Avskaffa allmän visstid för att stoppa missbruket av visstidsanställningar

För en dryg månad sedan presenterade Socialdemokraterna en handlingsplan för en tryggare arbetsmarknad. Ett av de viktigaste förslagen i planen är att avskaffa anställningsformen allmän visstid, något som Handels länge drivit på för. Förslaget välkomnades dock inte lika varmt av alla. Ifrån borgerligt håll och näringslivet kom direkt kritik i form av påståenden om att ett avskaffande av anställningsformen kommer leda till färre jobb, svårare att komma in på arbetsmarknaden och framförallt slå mot de svagaste grupperna. Nödvändigheten av flexibilitet för att kunna bemanna vid arbetstoppar används ofta som ett argument för användandet av visstidsanställningar. Likaså påstås de vara språngbrädor till fasta jobb.

Inom detaljhandeln är förekomsten av tidsbegränsade anställningar mycket hög. En ny rapport från Handels visar att hela 28 procent bland butiksanställda har en visstidsanställning. Det visar att tillfälliga anställningar används betydligt oftare i branschen än vid tillfälliga arbetstoppar. Istället för att anställa fast personal visstidsanställer arbetsgivare för att täcka upp för ett permanent arbetskraftsbehov. Ett avskaffande av allmän visstid skulle stoppa överutnyttjandet av visstidsanställningar och samtidigt ha kvar möjligheten att anställa tidsbegränsat när det finns objektiva skäl till det, som t ex vid arbetstoppar och sjukfall.

De tillfälliga anställningarna i handeln kombineras oftast med deltidsarbete. De allra flesta som är visstidsanställda, hela 75 procent, har en mycket otrygg form av visstidsanställning som innebär att de jobbar per timme eller kallas in vid behov. Ofta vet de inte hur många timmar de får jobba kommande vecka, vilket gör det svårt att planera både sin privatekonomi och sin fritid. Till skillnad från vad näringslivet påstår så är allmän visstid knappast något som gagnar de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Kvinnor och arbetare är de som i högst utsträckning har en otrygg anställning. Bland butiksanställda arbetarkvinnor så saknar så många som 8 av 10 en fast anställning på heltid.
normanst2

Många av de med otrygga anställningar arbetar i flera år hos samma arbetsgivare utan att få vare sig fast tjänst eller heltidsarbete. Det innebär en konstant stress att aldrig veta hur länge anställningen kommer fortgå eller ifall man kommer få ihop tillräckligt med arbetstimmar för att kunna betala hyran nästa månad. Risken att drabbas av psykisk ohälsa är därför högre bland de med otrygga anställningar. Visstids- och deltidsanställda har dessutom oftare sämre villkor på arbetsplatsen. De får utföra enklare, mer monotona arbetsuppgifter och får mindre kompetensutveckling än den ordinarie personalen. Anledningen är att de ska gå snabbt att byta ut. Eftersom de inte får samma möjligheter att utvecklas och avancera på arbetsplatsen så påverkas också deras chanser att hitta en ny tjänst negativt. Att tillfälliga anställningar skulle vara språngbrädor till fasta jobb stämmer alltså inte. Snarare riskerar de att leda till att man fastnar i otryggheten och tvingas hoppa mellan det ena tillfälliga jobbet efter det andra. När otryggheten på arbetsmarknaden ökar innebär det också en segregering på arbetsmarknaden, där en växande grupp individer har en mycket svag anknytning till arbetsmarknaden och många gånger står utan ersättning i de fall de blir arbetslösa eller sjuka.

Den ökade otryggheten på arbetsmarknaden är ett resultat av att lagen om anställningsskydd kontinuerligt luckrats upp sedan 1990-talet, inte minst i och med att allmän visstid infördes av den borgerliga regeringen år 2007. Det har lett till att Sverige idag har ett av de sämsta anställningsskydden för tillfälligt anställda av samtliga OECD-länder. Detta måste ändras. Det första steget är att avskaffa allmän visstid och därmed se till att tillfälliga anställningar endast används när behovet av arbetskraft är just tillfälligt.

