Satsa på personalen om kompetensen i handeln ska höjas

• Handeln utvecklas i rask takt.
• Snabb teknikutveckling och ett behov att ställa om till en mer hållbar handel gör att det ställs nya krav på de anställda.
• Kompetensen inom  yrkeskåren måste utvecklas och bli högre.

Så långt är Handels överens med motparten Svensk Handel, som nyligen släppte rapporten Kompetensrapport 2022. I den pekas framtidens kompetenser ut och vad som krävs för att uppnå dem. Dock saknas två grundläggande faktorer helt i rapporten:

För det första, kompetensutveckling av befintlig personal

Fascinerande nog nämns inte ordet ”kompetensutveckling” en enda gång i den 28 sidor långa rapporten. Istället fokuseras på problem med och eventuella lösningar för att locka kompetent personal till branschen.

Handeln är idag den största branschen i privat sektor. Var tionde sysselsatt arbetar där. Det innebär en enorm samlad resurs som det vore befängt att inte ta tillvara på när branschen utvecklas. Istället för att rekrytera ny personal när arbetsuppgifter förändras eller nya yrken tillkommer borde fokus ligga på att se till att befintlig personal utvecklas för att kunna möta behovet av ökad kompetens. Vi vet att intresset av mer kompetensutveckling är stort hos Handels medlemmar. En nyligen utförd undersökning till medlemmar i butik och på lager och e-handel visar att runt 40 procent i hög eller ganska hög utsträckning upplever att brist på utveckling och utbildning är ett problem på deras arbetsplats. Två av tre medlemmar menar också att de skulle vilja ha mer kompetensutveckling av arbetsgivaren.

Att kompetensutveckla den befintliga personalen skulle gynna såväl arbetsgivare som de anställda. Arbetsgivare skulle till stora delar kunna täcka sitt behov av ökad kompetens utan att behöva nyrekrytera. För anställda innebär en kompetensutveckling dels att de kan utföra sitt nuvarande jobb bättre. Dels är de bättre rustade för att kunna avancera på arbetsplatsen eller i branschen, ifall de i framtiden skulle bli uppsagda på grund av arbetsbrist. Dessutom är det i våra undersökningar tydligt att anställda som känner att de utvecklas på arbetet trivs bättre på sina arbetsplatser. Som en medlem uttrycker det:

”Det positiva är att jag har fått gå vidare och lära mig mer och utveckla mitt kunnande. Jag har det mycket mer givande på jobbet nu.”

För det andra, bra och god arbetsmiljö

Den andra aspekten som Svensk Handel missar i sin rapport är vikten av bra arbetsvillkor och arbetsmiljö. De lyfter visserligen problemet med den höga personalomsättningen som ett problem för kompetenshöjningen. Dock lyckas de inte förklara varför så många som var femte anställd (och betydligt fler bland arbetare i detaljhandeln) väljer att lämna branschen varje år. Låg sysselsättningsgrad, det vill säga få timmar på kontraktet, nämns som en möjlig orsak. Men det tillbakavisas till viss del med det felaktiga påståendet att de flesta som arbetar deltid i handeln gör det för att de vill jobba deltid. Enligt SCBs arbetskraftsundersökningar är tvärtom den främsta orsaken till deltidsarbete att det saknas heltidstjänster.

När vi frågar våra medlemmar om orsaken till att man lämnar handeln är svaret tydligt: de allra flesta som planerar att byta bransch gör det på grund av dåliga arbetsvillkor. Otrygga anställningsformer, ofrivillig deltid och låga löner är alltså huvudorsaken till den höga personalomsättningen och därmed det stora tappet av kompetens varje år. Ytterligare orsaker till att man väljer att lämna branschen är dålig arbetsmiljö och att man inte får tillräckligt med utvecklingsmöjligheter.

För att handeln ska kunna fortsätta utvecklas i positiv riktning är det helt grundläggande att arbetsgivare börjar satsa mer på den befintliga personalen: bättre arbetsvillkor, bättre arbetsmiljöer och ökad tillgång till kompetensutveckling.

Cecilia Berggren

Vikten av arbetsplatslärande fokus i ny handelsforskning

Forskare vid Lunds universitet har under två års tid tittat på hur framgångsrikt arbetsplatslärande möjliggörs och hur informellt lärande inom handeln går till i praktiken. Forskningsrapporten är nu klar och publicerad. Arbetet har möjliggjorts genom ekonomiskt stöd från det partsgemensamma Handelsrådet.

Utgångspunkten för rapporten är att det arbetsplatsnära lärandet utgör en ”stor outnyttjad källa av möjligheter för att adressera handelns utmaningar och behovet av kontinuerligt lärande på arbetsplatserna”. Forskarna tar också upp att det ”informella lärandet utgör majoriteten av allt lärande på jobbet”.

Här är det lätt att hålla med.

Sverige har stora behov av att utveckla det arbetsplatsnära lärandet. Det är viktigt att de behoven inte hamnar i skym undan och att fokus allt för ensidigt hamnar på behoven i det formella utbildningssystemet. Kompetensutveckling för yrkesverksamma kan inte bara ske som mest vart åttonde år genom ”omställningsstudiebidrag”. Det behöver ske kontinuerligt och strukturerat kopplat till arbetsplatsen varje år.

Kompetensutveckling på jobbet är inget som helt plötsligt sker av sig självt. Inte heller ett levande informellt lärande. Det förutsätter ett systematiskt och aktivt arbete med kontinuerlig kompetensutveckling. Som i sin tur är tätt sammankopplat med företags behov av att arbeta systematiskt med sin kompetensförsörjning. Det vinner alla på, också lönsamheten.

