I mellanförskapets otrygga land

Coop har inte gjort något fel eller missbrukat LAS, trots att de hyvlat tjänster likt en schweizerost. Det menar i alla fall Arbetsdomstolen i en dom för några veckor sedan. Det är fel säger vi. Det ska inte vara möjligt att hux flux ändra heltid till deltid!

Arbetsgivare som inte säger upp hela tjänster, utan hyvlar, ska respektera turordningsregler och uppsägningstider.  Om inte LAS kan ge individen det skyddet, måste LAS ändras. Arbetsdomstolen har öppnat för en ny ordning på arbetsmarknaden. Det får inte gå obemärkt förbi.

Arbetsgivarna må kalla de hyvlade tjänsterna för deltidsjobb. Vi kallar det för deltidsarbetslöshet. Visst låter det fint att det är bättre att jobba några timmar än inga alls. Men inte om man tänker lite längre än näsan sticker ut.

Inte heller allmän visstid har gett några jobb. De som går på allmän visstid är anställda för att deras arbetsgivare behöver dem. Anställningsformen har bara bytt ut trygga jobb mot otrygga.

Arbetsgivarna önskar färre regleringar. Kan så vara. Vi säger att det är heltid och tillsvidareanställning som ska vara normen inte tvärtom. Ordning och reda på arbetsmarknaden behöver inte nödvändigtvis betyda fler regler. Snarare modernare system och regelverk där den enskilda människan inte tappar sin möjlighet till att försörja sig själv i en snabbt föränderlig tid. Det är inte rimligt att arbetsgivare kan kringgå de regler som gäller när tjänster sägs upp, bara för att man låter några timmar bli kvar på anställningskontraktet.

Arbetsmarknaden består inte längre enbart av de som antingen har jobb eller de som är arbetslösa. Den omfattar numera en ohyggligt stor mängd av människor i mellanförskap där heltid har ersatts av några få timmar per vecka kompletterade med sms-anställningar. En anställningsform som i förlängningen leder till brist på trygghet under yrkeslivet och många år av fattig pensionärstillvaro.

Samtalet om mellanförskapet måste starta nu. Det handlar inte bara om våra medlemmar. Det handlar om hur ett helt samhälle håller på att växa fram där otryggheten är norm. Det är ett arbetsliv som inte främjar trygghet, tillväxt eller sunda arbetsförhållanden. Det är inte vår vision om ett bättre samhälle.

Susanna Gideonsson, ordförande Handels

Fler jobb i handeln trots digitalisering

Fram till 1950-talet fanns en stor yrkesgrupp i handeln som kallades isarbetare. Det var före kyldiskarnas tid. De sågade upp isar på vintrarna och lade upp dessa isstycken i stora islager . Under sommarhalvåret krossade man is och körde dagligen ut det till detaljhandlare som behövde det för att kyla ned färskvaror. I och med att kyldiskarna uppfanns så försvann också behovet av dessa jobb.

Före till 1980-talet fanns en särskild arbetsuppgift i handeln som handlade om att prismärka varor, och även omprismärka vid exempelvis reor. Det var ett slitsamt arbete och sysselsatte många arbetstimmar i detaljhandeln i Sverige. När företagen började gå över till EAN-koder som kunde ändra priser digitalt försvann behovet av dessa jobb .

Handeln är en bransch som är i ständig strukturomvandling. Ny teknik, organisatoriska förändringar och ändrade konsumtionsmönster innebär en konstant press på rådande strukturer. Det leder med nödvändighet till att vissa jobb, och ibland hela yrkesgrupper försvinner. I den svenska modellen har de fackliga organisationerna inte ställt sig i vägen för dessa förändringar. Tvärtom har man bejakat utvecklingen som lett till höjd produktivitet, ökade kompetensbehov och högre löneutrymme. Denna positiva syn på förändring grundar sig dock i att det finns en bra a-kassa och möjlighet till omställning inom den svenska modellen. Utan detta system riskerar man att få arbetare som är negativa till strukturomvandling.

