Fattiga pensionärer bekostar lyxliv för tveksamma ägare

En kartläggning av handelsanställdas pensioner visar att över hälften av kvinnorna hamnar under fattigdomsgränsen. Deltidsarbete i kombination med låga löner är en viktig anledning. Men det finns också problem med själva pensionssystemet som ger allt för låga pensioner. Den senaste tiden har skandalerna kring aktörer i det svenska Premiepensionssystemet avlöst varandra. Falcon fonder, GFG, Fondeum och nu senast Allra är fyra bolag som skött sig så dåligt att Pensionsmyndigheten kastat ut dem.

Allra gick tidigare under namnet Svensk Fondservice och fick redan 2013 mycket skarp kritik från Konsumentverket med hot om vite, bland annat för att ha bedrivit oseriös telefonförsäljning. Bolaget har haft en kombination av väldigt höga avgifter och dålig avkastning. Detta har lett till en katastrof för pensionsspararna medan ägarna kunnat leva ett lyxliv med villor och bilar för tiotals miljoner. Nu har även en förundersökning mot bland andra huvudägarna inletts för trolöshet mot huvudman, grovt brott och förberedelse och stämpling till samma brott.

Hur kan detta få ske? Ett av grundproblemen är att det idag finns drygt 850 olika fonder att välja mellan. Det gör det inte bara svårt för individen att kunna göra ett genomtänkt val kring fonderna, utan också svårt att övervaka systemet för myndigheterna. Det finns flera problem med nuvarande system och det är naivt att utgå från att det inte kommer att utnyttjas, om det är möjligt att göra det.

Ett av problemen är att det riskerar att ge skillnader i pensionsutfall för individen beroende på vilka val man gör. Ett annat är, givet att man ser valfrihet som något önskvärt, att vi vet sedan tidigare utvärderingar att personer ofta avstår från att välja under sådana omständigheter. Ytterligare ett problem är kostnaden för alternativ. Alternativ är förmånliga bara då den resulterade välfärdsökningen överstiger kostnaden. Med individuella pensionskonton kan kostnaden för flera alternativ vara stora. Över en hel karriär kan en årlig driftsavgift på 1 procent minska den ackumulerade summan och därmed pensionen med 20 procent. Dessutom finns det stordriftsfördelar eftersom administration av ett enskilt konto närmast är en fast kostnad. Samt informationsproblem då många inte vet vilken risk de möter.

Vad ska man då göra istället? Ett alternativ vore att lägga ner nuvarande modell. Ett annat är att fonderna förmedlas i en sammanhållen fond. Det skulle innebära samma pensionsutfall för individer med samma livsinkomst och låga kostnader för förvaltningen, vilket ger mer pension för pengarna.

 

 

Från heltid till deltid

Tänk dig att din arbetstid plötsligt halveras från en dag till en annan. Skulle du klara dig på halva din lön? Företeelsen, som kallas hyvling, har hittills varit vanligast i kvinnodominerade servicebranscher men riskerar att snabbt sprida sig till andra delar av arbetsmarknaden. Den uppmärksammade hyvlingsdomen i Arbetsdomstolen i slutet av förra året slog nämligen fast att det är fritt fram för arbetsgivare att frångå turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (Las) och kapa i anställdas arbetstimmar – och därmed sänka löneinkomsterna.

Den anställde som drabbas ställs inför ett hopplöst dilemma – antingen tvingas hen gå med på de nya försämrade villkoren eller så blir hen uppsagd. I detaljhandeln krävs det ofta många år i branschen innan man kommer upp i en heltid, om det ens någonsin sker. Men inte ens de som kämpat för sin heltidsanställning i många år kan känna sig trygga. Hyvlingar kan drabba vem som helst när som helst. För individen som helt plötsligt tvingas gå ned i tid blir konsekvenserna ofta stora. Löneinkomsten sjunker och för att få ekonomin att gå runt tvingas man jaga timmar och tacka ja till jobb på kvällar och helger, vilket innebär mindre tid för familj, vänner och fritidssysslor. Många får ändå inte ihop tillräckligt med timmar och tvingas söka nya deltidsjobb och därefter kämpa för att få flera arbetsscheman att gå ihop. För de som är i slutet av sitt arbetsliv kan det vara svårt att få ett nytt jobb, och de tvingas anpassa sig till den lägre lönen genom att ställa om hela sin livssituation.

