Öka kvaliteten i subventionerade anställningar

Handels har tidigare skrivit om hur antalet arbetsplatsförlagda insatser från Arbetsförmedlingen har ökat kraftigt. Med arbetsplatsförlagda insatser avses de stöd som sker via Arbetsförmedlingen. Mellan 2009–2015 ökade antalet insatser från ca 93 000–170 000 individer. Handeln är den bransch som har störst antal individer i dessa insatser, drygt 24 000. Av dessa är 85–90 procent inom arbetaryrken. Subventionerade anställningar är en viktig del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att möjliggöra för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden att få arbete. Men för att få positiv effekt behöver insatserna hålla hög kvalitet och vara riktade till dem som inte har möjlighet att få arbete utan subventioner. Alltför breda subventioner riktade direkt till arbetsgivare riskerar att leda till missbruk, snedvriden konkurrens och undanträngningseffekter.

Det är därför välkommet att professor Anders Forslund vid IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) presenterat en genomgång av forskning som gäller subventionerade anställningar. Som diagrammet nedan visar har det skett en dramatisk ökning av antalet anställda med subventionerade anställningar. Ökningen återspeglar huvudsakligen en ökning av antalet personer ned någon form av nystartsjobb. Vi kan även se att andra former av subventionerade anställningar har använts blygsamt.

IFAU

Så hur ska subventionerade anställningar utformas på effektivaste sätt? Enligt Forslund finns det goda skäl att rikta anställningsstöd mot avgränsade målgrupper. Det är sannolikt att de grupper som är mest betjänta av subventionerade anställningar är grupper som står långt från arbetsmarknaden. Grupper som står närmare arbetsmarknaden får jobb även utan subventioner och åtgärder riktade emot dessa innebär snarare en subvention som minskar arbetsgivares kostnader utan att öka möjligheterna för personer som verkligen är i behov av insatser.  Subventionerade anställningar är ofta förenade med undanträngningseffekter dvs att subventionerna tränger undan vanliga jobb som skulle skapats. Det är därför viktigt att utforma stödet så att allt annat lika det medför så små undanträngningseffekter som möjligt och att det går till som behöver hjälp att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är svårt att motivera att subventioner riktas till personer som i genomsnitt skulle ha samma sannolikhet att få ett jobb som de personer som trängs undan, så som breda subventioner som sänkt arbetsgivaravgift.

Det är ett av de stora problemen med nystartsjobb där avsaknaden av en portvakt innebär att fel grupper subventioneras. Arbetsförmedlingens egna undersökningar tyder på just detta då arbetslösa som fått jobb via nystartsjobben haft en starkare ställning på arbetsmarknaden jämfört med arbetslösa som fått jobb via en handläggare. Den senaste omläggningen med sänkt subvention för de med kortast tid utanför arbetsmarknaden kombinerat med höjd subvention för dem med längst tid utanför arbetsmarknaden verkar enligt Forslund rimlig. Det finns dock en risk att avsaknaden av kontrollmekanismer gör att subventionerna riktas till dem som står nära arbetsmarknaden och att volymerna, och därmed kostnaderna fortsatt blir höga på grund av undanträngning och dödviktskostnader. Handels förespråkar också att större hänsyn tas till fackens yttranden för att förhindra att personer utnyttjas som billig arbetskraft istället för att få en möjlighet till subventionerad anställning med kvalitativ handledning och ordnade villkor. Handels ser stora behov av att satsa på handledning, utbildningsplaner och dokumentation av vad man utfört eller lärt sig. Tyvärr saknas detta idag vilket leder till sämre kvalitet i arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitikens viktigaste funktion är att förbättra möjligheterna för de som har de svårt och utjämna skillnaderna vid inträdet på arbetsmarknaden. För att påverka sysselsättningen i en större utsträckning krävs ökade investeringar, mer utbildning och nya satsningar på välfärden.

Anton Strömbäck

 

Endast hälften av de handelsanställda får kompetensutveckling

Ju närmare valet den 9 september vi kommer desto fler röster hörs om lagstiftade sänkta lägstalöner. Förslagen kommer från såväl samtliga av de borgerliga partierna inklusive SD som från högerorienterade tankesmedjor. Detta trots att förslaget grundar sig på den högst osäkra slutsatsen att lägre löner leder till högre sysselsättning. Ett genomförande av lönesänkningarna skulle också slå hårt mot lågavlönade branscher och de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Förslaget om sänkta lägstalöner löser inte heller den brist på kompetent arbetskraft som idag finns på arbetsmarknaden, inklusive i handeln.

