Löneökningar ett måste för återhämtningen

Inför omstarten av avtalsrörelsen argumenterar arbetsgivarna för att det knappast finns något utrymme för löneökningar. Det är i och för sig inget konstigt. Så brukar det låta, oavsett om vi är i en högkonjunktur eller i en ekonomisk kris. Denna gång betonar Svensk Handel särskilt att många handelsföretag har haft det tufft under krisen, och att dessa därför har svårt att tåla löneökningar.

Låt oss se på detta argument utifrån två aspekter. Dels hur pass tufft läget är i detaljhandeln, dels utifrån den roll som lönerna har för återhämtningen och strukturomvandlingen.

Onekligen drabbades detaljhandeln hårt i hela Europa under våren 2020. Särskilt var tre månader, mars, april och maj tuffa. Social isolering, nedstängning och begränsning av tillgänglighet slog mot handeln. I statistiken från EUs statistikorgan eurostat kan man se att detaljhandelns försäljning inom EMU-området minskade kraftigt under dessa månader, och med nästan 20 procent i april. För svensk del minskade försäljningen måttligare med några enstaka procent. Sannolikt för att Sverige inte haft en liknande och omfattande nedstängning som vissa länder inom EMU-området. Och förmodligen har de ekonomiska stöden i form av förstärkt a-kassa, slopade karensdagar, och korttidspermittering bidragit till att hålla upp konsumtionen. Den senaste statistiken tyder också på att branschen ser ut att återhämta sig, särskilt i Sverige.

Den svenska statistiken visar att det var främst i april, och i viss mån maj, som krisen var som djupast för detaljhandeln. Men under de senaste månaderna har handeln generellt återgått till ganska normala nivåer.

Det bör dock påpekas att Svensk Handel har rätt i att branschen haft en ojämn utveckling. För dagligvaruhandeln (exklusive gränshandeln), byggvaror, elektronik, sport och heminredning har försäljningen varit relativt stark. Boksluten för andra kvartalet visar till och med på en god försäljning och höga vinster under krismånaderna för många företag. Exempelvis ökade ICA, Willys, och Hemköp sin omsättning andra kvartalet med 7,5 – 8,5 procent. För modehandeln (kläder, skor, accessoarer) och gränshandeln har den dessvärre varit svag. För dessa delbranscher är det särskilt viktigt att det finns tillgång till statliga stödåtgärder, som gör det möjligt att överbrygga krisen. För gränshandeln handlar det främst om hur Norge, Danmark och Finland gör med sina reserestriktioner. Sänkta löner skulle dock inte hjälpa något, snarare tvärtom.

För det arbetsgivarsidan ofta underlåter att tala om är att löneökningarna har stor betydelse såväl för samhällsekonomin som för de enskilda företagen. För det första för att hålla uppe efterfrågan på de produkter företagen ska sälja. Utan goda avtalade löneökningar kommer efterfrågan fortsatt vara dämpad och leda till att återhämtningen och omstarten på svensk ekonomi blir svagare. Det gagnar ingen – allra minst företagen inom handeln. För det andra bygger svensk lönebildning på att löneökningarna skapar ett omvandlingstryck. Strukturomvandlingen stimuleras genom breda och solidariska löneökningar som leder till att långsiktigt olönsamma företag slås ut. Då ökar produktiviteten i ekonomin, vilket i sin tur ger utrymme såväl för investeringar som för kommande löneökningar. Vi har aldrig anpassat lönebildningen efter de företag som går dåligt. I så fall skulle det ju aldrig ha varit möjligt att öka lönerna i avtalen.

Löneökningar är inte problemet, det är lösningen på problemet.

Stefan Carlén

Lär av historien om sänkta arbetsgivaravgifter för unga

Föreställningen att ungdomsarbetslöshet beror på för höga lönekostnader är djupt rotad hos en del borgerliga företrädare. Ibland leder det till politiska förslag att via lagstiftning införa anställningar där lönen ligger klart under kollektivavtalen. Lite mindre drakoniska är förslagen om att subventionera unga genom sänkta arbetsgivaravgifter. Inför höstens budgetförhandlingar har Centerpartiet åter dammat av förslaget att införa sänkta arbetsgivaravgifter för unga.

Vi har dock redan provat detta. Sänkta arbetsgivaravgifter för unga fanns från andra halvåret 2007 fram till 2015 då de avskaffades. På Handels följdes detta noga eftersom handeln är den bransch där flest unga har ett jobb.

