på detta är: heminredningsbutiker som erbjuder knivslipning och matlagningskurser, sportbutiker som erbjuder skobehandling och lagning, samt bokhandlare som kombinerar detaljhandelsförsäljning med caféverksamhet och eventkvällar.

3. Butikspersonalen som konkurrensfördel

Ny forskning lyfter fram den fysiska personalen som butikens största potentiella konkurrensfördel. Personalen är ofta den huvudsakliga anledningen till att man besöker en butik (Bokkapitel: Bäckström, 2018). Under konferensdagarna lyftes de anställda fram som en viktig resurs i många sammanhang. Men för att de anställda ska kunna vara den resurs som framtidens handel kräver måste de också behandlas som en tillgång. Fundamenten för det är goda arbetsvillkor, trygga jobb, trivsamma arbetsmiljöer och att det ges tillräcklig utbildning på arbetsplatsen.

4. Integration mellan butikshandel och e-handel (Omnikanalkoncept)

En framgångsfaktor för många butiker kommer i framtiden vara att bedriva handel i flera kanaler som är sömlöst sammanlänkade med varandra i alla tänkbara avseenden. Detta gäller inte bara de stora handelsföretagen utan kan vara relevant för mindre butiker utifrån enklare modeller för integration. Inom storföretag, särskild kedjeföretag, kan modellerna för integration vara desto mer avancerade. På konferensen talades det om hur väsentligt det är för kedjeföretag att utveckla logistik- och datasystem mellan e-handel och fysisk butik som är så väl integrerade att det i realtid går att upplysa kunden om exakta lagersaldon i såväl centrallager som varje butik. Kopplat till detta finns möjligheten att utveckla sofistikerade verktyg för att kunna förutse lagerbehov, samt möjligheten att upprätta system för snabba leveranser mellan olika butiker. Forskning visar att detta sammantaget skulle kunna ge kunder en ökad bekvämlighet som är efterfrågad (Kapitel ur antologin: Bäckström, 2018).

5. Butiker som logistikhubbar

Det blev tydligt under konferensdagarna att det hos många inom branschen finns en övertygelse om att fysiska butiker, i synnerhet butiker i citymiljö, har potential att fylla viktiga logistiska funktioner för e-handeln. Kraven på snabba och bekväma e-handelsleveranser sätter butiker i en position där de kan vara väsentliga som lagerstationer. De fysiska butikerna kan dessutom bidra till att förbättra företagens returhantering i samband med e-handelsköp. Om returer i större utsträckning går via butiker ökar möjligheterna att få till en mer effektiv och hållbar returhantering. Idag är e-handelns kostsamma returhantering ett problem. Butikens kärnverksamhet förblir försäljning, men en framtid av ökad e-handel talar för att butiken samtidigt kan bli en ovärderlig del av företagens logistikkedjor.

Statistik över försäljningsutveckling i detaljhandeln under 2017 tyder på att butikverksamheter kan vara i behov av att ta fasta på de tips som nu presenterats. Under 2017 ökade detaljhandeln med 2 % och uppgick till 766 miljarder. Ökningen på 2 % fördelar sig på 9 miljarder i ökad e-handel och 7 miljarder i fysisk handel (Presentation: HUI Research, 2018-11-07). E-handeln växte således mer än den samlade fysiska handeln under året. Det är anmärkningsvärt eftersom det är första gången som e-handeln stått för majoritetens av handelns ökning.

E-handelns genomslag syns ännu tydligare om vi tittar på handeln uppdelat i sällanköp och dagligvaror. Inom sällanköp står e-handeln för över 90 % av ökad försäljning. Detta kan jämföras 2016 då butikerna stod för 58 % av ökningen. Den fysiska sällanköpshandeln ökar visserligen enligt statistiken, främst på grund av att försäljningen inom handelsområden ökar, men ökningen understiger 1 miljard.

