Straffa den som utnyttjar, inte den som utnyttjas

Kommer ni ihåg Uppdrag gransknings avsnitt Nagelfixarna? Programmet skapade stor uppmärksamhet i början av året med berättelser om arbetskraftsinvandrare som utnyttjades på svenska nagelsalonger. Ett antal kvinnor från Vietnam redogjorde för hur de kommit till Sverige med löften om trygga anställningar med schysta löner och villkor, men väl här tvingats arbeta som om de vore livegna. Långa arbetsdagar, dålig arbetsmiljö och tvång på att betala tillbaka en del av lönen till arbetsgivaren. Horribelt.

I lördags släppte Handels en ny rapport ”Bakom lacken – Ekonomisk utveckling och arbetskraftsinvandring i skönhetsbranschen” som bland annat innehåller förslag till politikerna för att komma till rätta med det här. Den resulterade i en debattartikel i DN där följande förslag presenterades:

1. Gör anställningserbjudandet som ligger till grund för arbetstillstånd juridiskt bindande.
   Den arbetsgivare som vill anställa någon från ett land utanför EU måste skapa ett anställningserbjudande med information om den lön och de villkor som hen tänker erbjuda till arbetstagaren. Det är detta dokument som Migrationsverket tar ställning till när de fattar beslut om arbetstillstånd, eftersom lagen kräver att lön och villkor måste vara i nivå med kollektivavtal eller praxis i branschen. Men erbjudandet är inte bindande för arbetsgivaren, vilket innebär att migranten kan få helt andra villkor än det som utlovats.
   
   
2. Inför sanktioner mot arbetsgivare som inte uppfyller de villkor som legat till grund för arbetstillståndet.
   Om arbetsgivaren inte infriar de villkor som utlovats i anställningserbjudandet, och på så sätt missbrukar systemet, så ska det utgöra ett brott mott lagen och därmed kunna få straffrättsliga påföljder.
   
   
3. Ge permanent uppehållstillstånd till arbetskraftsinvandrare med tillsvidareanställning.
   Den som kommer hit för ett jobb som är tillsvidare bör också ha rätt att vistas i landet tillsvidare. Det skulle också stärka arbetstagarnas ställning och göra det möjligt för fler att larma när det sker försök till utnyttjande eller andra missförhållanden. Med dagens lagstiftning så är det arbetstagaren som riskerar att bli av med sitt arbets- och uppehållstillstånd om det uppmärksammas att den lön eller de villkor som faktiskt gäller är sämre än vad lagen kräver. Utsattheten är uppenbar om arbetstagarens alternativ står mellan att acceptera otillfredsställande arbetsvillkor och att lämna landet.

Systemet är idag riggat för att underlätta utnyttjande av arbetskraftsinvandrare och gynna oseriösa arbetsgivare. Det drabbar i första hand de migrerande arbetstagare som tvingas att tyst acceptera fruktansvärda arbetsvillkor. Men det drabbar också resterande arbetstagare genom en negativ press på löner och villkor i den bransch som berörs, samt de seriösa företag som vill driva sin verksamhet med schysta löner och goda villkor för sina anställda. Och fenomenet är inte begränsat till skönhetsbranschen. Rapporter om liknande historier har kommit från såväl hemtjänsten som restaurang– och städbranscherna.

Att lagstiftarna ser genom fingrarna med detta är obegripligt. Det saknas varken kunskap om nuvarande lagstiftnings konsekvenser eller förslag på hur regelverket kan förbättras. Nu är det dags för handling.

Ola Palmgren