Stärk möjligheterna till kompetensutveckling

Till helgen är det dags för Socialdemokraternas partikongress i Örebro. Regeringens största parti samlas då för att diskutera politik på temat kompetensutveckling. Socialdemokraterna menar att det behövs en ny politik på området eftersom den tekniska utvecklingen, med digitalisering och automatisering, ställer nya och högre krav på kunskap och utbildning.

Det är en verklighetsbild som känns igen från handeln. Självscanning och automatiserade lager är två exempel på teknikutveckling som förändrat arbetsuppgifterna för handelsanställda. Den fysiska butikens kanske viktigaste konkurrensfördel gentemot e-handeln är just kompetent personal och hög servicenivå. Det innebär höjda kompetenskrav och gör att det inom handeln, i likhet med många andra branscher på arbetsmarknaden, råder brist på arbetskraft med rätt kompetenser. Siffror från Konjunkturinstitutet visar att företagen inom detaljhandeln under en längre tid uppgett historiskt höga, och fortsatt ökande, problem med att rekrytera personal. Under sista halvåret 2018 var det hela 27 % som uppgav att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens.

Även handelsanställdas egna upplevelser visar på behovet av förstärkta möjligheter till kompetensutveckling.

  • 2 av 3 handelsanställda anser att de inte får tillräckligt med kompetensutveckling.
  • 1 av 3 handelsanställda planerar att byta bransch, och hälften av dessa uppger att för bristande möjlighet till kompetens- och yrkesutveckling är en av anledningarna till det.
  • 3 av 4 handelsanställda tror sig behöva vidareutbildning utanför jobbet någon gång i framtiden, men 3 av 4 av dessa ser hinder för det. De största hindren är svårigheter att kombinera jobb och studier, dåliga försörjningsmöjligheter och att man inte vet vilken utbildning man skulle välja.

Detta ställer både krav på insatser för att öka lärandet i arbetslivet och på satsningar för att anpassa reguljära utbildnings- och studiefinansieringssystemen till yrkesverksammas behov. Därför är det positivt att Socialdemokraterna tar upp båda dessa områden i sitt program och föreslår bland annat ett samverkansprogram för lärande i arbetslivet mellan det offentliga och arbetsmarknadens parter, ett omställningsuppdrag till yrkeshögskola och högskola samt anpassning av studiemedelssystemet efter yrkesverksammas behov. Det är reformer som kan ge fler möjlighet till kompetensutveckling både på och utanför jobbet.

Socialdemokraterna tar också upp vikten av förbättrade anställningsvillkor för att främja lärande i arbetslivet. Detta är särskilt viktigt för handelsanställda. Handels undersökningar visar att det är betydande skillnader i tillgång till kompetensutveckling mellan den som är deltidsanställd (38 % får årligen utbildning på jobbet) jämfört med den som jobbar heltid deltidsanställd (57 %). För att kompetens ska stanna kvar i handeln och för att arbetsgivare ska lyckas attrahera kompetent arbetskraft krävs ett mer långsiktigt tänk med rejäla satsningar på personalen och villkoren i branschen – både från arbetsgivare och från lagstiftare. Därför är Socialdemokraternas förslag om att slopa allmän visstid, stoppa hyvling och minska förekomsten av delade turer bra och välkomna.

Nu gäller det att regeringen också levererar och ser till att de förslagen blir verklighet.

Tid, makt och pengar – en fråga om kön och klass

På fredag är det internationella kvinnodagen. På initiativ av Sveriges Kvinnolobby driver en rad organisationer, däribland Handelsanställdas förbund, kampanjen #lönheladagen. Den baseras på statistik från Medlingsinstitutet och siffror från 2017 visar att den ovägda löneskillnaden mellan kvinnor och män är 11,3 procent. Det betyder att en genomsnittlig kvinna varje månad tjänar 4 200 kronor mindre än en genomsnittlig man. Omräknat i tid innebär det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16.06 varje dag, om man utgår från att en arbetsdag är 8-17 (vilket den dock sällan är för den som jobbar inom handeln).

