Fortsatt otrygghet i handeln

Färska siffror från SCBs arbetskraftsundersökningar (AKU) från första kvartalet 2017 visar att problemet med otrygga anställningarna i handeln är fortsatt vanligt. De otrygga jobben är allra vanligast i detaljhandeln. Där har såväl andelen tidsbegränsade anställningar som ofrivilliga deltidstjänster dessutom ökat under det senaste året.

Totalt är 29 % av arbetarna i detaljhandeln anställda på ett tidsbegränsat kontrakt. Det innebär en ökning med 2 procentenheter från förra året. Majoriteten av de tidsbegränsat anställda har dessutom en mycket otrygg form av anställning, som innebär att de antingen är anställda per timme eller kallas in vid behov. Bland dessa anställningar ingår den så kallade sms-anställningen, som innebär att anställda får ett sms från arbetsgivaren med erbjudande om jobb, ofta med mycket kort framförhållning. Denna typ av anställning är speciellt vanlig bland unga, liksom tidsbegränsade anställningar generellt. I detaljhandeln har över hälften (53 %) av de mellan 15 och 24 år en tidsbegränsad anställning.

Tidsbegränsade anställningar går ofta hand i hand med deltidsarbete. I detaljhandeln är det en minoritet av de anställda som har en fast heltidstjänst, endast 3 av 10. Deltidsarbete är speciellt vanligt i detaljhandeln. Totalt jobbar 2 av 3 arbetare deltid. Och ännu vanligare är det bland kvinnor, av vilka 3 av 4 deltidsarbetar.

Orsak till deltidsarbetande bland arbetare i detaljhandeln 2017 (SCB, kvartal 1 AKU)Orsak deltid

Det finns en mängd orsaker till att man kan tänkas vilja arbeta deltid. Vård av barn och studier är två av orsakerna. I detaljhandeln är dock deltidsarbete ofta ofrivilligt och bristen på heltidsjobb är den vanligaste orsaken till att jobba deltid. Hela 44 % av de deltidsanställda jobbar deltid för att de inte kan få en heltidstjänst.

De otrygga jobben är inte minst ett problem för jämställdheten, då kvinnor i högre utsträckning har de otryggaste anställningarna på arbetsmarknaden. De leder i sin tur till att kvinnor har sämre ekonomiska förutsättningar än män och att stressrelaterad ohälsa är större bland kvinnor. Detta konstaterar även regeringen, som nyligen tillsatte en utredning som ska undersöka hur ett mer hållbart och jämställt arbetsliv kan nås. I fokus för utredningen ligger företeelser som innebär en stor otrygghet för många anställda i framförallt kvinnodominerade branscher. Stopp för hyvling, stärkt anställningsskydd för så kallade sms-anställda och rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktisk arbetstid är några av de saker som kommer utredas. Handels välkomnar utredningen. Att komma tillrätta med alla de otrygga avarter av anställningsformer som existerar på arbetsmarknaden, och inte minst inom handeln, är en förutsättning för att få en tryggare arbetsmarknad och ett mer jämlikt samhälle.

Cecilia Berggren

Tankar om handelns framtida bransch- och arbetsmarknad

Handelns ekonomiska råds rapport utgår från större teknologiska skiften i handeln för att sedan resonera om nutidens större skifte – digitalisering och e-handel. Vilka konsekvenser kommer det att ha för branschens framtid? Historiska skiften som uppkomsten av kedjeföretag, självbetjäningssystem, externhandel och liknande förändrade påtagligt branschen och arbetsmarknaden. Vad kan vi förvänta oss av framtiden?

Enligt ekonomiska rådets rapport utgör handeln drygt 10 procent av BNP och sysselsätter mer än en halv miljon människor. Utöver detta räknar man också med så kallade handelsnära tjänster – tjänster som finns endast för att de efterfrågas av handelsbranschen. Det kan handla om bevakning, städning, IT-tjänster, marknadsföring, konsultverksamhet, design mm. Med dessa så sysselsätter handeln direkt och indirekt – enligt rådet – runt en miljon anställda och står för hela 20 procent av BNP. Vad som händer i handeln är därför av yttersta vikt för svensk ekonomi och arbetsmarknad.

