Påtvingad deltid kostar hela livet

Birgitta Erlandsson är 72 år. Hon har haft ett långt arbetsliv i handeln. I en intervju med Handelsnytt berättar hon om sitt liv som pensionär. Hon kallar sig själv fattigpensionär. Efter ett arbetsliv med deltid har hon fått betala priset som pensionär med en inkomst under gränsen för fattigdom. Hon får ut mindre än 10 000 kronor i månaden, och tvingas vända på slantarna för att få vardagen att gå ihop. Enligt Britta räcker bara pengarna till mat och de vanliga räkningarna.

På dagens arbetsmarknad är det inte längre ett fritt val om du kan jobba heltid.  Inom detaljhandeln jobbar 77 procent av alla kvinnliga arbetare och 55 procent av alla manliga arbetare deltid. Av dessa svarar ungefär 43 procent att de inte får möjlighet att jobba heltid.

I en ny dom från AD ges arbetsgivare möjlighet att utan hänsyn till anställningstryggheten sänka de anställdas arbetstid och lön. Det kallas hyvling och leder fram till än mer påtvingade deltider. Det kommer i sin tur leda till lägre pensioner.

I rapporten ”Man får lära sig att leva på det man har” visar statistik att Handels pensionärsmedlemmar i snitt har 13 100 kronor per månad i allmän pension och att den kollektivavtalade tjänstepensionen är 3 000 kronor lägre än riksgenomsnittet. Efter skatt blir det 10 500 kronor, vilket är under den officiella fattigdomsgränsen.

Vilken lön du har, om du jobbar hel- eller deltid, din pensionsålder och hur lång föräldraledighet samt sjukfrånvaro du har under ditt arbetsliv kommer att påverka din framtida pension.

För att förändra situationen för pensionärer, inte bara inom handeln krävs ett arbetsliv med trygga jobb där heltid är norm med jämställda löner och en arbetsmiljö som är så bra att folk orkar jobba längre. Dessutom behöver familjelivet bli mer jämställt så att män och kvinnor delar på ansvaret för hem och barn. Att i det läget ge arbetsgivarna rätt att utan anställningstrygghet korta arbetstid och inkomst för anställda är ett hårt slag som skapar otrygghet och sänkta löner. Men det sänker inte bara lönerna utan leder till minskade inkomster livet ut.

Anton Strömbäck

Myter om handelns lägstalöner

Få frågor i samhällsdebatten är omgärdade med så mycket felaktigheter som frågan om lägstalöner och jobben. I Arbetsmarknadsnytt hävdar exempelvis nationalekonomen Sven-Olof Daunfeldt att ingångslönerna i handeln är så höga att nyanlända utestängs. Dessutom antyds också att lönen för en outbildad 18-åring kan vara högre än medianlönen.

En faktakoll i den partsgemensamma lönestatistiken visar att lägstalönen 2015 för en 18-åring är 116,98 kr/tim medan genomsnittslönen är 141,96 kr/per timme. Daunfeldt förtydligar dock att det med ob-tillägg blir så att man tjänar mer per timme. Men det är ett högst vilseledande påstående. Hur får man fram något sådant? Jo, säg att en 18-åring tjänar 120 kr/tim och jobbar två timmar under en månad – mellan 11-13 en lördag. I så fall får man ut 240 kr plus ytterligare 120 kr i OB, dvs totalt 360 kr. Inte mycket kan tyckas. Men genom att ta hela summan 360 kr och dela med två får man fram en timlön på 180 kr. Det är genom detta dribblande med statistiken som man kan hävda att en 18-åring kan ha högre lön än medianlönen – trots att den bara fick 360 kr på en månad.

Fakta visar att en 18-åring i detaljhandeln jobbar i genomsnitt 25 timmar i månaden. Den genomsnittliga löneinkomsten inklusive OB är 4 320 kr varav 1 300 är OB. Jämför sedan den låga inkomsten med exempelvis en heltidsarbetande 35-åring som har 26 731 kr inklusive OB. Då kan man förstå hur missvisande Daunfeldts sätt att resonera blir.

Men kan lägstalönerna ändå hindra arbetsgivare från att anställa människor med utländsk bakgrund? Det är ytterst tveksamt. Handels har i tidigare utredningar visat att det misslyckade experimentet med sänkta arbetsgivaravgifter för unga inte gav någon effekt. Det tyder på att det inte varit något lönekostnadsproblem med att anställa unga . När det gäller nyanlända finns idag möjlighet att fritt anställa på exempelvis nystartsjobb och därmed få runt 13 000 kr i subvention. Med instegsjobb kan subventionen bli över till 22 000 kr. Om nu lönekostnaden är problemet, varför inte använda sig av rådande subventioner?