Men om man gräver i siffrorna så upptäcker man snart att det faktiskt är ännu värre ställt med jämställdheten. För ovan nämnda löneskillnader gäller efter att deltider räknats upp till heltider. Och föga förvånande är det betydligt vanligare att kvinnor jobbar deltid än att män gör det.

Om vi ser till butiksanställda så är den genomsnittliga skillnaden i heltidslöner mellan män och kvinnor 3 %. Det låter ju jämförelsevis ofarligt kanske någon tänker. Men samtidigt jobbar kvinnor i handeln i genomsnitt 12 % färre timmar än män, vilket gör att den totala skillnaden i inkomst mellan könen ändå blir 15 %. Undersöker vi löneutvecklingen så går män och kvinnor in på ungefär samma nivå när yrkeslivet börjar runt 20-årsåldern, men nästan direkt börjar klyftan växa och den fortsätter att göra det i ytterligare 20-25 år, varefter den sedan ligger stabilt fram till pensionen.

I den årliga Jämställdhetsbarometern som LO tar fram undersöks inte bara på skillnaderna mellan män och kvinnor, utan också mellan arbetare och tjänstemän. LO utgår från faktiska månadslöner, det vill säga hur mycket en löntagare får betalt för de timmar hen har jobbat. På så sätt ges en mer rättvisande bild som också tar hänsyn till att kvinnor jobbar deltid i högre grad än män.

Skillnaden mellan en man i tjänstemannayrke och en kvinna i ett arbetaryrke är hela 22 200 kronor per månad.  Den förstnämnde tjänar i snitt 40 700 kronor och den sistnämnda 18 500 kronor. Det säger sig självt att så dramatiska löneklyftor ger väldigt olika livsvillkor och möjlighet till frihet och självbestämmande. Inte bara under arbetslivet, utan också under stundande år som pensionär. Allt för många kvinnor riskerar en framtid som fattigpensionärer på grund av en ojämställd arbetsmarknad.

Men är det så att kvinnor i högre grad än män vill jobba deltid? LO tittar också på detta, och kommer fram till att arbetarkvinnor i betydligt större utsträckning än andra grupper arbetar deltid för att det är det enda som erbjuds av arbetsgivarna. Till skillnad från andra grupper är det också en del av arbetarkvinnorna som uppger att de arbetar deltid eftersom arbetet är för psykiskt eller fysiskt påfrestande för att orka arbeta heltid.

Låga löner, otrygga anställningsvillkor och utbrett ofrivilligt deltidsarbete – det är inte en slump att fler kvinnors än mäns arbetsliv kännetecknas av detta. Det är på grund av patriarkala och diskriminerande strukturer. Och för att krossa sådana behövs en klassmedveten kamp för jämställdhet – både fackligt och politiskt.

Och vad innebär det då? Jo, om kvinnor precis som män ska kunna få #lönheladagen, så måste kvinnor också få både möjlighet och förutsättningar att också jobba hela dagen. Och för att åstadkomma det behöver vi bland annat:

  • Göra heltid till norm.
  • Stärka anställningstryggheten, avskaffa sms-anställningar och hyvling.
  • Dela föräldraförsäkringen jämnt mellan vårdnadshavarna.

Ola Palmgren


Amazon och kapitalismens brutala natur

När Handels hade sin eftervalskonferens för någon månad sedan berättade det amerikanska fackets ordförande Stuart Appelbaum om missförhållandena i USA. Bland annat om att Amazons lagerarbetare på Staten Island i New York har tvingats jobba tolvtimmarsskift, och att lokalerna saknade luftkonditionering, och fungerande sprinklersystem. Temperaturen var så hög och betinget så hårt att många blivit sjuka redan efter en kort tids arbete. Den höga temperaturen var avsedd för att robotar ska fungera bättre. Den var inte anpassad till människor.

Även i Europa drivs de anställda hårt, samtidigt som Amazon vägrar förhandlingar. I samband med Black Friday 2018 koordinerades omfattande strejker mot Amazons lager i Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Strejkerna handlade om omänskliga arbetsvillkor och arbetarna krävde att Amazon kom till förhandlingsbordet. Amazon vägrade och lät chefer och ej anslutna agera strejkbrytare.

