Detaljhandelns VD-löner ökade med 15,5 procent

Inför avtalsrörelser brukar arbetsgivarsidans argument vara att lönsamheten är pressad, att lönerna inte kan öka särskilt mycket, samt att de lägsta lönerna måste bli lägre. Inför årets avtalsrörelse användes samma argument . Mot denna bakgrund sticker det naturligtvis i ögonen då toppchefernas löner drar iväg. Inte minst bland alla anställda som också får höra att det måste sparas på timmar, att arbetstider ska hyvlas och att bemanningen måste vara slimmad.

Branschtidningarna Icanyheter och Market har granskat VD-lönerna. I detaljhandeln steg de med hela 15,5 procent 2016. Under samma period ökade lönerna för de anställda med drygt 2 procent. Det så kallade ”märket” för avtalade löneökningar låg på 2,2 procent.

En reflektion efter denna milt sagt ojämlika löneutveckling är att det blir svårt att ta vissa argument på allvar. Ett sådant är argumentationen om handelns pressade lönsamhet och behoven av återhållsamma löner för att kunna få råd med investeringar. Vi vet idag av flera rapporter att lönsamheten inte varit pressad utan tvärtom historiskt hög. I rapporten ”Hur lönsam är handeln” visade vi exempelvis att lönsamheten var den högsta på många år . Och det verkar knappast saknas pengar över till höga löneökningar – åtminstone om man är i en hög position.

Även argumentet att de med lägst lön ska hållas tillbaka blir inte särskilt trovärdigt. Inte endast för att det vilar på en felaktig grund. Det finns nämligen inga belägg för att det skulle vara ett lönekostnadsproblem att anställa personer i utsatta grupper som unga eller nyanlända. I så fall skulle ju andelen unga ha ökat kraftigt när de subventionerades. Men resultatet blev faktiskt tvärtom att andelen unga i handeln minskade trots subventionen . Om man själv har miljonlöner och sedan ökar dessa med 15 procent är det svårt att tas på allvar om man förespråkar fryst lön för de med lägst löner.

De ökande klyftorna i samhället är ett av vår tids stora problem. Och när de som sitter i toppen ökar sina löner mer än alla andra, samtidigt som de argumenterar för återhållsamhet faller inte bara trovärdigheten. Klyftorna mellan topp-chefer och anställda gör att de förstnämnda förlorar förståelse för andras situation, och tappar kontakten med verkligheten. Det är i längden en fara för företagen. Men det är också en signal om att något i grunden är fel och att inkomstfördelning fortsatt kommer vara högt upp på agendan för såväl politiska som fackliga frågor.

Stefan Carlén

Sänkta löner löser inte bristen på kompetens

Häromveckan presenterade de fyra allianspartierna ett förslag de kallar för inträdesjobb. Förslaget innebär att arbetsgivare ska kunna anställa nyanlända och unga under 23 år utan gymnasieexamen till 70 % av ingångslönen i den aktuella branschen. Resterande 30 % av arbetstiden ska gå till utbildning. Fast endast på papperet. I Alliansens förslag finns nämligen inga krav på att den anställda ska få tillgång till utbildning, eller ens handledare. Anställningen ska kunna pågå i upp till tre år, under denna tid slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgift för personen som berörs. Om inte arbetsmarknadens parter enas om en motsvarande lösning hotar Alliansen med att driva igenom anställningsformen genom lagstiftning. Ett ingrepp i avtalsfriheten och den fackliga föreningsrätten som skulle kunna strida mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Alliansförslaget hotar att öka klyftorna markant såväl på arbetsmarknaden som i samhället. En stor andel anställda skulle tvingas jobba för en mycket låg lön. En lön på 70 % skulle för en handelsanställd innebära ungefär 14 000 kr i månaden. Men bara om personen jobbar heltid, något som är ovanligt bland butiksanställda där den genomsnittliga arbetstiden är 27 timmar/vecka. För nyanställda ligger snittet ofta långt under det. Det är troligt att grupperna som Alliansens förslag berör inte kommer att få arbeta mer än runt 20 timmar/vecka, vilket skulle innebära en lön på runt 7 000 i månaden. Med andra ord en lön som är omöjlig att leva på.