I en nysläppt rapport från Handels konstateras att bristen på kompetens i handeln hindrar företag från att rekrytera liksom branschen från att växa. Samtidigt är tillgången till kompetensutveckling för de anställda på handelns arbetsplatser mycket låg. Endast hälften av de anställda har fått utbildning på arbetstid det senaste året och ännu lägre är siffrorna för de som jobbar deltid och har tidsbegränsade anställningar. Innehållet i utbildningarna är dessutom bristfälligt. Fokus ligger på kortsiktig, arbetsplatsspecifik utbildning medan satsningar på långsiktig kunskap som behövs i en framtida, alltmer digital, handel lyser med sin frånvaro.

Samtidigt som insatserna för att höja kompetensen i handeln är otillräckliga så tappar branschen en enorm mängd kompetens varje år. Personalomsättningen i branschen är hög, så många som var tredje butiksanställd slutar varje år. Att anställda väljer att lämna handeln beror inte på ointresse för branschens frågor eller att man inte trivs med sitt jobb. Istället tvingas personal bort på grund av dåliga arbetsvillkor och löner som inte går att leva på.

komputv

I en undersökning till Handels medlemmar svarar 60 % av de som vill byta bransch att de vill göra det på grund av dåliga arbetsvillkor, som exempelvis otrygga anställningsformer, ofrivilliga deltidsanställningar och för låga löner. Hälften menar också att utvecklingsmöjligheterna är för små och arbetsmiljön för stressig.

För att komma tillrätta med kompetensbristen inom handeln behöver arbetsgivarna investera i personalen i form av mer kompetensutveckling och förbättrade arbetsvillkor. Men det krävs även satsningar på trygga anställningar från politiskt håll. Lagen om anställningsskydd (LAS) behöver ändras dels så att anställningsformen allmän visstid tas bort och dels så att hyvlingar av anställdas arbetstid förhindras. Förslagen om lagstiftade sänkta lägstalöner måste också stoppas för att arbetsmarknaden inte ska bli ännu mer otrygg för de anställda inom såväl handeln som andra branscher.

Cecilia Berggren

Det behövs mer pengar in i pensionssystemet

Att dagens pensionssystem var ohållbart var ingen hemlighet. I Handels rapport ”Man får lära sig leva på det man har ” visades att en majoritet av de handelsanställda kvinnorna hamnade under fattigdomsgränsen. Och förutom att systemet skapade fattigpensionärer såg framtiden dyster ut med allt lägre pensioner. Om detta haveri har vi tidigare skrivit på Handelsbloggen här och här. Något var helt enkelt tvunget att göras.

Därför var det av stort intresse när den nya blocköverskridande (alla riksdagspartier förutom V och Sd) pensionsöverenskommelsen presenterades. Eftersom alla detaljer inte är klara är det svårt att utvärdera överenskommelsen men det går att göra några reflektioner. Det som mest debatterats i överenskommelsen har varit att pensionsåldern höjs successivt. En av anledningarna är att vi lever längre och längre. För varje ytterligare år pensionen måste delas med allt fler så minskar nivån på pensionerna. Det gör att varje år man kan arbeta extra eller avvakta med att ta ut pension är betydelsefullt för inkomsten. För vissa är det dock inget alternativ att arbeta längre då kroppen inte orkar längre. Det är därför välkommet att det föreslås att åldersgränserna i de övriga trygghetssystemen samtidigt höjs. Det skulle göra det möjligt för dem som idag inte orkar arbeta fram tills pensionering att vid sjuklighet kunna få sjukersättning fram till dess. Men man funderar dock som LO-utredaren Reneé Andersson skriver vad brasklappen om att reformen ska vara statsfinansiellt neutral innebär?

En förutsättning för att kunna arbeta längre är att det skapas förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Tyvärr saknas det i dagsläget. Inom Handeln innebär det utbredda deltidsarbetet i kombination med tidsbegränsade anställningar och perioder av arbetslöshet att pensionsutfallet blir lågt för Handels medlemmar.  Det krävs därför åtgärder för att heltid och tillsvidareanställningar ska bli en norm på arbetsmarknaden, att det finns en fungerande barnomsorg och äldreomsorg som gör att det finns möjligheter att arbeta ihop en bra pension.