Handeln är sedan länge den ledande branschen när det gäller att karaktärisera den nutida kapitalismens utveckling. Det beror bland annat på att de stora globala handelsföretagen har en sådan omfattande inverkan på hela ekonomin – både lokalt och globalt. Genom sin starka inköpsmakt får de inte bara ekonomisk makt utan också social och politisk. På så vis har skiftet från en producentledd till handelsledd kapitalism ändrat de sociala maktrelationerna.

De stora handelsföretagen kan pressa tillverkande industriföretag att sänka sina produktpriser och har därför stärkt tendenser till industriutslagning, outsourcing och off-shoring. Den stora inverkan som de har på lokala marknader har lett till att konkurrenter slås ut, och att löner och arbetsvillkor pressas genom en kraftig ökning av osäkra anställningar. Detta har inte endast påverkat handeln utan också övriga branscher.

Under lång tid brukade dessa effekter beskrivas som Walmart-effekter efter det globala handelsföretag som fortfarande är det största i världen räknat efter antal anställda. Men på senare år har utvecklingen lett till att ett nytt företag snabbt klättrat upp listan över världens största företag – Amazon.

Förutom att symbolisera e-handelns expansion är Amazon ett företag som uppvisar kraftiga monopoliseringstendenser. I USA står Amazon ensamt för nästan hälften av all e-handelsförsäljning. Genom sina olika koncept, bland annat Amazon Prime knyts kunder upp till plattformen där de får tillgång till ett enormt utbud av olika tjänster. Det handlar om fria frakter, obegränsad streamad musik, digitala böcker, förtur till reor, filmer och andra förmåner. Idag är hälften av USAs befolkning medlemmar i Amazon Prime. Detta ger också företaget möjlighet att genom sin plattform samla ” big data”, utveckla AI-baserade system som kan övervaka konsumenter och skräddarsy erbjudanden. ”Amazon vill inte bara dominera marknaden, de vill bli marknaden”, som Stacy Mitchell så klarsynt uttryckte det i The Nation.

Amazons växande politiska makt avspeglas i hur de låter olika regioner tävla mot varandra med subventioner för att de ska etablera sig. De låter därmed skattebetalare subventionera deras vinster. Men Amazon är också i likhet med Walmart ökända för sin anti-fackliga hållning. Blotta tanken på att acceptera grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet verkar främmande för Amazon. De har konsekvent motverkat de anställdas rättigheter att organisera sig, vägrat att förhandla med facket och de har satt i system att pressa personal till det yttersta.

Amazon exemplifierar handelns nya dominans i den globala kapitalismen, men dessvärre också ett dess brutala natur. Behovet av organisering och en stark fackföreningsrörelse, av såväl facklig som politisk kamp är lika stort nu – om inte större – än det varit historiskt.

Stefan Carlén

Kärlek med schysta villkor

Den fjortonde februari är här igen och manar oss att dra på spenderbyxorna. Annonser i både butik och reklamblad vill få oss att konsumera röda rosor, rosa gelégodisar och hjärtformade praliner. Och många av oss gör precis just det. Förra året såldes enligt Svensk Handel 118 procent mer chokladpraliner och 55 procent mer växter under alla hjärtans dag-veckan jämfört med en genomsnittlig vecka.

Detta, tillsammans med försäljning av alla hjärtans dag-presenter, gör att veckan kring den fjortonde februari kvalar in som den åttonde viktigaste högtiden för handeln. Fyra av tio svenskar planerar att på något sätt uppmärksamma alla hjärtans dag, och den genomsnittliga firaren lägger cirka 500 kronor på dagen. Detta under en månad som i övrigt står för årets svagaste försäljningssiffror. Så högtiden är med andra ord inte bara ett tillfälle att visa omtanke om våra nära och kära, utan också om detaljhandelföretagens resultat.

Men hur är det då med de som jobbar i handeln? Vilken kärlek och omtanke visas för de som snittar rosor, staplar chokladkartonger och blåser upp hjärtformade ballonger till butikerna? Hur ser deras arbetssituation ut?

Handels har gjort en specialbeställning av statistik utifrån Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning och den hjälper oss att kasta lite ljus över frågan.