Statistiken visar att e-handeln fortsätter att utvecklas starkt och att den fysiska handeln, i synnerhet delar av sällanköpshandeln, står inför stora utmaningar när det gäller att upprätthålla en stark position och relevans som handelskanal. Men det finns potentiella konkurrensfördelar att utveckla och nya möjligheter att ta fasta på när gränserna för vad som är fysisk och digital handel suddas ut. En högst uppsatt chef på ett marknadsledande kedjeföretag uttryckte det väl när han i sin presentation på konferensen berörde konkurrensen från e-handeln:

”För ett år sedan skulle jag säga att vi borde lägga ner 15- 20 butiker. Men nu är jag inte så säker på att det är rätt väg att gå. Jag tror på synergieffekterna mellan kanalerna.”

 

 

 

 

USAs detaljhandelsjättar höjer lägstalönerna

Den 1 november höjer detaljhandelsjätten Amazon lägstalönen i USA för sina anställda till 15 dollar per timme. Det är mer än dubbelt så mycket än den lagstiftade federala lägstalönen på 7,25 dollar per timme är. Amazon har också sagt att de ska lägga kraft på att politisk påverka för högre federal lägstalön. Initiativet har fått den socialistiske politikern Bernie Sanders, som annars varit kritisk mot de stora företagens låglönepolitik, att prisa Amazons ägare Jeff Bezos. ”Jag applåderar Jeff Bezos idag för att Amazon höjer minimilönen” säger Sanders.

Redan före detta beslut hade det dock rört på sig inom de stora detaljhandelsföretagen i USA. Wal-Mart höjde i februari lägstalönen till 11 dollar per timme, och Costco har haft 14 dollar per timme. Att Amazon som dominerar USAs e-handel nu lyfter till nya höjder kan leda till ytterligare höjningar från konkurrenterna Vad ligger då bakom allt detta? Varför börjar de stora och dominerande företagen höja lägstalönerna?

En förklaring kan ligga i den omfattande kritik som de låga lönerna fått. Lönerna har i många fall varit så låga att det varit omöjligt att försörja sig, vilket har skapat många arbetande fattiga. Arbetarnas inkomster har varit så låga att de tvingats söka stöd från USA ganska magra välfärdsprogram. I en tidigare studie om Wal-Mart, Hidden cost of Wal-Mart jobs, (dolda kostnaderna för Wal-Marts jobb(av låga löner) visades att USAs skattebetalare var tvungna att stå för sociala stöd till följd av företagets låglönepolitik. I ett svenskt perspektiv är det sällan som man gör denna koppling. Men i USA har det varit ett stående tema, och situationen för arbetande fattiga analyseras kontinuerligt.

Samtidigt får man inte tro att höjda lägstalöner enbart handlar om godhjärtad välvilja från de rika företagen. I grunden har USA ridit på effekterna av Obamas stora stimulanspaket 2009 – 2011 vilket skapade en väg ur finanskrisen som påverkat USAs ekonomi än idag. Arbetslösheten ligger nu ner mot 3,7 procent och det finns stor konkurrens om arbetskraft inom handeln. De stora detaljhandelsföretagen Amazon, Wal-Mart och Costco har alla signalerat problem med att rekrytera arbetskraft. Och de tvingas konkurrera om jobben med högre löner.

För en svensk facklig ekonom är det som upp-och-ner-vända-världen att läsa om den senaste utvecklingen i USA. I Sverige är fokus nästan alltid på att sänka de lägsta lönerna. Deras funktion att motverka fattigdom och extrema låglönesektorer lyfts sällan fram. Tvärtom vill svenska högerpolitiker inom alliansen och SD på politisk väg sänka de lägsta lönerna för vissa redan utsatta grupper. Inte bara skulle det vara ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten, det skulle också leda till ökad ojämlikhet och att många i Sverige skulle få svårt att försörja sig. Den svenska högern borde kanske också fundera lite över det som händer i USA.

Stefan Carlén