I rapporten pekar man på olika scenarier. Dessa ligger fram till 2025 i huvudsak i linje med det som Handels utredare Martin Rosenström analyserat om e-handelns tillväxt och andelen köp från utländska e-handlare. För sällanköpshandeln drar de dock trenden vidare till 2050. Man tillstår givetvis att det är svårt att veta men landar i ett huvudscenario på en andel e-handel 2050 i sällanköpshandeln på ca 60 procent.

De beskriver också en mer diversifierad och komplex branschstruktur med många segment och nischer. Den fysiska handeln kommer leva kvar vid sidan om e-handeln och polariseras i två ytterligheter – lyxhandel och lågprishandel. Behovet att få personlig service kommer att växa samtidigt som lågprisets gör-det-självlogik. På samma gång kommer vi få se en utveckling mot omni-kanalshandel – dvs integrerad e-handel och fysisk handel. Utöver detta ser man framväxten av ett så kallat re-techkluster (retail technology) där fler företagstjänster utvecklas.

Teknologiska skiften påverkar naturligtvis arbetsmarknaden. Detta område går dock inte rådet specifikt in på i denna rapport. För ett fackförbund som Handels är detta dock avgörande frågor. Till att börja med ser inte vi någon överhängande risk för minskat antal anställda. Den framtida branschen kommer behöva anställa i såväl e-handel som fysisk handel.

Frågan är då hur vi ska se på arbetets innehåll. Forskningen pekar på att kunniga, kompetenta och tillräckligt många anställda är en konkurrensfördel för den fysiska butiken och för omni-kanalshandeln. Handelsforskaren Malin Sundström skriver att, ”Framtidens handel kommer att kräva välutbildade medarbetare, vilket kommer att leda till en enorm kompetensförskjutning. Det skulle tyda på ökad status och bättre villkor för en majoritet av framtidens anställda. Samtidigt kan det i vissa nischer och segment finnas polariseringstendenser – att vissa delar inom lågpris kan få en press på löner och arbetsvillkor.

För ett fackförbund är det viktigt att kunna jobba med båda delarna samtidigt – med såväl kraven på högre kompetens som med ökad press i vissa segment. Man bör också då komma ihåg att även om teknologin påverkar så är så kallade institutionella förhållanden väl så viktiga. Här är kollektivavtal och lagstiftning avgörande. Lagstiftning om visstidsanställningar har lett till försämrade villkor och polarisering bland butiksanställda. På motsvarande sätt skulle en ökad trygghet i lagstiftningen och avtalen leda till bättre villkor. Framtidens arbetsmarknad är inte skriven än – det hänger som alltid på organisering, facklig styrka och politiska beslut. Och dessa kan vi påverka.

Stefan Carlén

Bryt mellanförskapet på svensk arbetsmarknad

Alltfler fastnar i ett mellanförskap på svensk arbetsmarknad. Här finns människor som varken står helt utanför eller är helt innanför. De som har ett jobb men vars anställning upphör när de går därifrån. De som har en fast tjänst men på färre timmar än de behöver för att kunna betala sina räkningar. De som är anställda av ett bemanningsföretag och måste leva upp till högre prestationskrav än den ordinarie personalen för att inte riskera att åka ut.

”Vi lovar fler jobb – om tröskeln till det första sänks”, slår Svensk Handel fast i Handelns löfte. Retoriken – och metaforen – känns igen från såväl arbetsgivarorganisationer som borgerliga partier. Arbetsmarknaden är ett hus. De som har jobb är inne i huset. De som saknar jobb står utanför. Om tröskeln sänks kan fler kliva in, och gå från utanförskap till innanförskap.

Men hur ska trösklarna sänkas? Jo, genom att taket raseras och väggarna rivs. För värmen ska skruvas ner genom lägre löner och det ska bli lättare att ramla ut genom svagt anställningsskydd.

Retoriken om utanförskap och innanförskap är förrädisk. För om strategin mot utanförskapet är att avskaffa allt det som är definierande för innanförskapet så gör man inget annat än att etablera ett mellanförskap.

En kvarts miljon personer i Sverige är anställda på timme eller vid behov. Är de i arbete eller arbetslösa? Det beror på vilken dag du frågar. En dryg miljon är deltidsanställda – bland arbetare i detaljhandeln så många som två av tre – och många av dem behöver varje månad jobba fler timmar än de har på kontraktet. Tillhör de den grupp som är inne eller den grupp som står utanför och vill komma in? Det beror på ur vilket perspektiv du ser saken. De befinner sig varken inne eller utanför – de befinner sig mittemellan.