Faktum är att hela 71 % av de anställda inom handeln uppger att de varje vecka får uppskattning för sitt arbete från arbetskollegor eller kunder. Andelen som får uppskattning av sin chef är dock lägre – 41 %. Båda siffrorna ligger marginellt över snittet för hela arbetsmarknaden.

Att verbalt få uppskattning för det jobb man gör är viktigt. Och förhoppningsvis inspirerar Alla hjärtans dag till ännu mer av den varan. Men de uppskattande orden verkar tyvärr inte alltid följas av handling. I alla fall inte i termer av goda och trygga arbetsvillkor.

Handels kartläggning av anställningsformer och arbetstider inom handeln visar att i genomsnitt 28 % av arbetarna i detaljhandeln hade en tidsbegränsad anställning och 69 % hade en anställning på deltid förra året. Otryggheten är också, föga förvånande, större bland kvinnor och unga. Och denna otrygghet riskerar att ge upphov till ett annat ord på o – ohälsa. Stress orsakad av osäkerhet kring hur stor inkomsten blir i slutet av månaden, krav på att ständigt vara nåbar och allmän otrygghet kring sin arbetssituation vet vi kan ge upphov till både sömnproblem och psykisk ohälsa.

Och om vi återvänder till siffrorna från Arbetsmiljöverket så visar de att 68 % – mer än två tredjedelar – av alla arbetare inom detalj- och partihandeln uppger att de är uttröttade i kroppen varje vecka. Knappast optimala förutsättningar för romantik när man kommer hem.

Så utöver uppskattande ord önskar Handels följande som alla hjärtans dag-present till alla som jobbar inom handeln:

  • Tryggare anställningar.
  • Öka bemanningen på arbetsplatserna.
  • Mer inflytande över arbetet.

Ola Palmgren

Kollektivavtal viktigt för att motverka missbruk av anställningsbidrag

Handeln är en av de branscher som har flest antal ”bidragsanställda”. Det är anställda där företagen får någon form av ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen för att anställa personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Handels är i grunden positiv till detta system. Det är viktigt att personer som antingen har en funktionsnedsättning, eller har varit i långvarig arbetslöshet ska ha en möjlighet att få jobb. Men det är samtidigt lika viktigt att se till att detta system fungerar bra. Syftet är att människor ska kunna få en anställning och utvecklas/utbildas till att få ett reguljärt jobb.

För en tid sedan presenterade Olle Frödin som är sociolog på Lunds Universitet en studie om anställningsbidrag på ett frukostmöte som Handelsrådet arrangerade (studien är inte publicerad än). Bland annat hade han gått igenom samtliga akter som lett till anställningsbidrag i handeln under ett år i Helsingborgs kommun. Det är en arbetsam forskningsuppgift men värdefull då resultaten var uppseendeväckande.

För det första visades att endast 39 procent av de som fick anställningsbidrag i Helsingborg hamnade på företag med kollektivavtal. Det ska jämföras med att andelen medlemmar i Handels som arbetar där det finns kollektivavtal är 95 procent. Med andra ord är företag utan kollektivavtal kraftigt överrepresenterade bland de som får anställningsbidrag.

För det andra visades att det fanns en omfattande etnisk segmentering. Personer som var inrikes födda hade oftare en funktionsnedsättning och hamnade i sådana riktade åtgärder på större företag med kollektivavtal. Personer som var utrikes födda hamnade främst i bidragsformer som nystartsjobb och instegsjobb på arbetsplatser utan kollektivavtal. Dessa var ofta små företag.

I en tidigare rapport har Handels visat att det finns en del allvarliga brister i systemet. Det har saknats kvalitet i åtgärderna och det har förekommit fall av missbruk. För att personer ska kunna utvecklas/utbildas till att ta reguljära jobb i handeln behövs en fungerande handledning där handledaren har tid och resurser att vara handledare. Det behövs också en utvecklingsplan där arbetsmomenten som ska hanteras framgår. Och inte minst behövs det en dokumentation av vad personen har lärt sig under tiden. För att kunna motverka missbruk är det nödvändigt med kollektivavtal eftersom facket annars inte kan ha tillträde till arbetsplatsen.