Att förslaget dessutom inriktar sig på grupper som redan i dag har en svag ställning i samhället och på arbetsmarknaden gör att klassklyftorna kommer öka märkbart. Risken finns att samtliga nyanlända och unga under 23 utan fullständig gymnasieutbildning kommer att tvingas in på lägre löner än sina kollegor, oavsett om de behöver utbildning eller ej. Ålder och etnisk bakgrund kommer därmed att styra lönesättningen framför kompetens och arbetslivserfarenhet.

Bristen på handledare och utbildningsplaner kommer inte bara påverka de som omfattas av inträdesjobben, utan även den ordinarie personalstyrkan på arbetsplatserna. ”Jag kan tänka mig att någon äldre lär de yngre”, är Jan Björklunds svar på frågan hur personerna i inträdesjobb ska lära sig yrket. Andra anställda förväntas alltså lära upp de nyanställda på sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter, något som Handels i flera studier visat leder till ökad stress bland personalen.

Slutligen vittnar Alliansens förslag om en stor brist på förståelse för behoven på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare, på arbetsmarknaden generellt såväl som inom handeln, har i dag svårt att rekrytera personal, trots höga arbetslöshetssiffror. Det beror på att det saknas kompetens, inte personer. Kompetent arbetskraft trollas inte fram av Alliansens förslag om sänkta löner. Istället krävs satsningar på utbildning och andra kompetenshöjande insatser.

Cecilia Berggren

Fortsatt otrygghet i handeln

Färska siffror från SCBs arbetskraftsundersökningar (AKU) från första kvartalet 2017 visar att problemet med otrygga anställningarna i handeln är fortsatt vanligt. De otrygga jobben är allra vanligast i detaljhandeln. Där har såväl andelen tidsbegränsade anställningar som ofrivilliga deltidstjänster dessutom ökat under det senaste året.

Totalt är 29 % av arbetarna i detaljhandeln anställda på ett tidsbegränsat kontrakt. Det innebär en ökning med 2 procentenheter från förra året. Majoriteten av de tidsbegränsat anställda har dessutom en mycket otrygg form av anställning, som innebär att de antingen är anställda per timme eller kallas in vid behov. Bland dessa anställningar ingår den så kallade sms-anställningen, som innebär att anställda får ett sms från arbetsgivaren med erbjudande om jobb, ofta med mycket kort framförhållning. Denna typ av anställning är speciellt vanlig bland unga, liksom tidsbegränsade anställningar generellt. I detaljhandeln har över hälften (53 %) av de mellan 15 och 24 år en tidsbegränsad anställning.

Tidsbegränsade anställningar går ofta hand i hand med deltidsarbete. I detaljhandeln är det en minoritet av de anställda som har en fast heltidstjänst, endast 3 av 10. Deltidsarbete är speciellt vanligt i detaljhandeln. Totalt jobbar 2 av 3 arbetare deltid. Och ännu vanligare är det bland kvinnor, av vilka 3 av 4 deltidsarbetar.

Orsak till deltidsarbetande bland arbetare i detaljhandeln 2017 (SCB, kvartal 1 AKU)Orsak deltid

Det finns en mängd orsaker till att man kan tänkas vilja arbeta deltid. Vård av barn och studier är två av orsakerna. I detaljhandeln är dock deltidsarbete ofta ofrivilligt och bristen på heltidsjobb är den vanligaste orsaken till att jobba deltid. Hela 44 % av de deltidsanställda jobbar deltid för att de inte kan få en heltidstjänst.

De otrygga jobben är inte minst ett problem för jämställdheten, då kvinnor i högre utsträckning har de otryggaste anställningarna på arbetsmarknaden. De leder i sin tur till att kvinnor har sämre ekonomiska förutsättningar än män och att stressrelaterad ohälsa är större bland kvinnor. Detta konstaterar även regeringen, som nyligen tillsatte en utredning som ska undersöka hur ett mer hållbart och jämställt arbetsliv kan nås. I fokus för utredningen ligger företeelser som innebär en stor otrygghet för många anställda i framförallt kvinnodominerade branscher. Stopp för hyvling, stärkt anställningsskydd för så kallade sms-anställda och rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktisk arbetstid är några av de saker som kommer utredas. Handels välkomnar utredningen. Att komma tillrätta med alla de otrygga avarter av anställningsformer som existerar på arbetsmarknaden, och inte minst inom handeln, är en förutsättning för att få en tryggare arbetsmarknad och ett mer jämlikt samhälle.

