Klassisk framgångssaga för hypat märke har tyvärr en mörk baksida

Nyligen rapporterade Dagens Industri att det svenska klockföretaget Daniel Wellingtons ägare har beslutet om en extra utdelning till sig själv på 20 miljoner kronor, ovanpå 200 miljoner i ordinarie utdelning. Men det har också rapporterats om undermåliga arbetsvillkor i fabriker i Kina som tillverkar företagets klockor. Det manar till reflektion, särskilt i dagar som dessa. Budskapet på 1 maj om solidaritet med arbetare i andra länder manar till eftertanke oavsett politisk åskådning. Det handlar till exempel om arbetare som producerar de varor som säljs i våra butiker.

I det sammanhanget är Daniel Wellington som säljer egendesignade klockor i en rad olika kanaler (egna butiker, egen hemsida, externa plattformar, andra kedjor), ett intressant exempel. Ur ekonomisk synpunkt utgör företaget en framgångssaga utan motstycke. Från ingenting har Daniel Wellington på några år gått till att omsätta närmare 2,5 miljarder, med ett rörelseresultat på över 900 miljoner. Det ger en rörelsemarginal på 37 %, vilket är en häpnadsväckande god lönsamhet (Källa: ”Stora guiden till retail, 2019”). Företaget har kunnat sälja klockorna för ett betydligt högre pris än vad de kostar att producera, marknadsföra och sälja. Det borde förstås vara möjligt att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för arbetare som tillverkar klockorna. Det är just här som baksidan av framgångssagan ligger.

Tidningen Dagens Industri slog förra året larm om brister som inhumant långa arbetspass och brist på försäkring för de anställda, vilket företaget själv också uppmärksammat. Problemen har funnits under flera år och enligt företaget arbetar man med frågan. Det kan dock te sig märkligt att Daniel Wellington inte snabbt kommit tillrätta med dessa missförhållanden, inte minst mot bakgrund av de vinster med enorm lönsamhet som företaget genererar. Vad som däremot har skett är att ägaren har tagit ut hundratals miljoner ur företaget och bland annat köpt en takvåning för 104,5 miljoner kronor, vilket enligt bedömare gjort honom till ägare av Sveriges dyraste lägenhet. Företaget har också lyckats vinna en uppmärksammad rättstvist där en annan större detaljhandlare stämts för att sälja plagiat. Kontrasten mellan företagets framgång och arbetarens situation blir därmed enorm.

Exemplet Daniel Wellington ger en ordentlig tankeställare, men det är varken det enskilda företaget som sådant eller ägaren som är det intressantaste. Det verkligt intressanta är det system av modern kapitalism som möjliggjort det, i vilken handeln blivit en maktfaktor som i allt större utsträckning kommit att styra över produktionen. Daniel Wellington tillhör en hypermodern form av handelsföretag. Man har förstått värdet av att äga både sin egen produkt och sitt produktvarumärke. Man har sett vikten av att etablera försäljning genom plattformar som gjort att man kunnat växa utanför Sveriges gränser. Genom innovativa marknadsföringsmetoder har företaget kunnat växa kraftigt på kort tid. En stor förklaring till framgången är att Daniel Wellington lyckats engagera influencers i att marknadsföra produkterna, både i Sverige och utomlands.

Influencern går mot att bli en av den moderna kapitalismens viktigaste verktyg, i en marknadsföring där influencerns varumärke flätas samman med produktens varumärke, förpackat i berättelser som blir ”content”. Daniel Wellington bygger i sig själv på mytomspunna berättelser kretsandes kring grundaren (ägaren) som framstår som attraktiva för många. En av dessa är berättelsen om den unge backpackern som på en resa träffar en engelsman vid namn Daniel Wellington med en klocka som inspirerar honom till att starta företaget. En annan berättelse är den om den unga entreprenören som satsat sina sista slantar, inklusive CSN-medel, på att förverkliga sin dröm genom en resa till Hong-Kong där klockor köps in. Historier som dessa är förföriska, men också drivmedel för den moderna kapitalismen där arbetare exploateras. Vill vi få bukt med orättvisor och exploatering som kommer av kapitalism måste vi titta bakom de fina fasaderna och fängslande berättelserna.