Under de senaste åren har digitalisering, e-handel och självscanning setts som något som leder till minskad sysselsättning. Men i handeln stämmer inte det. Vi har fått fler säljjobb, servicetjänster, reparations- och installationstjänster samt ökad hantverkskunskap. Faktum är att antalet anställda i branschen har ökat trots denna tid av snabb omvandling.

bild-av-sysselsattning-i-handeln

När nu frågan om så kallade ”enkla jobb” (vad nu det är) diskuteras saknas ofta insikt om att jobb försvunnit därför att det inte längre finns behov av dessa. Att återinföra jobb eller arbetsuppgifter som rationaliserats bort såsom isarbetare eller prismärkare kan knappast ses som en lösning. Det finns helt enkelt inte behov av dem längre. Däremot finns goda möjligheter att fortsätta utveckla nya tjänster och arbetets innehåll i handeln.

Stefan Carlén

Jobbiga kunder i julruschen

Julen är inte enbart en tid för vila och avkoppling. För många innebär julen stress. Inte minst för de butiksanställda när trängseln i julhandeln tätnar. Jäktade kunder på jakt efter sista-minuten-klappar i kombination med låg bemanning på arbetsplatsen skapar ansträngande situationer för de anställda. Resultatet från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning visar att 45 procent av de butiksanställda någon gång under det senaste året har hamnat i konflikt eller bråk med en kund.

Forskning visar att det finns flera sorters situationer och kundbeteenden som av de anställda uppfattas som besvärliga. Dels handlar det om kunder som inte respekterar kösystem eller väntar på sin tur för att bli hjälpta, som klagar på varor och priser, eller som är nonchalanta och otacksamma. Ännu värre är det med kunder som trakasserar personalen, att anställda utsätts för sexism och rasism är inte ovanligt. Dessutom visar arbetsmiljöundersökningen att 15 procent av de butiksanställda någon gång det senaste året utsatts för våld eller hot om våld. Anställda hamnar också i lägen där de tvingas hantera personer som snattar eller stjäl, situationer som 76 procent av de anställda upplever som obehagliga enligt en undersökning till Handels butiksanställda medlemmar.

Även om möten med besvärliga kunder är vardag för butiksanställda så saknar 70 procent av de anställda utbildning i hur man ska hantera kunder som beter sig illa, visar en studie som forskarna Nicklas Salomonson och Markus Fellesson gjort. Där framkommer också att anställda som har mer inflytande över sitt arbete är bättre på att hantera ansträngande situationer. De pekar även på att anledningen till att konflikter och irritation uppstår beror bland annat på låg bemanning och brist på möjlighet för de anställda att ge tillräckligt god service.

Handels önskelista för en bättre arbetsmiljö för de som jobbar i julhandeln:

  • Ökad bemanning på arbetsplatserna
  • Mer inflytande över arbetet
  • Mer utbildning och bättre rutiner

Slutligen till dig som kund: kom ihåg att de anställda gör sitt bästa för att hinna med, försök därför att ha tålamod när du ger dig ut i julhandeln. Här finns fler tips för dig som vill bidra till en bättre arbetsmiljö för de anställda.

Cecilia Berggren

Påtvingad deltid kostar hela livet

Birgitta Erlandsson är 72 år. Hon har haft ett långt arbetsliv i handeln. I en intervju med Handelsnytt berättar hon om sitt liv som pensionär. Hon kallar sig själv fattigpensionär. Efter ett arbetsliv med deltid har hon fått betala priset som pensionär med en inkomst under gränsen för fattigdom. Hon får ut mindre än 10 000 kronor i månaden, och tvingas vända på slantarna för att få vardagen att gå ihop. Enligt Britta räcker bara pengarna till mat och de vanliga räkningarna.

På dagens arbetsmarknad är det inte längre ett fritt val om du kan jobba heltid.  Inom detaljhandeln jobbar 77 procent av alla kvinnliga arbetare och 55 procent av alla manliga arbetare deltid. Av dessa svarar ungefär 43 procent att de inte får möjlighet att jobba heltid.

I en ny dom från AD ges arbetsgivare möjlighet att utan hänsyn till anställningstryggheten sänka de anställdas arbetstid och lön. Det kallas hyvling och leder fram till än mer påtvingade deltider. Det kommer i sin tur leda till lägre pensioner.

I rapporten ”Man får lära sig att leva på det man har” visar statistik att Handels pensionärsmedlemmar i snitt har 13 100 kronor per månad i allmän pension och att den kollektivavtalade tjänstepensionen är 3 000 kronor lägre än riksgenomsnittet. Efter skatt blir det 10 500 kronor, vilket är under den officiella fattigdomsgränsen.