I uppgörelsen står det också att det kritiserade premiepensionssystemet kommer att reformeras. Staten ska ta ett större ansvar för att det inte ska finnas oseriösa aktörer och antalet fonder kommer att minskas. Det är på tiden att man ser över systemet efter skandalerna med Allra och Falcon Funds. Hur många fonder det kommer att bli kvarstår att se. Om det blir för många kommer kritiken från bland annat ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) om att det är omöjligt att göra ett informerat val kvarstå. Med tanke på nackdelarna kan det vara aktuellt att skrota hela systemet eller åtminstone begränsa antalet fonder till runt 5–10 stycken.

Frågan är dock om överenskommelsen räcker för att höja pensionerna så att tillräckligt många lyfts ur fattigdomen? Nja, förvisso kommer pensionerna öka och det är bra. Men det behövs fortfarande ett omfattande reformpaket för arbetsmarknaden med satsningar på trygga jobb, heltider, förbättrad arbetsmiljö, rehabilitering och företagshälsovård. Och inte minst behöver det komma mer pengar in i systemet genom en höjning av arbetsgivaravgiften.

Anton Strömbäck

Kompetensutveckling, jämlikhet och solidaritet är nycklar till att klara handelns omställning

”Det viktigaste i digitaliseringsutvecklingen är att vi investerar i människor. Vi kan använda teknologin på ett mänskligt sätt. För att skapa ett mänskligt samhälle är det nödvändigt. I slutändan är det människor som ska dominera utvecklingen, inte domineras av den.  Då är det viktigt att inte alla medel går tillbaka till investerare i företag utan också till utvecklingen av de arbetandes färdigheter”

Orden kommer från Tysklands arbets- och socialminister Thorben Albrecht vid ett internationellt seminarium om digitalisering förra veckan. Det hoppfulla budskapet som Albrecht förmedlar är viktigt. Digitaliseringen kan uppfattas och beskrivas som ett annalkande hot som tar arbetstillfällen. Det är ett perspektiv. Men digitaliseringen kan i själva verket bli en väg till drägligare arbetsförhållanden, ökade investeringar i människor och ett större välstånd för alla arbetande. Det är dessa möjligheter och företags möjligheter att klara digitaliseringsutvecklingen som  Handels vill ta fasta på.

Internationellt verkar det som om man likt oss på Handels mer ser möjligheter, men med en utmaning i att utveckla ny kunskap och kompetens. OECDs ekonom Paulo Falco uttryckte det så här under samma seminarium:

”Arbetsmoment försvinner, men att jobben försvinner är i stor utsträckning en villfarelse. Digitaliseringen innebär dessutom en multiplikationsfaktor vad gäller jobben.  Så problemet är egentligen inte förlorade jobb utan anpassning. Vi måste därför främst tänka igenom hur vi utvecklar ny kunskap och kompetens. Det behövs satsningar på modeller för livslångt lärande, problemlösningsförmåga i digitala miljöer och ett tänkande som går ut på att lära ut hur man lär sig att lära… En jämnare inkomstfördelning och utbildning tillgänglig för alla kan vara centralt för att klara omställningen.”

Falco beskrev jämlikhet som en förutsättning för att klara den omställning som digitalisering innebär. I den meningen är den svenska modellen i grunden en god utgångspunkt. Professor Daniel Buhrs forskningsresultat gav stöd åt den tesen:

”Produktionen ökar med ökad digitalisering. En jämnare inkomstfördelning och jämlikhet bidrar i sin tur till digitaliseringen. Genom detta blir den digitaliserade infrastrukturen och utbildningen som krävs för en omställning tillgänglig för alla. Jämlikhet ger förutsättningar för delaktighet och delaktighet skapar utveckling.”

Framtiden kräver därför att vi slår vakt om ett jämlikt och solidariskt samhälle där teknologi och möjligheter till lärande blir tillgängliga för alla. Inom handeln ska vi inte motverka den teknologiska utvecklingen utan se till att den skapar nya former för lärande, en drägligare arbetsmiljö och bättre villkor för de anställda.