100 år sedan kvinnlig rösträtt – då avskaffar högern Jämställdhetsmyndigheten

Måndagen den 17 december var en extrainsatt allmän flaggdag i Sverige – det var nämligen exakt 100 år sedan det första avgörande beslutet om att införa allmän och lika rösträtt röstades igenom i riksdagen. Det blev emellertid en flagga som slokade betänkligt, inte bara för att den jämställdhet som rösträttskämparna hoppades på ännu brister, utan också för att högermajoriteten i riksdagen bara några dagar tidigare röstade igenom en budget där den nystartade Jämställdhetsmyndigheten läggs ner.

Jämställdhetsmyndigheten skapades för att samordna och stärka arbetet för den svenska jämställdhetspolitikens grundläggande mål: att män och kvinnor ska ha samma möjligheter till makt över sina egna liv och över samhällets utveckling. Inom handeln är ojämställda villkor mellan män och kvinnor en ständigt aktuell fråga. Handels har skrivit mycket om hur kvinnor har lägre löner och arbetar mer ofrivillig deltid än män, vilket ger sämre möjligheter till makt över sitt eget liv. Kvinnor arbetar i sämre arbetsmiljö än män och när arbetslivet är slut blir kvinnors pensioner lägre.

Sexuella trakasserier är vanliga inom handeln och ett allvarligt hot mot kvinnors möjligheter att forma sina liv. Att behöva vara rädd för, förhålla sig och anpassa sig till trakasserande kunder, kollegor eller chefer inskränker rörelse- och handlingsfrihet och förminskar människor. Sexuella trakasserier är ett stort arbetsmiljöproblem inom handeln som särskilt drabbar unga kvinnor med osäkra anställningar. Att samla kunskap om problemen och att föreslå och utvärdera åtgärder hör till Jämställdhetsmyndighetens huvuduppdrag, men när högern nu får sin vilja igenom ska denna nybildade struktur slås i spillror.

Mönstret känns tyvärr igen. År 2007 lade den borgerliga regeringen ner Arbetslivsinstitutet, en forskningsmiljö som gav ovärderlig kunskap om arbetsmiljö. Avsaknaden av denna institution märks fortfarande av för alla som intresserar sig för arbetsmiljöfrågor. Nu ska forskning om jämställdhet drabbas av samma ideologiskt motiverade förstörelse.

Varje steg på vägen mot jämställdhet hotar makt och privilegier och kommer därför att bli ifrågasatt. Det fick rösträttskämparna känna av innan de för 100 år sedan lyckades med det som idag uppfattas som en självklarhet. Jämställdhetsmyndighetens öppnande föregicks också av en lång kamp – och det är tydligt att den aldrig kan tillåtas att vila.

Dags att flagga på halv stång för den slaktade Jämställdhetsmyndigheten? Nej, vi struntar i flaggan och fortsätter kampen för jämställdhet: i politiken och på varje arbetsplats.

Hur påverkar arbetsmiljön ohälsa och sjukskrivning?

Sjukskrivningar är ett omdebatterat problem, men fortfarande saknas kunskap om många av de mekanismer som styr ohälsa och sjukskrivningar. Höga sjukskrivningstal är ofta en indikator på arbetsmiljöproblem, men faktum är att även låga sjukskrivningstal kan dölja underliggande problem.

Försäkringskassan visar i en ny rapport att yrken med hög andel osäkert anställda har lägre sjukskrivningstal än förväntat, vilket inte antas bero på bättre hälsa. I rapporten förklaras det istället med osäkert anställdas svagare ställning på arbetsmarknaden och sämre ekonomiska förutsättningar. Avsaknaden av social och ekonomisk trygghet vid sjukskrivning visas också förklara lägre sjukskrivningstal för osäkert anställda i en omfattande kanadensisk studie. Andra studier visar hur upplevd ohälsa har ett starkt samband med osäkerhet på arbetsmarknaden.

Ungas sjukskrivningsmönster ser delvis annorlunda ut än äldres. Afa försäkringar har studerat längre sjukskrivningsfall och arbetsplatsolyckor för personer under 30 år. Unga är mindre sjukskrivna än äldre på grund av generellt bättre hälsa, men två resultat sticker ut som särskilt allvarliga för de unga. Unga kvinnor har en mycket hög förekomst av långa sjukskrivningar på grund av psykiska diagnoser, och unga av båda könen är påtagligt mer utsatta för rån varav de flesta sker inom handeln.