Sedan den så kallade hyvlingsdomen, som ger arbetsgivare rätt att hyvla timmar från sina anställdas kontrakt utan hänsyn till vare sig turordningsregler eller omställningstid, har mellanförskapet fördjupats. Nu kan inte heller den med lång anställningstid och många timmar på sitt kontrakt – timmar man kämpat i många år för att få – vara säker på att få behålla sina timmar så länge man sköter sitt jobb. Under hashtagen #slutahyvla berättar till exempel Vicky, som jobbat i 27 år i samma butik, om hur hon står inför att tvingas börja jaga timmar. De sänkta trösklarna visade sig innebära att vemsomhelst närsomhelst kan knuffas ut.

Den politiska ambitionen måste vara att både låta fler komma in på arbetsmarknaden och öka tryggheten för dem som kommit in. Mellanförskapet måste brytas. För om priset för att man ska få komma in är att ingen får vara riktigt inne, vad är det då värt?

David Eklind Kloo

Otrygghet och minskad makt över tiden hänger samman

Vilket inflytande eller makt har anställda över sin egen arbetstid? Och vilken makt har arbetsgivarna? Det är frågor som är viktiga. Inte bara för själva arbetslivet utan för hela livssituationen för miljoner anställda i Sverige. Tio fackliga förbundstidningar har gått samman och på ett förtjänstfullt sätt lyft upp dessa frågor om makt och inflytande för flera branscher . Här är några av de frågor som de lyfter.

Ska arbetsgivaren ha makt att när som helst förlägga arbetstid under året? Ska de från dag till dag erbjuda timmar till förstbjudande med sms? Ska de ha makt att när som helst kunna ”hyvla” och permanent minska anställdas arbetstider och inkomster? Ska de kunna lägga semesterperioder utanför sommarmånaderna?

Jag tror att de allra flesta i Sverige skulle svara nej på dessa frågor. Det strider mot våra grundläggande värderingar som inte bara har med arbetstiden att göra, utan också för rätten till ett anständigt liv utanför arbetet.

Låt oss titta närmare på detaljhandelsbranschen. Om vi grovt delar in arbetare i detaljhandeln efter deras anställningskontrakt i tre grupper så fördelas de enligt följande: De som har kontrakterad tid på 1-19 timmar per vecka utgör ca 25 procent. De som har en deltid som är över 20 timmar utgör ca 40 procent. Medan de heltidsanställda utgör 35 procent.

I en och samma bransch kan anställda i olika kategorier vara utsatta på flera sätt. Bland de som har en kontrakterad tid på 1-19 timmar per vecka finns gruppen av allmänt visstidsanställda. De har stor otrygghet då de har svårt att planera sina liv. De måste alltid vara tillgängliga och snabbt kunna svara på sms om jobberbjudanden för ytterligare timmar. Man måste alltid tacka ja, annars slutar arbetsgivaren kontakta. Otryggheten tär på hälsan och bland dessa visstidsanställda finns många oroande signaler om ökande psykosocial ohälsa .

I kategorin som har en deltid över 20 timmar är också jagandet av ytterligare arbetstid en del av livet. Med så låga deltidsmått blir löneinkomsterna sällan högre än 15 000 kr i månaden. Och det är svårt att få ihop pengar för det allra mest nödvändiga. Men det tär på såväl arbetslivets som det sociala livet att konkurrera om timmar. Deltidsanställningar är också mer slitande då det ofta är så att mer arbete kläms in på kortare tid och färre möjligheter till naturlig återhämtning finns. Det är ingen slump att deltidsarbetande kvinnor ligger i topp de det gäller långtidssjukskrivningar.

Men även för de 35 procent som har en heltidsanställning har otryggheten ökat. Genom hyvlingsdomen som gav arbetsgivarna ökad makt riskerar även de att få sin heltid hyvlad och därmed också sin löneinkomst. För de som drabbats av det är det ett hårt slag. Handels har också visat att arbetsplatser med många visstidsanställningar skapar en ökad press och fler sjukskrivningar för de som har en fast heltidsanställning . De förväntas hela tiden ta ansvar, lära upp de nya som kommer och utföra det arbete som annars inte skulle bli gjort. På så sätt drabbas även fast heltidsanställda av ökade förekomst av visstidsanställda på korta deltider. Allt hänger ihop.