Frågan handlar i grunden om bristande utbildningsinsatser. Det är inget enkelt jobb att jobba i handeln och kraven på kompetens är höga. Därför behövs mer aktiva insatser för att få utsatta grupper i jobb. Det som behövs är mer kvalitet, utbildning, handledning och stöd kombinerat med subventioner samt ett utökat arbetsplatsförlagt lärande

bild4-lagstalon

Lägstalönerna är i grunden ett skydd mot fattigdom, lönedumpning och utbredning av låglönemarknader. I den svenska modellen ökar de också produktiviteten. Det är synd att missvisande påståenden har en sådan spridning. Den felaktiga synen att sänkta lägstalöner kan höja sysselsättningen leder oss bort från åtgärder som verkligen skulle ha effekt.

Stefan Carlén

4 av 10 har inte råd att vara sjuka

Det pratas ofta om sjukfrånvaro, men mer sällan om fenomenet sjuknärvaro; att man jobbar trots att man är sjuk. Arbetsmiljöverkets stora arbetsmiljöundersökning från 2015 visar att hälften av de handelsanställda har gått till jobbet minst två gånger det senaste året trots sjukdom.

En av de största anledningarna till sjuknärvaro bland anställda i handeln är att man inte har råd att sjukskriva sig, visar undersökningen. 4 av 10 handelsanställda arbetare menar att de inte har råd att stanna hemma när de är sjuka. En annan vanlig orsak till arbete trots sjukdom är att man inte vill belasta sina arbetskamrater, något som 5 av 10 handelsanställda anger som skäl till sjuknärvaron. Bägge anledningarna är speciellt vanliga bland kvinnor och bland butiksarbetare.

4 av 10 arbetare i handeln har angett ”Har inte råd att vara sjuk” som orsak till sjuknärvaro på jobbet. Källa: Arbetsmiljöundersökningen 2015

emoji

Gunnar Aronsson, professor i psykologi och en av Sveriges främsta arbetslivsforskare, menar att personer med låg inkomst och otrygga anställningar i högre utsträckning än andra går till jobbet trots sjukdom. En anledning är helt enkelt att många inte har råd med karensdagen. Allra värst är det för de med mycket otrygga anställningar. Som tim- eller behovsanställd riskerar du att stå helt utan sjuklön i de fall du inte har ett schema som kan bevisa att du skulle ha jobbat när du blev sjuk. I längden kan den höga sjuknärvaron ha förödande konsekvenser. Aronsson pekar på hur grupper med hög sjuknärvaro löper ökad risk för försämrad hälsa och ökad sjukfrånvaro i framtiden.

Som Handels visade i den nysläppta rapporten Hur mår handeln? ökar sjukskrivningarna drastiskt inom handeln. Låg bemanning och otrygga anställningar tycks vara en stor orsak till den ökade ohälsan. Samma faktorer verkar ligga bakom den höga andelen sjuknärvaro. Låg bemanning med slimmade personalstyrkor gör att anställda går till jobbet trots sjukdom för att inte belasta sina kollegor. Otryggt anställda har många gånger inte råd att tacka nej till ett jobberbjudande. Att tacka nej kan också leda till att jobberbjudandet går till någon annan nästa gång det finns behov. Detta problem har många i handeln vittnat om.

För att minska den skadliga sjuknärvaron i branschen krävs ökad bemanning och tryggare anställningar. Karensdagen bör också avskaffas då ingen ska behöva gå sjuk till jobbet på grund av att man inte har råd att stanna hemma.

Cecilia Berggren

Hur jämställd är handeln?

Medlingsinstitutet presenterar årligen sin studie om löneskillnaden mellan kvinnor och män löner. I 2016 års rapport framgår det att kvinnor i genomsnitt har 87,5 procent av mäns lön.  Det innebär att löneskillnaden mellan män och kvinnor är 12,5 procent. Det är en minskning av löneskillnaden från föregående år med 0,7 procentenheter. Det är positivt att löneskillnaden minskar men det man ska komma ihåg med sådana här studier är att de inte tar hänsyn till arbetad tid. Alla löner räknas upp till heltidslöner och fångar därför inte upp den faktiska löneskillnaden.  Och det är stor skillnad mellan timlöner som visar lön per arbetad timme och löneinkomster som visar vad man faktiskt får ut i månaden. Om vi tar detaljhandeln som exempel är löneskillnaderna i timlöner mellan män och kvinnor ca 4 procent. Det kanske inte verkar så mycket i jämförelse med hur det ser ut på hela arbetsmarknaden. Men om vi däremot tar hänsyn till faktiskt arbetat tid blir skillnaderna betydande.

jamstalld-handel

I de yngre åldrarna finns inte några större skillnader. För 18-åringar har faktiskt kvinnor högre löneinkomster än män. Men sedan ökar skillnaderna snabbt. Från 30-årsålderna och fram till slutet av yrkeslivet vid 64 år ligger kvinnors löneinkomster som andel av mäns runt 80 procent. När man pratar om jämställda löner är det viktigt att vara medveten om vad som menas. Det är den faktiska lönen handelsanställda får leva på. Så även om löneskillnaderna per timme inte är så stora så blir skillnaderna i den faktiska månadsinkomsten desto större. De ojämställda löneinkomsterna i detaljhandeln påverkas mer av deltidsarbete. Om heltid blev norm skulle stora steg i ökad jämställdhet tas – inte bara för detaljhandeln utan för hela samhället.