I en undersökning till skyddsombud inom detaljhandeln svarar 12 % att flertalet eller samtliga av de anställdas arbetstid har hyvlats på deras arbetsplatser under de senaste tre åren. Hyvlingarna är många gånger en åtgärd för att göra bemanningen mer flexibel på de anställdas bekostnad. På sina kvarvarande timmar förväntas dock personalen vanligen hinna göra lika mycket som tidigare. Även på arbetsplatser där hyvlingar ännu inte ägt rum finns ett latent hot om att arbetstimmar kommer kapas om inte butiken lever upp till budgeterade mål. Stressen som uppstår som en följd av hyvlingarna, eller ett hot om dessa, leder i värsta fall till sjukskrivningar och uppsägningar när anställda inte längre orkar.

Att arbetsgivare utan vidare kan besluta om att anställda ska få sin arbetstid och löneinkomst kapad är inte acceptabelt. Det är hög tid att något görs åt de hål som finns i lagstiftningen som möjliggör detta fenomen. Lagen om anställningsskydd bör inte bara skydda anställningen som sådan, utan även sysselsättningsgraden i en anställning. För att göra det måste lagen utformas så att befintliga regler om turordning och uppsägningstid följs och att godtyckligt kapande av arbetstimmar och löneinkomster omöjliggörs.

Cecilia Berggren

Otrygghet och minskad makt över tiden hänger samman

Vilket inflytande eller makt har anställda över sin egen arbetstid? Och vilken makt har arbetsgivarna? Det är frågor som är viktiga. Inte bara för själva arbetslivet utan för hela livssituationen för miljoner anställda i Sverige. Tio fackliga förbundstidningar har gått samman och på ett förtjänstfullt sätt lyft upp dessa frågor om makt och inflytande för flera branscher . Här är några av de frågor som de lyfter.

Ska arbetsgivaren ha makt att när som helst förlägga arbetstid under året? Ska de från dag till dag erbjuda timmar till förstbjudande med sms? Ska de ha makt att när som helst kunna ”hyvla” och permanent minska anställdas arbetstider och inkomster? Ska de kunna lägga semesterperioder utanför sommarmånaderna?

Jag tror att de allra flesta i Sverige skulle svara nej på dessa frågor. Det strider mot våra grundläggande värderingar som inte bara har med arbetstiden att göra, utan också för rätten till ett anständigt liv utanför arbetet.

Låt oss titta närmare på detaljhandelsbranschen. Om vi grovt delar in arbetare i detaljhandeln efter deras anställningskontrakt i tre grupper så fördelas de enligt följande: De som har kontrakterad tid på 1-19 timmar per vecka utgör ca 25 procent. De som har en deltid som är över 20 timmar utgör ca 40 procent. Medan de heltidsanställda utgör 35 procent.

I en och samma bransch kan anställda i olika kategorier vara utsatta på flera sätt. Bland de som har en kontrakterad tid på 1-19 timmar per vecka finns gruppen av allmänt visstidsanställda. De har stor otrygghet då de har svårt att planera sina liv. De måste alltid vara tillgängliga och snabbt kunna svara på sms om jobberbjudanden för ytterligare timmar. Man måste alltid tacka ja, annars slutar arbetsgivaren kontakta. Otryggheten tär på hälsan och bland dessa visstidsanställda finns många oroande signaler om ökande psykosocial ohälsa .

I kategorin som har en deltid över 20 timmar är också jagandet av ytterligare arbetstid en del av livet. Med så låga deltidsmått blir löneinkomsterna sällan högre än 15 000 kr i månaden. Och det är svårt att få ihop pengar för det allra mest nödvändiga. Men det tär på såväl arbetslivets som det sociala livet att konkurrera om timmar. Deltidsanställningar är också mer slitande då det ofta är så att mer arbete kläms in på kortare tid och färre möjligheter till naturlig återhämtning finns. Det är ingen slump att deltidsarbetande kvinnor ligger i topp de det gäller långtidssjukskrivningar.