Cecilia Berggren

Löneskillnader mellan kvinnor och män

Förra veckan var jag på ett seminarium för Medlingsinstitutets årliga rapport om löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Årets rapport visade att kvinnor tjänar 12 procent mindre än män när man räknar upp lönerna till heltid, vilket är en minskning med 0,5 procent jämfört med 2015. Sedan 2005 har löneskillnaden mellan kvinnor och män minskat med 4,3 procent. Inom detaljhandeln har löneskillnaden minskat från 5,1 procent till 4 procent under samma tidsperiod.

Medlingsinstitutet studerar även vad som påverkar löneskillnaderna mellan män och kvinnor.  För att studera det använder de en så kallad regressionsanalys för att se hur mycket exempelvis val av yrke, sektor, ålder, utbildningsnivå och tjänstgöringsomfattning påverkar löneskillnaderna. Efter analysen sjunker den oförklarade löneskillnaden till 3,7 procent. Den enskilt viktigaste faktorn är vilket yrke man väljer. En av nackdelarna till en sån här analys är att den inte tar hänsyn till värdediskriminering, dvs att arbeten som utförs av kvinnor värderas lägre eller tillgångsdiskriminering dvs att kvinnor trots samma kvalifikationer inte har samma tillgång till exempelvis chefspositioner. Analysen pekar bara ut att löneskillnaden beror på att mannen exempelvis är chef eller har ett annat yrke som förklaring.

En annan nackdel med sådana analyser är att den inte tar hänsyn till arbetstimmar. Vi vet att det är särskilt vanligt med deltidsarbete inom kvinnodominerade yrken. Medlingsinstitutet försöker i den här rapporten studera om den högre ackumulerade arbetstiden kan förklara skillnaden i lön i någon högre utsträckning. För att studera detta närmare följer författarna en grupp nyexaminerade kvinnor och män över flera år. Med hjälp av en regressionsanalys studeras effekten av arbetstid och ackumulerad arbetstid som förklaring till löneskillnaden.  Enligt författarna har det ingen väsentlig skillnad på löneskillnaderna.

Det är bra att medlingsinstitutet tittar närmare på arbetstid eftersom det får stora effekter på din faktiska månadslön.  Några av anledningarna till att kvinnors kortare arbetstid är att de har högre sjukfrånvaro, tar ut föräldrapenning i större utsträckning, oftare tar ansvar för sjukt barn eller vårdar närstående. Detta beror på att kvinnor generellt sätt har sämre arbetsmiljö och fortfarande idag tar större ansvar för hem och familj.

Om vi tittar närmare på hur arbetstiden påverkar den faktiska månadslönen för våra medlemmar är skillnaden enorm.

Faktiska löner

Det kommer inte bara att påverka dagens ekonomiska situation för Handels medlemmar utan även få konsekvenser på lång sikt. Det utbredda deltidsarbetet i kombination med tidsbegränsade anställningar och perioder av arbetslöshet gör att det framtida pensionsutfallet blir väldigt lågt. Det är därför trygga jobb är en av våra viktigast frågor.

 

 

Bryt mellanförskapet på svensk arbetsmarknad

Alltfler fastnar i ett mellanförskap på svensk arbetsmarknad. Här finns människor som varken står helt utanför eller är helt innanför. De som har ett jobb men vars anställning upphör när de går därifrån. De som har en fast tjänst men på färre timmar än de behöver för att kunna betala sina räkningar. De som är anställda av ett bemanningsföretag och måste leva upp till högre prestationskrav än den ordinarie personalen för att inte riskera att åka ut.