Cecilia Berggren

Stärk anställningstryggheten, avskaffa allmän visstid

Att visstidsanställda är i en utsatt position är väl känt. Förutom svårigheter att få lån, kunna skaffa egen bostad eller att planera sin tillvaro så finns en särskild utsatthet på arbetsplatsen. Exempelvis finns ett tryck på att alltid vara tillgänglig och att kunna ställa upp med kort varsel. Risken finns annars att man inte blir tillfrågad om extra timmar. Beroendeställningen till arbetsgivaren medför också att det kan vara svårt att säga ifrån vid till exempel sexuella trakasserier. Det har inte minst visats av handelsanställda i meeto-rörelsens spår.

Vad som är mindre känt är att själva valet av en arbetsorganisation med många visstidsanställningar påverkar hela arbetsplatsen negativt. Finns många otryggt anställda på en arbetsplats skapas ett klimat av otrygghet även för dem som har fasta anställningar. Hela arbetsmiljön blir lidande.

För att ge mer kunskap om hur visstidsanställningar utvecklats, samt vilka konsekvenser det får för arbetsplatser har Handels tagit fram Fakta om visstidsanställningar. Syftet är att visa på den stora förändring som skett på arbetsmarknaden sedan 1990-talet och vilken negativ betydelse det haft för tryggheten och arbetssituationen.

Ser vi till hela arbetsmarknaden så har tidsbegränsade anställningar ökat kraftigt med 70 procent sedan 1990. Däremot är antalet fasta anställningar kvar på samma nivå som 1990 – trots en stark befolkningsökning och fler individer i sysselsättning. För vissa yrken och branscher som exempelvis detaljhandeln har utvecklingen varit ännu starkare. Sedan 1990 har antalet visstidsanställningar ökat med hela 160 procent, medan antalet fasta anställningar blivit färre. En närmare granskning av visstidsanställningarna visar också att det är de mest otrygga formerna som tagit över. Det är anställningar som i statistiken heter ”kallas vid behov” eller timanställningar som ökat mest, medan vikariat och provanställning minskat.

Att denna extrema utveckling påverkar arbetsvillkoren för hela arbetsplatsen är inte förvånande. I Fakta om visstider sammanställs också resultatet av två enkätundersökningar. Båda ger tydliga utslag. Arbetsplatser med hög grad av visstidsanställningar har betydligt sämre psykosocial arbetsmiljö än arbetsplatser som har låg grad av visstidsanställningar.

I den första undersökningen visas att fast anställda, som arbetar där det finns en arbetsorganisation med många visstidsanställda, upplever stora arbetsmiljöproblem. De upplever nästan dubbelt så stora problem med stress baserad på dålig arbetsledning och brist på planering. Vidare upplever de högre brist på personal, större konkurrens om timmar och större ansvar för att lära upp ny och tillfällig personal. Föga förvånade upplever de i större utsträckning att de är utmattade efter jobbet.

I den andra undersökningen tillfrågas skyddsombud. Svaren visar på samma mönster som i den första undersökningen. Skyddsombud på arbetsplatser med många visstidsanställningar säger att sjukskrivning till följd av stressrelaterad ohälsa är tre gånger så vanligt som på arbetsplatser med få visstidsanställda.

Det finns få politiska åtgärder som skulle öka tryggheten i anställningen lika mycket som att avskaffa allmän visstid i LAS. I längden skulle individer, samhälle och företag tjäna på det. För det är ohållbart att ha en lagstiftning som skapar sådan otrygghet för såväl visstidsanställda som fast anställda, och så markant ökar ohälsan på arbetsplatserna.

Stefan Carlén

Höga vinster på personalens och välfärdens bekostnad

”Miljonregn över Ica-handlarna”, rapporterade DN i förra veckan. Artiklar om Ica-handlarnas höga vinster och aktieutdelningar är vanligt återkommande i medierna vid denna tid på året. Det hänger samman med att boksluten blir tillgängliga. I DNs granskning visades att de undersökta Ica-butikerna gjort en vinst på 3,4 miljarder kr, och delat ut 2,2 miljarder till ägarna. Mest uppmärksammad denna gång blev Ica i Ängelholm som till sin ägare delade ut 55 miljoner.