Men även för de 35 procent som har en heltidsanställning har otryggheten ökat. Genom hyvlingsdomen som gav arbetsgivarna ökad makt riskerar även de att få sin heltid hyvlad och därmed också sin löneinkomst. För de som drabbats av det är det ett hårt slag. Handels har också visat att arbetsplatser med många visstidsanställningar skapar en ökad press och fler sjukskrivningar för de som har en fast heltidsanställning . De förväntas hela tiden ta ansvar, lära upp de nya som kommer och utföra det arbete som annars inte skulle bli gjort. På så sätt drabbas även fast heltidsanställda av ökade förekomst av visstidsanställda på korta deltider. Allt hänger ihop.

Bakom denna utveckling med ökad otrygghet och minskad makt över arbetstiderna finns flera faktorer. Snart 30 år med hög arbetslöshet kombinerat med lagstiftning som försvagat arbetsrätten och försämrat tillgången till a-kassa har gett arbetsgivarna ökad makt på arbetsmarknaden. Omvänt skulle ett ökat inflytande för anställda över arbetstiderna, fler heltider och fasta anställningar öka tryggheten och minska ohälsan. Det skulle såväl individerna som samhället vinna på.

Stefan Carlén

 

Ojämställda löner, arbetstider och pensioner i handeln

I Handels rapport om handelsanställdas pensioner visades det på oacceptabelt stora skillnader mellan könen. Kvinnors låga pensioner är inte bara ekonomiskt problematiskt utan påverkar även jämställdheten i en relation Många kvinnor blir ekonomiskt beroende av sin partner.

Det är sorgligt att bli beroende av sin man. Han är mycket äldre än jag och jag bävar den dagen om jag blir ensam med så liten pension.”

”Jag är ensamstående kvinna och klarar mig inte på min pension, som samhället är uppbyggt så måste man leva i parrelation för att leva ett drägligt liv. Tyvärr. Jag arbetar med samhällstjänster för att dryga ut pensionen och det får jag nog göra tills jag lägger igen ögonen.”

Så uttryckte sig två kvinnor som intervjuades i rapporten. Pensionen du får beror på många faktorer som sammantaget missgynnar kvinnor. Vilken lön du har, om du jobbar hel- eller deltid, pensionsåldern, hur lång föräldraledighet samt sjukfrånvaro under ditt arbetsliv kommer att påverka dina framtida pensionsinkomster.

Pensionen är en avspegling av den samlade arbetsinkomsten under livet, och då denna inte är jämställd så återspeglas det livet ut.

Den allmänna pensionen samt tjänstepension är efter skatt på en mycket låg nivå. Totalt sett får Handels pensionärsmedlemmar 10 500 kronor i månaden kronor vilket är lägre än gränsen för ekonomisk utsatthet och relativ fattigdom på 11 100 kronor. Även kvinnor i riket ligger under fattigdomsgränsen när vi endast ser till inkomsterna från allmän pension och tjänstepension.

Det är en ekonomisk verklighet som de flesta inte är beredda på. När vi ställde frågan till Handels pensionärsmedlemmar om de var förberedda på hur deras pension skulle se ut svarade en majoritet att pensionen var lägre eller mycket lägre än de hade förväntat sig.

Att arbetslivet och familjelivet inte är jämställt får således konsekvenser inte bara på kort sikt utan även på lång sikt. Cecilia Berggren har skrivit om utvecklingen av otrygga anställningar på arbetsmarknaden. Där beskrev hon skillnaderna på arbetsmarknaden utifrån kön och klass. I dagarna publicerade LO en rapport om villkoren i arbets- och familjelivet som befäste bilden att ojämlikheten inte bara på arbetsmarknaden utan även i hemmet.

Det här är i första hand ett problem som kräver åtgärder inom arbetslivet. Inom kvinnodominerande yrken och sektorer finns det en stark deltidsnorm. Det utbredda deltidsarbetet i kombination med tidsbegränsade anställningar och perioder av arbetslöshet gör att pensionsutfallet blir väldigt lågt. Om tillsvidareanställning och heltid sågs som en norm på arbetsmarknaden skulle situationen för pensionärer vara bättre. Inte minst skulle det sannolikt vara den viktigaste jämställdhetsreformen av alla.