Vilken lön du har, om du jobbar hel- eller deltid, din pensionsålder och hur lång föräldraledighet samt sjukfrånvaro du har under ditt arbetsliv kommer att påverka din framtida pension.

För att förändra situationen för pensionärer, inte bara inom handeln krävs ett arbetsliv med trygga jobb där heltid är norm med jämställda löner och en arbetsmiljö som är så bra att folk orkar jobba längre. Dessutom behöver familjelivet bli mer jämställt så att män och kvinnor delar på ansvaret för hem och barn. Att i det läget ge arbetsgivarna rätt att utan anställningstrygghet korta arbetstid och inkomst för anställda är ett hårt slag som skapar otrygghet och sänkta löner. Men det sänker inte bara lönerna utan leder till minskade inkomster livet ut.

Anton Strömbäck

Myter om handelns lägstalöner

Få frågor i samhällsdebatten är omgärdade med så mycket felaktigheter som frågan om lägstalöner och jobben. I Arbetsmarknadsnytt hävdar exempelvis nationalekonomen Sven-Olof Daunfeldt att ingångslönerna i handeln är så höga att nyanlända utestängs. Dessutom antyds också att lönen för en outbildad 18-åring kan vara högre än medianlönen.

En faktakoll i den partsgemensamma lönestatistiken visar att lägstalönen 2015 för en 18-åring är 116,98 kr/tim medan genomsnittslönen är 141,96 kr/per timme. Daunfeldt förtydligar dock att det med ob-tillägg blir så att man tjänar mer per timme. Men det är ett högst vilseledande påstående. Hur får man fram något sådant? Jo, säg att en 18-åring tjänar 120 kr/tim och jobbar två timmar under en månad – mellan 11-13 en lördag. I så fall får man ut 240 kr plus ytterligare 120 kr i OB, dvs totalt 360 kr. Inte mycket kan tyckas. Men genom att ta hela summan 360 kr och dela med två får man fram en timlön på 180 kr. Det är genom detta dribblande med statistiken som man kan hävda att en 18-åring kan ha högre lön än medianlönen – trots att den bara fick 360 kr på en månad.

Fakta visar att en 18-åring i detaljhandeln jobbar i genomsnitt 25 timmar i månaden. Den genomsnittliga löneinkomsten inklusive OB är 4 320 kr varav 1 300 är OB. Jämför sedan den låga inkomsten med exempelvis en heltidsarbetande 35-åring som har 26 731 kr inklusive OB. Då kan man förstå hur missvisande Daunfeldts sätt att resonera blir.

Men kan lägstalönerna ändå hindra arbetsgivare från att anställa människor med utländsk bakgrund? Det är ytterst tveksamt. Handels har i tidigare utredningar visat att det misslyckade experimentet med sänkta arbetsgivaravgifter för unga inte gav någon effekt. Det tyder på att det inte varit något lönekostnadsproblem med att anställa unga . När det gäller nyanlända finns idag möjlighet att fritt anställa på exempelvis nystartsjobb och därmed få runt 13 000 kr i subvention. Med instegsjobb kan subventionen bli över till 22 000 kr. Om nu lönekostnaden är problemet, varför inte använda sig av rådande subventioner?

Frågan handlar i grunden om bristande utbildningsinsatser. Det är inget enkelt jobb att jobba i handeln och kraven på kompetens är höga. Därför behövs mer aktiva insatser för att få utsatta grupper i jobb. Det som behövs är mer kvalitet, utbildning, handledning och stöd kombinerat med subventioner samt ett utökat arbetsplatsförlagt lärande

bild4-lagstalon

Lägstalönerna är i grunden ett skydd mot fattigdom, lönedumpning och utbredning av låglönemarknader. I den svenska modellen ökar de också produktiviteten. Det är synd att missvisande påståenden har en sådan spridning. Den felaktiga synen att sänkta lägstalöner kan höja sysselsättningen leder oss bort från åtgärder som verkligen skulle ha effekt.

Stefan Carlén

4 av 10 har inte råd att vara sjuka

Det pratas ofta om sjukfrånvaro, men mer sällan om fenomenet sjuknärvaro; att man jobbar trots att man är sjuk. Arbetsmiljöverkets stora arbetsmiljöundersökning från 2015 visar att hälften av de handelsanställda har gått till jobbet minst två gånger det senaste året trots sjukdom.