Utifrån dessa rapporter förefaller tre aspekter vara särskilt viktiga för att förstå sjukskrivningar och ohälsa bland handelns anställda:

Ensamarbete. Hur utbrett ensamarbetet är finns det ingen statistik över. I Arbetsmiljöundersökningarna ställs frågan ”Arbetar du ensam och riskerar att utsättas för hot och våld?”. Inom handeln föreligger så gott som alltid risken för hot och våld, men frågan missar att fånga det ensamarbete som inte upplevs som riskfyllt. 2017 svarade 15 procent av handelns anställda att de arbetade ensamma med risk för hot och våld varje vecka, och det var mer utbrett bland de unga. Ensamarbete är starkt förknippat med risken för rån, hot och våld, men också för trakasserier, fysiska faror, psykosociala problem och svårigheter att utvecklas i arbetet. Hur påverkas unga av att börja sitt arbetsliv med att arbeta utan kollegor en stor del av tiden?

Ohälsa, sjukskrivning och anställningsform. Enligt Arbetsmiljöundersökningen är riskfaktorer som stress och för hög arbetsbelastning vanligare bland fast anställda, medan ekonomisk oro och ofritt arbete är vanligare bland tidsbegränsat anställda. Men i vilken utsträckning hänger den höga arbetsbelastningen för fast anställda samman med det ökande antalet tidsbegränsat anställda? Det behövs fler fallstudier som studerar sambandet på arbetsplatsnivå.

Arbetsmiljörisker för olika grupper. Även här behövs fler studier som undersöker sambanden på arbetsplatsnivå, såsom en dansk studie som undersöker riskbeteende bland unga i handeln, vilken visar att det viktigaste för att förklara vilka risker unga tar på arbetsplatsen inte är deras ålder, utan deras anställningsform, förankring på arbetsmarknaden och möjlighet att få andra jobb. I Arbetsmiljöundersökningen 2017 visades att en tredjedel av de unga på arbetsmarknaden upplever att kraven på dem är högre än deras kunskaper och färdigheter. Är det i själva verket så att ungas risker i viss mån är ett resultat av att de i allt högre utsträckning lämnas ensamma med arbetsuppgifter de inte i tillräcklig grad fått vägledning i att utföra?

Det finns ett behov av fler studier som klarlägger sambanden mellan ohälsa och sjukskrivningar och arbetsmiljö, anställningsform och arbetsmarknadens förändring.

Avgift på Kinapaket bra för anställda och företag

Julruschen är över för den här gången. Vi kan summera ett årsslut av bra försäljningssiffror, men kvar finns också en bitter eftersmak. Med en ökande e-handel har butikerna som fungerar som paketombud pressats till det yttersta. De som blivit lidande är personalen som tvingats arbeta under stor stress i ett kaos av paket som i många fall har svämmat över alla bredder.

Paketvolymen under den senaste julhandeln ökade med 17 % enligt Postnords uppskattningar. En ny kartläggning visar att denna utveckling kan få stora konsekvenser. 50 % av ombuden överväger att hoppa av. Ett skäl som uppges är den akuta situationen för personalen, ett annat skäl är bristande lönsamhet på grund av låg ombudsersättningen. De båda problemen hänger ihop. Hittills har butiker motiverats till att vara ombud genom en förhoppning om försäljning till pakethämtande kunder. Men nu när paketutlämningen nått sådana volymer att den kräver fler anställda om inte personalen ska gå på knäna har systemet blivit ohållbart.

Den ökade volymen av paket från Kina är en betydande del av problemet. Paketen har ofta ett lågt värde, men de är många, vilket ökar arbetsbelastningen för både ombud och paketleverantörer. Pakethanteringen från Kina är dessutom omständlig, oförutsägbar och olönsam för paketleverantörer. Med detta minskar utrymmet för att ge ombuden en skälig ersättning.  I slutändan är de anställda i butikerna som blir lidande.

En viktig förklaring till att paketen är så många och olönsamma är Kinas rabatterade postgång. Rabatten kan spåras tillbaka till ett över 50 år gammalt avtal inom Världspostföreningen. Då räknades Kina som ett u-land som behövde stöttning. Den tiden är förbi, men regelverket har ändå bestått relativt oförändrat fram till idag.

Nu ser marknaden ut att gå mot en välbehövlig reformering. Vid Världspostföreningens kongress 2016 togs beslut om en successiv höjning av ersättningen till nationella paketleverantörer från och med 1 januari 2018. Det oklart vilken effekt beslutet kommer att få, men det är ett initiativ i rätt riktning. I fredags stod det dessutom klart att det ska införas en administrationsavgift på alla paket från Kina i Postnords hantering, med ytterligare pålägg för moms. I media har det cirkulerat uppgifter om att avgiften kommer att ligga på 125 kr, men den faktiska nivån är inte bestämd.