Redan före sänkningen av arbetsgivaravgifterna var det ca 20 procent billigare att anställa unga i motsvarande grupp, eftersom lönekostnaderna låg så mycket lägre. Efter sänkningen blev det ca 35 procent billigare. Det motsvarade en sänkning av lägstalöner med ungefär 3000 kr. Dessutom var personalomsättningen hög – en tredjedel av alla anställda omsattes varje år. Det fanns därför stor möjlighet för företagen att efter hand ersätta äldre anställda med betydligt billigare ung arbetskraft. Vi förväntade oss därför en viss ökning av andelen unga. Men någon sådan kom inte. Tvärtom minskade andelen unga anställda, och likaså deras andel av de arbetade timmarna.

I diagrammet visas andelen unga i den subventionerade gruppen 18-26 år inom privat detaljhandel. Någon effekt av tiden med subvention kan vi inte se. Tvärtom minskar andelen efter subventionen, och ökar kraftigt när den tas bort. Ökningen 2016 berodde dock främst på högkonjunkturen och många nyanställningar. Men poängen är att vi inom handeln inte kunnat se några effekter. Det beror sannolikt på att det redan från början inte var något lönekostnadsproblem att anställa unga. Handels slutsats har därför varit att det varit en dyr och ineffektiv metod att motverka ungdomsarbetslöshet, vilket också har stöd i forskningen om den.

Källa: Partsgemensam lönestatistik för detaljhandelsavtalet

Centerpartiet hänvisar dock till en rapport från SNS där man menar att arbetsgivaravgiftssänkningen gav positiva effekter. Förutom högre sysselsättning, även att företagen gick bättre och att löneökningarna var högre i företag som hade en större andel unga. Jag hade dock förmånen att få kommentera rapporten på SNS seminarium när den släpptes. Det är en i många delar intressant och välskriven rapport. Men jag hade några anmärkningar.

För det första att man alltid blir på sin vakt när resultatet strider mot det man kan utläsa i den offentliga sysselsättningsstatistiken, från SCB:s arbetskraftsundersökningar, AKU. Där framgår det nämligen att sysselsättningen bland unga minskade. Den metod rapporten använde var att mäta sysselsättning bland unga i relation till sysselsatta och arbetslösa unga inskrivna på arbetsförmedlingen. Man ska hålla i minnet att den dåvarande borgerliga regeringen samtidigt kraftigt försämrade a-kassan och gjorde det betydligt svårare för unga att kvalificera sig. Benägenheten att skriva in sig på Arbetsförmedlingen kan därför ha minskat bland arbetslösa unga eftersom flera inte längre var berättigade till a-kassa. Om man utgår från AKU och mäter mot alla arbetslösa unga så blir resultatet fortfarande en minskning.

För det andra skedde det stora förändringar i branschsammansättning i samband med finanskrisen. Industrin där andelen unga är färre minskade kraftigt, medan tjänstesektorer med stor andel unga gick bättre. För det tredje var den svenska lönebildningen under dessa år 2007-2009 präglade av jämställdhetspott, kronpåslag och höga höjningar av lägstalönerna. Det innebar en procentuellt högre löneökning för unga, särskilt i branscher inom tjänstesektorn. Min poäng var att det snarare var dessa faktorer snarare än själva reformen som bidrog till att företag med större andel unga klarade sig bättre och även hade högre procentuella löneökningar.

Den allvarligaste invändningen mot att åter subventionera denna grupp är dock att man måste ta hänsyn till kostnaden för den och vilken alternativ användning vi skulle kunna ha. När subventionen avskaffades kostade den 18 miljarder kr. Om vi hade haft en lönekostnad på 37 500 kr i månaden så skulle det ha räckt till 40 000 jobb för unga i exempelvis offentlig sektor. Det skulle ha räckt till hundratusentals ytterligare utbildningsplatser inom högskolan och vuxenutbildningen. Den höga kostnaden för denna reform kan därför snarare ha trängt undan mer effektiva metoder att motverka ungdomsarbetslöshet. Låt oss därför lära av historien.

Stefan Carlén

Riktlinjer för skydd mot corona finns sedan länge – följ dem!

Förutsättningarna för hur vi lever våra liv har drastiskt förändrats de senaste månaderna. Men när vissa av oss kan jobba hemma måste majoriteten av Handels medlemmar ändå gå till jobbet där de dagligen utsätts för risk att smittas av corona.