 

 

Deltid vanligast i detaljhandeln

I veckan publicerade LO en rapport om anställningsformer och arbetstider som visar att de otrygga anställningarna på arbetsmarknaden ökar. Idag är mer än en kvarts miljon personer i Sverige anställda på mycket korta kontrakt, så kallade behovs- och timanställningar. Deltidsarbetandet är också utbrett visar rapporten, framförallt i de kvinnodominerade branscherna. Den sektor på arbetsmarknaden som har högst andel deltidsanställda är detaljhandeln, där 67 % arbetar deltid.

deltid2

Det finns tydliga klass- och könsskillnader i vilka det är som arbetar deltid i butiker. Det är betydligt vanligare att arbetare deltidsarbetar jämfört med tjänstemän. Deltidsanställningar är också mycket vanligare bland kvinnor än bland män. Arbetarkvinnor är de som i allra högst utsträckning arbetar deltid, hela 74 % av dem saknar en heltidstjänst.

Den ofrivilliga deltiden är utbredd bland butiksanställda. Den största anledningen till att arbeta deltid idag är att det saknas heltidsarbete. Handels har i tidigare studier visat hur vanligt det är att anställda går i många år, många gånger ett helt arbetsliv, utan att komma upp i en heltidstjänst. Istället tvingas man jaga timmar och tacka ja till alla extratimmar som erbjuds. Av deltidsanställda arbetare i detaljhandeln jobbar 37 procent färre än 20 timmar i veckan. En anställning som gör det mycket svårt att kunna leva på sitt arbete och planera sin ekonomi. I längden påverkas både den sjukpenninggrundande inkomsten och pensionen av deltidsarbete.

Deltidsarbetandes arbetsmiljö är också sämre på flera sätt visar statistik från SCBs arbetsmiljöundersökning. De som arbetar deltid har i högre utsträckning än andra monotona arbetsuppgifter med små möjligheter till inflytande över såväl sitt arbete som sin arbetstid. Dessutom har man som deltidsanställd lägre möjligheter till kompetensutveckling och utbildning i sitt arbete.

Den ökade otryggheten på arbetsmarknaden och företagens strävan efter en flexibel personalstyrka leder inte bara till konsekvenser för den anställde. I rapporten En dålig affär visar vi hur de otrygga anställningarna gör att den ordinarie personalen får ta ett större ansvar och leder till en ökad stressnivå för alla på arbetsplatsen. Samtidigt innebär otryggheten ökade kostnader för arbetsgivare och samhället när sjukskrivningar på grund av stress ökar. Att det framförallt är arbetare, kvinnor, unga och personer med utländsk bakgrund som har de otrygga anställningarna innebär också en växande ojämlikhet på samhällsnivå.

Det är dags att fundera på vilken typ av arbetsmarknad vi vill ha. En där anställda ständigt tvingas jaga timmar och leva i ovisshet över om lönen ska räcka till hyra och mat varje månad? Eller en som gör det möjligt att kunna leva på sitt arbete och planera sitt liv och sin framtid?

Cecilia Berggren

Kompetensutveckling, jämlikhet och solidaritet är nycklar till att klara handelns omställning

”Det viktigaste i digitaliseringsutvecklingen är att vi investerar i människor. Vi kan använda teknologin på ett mänskligt sätt. För att skapa ett mänskligt samhälle är det nödvändigt. I slutändan är det människor som ska dominera utvecklingen, inte domineras av den.  Då är det viktigt att inte alla medel går tillbaka till investerare i företag utan också till utvecklingen av de arbetandes färdigheter”

Orden kommer från Tysklands arbets- och socialminister Thorben Albrecht vid ett internationellt seminarium om digitalisering förra veckan. Det hoppfulla budskapet som Albrecht förmedlar är viktigt. Digitaliseringen kan uppfattas och beskrivas som ett annalkande hot som tar arbetstillfällen. Det är ett perspektiv. Men digitaliseringen kan i själva verket bli en väg till drägligare arbetsförhållanden, ökade investeringar i människor och ett större välstånd för alla arbetande. Det är dessa möjligheter och företags möjligheter att klara digitaliseringsutvecklingen som  Handels vill ta fasta på.