För Handels är detta inga nyheter. Och det gäller inte bara Ica. Vi har i flera rapporter visat att branschen som helhet har en god lönsamhet, och att vinsterna varit rekordhöga de senaste åren.

En källa till branschens höga vinster är handelsanställdas slit och pressade arbetsvillkor. I många fall kan det handla om att pressa villkoren för att maximera vinster. Ett exempel: För en tid sedan berättade en klubbordförande på en Ica-butik att ägaren velat skära i timmar och personalkostnader. Argumenten som anfördes var att lönsamheten var pressad, att kostnader och löner steg och att det var svårt att kompensera sig prismässigt. Med dessa skäl kan man anföra behov att ytterligare slimma bemanning. En närmare granskning av denna butiks senaste bokslut visade dock att försäljningen hade ökat stadigt de senaste åren, och att vinsten låg på 7 miljoner kr. Någon pressad situation var det inte utan endast ett försök att än mer öka sin vinst på de anställdas bekostnad.

En annan källa till höga vinster kan ligga i politiska beslut av alliansregeringen 2006 – 2014 som tydligt gynnade ökade vinster. Det är inte ovanligt att vinster ligger kvar i bolagen några år och sedan delas ut. Så var exempelvis fallet med Ica-handlaren i Ängelholm som hade delat ut 55 miljoner i flera års ansamlade vinster. Genom sänkt bolagsskatt, lönesubventioner för unga, och generellt sänkta arbetsgivaravgifter har vinsterna kunnat öka. Genom införande av allmän visstid, sänkt a-kassa och sjukförsäkring har löntagarnas positioner försvagats. Skattesänkningar och förstärkta företagarpositioner har gett högre vinster. Men priset har varit försämrad välfärd för såväl anställda som alla medborgare i Sverige.

Om vinster skulle omvandlas till investeringar och förbättrade villkor för de anställda så är de i sig inga problem. Men en stor del av vinsterna används till förmögenhetsuppbyggnad hos de redan välbeställda. Det leder inte endast till ökad ojämlikhet utan också till en försämrad ekonomisk utveckling för hela samhället genom minskade investeringar. Den kvartalskapitalistiska jakten för att tillgodose kortsiktiga ägarintressen är ett fenomen som också spridit sig till handelsföretagen. Det är synd eftersom företag som investerar i sin personal och erbjuder bättre arbetsvillkor på lång sikt kan vara mer hållbart lönsamma. Kortsiktigt vinsttänkande är dock ett problem då de sker på bekostnad av pressade arbetsvillkor och försämrad välfärd.

Stefan Carlén

Avgift på Kinapaket bra för anställda och företag

Julruschen är över för den här gången. Vi kan summera ett årsslut av bra försäljningssiffror, men kvar finns också en bitter eftersmak. Med en ökande e-handel har butikerna som fungerar som paketombud pressats till det yttersta. De som blivit lidande är personalen som tvingats arbeta under stor stress i ett kaos av paket som i många fall har svämmat över alla bredder.

Paketvolymen under den senaste julhandeln ökade med 17 % enligt Postnords uppskattningar. En ny kartläggning visar att denna utveckling kan få stora konsekvenser. 50 % av ombuden överväger att hoppa av. Ett skäl som uppges är den akuta situationen för personalen, ett annat skäl är bristande lönsamhet på grund av låg ombudsersättningen. De båda problemen hänger ihop. Hittills har butiker motiverats till att vara ombud genom en förhoppning om försäljning till pakethämtande kunder. Men nu när paketutlämningen nått sådana volymer att den kräver fler anställda om inte personalen ska gå på knäna har systemet blivit ohållbart.

Den ökade volymen av paket från Kina är en betydande del av problemet. Paketen har ofta ett lågt värde, men de är många, vilket ökar arbetsbelastningen för både ombud och paketleverantörer. Pakethanteringen från Kina är dessutom omständlig, oförutsägbar och olönsam för paketleverantörer. Med detta minskar utrymmet för att ge ombuden en skälig ersättning.  I slutändan är de anställda i butikerna som blir lidande.