Arbetsgivarna har enligt Arbetsmiljölagen ansvar att förebygga arbetsmiljörisker så att arbetsplatsen är säker för de anställda. Svensk Handel har presenterat tydliga och bra rekommendationer för butikers ansvar att minska smittspridningen baserat på Folkhälsomyndigheten riktlinjer. Enligt rekommendationerna ska det finnas handdesinfektion till kunder och personal, information och markeringar om att hålla avstånd, utökade städrutiner samt åtgärder för att begränsa trängseln i butikerna.

En undersökning från Handels visar att de allra flesta butikerna har vidtagit åtgärder, dock inte tillräckliga. Även om många butiker gör ett utmärkt jobb vittnar våra medlemmar om att det finns mycket mer att göra och att många butiker är bristfälliga i sina rutiner. Endast omkring 40 procent är nöjda med de åtgärder arbetsgivaren gjort för att skydda anställda.

En stor oro är trängseln. När butikerna fylls på finns det ingenstans för anställda att ta vägen. De måste plocka varor i trånga gångar och de måste ha kundkontakt. När butikerna är fulla utsätts inte bara kunder utan främst personal för stora risker. En förtroendevald som besvarade undersökningen, beskrev det så här:

”Jag tycker verkligen man borde se över situationen för oss butiksanställda. Jobbar i livsmedelsbutik och är helt övertygad om att vi kommer bli smittade om det fortsätter som det gör. Visst, handsprit och plexiglas i kassorna, men vi är så utsatta i andra delar av butiken. I scanningen vid ålderskontroller, avstämningar etc. Jag tycker faktiskt det blivit olustigt att jobba. Känns inte bra alls att merparten kunder INTE håller avstånd eller visar hänsyn. Uppriktigt orolig.”

Utöver trängseln vittnar många anställda om att kunder inte respekterar avståndet:

”Så är det många kunder skiter i avståndet till oss som jobbar man får säja till dom om avståndet då blir de sura miner”

Att många delar samma upplevelse märks på Handels sociala medier. Många veckor efter att riktlinjer om skyddsåtgärder utfärdats verkar allvaret fortfarande inte ha sjunkit in, vittnar exempelvis färska kommentarer på vår facebook om.

”Eller chefen kallar en hypokondriker när man våga säger att det är för mycket folk i butiken! 😡”

”Jag törs inte ens dela detta på min vägg, sist fick jag skäll av en arbetskamrat, hen sa ”våra kunder kan ju tro att det gäller hos oss” typ så 😪😪😪”

Det här är en så pass allvarlig situation att alla måste följa rådande riktlinjer och rekommendationer. En viktig åtgärd för butiker är att inkludera personalen i analys av situationen och åtgärder för att komma till rätta med den. Det är de som kan verksamheten bäst och de som möter problemen. Utöver det är det väldigt viktigt att följa riktlinjerna från Svensk Handel och Folkhälsomyndigheten. Det sistnämnda gäller inte bara de som äger butikerna utan även oss som kunder.

Anton Strömbäck

Varför är kvinnor mer stressade på jobbet?

Fler kvinnor än män sjukskrivs på grund av arbetsrelaterad stress. Enligt Arbetsmiljöverkets två senaste arbetsmiljöundersökningar förkommer arbetsstress bland 33 procent av kvinnorna och 20 procent av männen. Samtidigt visar forskning att kvinnor och män reagerar på liknande sätt när de utsätts för belastning eller påfrestning i sin arbetssituation. 

Varför drabbas i så fall fler kvinnor av stress på jobbet?

Frågan diskuterades under ett seminarium arrangerat av Arena Idé förra veckan där bland andra Annika Härenstam, professor i arbetsvetenskap på Stockholms universitet, deltog.

Enligt Annika Härenstam beror inte skillnaderna i stress på individens kön. Det handlar istället om att kvinnor och män finns i olika sektorer av arbetsmarknaden och har olika arbetsmiljö. Kvinnodominerade branscher har lägre status och lägre lön, otryggare anställningsvillkor och det är vanligare med kombinationen av höga krav (t ex hög arbetsbelastning) och låg grad av egen kontroll i arbetet.

En rapport från Arbetsmiljöverket 2019 visar att förekomsten av negativ stress i form av höga krav och litet beslutsutrymme på arbetsplatsen har ökat betydligt sedan 1980-talet. Allra mest har den här typen av stress ökat inom handel, hotell och restaurang samt vård, omsorg och utbildning. Inom handeln har stressen ökat från 11 procent 1981 till 21 procent år 2000. Gemensamt för de drabbade branscherna är att de består av kvinnodominerade kontaktyrken. Att arbeta i ett kontaktyrke innebär att man under hela arbetsdagen måste vara tillgänglig för kunders eller patienters behov samtidigt som man ofta har små möjligheter att påverka hur ens arbete läggs upp.