Arbetsförmedlingen har inte någon reell möjlighet att kontrollera missbruk. Tvärtom har den av alliansen för tio år sedan beslutade omorganisationen inneburit att Arbetsförmedlingen har anammat New Public Management utifrån ett missriktat marknadstänkande. Resultatet har blivit bristande kvalitet där handläggarna tvingas till ”pinnjakt”. Ett visst antal arbetssökande måste ut i åtgärd och de tuffa betingen leder till att personer dessvärre hamnar på olämpliga arbetsplatser.

Små arbetsgivare utan kollektivavtal är sannolikt inte lämpliga att utföra denna viktiga uppgift. Men trots att facket avråder så placeras de ändå på dessa arbetsplatser. Förutom att personer med behov kan fara illa så kan det också leda till att skattemedel bidrar till att göda ett kollektivavtalslöst segment inom handeln.

Detta ska dock inte tas som intäkt för att anställningsbidrag i sig är fel. Om regelverket justeras så att kvalitet premieras genom handledning, planer och dokumentation, och att kollektivavtal blir vägledande för placering så skulle det ändra mycket. Vi skulle på en och samma gång motverka missbruk, samtidigt som åtgärderna skulle kunna få hög kvalitet. Vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet, däremot ska vi göra oss av med smutsvattnet.

Stefan Carlén

100 år sedan kvinnlig rösträtt – då avskaffar högern Jämställdhetsmyndigheten

Måndagen den 17 december var en extrainsatt allmän flaggdag i Sverige – det var nämligen exakt 100 år sedan det första avgörande beslutet om att införa allmän och lika rösträtt röstades igenom i riksdagen. Det blev emellertid en flagga som slokade betänkligt, inte bara för att den jämställdhet som rösträttskämparna hoppades på ännu brister, utan också för att högermajoriteten i riksdagen bara några dagar tidigare röstade igenom en budget där den nystartade Jämställdhetsmyndigheten läggs ner.

Jämställdhetsmyndigheten skapades för att samordna och stärka arbetet för den svenska jämställdhetspolitikens grundläggande mål: att män och kvinnor ska ha samma möjligheter till makt över sina egna liv och över samhällets utveckling. Inom handeln är ojämställda villkor mellan män och kvinnor en ständigt aktuell fråga. Handels har skrivit mycket om hur kvinnor har lägre löner och arbetar mer ofrivillig deltid än män, vilket ger sämre möjligheter till makt över sitt eget liv. Kvinnor arbetar i sämre arbetsmiljö än män och när arbetslivet är slut blir kvinnors pensioner lägre.

Sexuella trakasserier är vanliga inom handeln och ett allvarligt hot mot kvinnors möjligheter att forma sina liv. Att behöva vara rädd för, förhålla sig och anpassa sig till trakasserande kunder, kollegor eller chefer inskränker rörelse- och handlingsfrihet och förminskar människor. Sexuella trakasserier är ett stort arbetsmiljöproblem inom handeln som särskilt drabbar unga kvinnor med osäkra anställningar. Att samla kunskap om problemen och att föreslå och utvärdera åtgärder hör till Jämställdhetsmyndighetens huvuduppdrag, men när högern nu får sin vilja igenom ska denna nybildade struktur slås i spillror.

Mönstret känns tyvärr igen. År 2007 lade den borgerliga regeringen ner Arbetslivsinstitutet, en forskningsmiljö som gav ovärderlig kunskap om arbetsmiljö. Avsaknaden av denna institution märks fortfarande av för alla som intresserar sig för arbetsmiljöfrågor. Nu ska forskning om jämställdhet drabbas av samma ideologiskt motiverade förstörelse.

Varje steg på vägen mot jämställdhet hotar makt och privilegier och kommer därför att bli ifrågasatt. Det fick rösträttskämparna känna av innan de för 100 år sedan lyckades med det som idag uppfattas som en självklarhet. Jämställdhetsmyndighetens öppnande föregicks också av en lång kamp – och det är tydligt att den aldrig kan tillåtas att vila.