En viktig förklaring till att paketen är så många och olönsamma är Kinas rabatterade postgång. Rabatten kan spåras tillbaka till ett över 50 år gammalt avtal inom Världspostföreningen. Då räknades Kina som ett u-land som behövde stöttning. Den tiden är förbi, men regelverket har ändå bestått relativt oförändrat fram till idag.

Nu ser marknaden ut att gå mot en välbehövlig reformering. Vid Världspostföreningens kongress 2016 togs beslut om en successiv höjning av ersättningen till nationella paketleverantörer från och med 1 januari 2018. Det oklart vilken effekt beslutet kommer att få, men det är ett initiativ i rätt riktning. I fredags stod det dessutom klart att det ska införas en administrationsavgift på alla paket från Kina i Postnords hantering, med ytterligare pålägg för moms. I media har det cirkulerat uppgifter om att avgiften kommer att ligga på 125 kr, men den faktiska nivån är inte bestämd.

Vi är eniga med Svensk Handel om att införandet av en avgift är en välbehövlig förändring som bör införas så snart om möjligt och vill att avgiften sätts på en nivå som täcker kostnaderna i alla led av pakethantering. En viktig anledning till detta är hur dagens system har drabbat de butiksanställda. Men vi ser också betydelsen av att svenska e-handelsföretag ska kunna konkurrera på rättvisa villkor. Snedvriden konkurrens drabbar branschen och i slutändan de handelsanställda. Högre avgifter innebär inte protektionism, utan endast ett återupprättande av en väl fungerande och rättvis marknad.

Även ur miljösynpunkt är det viktigt att avgifter på försändelser från Kina ligger på en skälig nivå. Det ter sig absurt att ha ett avgiftssystem för postgång som premierar långa transporter med stor miljöpåverkan i en tid då klimatfrågan är mer aktuell än någonsin. Förändringar av avgifterna är också välkomna ur ett välfärdsperspektiv. Idag kostar uteblivna momsintäkter på varor från Kina sannolikt välfärden över 1 miljard kronor per år. Genom den nya avgiften skapas ekonomiskt utrymme för Postnord att vidta åtgärder som säkerställer att momsen betalas in på alla försändelser, vilket är ett kontrolluppdrag som hittills fallit mellan stolarna.

Mot bakgrund av allt detta är det svårt att hitta bra argument för att motsätta sig förändringarna som innebär högre kostnader för paket från Kina. Den som ondgör sig över den ökande kostnaden bör tänka över alla negativa konsekvenser för anställda, företag och välfärd som den rabatterade postgången från Kina har inneburit.

 

 

 

Dagligvaruhandelns framtid- Strukturomvandling och nya affärskoncept inom handeln

Hur ser framtidens dagligvaruhandel ut?

Detta är en av de viktiga frågorna för branschen. Diskussionen har de senaste åren kretsat kring den digitala försäljningens höga tillväxt och uppstickare som utmanar etablerade kedjor. E-handeln med livsmedel växte visserligen med 34 % föregående år och försäljningen för de rena e-handelsföretagen ökar, men nya fakta och en genomgång av statistik manar till att se fler nyanser i utvecklingen.

Hittills har dagligvaruhandeln över nätet karakteriserats av rena e-handlare som tar marknadsandelar och traditionella handlare som hamnat på efterkälken. Den utvecklingen kan vara på väg att brytas. Onlineförsäljningen har exempelvis börjat driva tillväxt inom ramen för ICA-Maxikonceptet (tillväxt på 5.7 % under september) och Axfood har gått på offensiven i kampen om e-handeln genom att under året både ha förvärvat Mat.se och nu senaste Middagsfrid. Branschtidningen Markets analytiker Lars Welin drar av utvecklingen slutsatsen att det är de traditionella handlarna som börjat sätta tonen och ta tillbaka taktpinnen inom dagligvarubranschen. De kan enligt analysen göra det i kraft av sin volym, sitt breda kundunderlag, större kapitalstock och genom sitt nät av fysiska butiker som möjliggör omnikanallösningar. Utvecklingen öppnar upp för en framtida dagligvarusektor där gränserna mellan fysisk handel och e-handel suddas ut och där kanalerna integreras. Dagligvaruhandel håller på att bli ett omnikanal i kölvattnet av att de traditionella handelsföretagen är på frammarsch inom e-handeln.