Inom detaljhandeln är det vanligt med slimmade arbetsorganisationer och otrygga anställningar vilket både innebär stress kopplat till hög arbetsbelastning men även kopplat till ekonomisk oro. Det är även vanligt med begränsade möjligheter till inflytande i arbetet. En undersökning bland Handels medlemmar visar att drygt en av tre som arbetar i butik upplever att de har små möjligheter eller inte alls kan påverka sina arbetsuppgifter. Dessutom upplever 72 procent att de har mycket eller ganska litet inflytande över sina arbetstider. 

Även när kvinnor och män befinner sig i samma bransch har det visat sig att kvinnor och män kan ha olika arbetsmiljö. Inom detaljhandeln är det vanligare att män har chefsbefattningar eller andra positioner och roller med högre status och mer inflytande på arbetsplatserna. Kvinnor har däremot ofta positioner med lågt inflytande och mer enformiga arbetsuppgifter.

För att komma till rätta med kvinnors stress på jobbet är satsningar på arbetsmiljön inom kvinnodominerade branscher nödvändiga. Men även att titta på hur arbetsförhållanden varierar mellan män och kvinnor på samma arbetsplats.

Thea Holmlund

Helt olika utgångspunkter inför avtalsrörelsen

I fredags växlade parterna krav inför nya kollektivavtal för anställda i privata butiker, lager och e-handel.

825 kronor i månaden, utökad ob-ersättning och mer inflytande är några av de yrkanden Handels lämnade till Svensk Handel.

Svensk Handel anser att det blir för dyrt för arbetsgivarna. De håller fast vid sina gamla krav om frysta ingångslöner och en återhållsam löneutveckling. Dessutom vill de flytta en del av ob-ersättningarna till ordinarie löner.

Inte överraskande skiljer sig fack och arbetsgivares bild av verkligheten.

Svensk Handel målar upp en bild av en bransch med handlare som pressas av allt större internationell konkurrens, bland annat på grund av en växande e-handel. De betonar att butiker tvingas stänga igen dagligen och att Sverige har bland de högsta kostnaderna för arbetskraft inom EU.

Handels däremot, ser en bransch med företag som gör stora vinster. Som vi tidigare bloggat om visar tidningen Markets undersökning att vd:arna i de största handelsföretagen fick en genomsnittlig löneökning på 7,2 procent 2018. För butiksanställda ökade lönen endast med 1,6 procent, vilket till och med är mindre än kollektivavtalet slår fast.

I grunden handlar de skilda verklighetsbilderna om en intressekonflikt mellan arbete och kapital. Arbetsgivare och fack representerar olika intressen.

Svensk Handels krav handlar om att arbetsgivarna vill minska sina kostnader för anställda för att öka sina vinster. Argument om ökade vinster är dock svårt att använda utåt i en avtalsrörelse. Därför målas en hårt konkurrensutsatt bransch upp med för höga lönekostnader som gör att företag går i konkurs och anställda förlorar sina jobb.

Svensk Handel hävdar att frysta ingångslöner skulle ge fler unga chansen till ett jobb. Det kan låta som ett sympatiskt argument men Handels har tidigare visat att perioden med sänkta arbetsgivaravgifter för unga inte gav någon effekt. Vilket tyder på att det inte är något ekonomiskt problem med att anställa unga.

Att företag går i konkurs är inget nytt fenomen inom handeln utan är en naturlig del av branschens utveckling och förändring, det som kallas strukturomvandling. Ökad digitalisering innebär till exempel färre fysiska butiker och en allt större del e-handel. Många företag kombinerar även försäljning i butik med försäljning på nätet. Det betyder inte att jobben försvinner. Nya jobb skapas och befintliga arbetsuppgifter förändras. I en tidigare rapport har Handels visat att handeln och antalet jobb har stor potential att växa de närmaste åren.

Att hålla löner låga för att rädda olönsamma företag har aldrig varit en framgångsrik strategi. I den svenska modellen har bra löner och villkor varit viktiga för att skapa ett tryck på företagen som kan stimulera produktivitetsutveckling och strukturomvandling. På sikt gynnar det både anställda och företag.

Sämre löner och arbetsvillkor för de anställda ska inte betala kostnaden för handelns strukturomvandling. Istället borde arbetsgivarna inse att personalen är den allra viktigaste resursen för att företag över huvud taget ska kunna överleva och växa.