Dags att flagga på halv stång för den slaktade Jämställdhetsmyndigheten? Nej, vi struntar i flaggan och fortsätter kampen för jämställdhet: i politiken och på varje arbetsplats.

Hur påverkar arbetsmiljön ohälsa och sjukskrivning?

Sjukskrivningar är ett omdebatterat problem, men fortfarande saknas kunskap om många av de mekanismer som styr ohälsa och sjukskrivningar. Höga sjukskrivningstal är ofta en indikator på arbetsmiljöproblem, men faktum är att även låga sjukskrivningstal kan dölja underliggande problem.

Försäkringskassan visar i en ny rapport att yrken med hög andel osäkert anställda har lägre sjukskrivningstal än förväntat, vilket inte antas bero på bättre hälsa. I rapporten förklaras det istället med osäkert anställdas svagare ställning på arbetsmarknaden och sämre ekonomiska förutsättningar. Avsaknaden av social och ekonomisk trygghet vid sjukskrivning visas också förklara lägre sjukskrivningstal för osäkert anställda i en omfattande kanadensisk studie. Andra studier visar hur upplevd ohälsa har ett starkt samband med osäkerhet på arbetsmarknaden.

Ungas sjukskrivningsmönster ser delvis annorlunda ut än äldres. Afa försäkringar har studerat längre sjukskrivningsfall och arbetsplatsolyckor för personer under 30 år. Unga är mindre sjukskrivna än äldre på grund av generellt bättre hälsa, men två resultat sticker ut som särskilt allvarliga för de unga. Unga kvinnor har en mycket hög förekomst av långa sjukskrivningar på grund av psykiska diagnoser, och unga av båda könen är påtagligt mer utsatta för rån varav de flesta sker inom handeln.

Utifrån dessa rapporter förefaller tre aspekter vara särskilt viktiga för att förstå sjukskrivningar och ohälsa bland handelns anställda:

Ensamarbete. Hur utbrett ensamarbetet är finns det ingen statistik över. I Arbetsmiljöundersökningarna ställs frågan ”Arbetar du ensam och riskerar att utsättas för hot och våld?”. Inom handeln föreligger så gott som alltid risken för hot och våld, men frågan missar att fånga det ensamarbete som inte upplevs som riskfyllt. 2017 svarade 15 procent av handelns anställda att de arbetade ensamma med risk för hot och våld varje vecka, och det var mer utbrett bland de unga. Ensamarbete är starkt förknippat med risken för rån, hot och våld, men också för trakasserier, fysiska faror, psykosociala problem och svårigheter att utvecklas i arbetet. Hur påverkas unga av att börja sitt arbetsliv med att arbeta utan kollegor en stor del av tiden?

Ohälsa, sjukskrivning och anställningsform. Enligt Arbetsmiljöundersökningen är riskfaktorer som stress och för hög arbetsbelastning vanligare bland fast anställda, medan ekonomisk oro och ofritt arbete är vanligare bland tidsbegränsat anställda. Men i vilken utsträckning hänger den höga arbetsbelastningen för fast anställda samman med det ökande antalet tidsbegränsat anställda? Det behövs fler fallstudier som studerar sambandet på arbetsplatsnivå.

Arbetsmiljörisker för olika grupper. Även här behövs fler studier som undersöker sambanden på arbetsplatsnivå, såsom en dansk studie som undersöker riskbeteende bland unga i handeln, vilken visar att det viktigaste för att förklara vilka risker unga tar på arbetsplatsen inte är deras ålder, utan deras anställningsform, förankring på arbetsmarknaden och möjlighet att få andra jobb. I Arbetsmiljöundersökningen 2017 visades att en tredjedel av de unga på arbetsmarknaden upplever att kraven på dem är högre än deras kunskaper och färdigheter. Är det i själva verket så att ungas risker i viss mån är ett resultat av att de i allt högre utsträckning lämnas ensamma med arbetsuppgifter de inte i tillräcklig grad fått vägledning i att utföra?

Det finns ett behov av fler studier som klarlägger sambanden mellan ohälsa och sjukskrivningar och arbetsmiljö, anställningsform och arbetsmarknadens förändring.