Tittar vi närmare på hur marknaden ser ut kan vi konstatera att e-handeln med livsmedel inte utgör mer än cirka 2 % av total livsmedelshandel. En djupare grävning i nyligen publicerad statistik över 2016 visar dessutom att butikshandeln med dagligvaror växte betydligt mer än e-handeln med dagligvaror och att dagligvaruförsäljningen, e-handel borträknat, växte i alla landet 21 län. Till detta kan det dessutom tilläggas att e-handelns tillväxttakt har bromsats in. Under det sista kvartalet 2016 stannade tillväxten vid 23 %. Under 2017 års första kvartal minskade tillväxttakten ytterligare till att ligga på 18 %, för att i den senaste undersökningen i E-barometern vara nere på 14 %. Även dessa siffror tyder på att vi kommer att se en samexistens av fysisk och digital dagligvaruhandel under en överskådlig framtid, vilket banar väg för omnikanaler.

Att det blir allt lättare för handlare att utveckla omnikanallösningar gäller handeln i allmänhet. Nya tjänster (”collect in store”) gör det till och med möjligt för de fysiska butikerna att vara sina egna e-handelsombud. Det finns exempel på företag som har anammat en sådan modell inom fackhandeln. Genom detta har bolag åstadkommit fysiska möten som skapar mervärde för kunden. Uthämtningarna har också haft den positiva effekten att kunden gör extra köp i butiken. Inom en butikskedja har logistiklösningen lett till extra köp i butiken vid 25 % av fallen. Även returhanteringen har blivit smidig eftersom att den kan lösas direkt på plats. Detta har potential att innebära avsevärda minskningar av en kostnadspost som är svår att minska eftersom att kunder förväntar sig gratis returer. Ny forskning utgiven av Handelsrådet visar dessutom att de returnerande kunderna är de mest lönsamma. Mot bakgrund av detta behöver företagen arbete för att försöka göra returhanteringen billigare och smidigare snarare än att minska alla former av returer. Här kan handelns omnikanallösningar fylla en viktig funktion.

Sänkta löner löser inte bristen på kompetens

Häromveckan presenterade de fyra allianspartierna ett förslag de kallar för inträdesjobb. Förslaget innebär att arbetsgivare ska kunna anställa nyanlända och unga under 23 år utan gymnasieexamen till 70 % av ingångslönen i den aktuella branschen. Resterande 30 % av arbetstiden ska gå till utbildning. Fast endast på papperet. I Alliansens förslag finns nämligen inga krav på att den anställda ska få tillgång till utbildning, eller ens handledare. Anställningen ska kunna pågå i upp till tre år, under denna tid slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgift för personen som berörs. Om inte arbetsmarknadens parter enas om en motsvarande lösning hotar Alliansen med att driva igenom anställningsformen genom lagstiftning. Ett ingrepp i avtalsfriheten och den fackliga föreningsrätten som skulle kunna strida mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Alliansförslaget hotar att öka klyftorna markant såväl på arbetsmarknaden som i samhället. En stor andel anställda skulle tvingas jobba för en mycket låg lön. En lön på 70 % skulle för en handelsanställd innebära ungefär 14 000 kr i månaden. Men bara om personen jobbar heltid, något som är ovanligt bland butiksanställda där den genomsnittliga arbetstiden är 27 timmar/vecka. För nyanställda ligger snittet ofta långt under det. Det är troligt att grupperna som Alliansens förslag berör inte kommer att få arbeta mer än runt 20 timmar/vecka, vilket skulle innebära en lön på runt 7 000 i månaden. Med andra ord en lön som är omöjlig att leva på.

Att förslaget dessutom inriktar sig på grupper som redan i dag har en svag ställning i samhället och på arbetsmarknaden gör att klassklyftorna kommer öka märkbart. Risken finns att samtliga nyanlända och unga under 23 utan fullständig gymnasieutbildning kommer att tvingas in på lägre löner än sina kollegor, oavsett om de behöver utbildning eller ej. Ålder och etnisk bakgrund kommer därmed att styra lönesättningen framför kompetens och arbetslivserfarenhet.