Thea Holmlund

Kunden har inte alltid rätt

Snart inleds förhandlingarna om nya kollektivavtal för anställda i butiker, på lager och i e-handel. Ett av de krav som LO-samordningen har beslutat att gemensamt driva gentemot arbetsgivarna i avtalsrörelsen är ett stärkt skydd mot sexuella trakasserier i arbetslivet. Ett krav som i allra högsta grad är angeläget för de tre kvinnodominerade branscherna hotell- och restaurang, vård- och omsorg och handeln. Det är i dessa branscher som förekomsten av sexuella trakasserier är som störst, visar en rapport från LO från 2018. Risken att utsättas för sexuella trakasserier är betydligt högre i tjänste- och servicebranscher som innebär nära kontakt med andra människor.

Inom handeln är butiksanställda kvinnor den grupp som i allra högst utsträckning utsätts för sexuella trakasserier. Det absolut vanligaste är att en annan person än chef/arbetskamrater begår kränkningarna, vilket i de flesta fall innebär kunder. Mer än var femte butiksanställd kvinna har någon gång det senaste året blivit utsatt för sexuella trakasserier från kunder visar statistik från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning. Ser man bara till det senaste kvartalet är motsvarande siffra åtta procent. Det innebär att fler än 10 000 butiksanställda kvinnor blivit sexuellt trakasserade på sin arbetsplats bara under de senaste tre månaderna!

Under hösten 2017 när #metoo-rörelsen nyss dragit igång startades uppropet #obekvämarbetstid för butiksanställda kvinnor och transpersoner. Vittnesmål om sexuella trakasserier på arbetsplatserna strömmade in och en stor del av dem rörde fall där kunder var förövarna:

”Manlig kund sticker ut huvudet mellan draperierna, och undrar om jag kan hjälpa honom. Kund ser glad ut. Självklart, säger jag. När kund drar bort draperierna helt ser jag att han provar jeans. Och har stånd. Det är helt uppenbart att kund är grymt nöjd med detta, och dessutom tycker att det är helt ok att visa upp detta för mig. På min arbetsplats.”

”Man i trettiofemårsåldern kommer och ska köpa något till sin syster. Han talar dålig/ingen engelska. Förstår strax att det är en jacka han är ute efter. Han vill att jag agerar provdocka eftersom jag och systern har ungefär samma storlek. Vår kommunikation är extremt bristfällig och han ska mäta mina armar, han måttar med sina händer. Till slut ställer han sig bakom mig, tar händerna på mina bröst och trycker sitt kön mot mig. Jag var vid tillfället uppenbart gravid.”

”Ett helt gäng med män ställde sig utanför butiken, där vi i princip alltid arbetar själva. Männen började titta på mig, granska mig nedifrån och upp med gillande miner. […] Efter en stund kom de in i själva butiken, men istället för att titta på böckerna vi säljer, började de cirkulera runt för att beskåda min kropp ur alla vinklar. Jag försökte vara professionell och såväl hälsade som frågade om de ville ha hjälp. Svaret jag fick kom i form av att en av männen gick fram mot mig, ställde sig tätt inpå mitt ansikte och sa ”Nej. Men wow, det är så här det ska se ut”.”

Det finns flera faktorer som påverkar risken för att utsättas för sexuella trakasserier i arbetslivet. Ålder och kön är två av de största. På hela arbetsmarknaden har 30 procent av unga kvinnor 16-29 år utsatts för sexuella trakasserier det senaste året. Motsvarande siffra för äldre män 50-64 år är en procent. Visstids-, deltidsanställda och ensamarbetande är också särskilt utsatta, något som inom handeln ofta sammanfaller med att vara ung och kvinna. De med osäkra anställningar befinner sig ofta i en tydlig beroendeställning till arbetsgivaren vilket gör det svårt att berätta om problem på arbetsplatsen och att ställa krav på förbättringar.

Arbetsgivares ansvar för att förebygga sexuella trakasserier måste stärkas. Det gäller både situationer där förövaren är en chef/arbetskamrat eller en annan person. Ett förebyggande arbete måste innehålla en bedömning av vilka risker som finns på arbetsplatsen och en plan för vilka åtgärder som ska vidtas för att minimera dessa. Att begränsa otrygga anställningar och ensamarbete är en viktig del i detta arbete. Arbetsgivares ansvar för att hantera sexuella trakasserier när de äger rum måste också tydliggöras. Majoriteten av de anställda inom handeln har inte fått någon information från arbetsgivaren om hur de ska agera ifall de utsätts för sexuella trakasserier. Detta är oacceptabelt. Det måste vara arbetsgivarens ansvar att säkerställa att alla anställda vet hur de ska gå tillväga och vem de ska vända sig till på arbetsplatsen ifall de utsätts för kränkningar, oavsett om det gäller en chef/kollega eller en annan person.