Anton Strömbäck

 

Slår e-handeln ut butiker?

E-handelns starka tillväxt inom detaljhandeln uppmärksammas ofta i såväl branschtidningar som riksmedia. I Dagens Industri och på SVT kunde vi läsa om en försäljningsökning på 15 procent det senaste kvartalet. I e-barometern står det att e-handeln ökat med över 14 procent varje år de senaste fyra åren. Man kan förstå att det kan bli förvirrande i sig med olika procentsatser.

Men oavsett vilken man tittar på så är det en hög tillväxttakt som redovisas. Intrycket blir att e-handeln kan vara nära att bli den dominerande formen av handel, samt att den fysiska handeln har svårt att klara sig i konkurrensen. Är det verkligen så?

Handels har undersökt frågan i den nyligen publicerade rapporten ”Tar e-handeln över?” . Svaret kanske förvånar många. En genomlysning av faktisk försäljningsutveckling visar att den fysiska handelns försäljning inte har minskat. Tvärtom har den ökat avsevärt. Mätt i kronor har den faktiskt ökat betydligt mer än e-handeln.

Medan e-handeln ökat med 25 miljarder de senaste fem åren har fysisk handel ökat med 71 miljarder. Det innebär att den fysiska handeln står för hela 74 procent av ökad försäljning inom detaljhandeln. Uppfattningen om att e-handeln har slagit hårt mot den fysiska handeln är således något av en myt. E-handeln är fortfarande förhållandevis liten. Det är orsaken till att det är lätt att feltolka den höga procentuella tillväxten. Men kommer då e-handeln fortsätta utgöra en liten del av detaljhandeln? Det kan förvisso vara lätt att tro givet hur sakta det ser ut att gå för e-handeln att ta marknadsandelar.

Men även detta har Handels studerat och funnit att e-handeln troligtvis kommer att öka sin andel av detaljhandeln framöver:

20161101e-handel

Kalkylerna visar att e-handeln kan komma att uppgå till 30 % av detaljhandeln inom 10 år. Men om utvecklingen följer de mönster vi kan se idag landar den på cirka 20 %. Denna strukturomvandling inom branschen är en utmaning för såväl företag som fackliga organisationer. Den kommer påverka företagens etablering och affärsstrategier, samhällets stadsplanering och inte minst de anställdas villkor.

Martin Rosenström

Visstider och psykisk belastning

I den fackliga världen är vecka 43 i oktober en vecka då vi särskilt uppmärksammar arbetsmiljöfrågorna. Vad kan därför så här i inledningen av denna vecka vara mer passande än att fråga sig: Hur mår man egentligen i den svenska handeln? Och hur upplever de anställda sin arbetsmiljö?

I en ny studie från Handels av Cecilia Berggren framkommer oroande signaler om kraftigt ökade sjukskrivningar i handeln till följd av psykiska problem. Särskilt har den ökat bland kvinnor.

20161025-bild-av-sjukskrivna

Studien är också en unik kartläggning av den psykosociala arbetsmiljön inom detalj- och partihandeln. Den väcker många frågor om ledning och styrning, av själva arbetsorganisationen och dess betydelse för anställdas upplevelser av stress och psykisk belastning. Inte minst handlar det om graden av trygghet i anställningen, och den ökade förekomsten av korta otrygga visstidsanställningar.

Handels utredare har i flera tidigare rapporter visat på tydliga samband mellan graden av otrygga visstidsanställningar och ökad psykosocial belastning på hela arbetsplatsen. På arbetsplatser med en hög andel visstider upplever såväl anställda som skyddsombud större problem än på arbetsplatser med låg andel visstider. Man upplever större personalbrist, mer ofrivilligt deltidsarbetande, konkurrens om timmar och fler sjukskrivningar på grund av stressrelaterad ohälsa. Arbetsvillkoren är inte bara sämre för de visstidsanställda, utan även de som har trygga anställningar är betydligt mer stressade på arbetsplatser där arbetsorganisationen präglas av många visstider. Resultaten stämmer väl överens med nyare forskning som visar att individuell otrygghet hos anställda smittar av sig på hela arbetsplatsen. Det skapar ett klimat av otrygghet som påverkar även de med tryggare anställning.

För såväl individen, som företagen och samhället skulle det finnas stora vinster med att bryta denna negativa utveckling. En arbetsmarknad som präglas av heltider och fasta anställningar skapar inte bara ett bättre arbetsliv. Det leder också till ekonomiska vinster – för alla.

Stefan Carlén