På söndag avgörs din jobbtrygghet

Valet på söndag är avgörande för hur vi vill att samhället och arbetsmarknaden ska fungera. Handels medlemmar har varit tydliga i vilket samhälle de vill ha: en ökad anställningstrygghet, stopp för hyvling av arbetstider, satsningar på välfärden och att skattepengar inte ska gå till vinster för skol- och välfärdsbolag. I dessa frågor är skiljelinjen stor mellan de olika politiska alternativen. Där de rödgröna vill öka tryggheten vill Alliansen och Sverigedemokraterna gå i rakt motsatt riktning.

Det är viktigt att inse vad valresultatet har för innebörd för landets arbetstagare. Trygga jobb är en viktig fråga för Handelsanställdas medlemmar, hela 96 procent anser att det är mycket eller ganska viktigt är att människor har möjlighet att få en trygg anställning.

År 2006 gick Alliansen på val med att reformera arbetsmarknaden. Människor skulle jobba, inte gå på bidrag. Och Reinfeldts regering höll vad de sa. Alliansens arbetslinje sattes i verket från dag ett. Bland det första de gjorde var att avdragsrätten för fackföreningsavgiften togs bort och att a-kasseavgiften höjdes”. Detta orsakade ett stort medlemstapp för facket, bara inom Handels försvann 25 000 medlemmar. Kombinerat med införandet av allmän visstid 2007 samt försämrade villkor för sjukskrivna och arbetslösa fick en stor del av befolkningen det allt sämre. En otrygg arbetsmarknad bredde ut sig och klyftorna ökade. En arbetande fattigdom växte fram liksom en allt större utsatthet bland människor utanför arbetsmarknaden.

Även denna gång tänker har de borgerliga partierna liksom Sverigedemokraterna för avsikt att genomföra sina löften. I den nysläppta rapport ”Vem står upp för arbetsrätten och lönerna?” jämför författaren Mats Wingborg högerpartiernas föreslagna arbetsmarknadspolitik och visar på vilka förändringar de sannolikt kommer att genomföra om de får makten.

Alliansen och Sverigedemokraterna är eniga om det mesta för framtidens arbetsmarknad. De vill ändra i LAS och luckra upp turordningsreglerna. De är inte helt eniga i vilken utsträckning och hur många undantag som ska gälla, men riktningen är solklar. De fyra Allianspartierna vill förlänga möjligheten till provanställning upp till 12 månader samt införa inträdesjobb med ett lönetak på 70 procent av rådande ingångslöner. Sverigedemokraterna har några avvikande förslag men det finns inget som tyder på att partierna inte kommer att enas. Tillsammans är dessutom alla fem partier på högersidan överens om att privata arbetsförmedlingar ska ersätta den statliga Arbetsförmedlingen framåt.

Vad innebär då dessa förändringar om Alliansen och Sverigedemokraterna får bestämma? Sannolikt kan vi i ett sådant scenario se en ännu mer otrygg arbetsmarknad växa fram där flexibiliteten kommer att öka ytterligare på arbetstagarnas bekostnad. Tillsvidareanställningar och trygga jobb blir ännu mer ovanliga och särskilt inom vissa grupper, inte minst inom handeln. Den svenska modellen blir satt ur system när lägstalöner lagstadgas, facken försvagas och fler människor kommer att fastna i låglönejobb. Konsekvenserna av en sådan politik är dramatisk.

Skillnaderna i synen på framtiden för landets arbetstagare är stora mellan blocken. Det finns bara ett alternativ för oss som vill ha en fortsatt arbetstagarvänlig politik och det är att rösta för en fortsatt trygg arbetsmarknad.

Lina Stenberg

Varför vi behöver en reform av dagens tandvård

Förra veckan publicerade Handels rapporten Handels om fri tandvård. Rapporten visar att en tandvårdsreform skulle vara högst välkommet för Handelsanställdas medlemmar. När undersökningsföretaget NOVUS frågade Handels medlemmar svarade 95 procent att de tyckte att tandvården liksom övrig läkarvård ska omfattas av högkostnadsskyddet.

Novus-tandvård

En reform av tandvården är av vikt inte bara för Handels medlemmar utan för hela samhället. För ett jämlikt samhälle bör det vara en självklarhet att kunna ge samma vård till alla sina medborgare och det inkluderar tandvård. Tänderna är en del av kroppen och tandhälsan påverkar vår hälsa. Vilken vård du får ska inte avgöras av vilken socio-ekonomisk status du har.

Så ser inte verkligheten ut idag eftersom det finns stora skillnader mellan olika grupper. Tandhälsan har förbättrats för den genomsnittliga svensken men den är trots det oförändrad eller till och med försämrad hos socio-ekonomiskt utsatta grupper. Det handlar om arbetslösa, sjukskrivna, funktionshindrade, olika invandrargrupper och barn till dessa grupper. Tandhälsan är ojämnare fördelad bland dem och de halkar dessutom efter genomsnittet. Tröskeln till att besöka tandvården är allt för stor idag. En av de viktigaste anledningarna till detta är bristande ekonomi. Om ett liknande system som det inom sjukvården skulle införas skulle det minska den ekonomiska belastningen för personer och leda till att fler personer besöker tandvården.

Så vad skulle det kosta förändra dagens situation och reformera tandvården? I rapporten uppskattas införandet av en avgiftsfri tandvård kosta omkring 20–25 miljarder. Största delen skulle gå till att täcka avgifter som idag betalas av privatpersoner medan en ytterligare kostnad på 5–10 miljarder skulle tillkomma då fler skulle söka tandvård.

En vanlig fråga är hur något sådant ska finansieras? Frågan utgår dessvärre ofta från någon konstig uppfattning att stora reformer är för kostsamma. Men i jämförelse med att alliansregeringen sänkte skatter med 140 miljarder under sin tid framgår en reform på 20–25 miljarder som fullt genomförbar.  Utöver kapitalskatter och jobbskatteavdrag finns ju också fortfarande möjlighet att ändra på det konstiga överskottsmålet. Kort sagt: finansiering är inget som skulle hindra en politiskt efterfrågad reform som påtagligt skulle öka jämlikheten.

Anton Strömbäck