Cecilia Berggren

Kraftig ökning av VD-lönerna i handeln

Det finns stora klyftor i samhället och handeln är inget undantag. I detaljhandelsavtalet för arbetare låg 2018 den genomsnittliga löneinkomsten inklusive ob-ersättning på 18 700 kr i månaden. En tredjedel hade löneinkomster under fattigdomsgränsen. Kombinationen av låga löner och korta deltider medför att många detaljhandelsanställda har svårt att försörja sig.

Mot bakgrund av detta är det alltid intressant att ta del av branschtidningen Markets granskningar av VD-lönerna i de största handelsbolagen. I genomsnitt hade VD-arna en årsinkomst på knappt 4,6 miljoner kr vilket motsvarar drygt 380 000 kr i månaden. Det innebär att en genomsnittlig VD tjänar tjugo gånger så mycket som en genomsnittlig detaljhandelsanställd.

Men det finns naturligtvis de som tjänar över genomsnittet. ICAs VD Per Strömberg tjänade hela 17,3 miljoner 2018, drygt 1,4 miljoner i månaden, vilket är nästan 80 gånger mer än vanliga detaljhandelsanställda.

Löneökningarna 2018 för detaljhandelsanställda låg i genomsnitt på blygsamma 400 kr (för heltid) i månaden vilket motsvarar 1,6 procent. För VD-arna ökade årsinkomsten med 311 000 kr vilket motsvarar 26 000 kr i månaden och 7,2 procent i löneökning. Löneökningen i kronor blev således 65 gånger högre för en VD än för en vanlig detaljhandelsanställd. Och 7,2 procent är naturligtvis betydligt högre än det som brukar kallas ”märket” på svensk arbetsmarknad.

Men även här finns det VD-ar som ökat sina löner mer än genomsnittet. För att bara nämna några så ökade Johan Sjödin (Jysk) sin årsinkomst med 1,9 miljoner (80%), Björn Lindblad (Mio) med 1,6 miljoner (42%), Thomas Evertsson (Willys) med 1,2 miljoner (25%), Gustaf Öhrn (Åhlens) med 1 miljon (17%).

Lönerna för toppcheferna upplevs naturligtvis som fantasisummor för de som måste jaga timmar för att kunna försörja sig. Det skapar inte endast ekonomiska klyftor utan medför också helt olika syn på verkligheten. I den anställdes verklighet får de höra krav på återhållsamma löner, sänkta lägstalöner, hyvling av arbetstider, slimmade organisationer och att marginalerna är tuffa. Men i toppchefernas värld finns uppenbarligen medel till höga löneökningar – så länge det går till dem själva.

Stefan Carlén

Myt att butiksanställda vill jobba deltid

Detaljhandeln är den bransch där flest arbetar deltid på arbetsmarknaden. Bland arbetare i butik har 69 procent en deltidsanställning, och bland kvinnor är siffran hela 75 procent. Hur kommer det sig då att så många i denna bransch jobbar deltid? Handels motpart, Svensk Handels, menar att deltidsarbetandet i de flesta fall är självvalt. Men vad säger Handels medlemmar?

I en ny undersökning utförd av Novus har deltidsarbetande Handelsmedlemmar i butik svarat på frågan varför de jobbar deltid. Majoriteten av dem, 57 procent, hävdar att de gör det på grund av att de inte fått en heltidstjänst. Många kommenterar detta med att det helt enkelt inte finns några heltidstjänster i butiken, förutom om man är chef.

”Företaget anställer ingen på heltid utan max är 75%, om man inte blir chef då får du 100%”

”Finns inga heltider på min arbetsplats, det finns bara till chefer och säljledare.”

En hel del har också haft en heltidstjänst, men blivit av med den på grund av att företaget hyvlat tjänster.

”Har haft heltid men arbetsgivaren hyvlade bort min heltid på 40 till 30 timmar efter 36 år på företaget.”

”Hade heltid men blev tvungen att gå ner eller bli flyttad.”

”Är förbannad på att det skall dras ner heltidstjänster som man har haft i 34 år till 30 timmar på grund av omorganisation när vi ändå får jobba de timmarna, men uppskrivna på listor istället för att få ett schema så att man kan planera sin fritid. Vi får oftast tiderna dagen innan pga att de gör arbetsschema på kvällen innan […].”