”Vi lovar fler jobb – om tröskeln till det första sänks”, slår Svensk Handel fast i Handelns löfte. Retoriken – och metaforen – känns igen från såväl arbetsgivarorganisationer som borgerliga partier. Arbetsmarknaden är ett hus. De som har jobb är inne i huset. De som saknar jobb står utanför. Om tröskeln sänks kan fler kliva in, och gå från utanförskap till innanförskap.

Men hur ska trösklarna sänkas? Jo, genom att taket raseras och väggarna rivs. För värmen ska skruvas ner genom lägre löner och det ska bli lättare att ramla ut genom svagt anställningsskydd.

Retoriken om utanförskap och innanförskap är förrädisk. För om strategin mot utanförskapet är att avskaffa allt det som är definierande för innanförskapet så gör man inget annat än att etablera ett mellanförskap.

En kvarts miljon personer i Sverige är anställda på timme eller vid behov. Är de i arbete eller arbetslösa? Det beror på vilken dag du frågar. En dryg miljon är deltidsanställda – bland arbetare i detaljhandeln så många som två av tre – och många av dem behöver varje månad jobba fler timmar än de har på kontraktet. Tillhör de den grupp som är inne eller den grupp som står utanför och vill komma in? Det beror på ur vilket perspektiv du ser saken. De befinner sig varken inne eller utanför – de befinner sig mittemellan.

Sedan den så kallade hyvlingsdomen, som ger arbetsgivare rätt att hyvla timmar från sina anställdas kontrakt utan hänsyn till vare sig turordningsregler eller omställningstid, har mellanförskapet fördjupats. Nu kan inte heller den med lång anställningstid och många timmar på sitt kontrakt – timmar man kämpat i många år för att få – vara säker på att få behålla sina timmar så länge man sköter sitt jobb. Under hashtagen #slutahyvla berättar till exempel Vicky, som jobbat i 27 år i samma butik, om hur hon står inför att tvingas börja jaga timmar. De sänkta trösklarna visade sig innebära att vemsomhelst närsomhelst kan knuffas ut.

Den politiska ambitionen måste vara att både låta fler komma in på arbetsmarknaden och öka tryggheten för dem som kommit in. Mellanförskapet måste brytas. För om priset för att man ska få komma in är att ingen får vara riktigt inne, vad är det då värt?

David Eklind Kloo

Ojämställda löner, arbetstider och pensioner i handeln

I Handels rapport om handelsanställdas pensioner visades det på oacceptabelt stora skillnader mellan könen. Kvinnors låga pensioner är inte bara ekonomiskt problematiskt utan påverkar även jämställdheten i en relation Många kvinnor blir ekonomiskt beroende av sin partner.

Det är sorgligt att bli beroende av sin man. Han är mycket äldre än jag och jag bävar den dagen om jag blir ensam med så liten pension.”

”Jag är ensamstående kvinna och klarar mig inte på min pension, som samhället är uppbyggt så måste man leva i parrelation för att leva ett drägligt liv. Tyvärr. Jag arbetar med samhällstjänster för att dryga ut pensionen och det får jag nog göra tills jag lägger igen ögonen.”

Så uttryckte sig två kvinnor som intervjuades i rapporten. Pensionen du får beror på många faktorer som sammantaget missgynnar kvinnor. Vilken lön du har, om du jobbar hel- eller deltid, pensionsåldern, hur lång föräldraledighet samt sjukfrånvaro under ditt arbetsliv kommer att påverka dina framtida pensionsinkomster.

Pensionen är en avspegling av den samlade arbetsinkomsten under livet, och då denna inte är jämställd så återspeglas det livet ut.

Den allmänna pensionen samt tjänstepension är efter skatt på en mycket låg nivå. Totalt sett får Handels pensionärsmedlemmar 10 500 kronor i månaden kronor vilket är lägre än gränsen för ekonomisk utsatthet och relativ fattigdom på 11 100 kronor. Även kvinnor i riket ligger under fattigdomsgränsen när vi endast ser till inkomsterna från allmän pension och tjänstepension.