Vi är eniga med Svensk Handel om att införandet av en avgift är en välbehövlig förändring som bör införas så snart om möjligt och vill att avgiften sätts på en nivå som täcker kostnaderna i alla led av pakethantering. En viktig anledning till detta är hur dagens system har drabbat de butiksanställda. Men vi ser också betydelsen av att svenska e-handelsföretag ska kunna konkurrera på rättvisa villkor. Snedvriden konkurrens drabbar branschen och i slutändan de handelsanställda. Högre avgifter innebär inte protektionism, utan endast ett återupprättande av en väl fungerande och rättvis marknad.

Även ur miljösynpunkt är det viktigt att avgifter på försändelser från Kina ligger på en skälig nivå. Det ter sig absurt att ha ett avgiftssystem för postgång som premierar långa transporter med stor miljöpåverkan i en tid då klimatfrågan är mer aktuell än någonsin. Förändringar av avgifterna är också välkomna ur ett välfärdsperspektiv. Idag kostar uteblivna momsintäkter på varor från Kina sannolikt välfärden över 1 miljard kronor per år. Genom den nya avgiften skapas ekonomiskt utrymme för Postnord att vidta åtgärder som säkerställer att momsen betalas in på alla försändelser, vilket är ett kontrolluppdrag som hittills fallit mellan stolarna.

Mot bakgrund av allt detta är det svårt att hitta bra argument för att motsätta sig förändringarna som innebär högre kostnader för paket från Kina. Den som ondgör sig över den ökande kostnaden bör tänka över alla negativa konsekvenser för anställda, företag och välfärd som den rabatterade postgången från Kina har inneburit.

 

 

 

Kompetensutveckling, jämlikhet och solidaritet är nycklar till att klara handelns omställning

”Det viktigaste i digitaliseringsutvecklingen är att vi investerar i människor. Vi kan använda teknologin på ett mänskligt sätt. För att skapa ett mänskligt samhälle är det nödvändigt. I slutändan är det människor som ska dominera utvecklingen, inte domineras av den.  Då är det viktigt att inte alla medel går tillbaka till investerare i företag utan också till utvecklingen av de arbetandes färdigheter”

Orden kommer från Tysklands arbets- och socialminister Thorben Albrecht vid ett internationellt seminarium om digitalisering förra veckan. Det hoppfulla budskapet som Albrecht förmedlar är viktigt. Digitaliseringen kan uppfattas och beskrivas som ett annalkande hot som tar arbetstillfällen. Det är ett perspektiv. Men digitaliseringen kan i själva verket bli en väg till drägligare arbetsförhållanden, ökade investeringar i människor och ett större välstånd för alla arbetande. Det är dessa möjligheter och företags möjligheter att klara digitaliseringsutvecklingen som  Handels vill ta fasta på.

Internationellt verkar det som om man likt oss på Handels mer ser möjligheter, men med en utmaning i att utveckla ny kunskap och kompetens. OECDs ekonom Paulo Falco uttryckte det så här under samma seminarium:

”Arbetsmoment försvinner, men att jobben försvinner är i stor utsträckning en villfarelse. Digitaliseringen innebär dessutom en multiplikationsfaktor vad gäller jobben.  Så problemet är egentligen inte förlorade jobb utan anpassning. Vi måste därför främst tänka igenom hur vi utvecklar ny kunskap och kompetens. Det behövs satsningar på modeller för livslångt lärande, problemlösningsförmåga i digitala miljöer och ett tänkande som går ut på att lära ut hur man lär sig att lära… En jämnare inkomstfördelning och utbildning tillgänglig för alla kan vara centralt för att klara omställningen.”

Falco beskrev jämlikhet som en förutsättning för att klara den omställning som digitalisering innebär. I den meningen är den svenska modellen i grunden en god utgångspunkt. Professor Daniel Buhrs forskningsresultat gav stöd åt den tesen:

”Produktionen ökar med ökad digitalisering. En jämnare inkomstfördelning och jämlikhet bidrar i sin tur till digitaliseringen. Genom detta blir den digitaliserade infrastrukturen och utbildningen som krävs för en omställning tillgänglig för alla. Jämlikhet ger förutsättningar för delaktighet och delaktighet skapar utveckling.”

Framtiden kräver därför att vi slår vakt om ett jämlikt och solidariskt samhälle där teknologi och möjligheter till lärande blir tillgängliga för alla. Inom handeln ska vi inte motverka den teknologiska utvecklingen utan se till att den skapar nya former för lärande, en drägligare arbetsmiljö och bättre villkor för de anställda.