Svaren i medlemsundersökningen stämmer väl överens med den problematik med slimmade organisationer som Handels skrivit om många gånger tidigare. Trots att behovet av anställda är detsamma som tidigare så drar arbetsgivare ner på antal timmar. Genom att ha fler anställda på färre kontrakterade timmar har de större flexibilitet vid schemaläggning. Man räknar istället med att anställda ska hoppa in på extrapass och fylla de luckor som uppstår i schemat. Något som gör att lönen kan variera stort för en butiksanställd varje månad, samtidigt som det blir svårt att planera sin fritid och kombinera jobbet med ett familjeliv.

”Det är bedrövligt att företag får ha människor anställda på kontrakt med så få timmar som 5-15 timmar per vecka. Samtidigt förutsätts man vara extremt flexibel och kunna ta extrapass t ex vid kollegas sjukdom, vilket ju gör att det känns omöjligt att skaffa extrajobb vid sidan om. Man ska rent ut av vara tacksam om man får extra timmar även om det ställer till det med t ex tider för ens barns förskola.”

”Frustrerande att inte få all tid på kontrakt och att när vi känner oss överarbetade är vi bara ”negativa” och det finns absolut ingen möjlighet att bemanna upp trots att vi skulle behöva fler på golvet.”

Anledningen till den höga andelen deltidsanställningar i detaljhandeln beror alltså inte på ett frivilligt val av de anställda, utan snarare på arbetsgivarens vilja att spara in på personalkostnader och skära ned på kontrakterade timmar. Scheman görs med kort framförhållning och det saknas långsiktighet i bemanningsplaneringen. I en undersökning till Handels skyddsombud påtalas att bristfällig planering av schema och bemanning är ett av de största problemen i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Över 40 procent av de butiksanställda skyddsombuden ser det som ett stort problem på sin arbetsplats.

Att det saknas långsiktig bemanningsplanering och att scheman kommer sent eller ändras nära inpå arbetspass påverkar inte bara enskilt anställda utan även hela arbetsplatser. Den ständiga underbemanningen leder till stressiga arbetsmiljöer och hög arbetsbelastning som riskerar att göra anställda sjuka. För att minska stressen och ohälsan är det därför av största vikt att satsa på förbättrad bemanningsplanering, något som även skyddsombuden menar är den viktigaste frågan att arbeta med för att förbättra arbetsmiljön på deras arbetsplatser.

Cecilia Berggren

Sexuella trakasserier i arbetslivet – en fråga om makt och trygghet

Hösten för två år sedan skakade metoo-uppropen om hela samhället. Många var vittnesmålen från kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier, inte minst i arbetslivet. Nyligen gav regeringen Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket uppdraget att höja arbetsgivares kunskap om skyldigheten att motverka trakasserier.

Uppdraget är välkommet. Det har nämligen visat sig att arbetsgivare har dålig kunskap om de krav diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen ställer på arbetsgivare för att förebygga sexuella trakasserier samt hur de ska agera om sexuella trakasserier ändå sker. En undersökning från DO visar att mer än hälften av alla arbetsgivare inte känner till förändringarna i diskrimineringslagen som trädde i kraft 1 januari 2017, vilka bland annat innebär krav på att vidta aktiva åtgärder.

Bristande kunskap hos arbetsgivare är dock långt ifrån hela problemet. Vi får inte glömma att vem som drabbas av sexuella trakasserier likväl vem som vågar anmäla först och främst är en fråga om anställdas makt och trygghet.

Handelsbranschen, med många unga kvinnor i yrken som innebär tät kontakt med kunder och med utbredd användning av otrygga anställningsformer, är ett bra exempel.

Sju av tio anställda i butik är kvinnor men endast två av tio i styrelser för dessa företag är kvinnor. Vidare är nästan en tredjedel av detaljhandelns kvinnliga arbetare anställda på tidsbegränsade kontrakt. Uppemot 88 procent av dessa kvinnor arbetar deltid. Totalt sett är 75 procent av alla kvinnliga arbetare inom detaljhandeln anställda på deltid. Den vanligaste anledningen till att man arbetar deltid är för att man inte blir erbjuden en heltidstjänst. För många som arbetar deltid är vardagen en ständig jakt på extra timmar för att få privatekonomin att gå ihop.

Arbetsmiljöverkets statistik visar att bland kvinnor under 30 år på hela arbetsmarknaden har tre av tio blivit utsatta för sexuella trakasserier minst en gång de senaste tolv månaderna. Bland butikssäljare inom detaljhandeln i alla åldrar har så många som en femtedel blivit utsatta för sexuella trakasserier av andra än chefer eller arbetskamrater. Dessutom visar samma undersökning att den som har en tidsbegränsad anställning löper betydligt större risk att utsättas för sexuella trakasserier.