Bakom denna utveckling med ökad otrygghet och minskad makt över arbetstiderna finns flera faktorer. Snart 30 år med hög arbetslöshet kombinerat med lagstiftning som försvagat arbetsrätten och försämrat tillgången till a-kassa har gett arbetsgivarna ökad makt på arbetsmarknaden. Omvänt skulle ett ökat inflytande för anställda över arbetstiderna, fler heltider och fasta anställningar öka tryggheten och minska ohälsan. Det skulle såväl individerna som samhället vinna på.

Stefan Carlén

 

Hög lönsamhet, nyanställningar och personalbrist i handeln

Dagens Industri har gjort en omfattande granskning av ICA-koncernens lönsamhet. I en genomgång av 1 200 butiker skriver man att ”ICAs lönsamhet är unikt hög”. I sin granskning finner man bland annat en ICA Supermarket i Uppsala som delade ut 50 miljoner kr till ägaren i senaste bokslutet. Fyra av ICA-butikerna har tillsammans under 10 år delat ut över en miljard kronor. Vidare kan man hitta en del företagskonstruktioner med holdingbolag dit vinster överförs. En butik i Sollentuna hade låg nettovinst och delade ut noll kr. Men samtidigt skickades 26,7 miljoner kronor till moderbolaget och där delades det ut 19,2 miljoner.

I den fackliga vardagen får dock många förtroendevalda på sina arbetsplatser höra att lönsamheten är pressad. Det sägs att kostnaderna ökar för personal, hyror och inköp, men att det inte går att höja priserna på grund av den hårda konkurrensen. Under sådana omständigheter måste arbetsgivaren skära i timmar och man har svårt att höja lönerna, hävdas det. Men oftast, när man väl tittar i det senaste bokslutet för ett sådant företag, har försäljningsintäkterna faktiskt ökat. Vidare kan man se att företaget delat ut många miljoner till ägaren. Detta faktum gör att det bland fackliga uppstått en sund skepsis mot påståenden om pressad lönsamhet.

Även på en övergripande branschnivå finns de som vill hävda att hela branschen lider av pressad lönsamhet. Men faktum är att när handelsföretagen själva berättar om sin syn på rådande lönsamhet har en mycket stor majoritet sagt att den är god eller tillfredsställande.

För en bransch som befinner sig i en ständig strukturomvandling till följd av digitaliseringen är det viktigt att ha en så korrekt bild som möjligt av det företagsekonomiska läget. På Handels gör vi därför en gång i kvartalet en avstämning av hur läget ser ut i handeln. Vi använder oss av en specialbearbetning av den statistik som det statliga Konjunkturinstitutet samlar in. Den senaste avstämningen från januari 2017 visade att handlarna såg mycket positivt på den framtida försäljningen när man blickade ut över första halvåret 2017. Lönsamheten var fortsatt god eller tillfredsställande och företagen såg behov av fler nyanställningar. Ett problem var dock att handlarna upplevde att de hade svårt att få tag på personal.

Även om ICAs lönsamhet är ”unikt hög” som DI skriver, verkar det med andra ord gå ganska bra för branschen i övrigt. Problemet med att få tag på personal kan lindras genom attraktivare anställningar, exempelvis genom fler heltider, tryggare anställningar och mer konkurrenskraftiga löner. Det skulle höja yrkets status, minska personalomsättningen och markant lösa den upplevda personalbristen. Uppenbarligen har branschen råd med det.

Stefan Carlén

Myten om den lata ungdomen

”Våra dagars ungdom uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta.”

Orden påstås ha uttalats av Sokrates runt 400 f. kr. men hade lika gärna kunnat vara ett citat från idag. Inte mycket verkar ha hänt med synen på unga under de senaste 2 400 åren. Med jämna mellanrum kommer från olika håll – framförallt från arbetsgivarhåll – påståenden om hur lata och bortskämda dagens ungdomar är. Nyligen släppte Företagarna en rapport  vid namn ”Det är attityden, dumbom” som visar att det största tillväxthindret för företagare är den dåliga arbetsmoralen och bristen på mognad, intresse och ansvarstagande hos unga. ”Svenska ungdomar har den sämsta attityden av alla”, menar en av de intervjuade företagarna i rapporten.