Bristen på handledare och utbildningsplaner kommer inte bara påverka de som omfattas av inträdesjobben, utan även den ordinarie personalstyrkan på arbetsplatserna. ”Jag kan tänka mig att någon äldre lär de yngre”, är Jan Björklunds svar på frågan hur personerna i inträdesjobb ska lära sig yrket. Andra anställda förväntas alltså lära upp de nyanställda på sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter, något som Handels i flera studier visat leder till ökad stress bland personalen.

Slutligen vittnar Alliansens förslag om en stor brist på förståelse för behoven på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare, på arbetsmarknaden generellt såväl som inom handeln, har i dag svårt att rekrytera personal, trots höga arbetslöshetssiffror. Det beror på att det saknas kompetens, inte personer. Kompetent arbetskraft trollas inte fram av Alliansens förslag om sänkta löner. Istället krävs satsningar på utbildning och andra kompetenshöjande insatser.

Cecilia Berggren

Fortsatt otrygghet i handeln

Färska siffror från SCBs arbetskraftsundersökningar (AKU) från första kvartalet 2017 visar att problemet med otrygga anställningarna i handeln är fortsatt vanligt. De otrygga jobben är allra vanligast i detaljhandeln. Där har såväl andelen tidsbegränsade anställningar som ofrivilliga deltidstjänster dessutom ökat under det senaste året.

Totalt är 29 % av arbetarna i detaljhandeln anställda på ett tidsbegränsat kontrakt. Det innebär en ökning med 2 procentenheter från förra året. Majoriteten av de tidsbegränsat anställda har dessutom en mycket otrygg form av anställning, som innebär att de antingen är anställda per timme eller kallas in vid behov. Bland dessa anställningar ingår den så kallade sms-anställningen, som innebär att anställda får ett sms från arbetsgivaren med erbjudande om jobb, ofta med mycket kort framförhållning. Denna typ av anställning är speciellt vanlig bland unga, liksom tidsbegränsade anställningar generellt. I detaljhandeln har över hälften (53 %) av de mellan 15 och 24 år en tidsbegränsad anställning.

Tidsbegränsade anställningar går ofta hand i hand med deltidsarbete. I detaljhandeln är det en minoritet av de anställda som har en fast heltidstjänst, endast 3 av 10. Deltidsarbete är speciellt vanligt i detaljhandeln. Totalt jobbar 2 av 3 arbetare deltid. Och ännu vanligare är det bland kvinnor, av vilka 3 av 4 deltidsarbetar.

Orsak till deltidsarbetande bland arbetare i detaljhandeln 2017 (SCB, kvartal 1 AKU)Orsak deltid

Det finns en mängd orsaker till att man kan tänkas vilja arbeta deltid. Vård av barn och studier är två av orsakerna. I detaljhandeln är dock deltidsarbete ofta ofrivilligt och bristen på heltidsjobb är den vanligaste orsaken till att jobba deltid. Hela 44 % av de deltidsanställda jobbar deltid för att de inte kan få en heltidstjänst.

De otrygga jobben är inte minst ett problem för jämställdheten, då kvinnor i högre utsträckning har de otryggaste anställningarna på arbetsmarknaden. De leder i sin tur till att kvinnor har sämre ekonomiska förutsättningar än män och att stressrelaterad ohälsa är större bland kvinnor. Detta konstaterar även regeringen, som nyligen tillsatte en utredning som ska undersöka hur ett mer hållbart och jämställt arbetsliv kan nås. I fokus för utredningen ligger företeelser som innebär en stor otrygghet för många anställda i framförallt kvinnodominerade branscher. Stopp för hyvling, stärkt anställningsskydd för så kallade sms-anställda och rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktisk arbetstid är några av de saker som kommer utredas. Handels välkomnar utredningen. Att komma tillrätta med alla de otrygga avarter av anställningsformer som existerar på arbetsmarknaden, och inte minst inom handeln, är en förutsättning för att få en tryggare arbetsmarknad och ett mer jämlikt samhälle.

Cecilia Berggren