Det är en ekonomisk verklighet som de flesta inte är beredda på. När vi ställde frågan till Handels pensionärsmedlemmar om de var förberedda på hur deras pension skulle se ut svarade en majoritet att pensionen var lägre eller mycket lägre än de hade förväntat sig.

Att arbetslivet och familjelivet inte är jämställt får således konsekvenser inte bara på kort sikt utan även på lång sikt. Cecilia Berggren har skrivit om utvecklingen av otrygga anställningar på arbetsmarknaden. Där beskrev hon skillnaderna på arbetsmarknaden utifrån kön och klass. I dagarna publicerade LO en rapport om villkoren i arbets- och familjelivet som befäste bilden att ojämlikheten inte bara på arbetsmarknaden utan även i hemmet.

Det här är i första hand ett problem som kräver åtgärder inom arbetslivet. Inom kvinnodominerande yrken och sektorer finns det en stark deltidsnorm. Det utbredda deltidsarbetet i kombination med tidsbegränsade anställningar och perioder av arbetslöshet gör att pensionsutfallet blir väldigt lågt. Om tillsvidareanställning och heltid sågs som en norm på arbetsmarknaden skulle situationen för pensionärer vara bättre. Inte minst skulle det sannolikt vara den viktigaste jämställdhetsreformen av alla.

 

 

Hög lönsamhet, nyanställningar och personalbrist i handeln

Dagens Industri har gjort en omfattande granskning av ICA-koncernens lönsamhet. I en genomgång av 1 200 butiker skriver man att ”ICAs lönsamhet är unikt hög”. I sin granskning finner man bland annat en ICA Supermarket i Uppsala som delade ut 50 miljoner kr till ägaren i senaste bokslutet. Fyra av ICA-butikerna har tillsammans under 10 år delat ut över en miljard kronor. Vidare kan man hitta en del företagskonstruktioner med holdingbolag dit vinster överförs. En butik i Sollentuna hade låg nettovinst och delade ut noll kr. Men samtidigt skickades 26,7 miljoner kronor till moderbolaget och där delades det ut 19,2 miljoner.

I den fackliga vardagen får dock många förtroendevalda på sina arbetsplatser höra att lönsamheten är pressad. Det sägs att kostnaderna ökar för personal, hyror och inköp, men att det inte går att höja priserna på grund av den hårda konkurrensen. Under sådana omständigheter måste arbetsgivaren skära i timmar och man har svårt att höja lönerna, hävdas det. Men oftast, när man väl tittar i det senaste bokslutet för ett sådant företag, har försäljningsintäkterna faktiskt ökat. Vidare kan man se att företaget delat ut många miljoner till ägaren. Detta faktum gör att det bland fackliga uppstått en sund skepsis mot påståenden om pressad lönsamhet.

Även på en övergripande branschnivå finns de som vill hävda att hela branschen lider av pressad lönsamhet. Men faktum är att när handelsföretagen själva berättar om sin syn på rådande lönsamhet har en mycket stor majoritet sagt att den är god eller tillfredsställande.

För en bransch som befinner sig i en ständig strukturomvandling till följd av digitaliseringen är det viktigt att ha en så korrekt bild som möjligt av det företagsekonomiska läget. På Handels gör vi därför en gång i kvartalet en avstämning av hur läget ser ut i handeln. Vi använder oss av en specialbearbetning av den statistik som det statliga Konjunkturinstitutet samlar in. Den senaste avstämningen från januari 2017 visade att handlarna såg mycket positivt på den framtida försäljningen när man blickade ut över första halvåret 2017. Lönsamheten var fortsatt god eller tillfredsställande och företagen såg behov av fler nyanställningar. Ett problem var dock att handlarna upplevde att de hade svårt att få tag på personal.

Även om ICAs lönsamhet är ”unikt hög” som DI skriver, verkar det med andra ord gå ganska bra för branschen i övrigt. Problemet med att få tag på personal kan lindras genom attraktivare anställningar, exempelvis genom fler heltider, tryggare anställningar och mer konkurrenskraftiga löner. Det skulle höja yrkets status, minska personalomsättningen och markant lösa den upplevda personalbristen. Uppenbarligen har branschen råd med det.

Stefan Carlén