Internationellt verkar det som om man likt oss på Handels mer ser möjligheter, men med en utmaning i att utveckla ny kunskap och kompetens. OECDs ekonom Paulo Falco uttryckte det så här under samma seminarium:

”Arbetsmoment försvinner, men att jobben försvinner är i stor utsträckning en villfarelse. Digitaliseringen innebär dessutom en multiplikationsfaktor vad gäller jobben.  Så problemet är egentligen inte förlorade jobb utan anpassning. Vi måste därför främst tänka igenom hur vi utvecklar ny kunskap och kompetens. Det behövs satsningar på modeller för livslångt lärande, problemlösningsförmåga i digitala miljöer och ett tänkande som går ut på att lära ut hur man lär sig att lära… En jämnare inkomstfördelning och utbildning tillgänglig för alla kan vara centralt för att klara omställningen.”

Falco beskrev jämlikhet som en förutsättning för att klara den omställning som digitalisering innebär. I den meningen är den svenska modellen i grunden en god utgångspunkt. Professor Daniel Buhrs forskningsresultat gav stöd åt den tesen:

”Produktionen ökar med ökad digitalisering. En jämnare inkomstfördelning och jämlikhet bidrar i sin tur till digitaliseringen. Genom detta blir den digitaliserade infrastrukturen och utbildningen som krävs för en omställning tillgänglig för alla. Jämlikhet ger förutsättningar för delaktighet och delaktighet skapar utveckling.”

Framtiden kräver därför att vi slår vakt om ett jämlikt och solidariskt samhälle där teknologi och möjligheter till lärande blir tillgängliga för alla. Inom handeln ska vi inte motverka den teknologiska utvecklingen utan se till att den skapar nya former för lärande, en drägligare arbetsmiljö och bättre villkor för de anställda.

 

 

Hög lönsamhet, nyanställningar och personalbrist i handeln

Dagens Industri har gjort en omfattande granskning av ICA-koncernens lönsamhet. I en genomgång av 1 200 butiker skriver man att ”ICAs lönsamhet är unikt hög”. I sin granskning finner man bland annat en ICA Supermarket i Uppsala som delade ut 50 miljoner kr till ägaren i senaste bokslutet. Fyra av ICA-butikerna har tillsammans under 10 år delat ut över en miljard kronor. Vidare kan man hitta en del företagskonstruktioner med holdingbolag dit vinster överförs. En butik i Sollentuna hade låg nettovinst och delade ut noll kr. Men samtidigt skickades 26,7 miljoner kronor till moderbolaget och där delades det ut 19,2 miljoner.

I den fackliga vardagen får dock många förtroendevalda på sina arbetsplatser höra att lönsamheten är pressad. Det sägs att kostnaderna ökar för personal, hyror och inköp, men att det inte går att höja priserna på grund av den hårda konkurrensen. Under sådana omständigheter måste arbetsgivaren skära i timmar och man har svårt att höja lönerna, hävdas det. Men oftast, när man väl tittar i det senaste bokslutet för ett sådant företag, har försäljningsintäkterna faktiskt ökat. Vidare kan man se att företaget delat ut många miljoner till ägaren. Detta faktum gör att det bland fackliga uppstått en sund skepsis mot påståenden om pressad lönsamhet.

Även på en övergripande branschnivå finns de som vill hävda att hela branschen lider av pressad lönsamhet. Men faktum är att när handelsföretagen själva berättar om sin syn på rådande lönsamhet har en mycket stor majoritet sagt att den är god eller tillfredsställande.

För en bransch som befinner sig i en ständig strukturomvandling till följd av digitaliseringen är det viktigt att ha en så korrekt bild som möjligt av det företagsekonomiska läget. På Handels gör vi därför en gång i kvartalet en avstämning av hur läget ser ut i handeln. Vi använder oss av en specialbearbetning av den statistik som det statliga Konjunkturinstitutet samlar in. Den senaste avstämningen från januari 2017 visade att handlarna såg mycket positivt på den framtida försäljningen när man blickade ut över första halvåret 2017. Lönsamheten var fortsatt god eller tillfredsställande och företagen såg behov av fler nyanställningar. Ett problem var dock att handlarna upplevde att de hade svårt att få tag på personal.

Även om ICAs lönsamhet är ”unikt hög” som DI skriver, verkar det med andra ord gå ganska bra för branschen i övrigt. Problemet med att få tag på personal kan lindras genom attraktivare anställningar, exempelvis genom fler heltider, tryggare anställningar och mer konkurrenskraftiga löner. Det skulle höja yrkets status, minska personalomsättningen och markant lösa den upplevda personalbristen. Uppenbarligen har branschen råd med det.

Stefan Carlén