En av de största anledningarna till sjuknärvaro bland anställda i handeln är att man inte har råd att sjukskriva sig, visar undersökningen. 4 av 10 handelsanställda arbetare menar att de inte har råd att stanna hemma när de är sjuka. En annan vanlig orsak till arbete trots sjukdom är att man inte vill belasta sina arbetskamrater, något som 5 av 10 handelsanställda anger som skäl till sjuknärvaron. Bägge anledningarna är speciellt vanliga bland kvinnor och bland butiksarbetare.

4 av 10 arbetare i handeln har angett ”Har inte råd att vara sjuk” som orsak till sjuknärvaro på jobbet. Källa: Arbetsmiljöundersökningen 2015

emoji

Gunnar Aronsson, professor i psykologi och en av Sveriges främsta arbetslivsforskare, menar att personer med låg inkomst och otrygga anställningar i högre utsträckning än andra går till jobbet trots sjukdom. En anledning är helt enkelt att många inte har råd med karensdagen. Allra värst är det för de med mycket otrygga anställningar. Som tim- eller behovsanställd riskerar du att stå helt utan sjuklön i de fall du inte har ett schema som kan bevisa att du skulle ha jobbat när du blev sjuk. I längden kan den höga sjuknärvaron ha förödande konsekvenser. Aronsson pekar på hur grupper med hög sjuknärvaro löper ökad risk för försämrad hälsa och ökad sjukfrånvaro i framtiden.

Som Handels visade i den nysläppta rapporten Hur mår handeln? ökar sjukskrivningarna drastiskt inom handeln. Låg bemanning och otrygga anställningar tycks vara en stor orsak till den ökade ohälsan. Samma faktorer verkar ligga bakom den höga andelen sjuknärvaro. Låg bemanning med slimmade personalstyrkor gör att anställda går till jobbet trots sjukdom för att inte belasta sina kollegor. Otryggt anställda har många gånger inte råd att tacka nej till ett jobberbjudande. Att tacka nej kan också leda till att jobberbjudandet går till någon annan nästa gång det finns behov. Detta problem har många i handeln vittnat om.

För att minska den skadliga sjuknärvaron i branschen krävs ökad bemanning och tryggare anställningar. Karensdagen bör också avskaffas då ingen ska behöva gå sjuk till jobbet på grund av att man inte har råd att stanna hemma.

Cecilia Berggren

Hur jämställd är handeln?

Medlingsinstitutet presenterar årligen sin studie om löneskillnaden mellan kvinnor och män löner. I 2016 års rapport framgår det att kvinnor i genomsnitt har 87,5 procent av mäns lön.  Det innebär att löneskillnaden mellan män och kvinnor är 12,5 procent. Det är en minskning av löneskillnaden från föregående år med 0,7 procentenheter. Det är positivt att löneskillnaden minskar men det man ska komma ihåg med sådana här studier är att de inte tar hänsyn till arbetad tid. Alla löner räknas upp till heltidslöner och fångar därför inte upp den faktiska löneskillnaden.  Och det är stor skillnad mellan timlöner som visar lön per arbetad timme och löneinkomster som visar vad man faktiskt får ut i månaden. Om vi tar detaljhandeln som exempel är löneskillnaderna i timlöner mellan män och kvinnor ca 4 procent. Det kanske inte verkar så mycket i jämförelse med hur det ser ut på hela arbetsmarknaden. Men om vi däremot tar hänsyn till faktiskt arbetat tid blir skillnaderna betydande.

jamstalld-handel

I de yngre åldrarna finns inte några större skillnader. För 18-åringar har faktiskt kvinnor högre löneinkomster än män. Men sedan ökar skillnaderna snabbt. Från 30-årsålderna och fram till slutet av yrkeslivet vid 64 år ligger kvinnors löneinkomster som andel av mäns runt 80 procent. När man pratar om jämställda löner är det viktigt att vara medveten om vad som menas. Det är den faktiska lönen handelsanställda får leva på. Så även om löneskillnaderna per timme inte är så stora så blir skillnaderna i den faktiska månadsinkomsten desto större. De ojämställda löneinkomsterna i detaljhandeln påverkas mer av deltidsarbete. Om heltid blev norm skulle stora steg i ökad jämställdhet tas – inte bara för detaljhandeln utan för hela samhället.

Anton Strömbäck