Samtidigt som myten om den lata ungdomen fortsätter spridas finns en mängd felaktiga uppfattningar om vad unga efterfrågar på arbetsmarknaden. I en rapport  från Svenskt Näringsliv, Svensk Handel och Visita påstås att unga vill ha tidsbegränsade anställningar eftersom ”de då i högre utsträckning själva kan påverka hur mycket och när de vill jobba”.

Denna syn på unga verkar helt sakna förankring i verkligheten. Det ställs högre krav för att få ett jobb idag än för 30 år sedan. I Ungdomsbarometerns undersökning  från december 2016 svarade 86% att de hellre tar nästan vilket jobb som helst hellre än att vara arbetslösa. Arbetsmarknaden de kommer in på är också betydligt tuffare idag. Unga är överrepresenterade bland de med otrygga anställningar. I detaljhandeln är 54 % av de mellan 15 och 24 år tidsbegränsat anställda. Ofta varvas visstidsanställningar med perioder av arbetslöshet. Att få en fast tjänst på heltid är ovanligt i branschen, bara 15 % av de unga har en sådan anställning. Att det skulle bero på att unga föredrar “ett flexibelt arbetsliv” stämmer helt enkelt inte. Bland Handels medlemmar är det bara 1 % som i en undersökning svarat att de vill ha en tidsbegränsad anställning framför en tillsvidareanställning.

Otryggheten på arbetsmarknaden kommer inte utan konsekvenser. Många unga i handeln  vittnar om att de varken kan skaffa bostad, flytta hemifrån eller planera sina liv då de aldrig vet hur mycket de kommer tjäna varje månad. Osäkerheten som många lever i skapar en enorm stress. Det visar sig bland annat genom att allt fler unga sjukskrivs på grund av utmattning.

Att med denna bakgrund fortsätta prata om unga som lata är absurt. Lika verklighetsfrånvänt är det att rättfärdiga otryggheten på arbetsmarknaden genom att påstå att det är något som unga efterfrågar. Det är dags att sluta sprida myten om den lata ungdomen och istället börja prata om hur vi får en trygg arbetsmarknad för alla.

I mellanförskapets otrygga land

Coop har inte gjort något fel eller missbrukat LAS, trots att de hyvlat tjänster likt en schweizerost. Det menar i alla fall Arbetsdomstolen i en dom för några veckor sedan. Det är fel säger vi. Det ska inte vara möjligt att hux flux ändra heltid till deltid!

Arbetsgivare som inte säger upp hela tjänster, utan hyvlar, ska respektera turordningsregler och uppsägningstider.  Om inte LAS kan ge individen det skyddet, måste LAS ändras. Arbetsdomstolen har öppnat för en ny ordning på arbetsmarknaden. Det får inte gå obemärkt förbi.

Arbetsgivarna må kalla de hyvlade tjänsterna för deltidsjobb. Vi kallar det för deltidsarbetslöshet. Visst låter det fint att det är bättre att jobba några timmar än inga alls. Men inte om man tänker lite längre än näsan sticker ut.

Inte heller allmän visstid har gett några jobb. De som går på allmän visstid är anställda för att deras arbetsgivare behöver dem. Anställningsformen har bara bytt ut trygga jobb mot otrygga.

Arbetsgivarna önskar färre regleringar. Kan så vara. Vi säger att det är heltid och tillsvidareanställning som ska vara normen inte tvärtom. Ordning och reda på arbetsmarknaden behöver inte nödvändigtvis betyda fler regler. Snarare modernare system och regelverk där den enskilda människan inte tappar sin möjlighet till att försörja sig själv i en snabbt föränderlig tid. Det är inte rimligt att arbetsgivare kan kringgå de regler som gäller när tjänster sägs upp, bara för att man låter några timmar bli kvar på anställningskontraktet.

Arbetsmarknaden består inte längre enbart av de som antingen har jobb eller de som är arbetslösa. Den omfattar numera en ohyggligt stor mängd av människor i mellanförskap där heltid har ersatts av några få timmar per vecka kompletterade med sms-anställningar. En anställningsform som i förlängningen leder till brist på trygghet under yrkeslivet och många år av fattig pensionärstillvaro.

Samtalet om mellanförskapet måste starta nu. Det handlar inte bara om våra medlemmar. Det handlar om hur ett helt samhälle håller på att växa fram där otryggheten är norm. Det är ett arbetsliv som inte främjar trygghet, tillväxt eller sunda arbetsförhållanden. Det är inte vår vision om ett bättre samhälle.

Susanna Gideonsson, ordförande Handels