Brist på makt och trygghet gör anställda sårbara för sexuella trakasserier. Otrygga anställningar skapar en beroendeställning till chefen vilket minskar anställdas benägenhet att anmäla om de blivit utsatta. Det finns en rädsla för negativa konsekvenser på arbetsplatsen eller för att bli av med jobbet. Arbetsplatser med osäkra anställningar skapar tystnadskulturer vilket i sin tur möjliggör en grogrund för missförhållanden.

En ytterligare faktor inom handeln som ökar risken att utsättas för sexuella trakasserier är ensamarbete. Att som ensam anställd arbeta i en butik hela eller delar av dagen ökar både risken för trakasserier och rädslan för att något skulle kunna ske. Ensamarbetet är dessutom vanligare bland tidsbegränsat anställda, som ofta har mindre möjligheter att påverka hur arbetet läggs upp.

För att på allvar komma till bukt med sexuella trakasserier på arbetsplatser måste alltså inte bara arbetsgivare kunskap om deras skyldigheter öka. Anställda måste också vara trygga på arbetet och i sin anställning för att våga anmäla när något sker. Det ska inte vara möjligt för arbetsgivare att systematiskt anställa med osäkra och korta kontrakt. Avskaffandet av allmän visstid och att göra heltid till norm är nödvändiga reformer för att motverka sexuella trakasserier och förbättra arbetssituationen i stort inom handeln.

Fyra myter om den fysiska handelns försäljning

Hur går det egentligen för den fysiska handelns försäljning? Nyligen publicerad statistik ger viktiga pusselbitar för att med belägg kunna besvara den frågan. Statistiken visar att den fysiska handeln på flera sätt står sig starkare än vad som ofta påstås. Nedan kommer fyra dystra påståenden jag ofta möter i branschen, som faktiskt motbevisas när statistiken analyseras.

”Fysisk handel har en minskad tillväxt”

Utifrån vetskapen om att e-handeln ökar antas ofta den fysiska handelns tillväxt i kronor minska för varje år som går. Statistiken visar dock att det antagandet saknar stöd.

Bild-blogg Fysisk handel1

Tillväxten det senaste året är lägre än rekordåren, men inte osedvanligt låg. Den är högre eller i paritet med årsnoteringen för hälften av åren under 2010-talet. Värt att notera är också att den fysiska handelns tillväxt faktiskt ökade kraftig under 2018. Tillväxten 2018 var närmare 60 procent högre än motsvarande 2017.

”E-handeln växer mer än fysiska handeln”

Ett vanligt påstående är att e-handeln har sprungit om fysisk handel i att generera ökad försäljning. Inte heller detta stämmer.

Bild- Blogg Fysisk handel2

Försäljningssiffror visar att utvecklingen har gått mot att e-handeln står för en allt större del av den ökade handeln. 2017 växte e-handeln för första gången mer än fysisk handel. Det låg då nära till hands att se det som ett bestående trendbrott. Men när vi summerar 2018 visar det sig att fysisk handel återigen växt mer än e-handeln. Närmare 12 miljarder i ökad försäljning för fysisk detaljhandel kan jämföras med 10 miljarder för svensk e-handel.

”Den fysiska sällanköpshandeln minskar”

Statistiken visar att sällanköpshandelns tillväxt minskar, men det sker alltjämt en tillväxt. Både under 2017 och 2018 skedde en försäljningsökning som sammanlagt uppgår till 1 miljard. Tillväxten är blygsam, men den är inte mycket lägre än tillväxten under perioden 2011-2012, efter vilken försäljningen sköt i höjden. Sammanlagt har fysisk sällanköpshandeln växt med cirka 20 procent under 2010-talet.

”Fysisk dagligvaruhandel hotas nu av ökad e-handel”

Faktiskt försäljningsutveckling ger inget som helst stöd för uppfattningen om att e-handeln med dagligvaror börjar bli ett allvarligt hot mot fysisk handel. Under 2018 ökade den fysiska dagligvaruhandeln med cirka 11 miljarder. Det är en ökning som bara överträffas av en årsnotering under 2010-talet. Försäljningsökningen 2018 var dessutom avsevärt större än 2017, vilket ytterligare motbevisar påståendet.

Den fysiska handeln står uppenbarligen inför stora framtidsutmaningar. Men med all fakta på bordet blir det tydligt att den i flera avseenden står sig starkare än vad det ofta antas inom branschen.