För att förstå hur det informella lärandet kan främjas pekar rapporten från Lunds universitet tydligt på två kritiska beståndsdelar.

Nämligen en stödjande lärandemiljö på arbetsplatserna och ett ledarskap som innebär att chefen skapar utrymme, leder initiativ som uppmuntrar och möjliggör mer arbetsplatslärande samt själv aktivt deltar i lärandeprocessen på jobbet.

Handels har länge pekat på att i hela servicesektorn behöver frågan om kompetensutveckling uppvärderas. Något som förutsätter satsningar på de anställda. Satsningar som behöver vara ett gemensamt och långsiktigt arbete där hela arbetsplatsen och fackliga företrädare är delaktiga. Det finns allt att vinna på att involvera de anställda i att utveckla företaget. 

Strukturomvandling och teknologisk förändring är en naturlig del av samhällets utveckling. Men anställda behöver involveras när förändringar som ny teknik och nya arbetssätt införs. Delaktighet är en förutsättning för att ta till sig det nya och ställa om till nya arbetsuppgifter.

Huvudproblemet är inte att handelsanställda på något vis skulle vara ovilliga att utveckla sitt kunnande och delta i kontinuerlig utbildning på arbetstid. Tvärt om. Handels har i flera olika rapporter visat att merparten av de anställda anser att den kompetensutbildning de får via sina arbetsgivare inte är tillräcklig.

I mars 2022 publicerade Handels rapporten ”Så kan anställda bidra till handelns miljö- och klimatomställning”. I rapporten uppger 83 % av de svarande handelsanställda att dagens kompetensutveckling inte lever upp till de krav och förväntningar som ställs på ökad hållbarhet i branschen och i deras arbeten.  

Daniel Söderberg Talebi

Mer arbetsplatsnära kompetensutveckling helt nödvändigt

För att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation krävs satsningar på kompetensutveckling och ett livslångt lärande. Satsningar som måste nå breda grupper, inte minst arbetare. Så ser det inte ut idag.

Det finns mycket att säga om vikten av ett starkt anställningsskydd och vikten av låga ekonomiska trösklar för att börja plugga. Tyvärr har frågan om kompetensutveckling blivit tätt sammankopplad med frågan om vilket anställningsskydd vi ska ha i Sverige. Utifrån hur ensidigt diskussionen förs idag riskerar fokus helt att hamna på formell kompetensutveckling vart åttonde år i det offentliga utbildningssystemet. Detta på bekostnad av det mer arbetsplatsnära lärandet. För att inte tala om hela den brännande frågan om anställningsskyddet.

Det är viktigt med låga trösklar till formella studier, inte minst för redan etablerade på arbetsmarknaden. Handels har länge arbetat för att yrkesaktiva ska få bättre ekonomiska och praktiska möjligheter att studera i yrkeslivet. Men det räcker inte. Det är helt nödvändigt att åstadkomma ett mer kontinuerligt och strukturerat arbetsplatsnära lärande för anställda. Nödvändigt både för företagens kompetensförsörjning och för de anställdas kompetensutveckling.

Behoven är stora. Ta handeln som ett exempel.

Handeln utvecklas snabbt och jobben likaså. För att hänga med i utvecklingen behövs satsningar på branschens viktigaste resurs, personalen. Tyvärr missas den biten allt för ofta vilket skadar branschen. Det sker en dränering av kompetens. Erfarna och kunniga handelsanställda lämnar motvilligt branschen och jobb som de i grunden uppskattar.

Ett jobb och karriärval i handeln behöver innebära goda villkor, strukturerad och kontinuerlig kompetensutveckling och möjligheter att kombinera jobb med familj och ett socialt liv. Alla dessa delar är nödvändiga.

Det är inte så att handelsjobben i stor grad digitaliseras bort. Det personliga mötet är modernt. Det är inte butik eller e-handel, de hänger ihop.  Men jobben förändras genom att arbetsuppgifter utvecklas till den nya verksamhetens behov.

Exemplen kan göras många. Butikssäljare hyr ut och hjälper kunder också med digitala köpkanaler. Riktigt bra kundservice, specialistkunskap och hantverkskompetenser blir allt viktigare som konkurrensmedel, speciellt för fysiska butiker. Lagerarbetare utför också sitt arbete med hjälp av avancerade digitala automatiserade system och robotar. Det alla dessa exempel har gemensamt är att personalen måste involveras i utvecklingen och erbjudas kompetensutveckling. Här har vi en lång väg kvar.

Problemet är en bristande tillgång till strukturerad och kontinuerlig kompetensutveckling. I hela servicesektorn behöver frågan om kompetensförsörjning uppvärderas, vilket förutsätter satsningar på anställdas kompetensutveckling. Satsningar som behöver vara ett gemensamt och långsiktigt arbete där hela arbetsplatsen och fackliga representanter är delaktiga. Det finns allt att vinna på att involvera de anställda i att utveckla företaget.  

Huvudproblemet är inte att handelsanställda på något vis skulle vara ovilliga att utveckla sitt kunnande och delta i kontinuerlig utbildning på arbetstid. Tvärt om.  

Handels rapport ”En kompetent handel” visar att tillgången till kompetensutveckling på handelns arbetsplatser är låg. Majoriteten av deltagarna i undersökningen, 67 procent, anser att den kompetensutbildning de får via sina arbetsgivare inte är tillräcklig. En stor andel planerar att byta bransch i framtiden och anger som främsta anledning dåliga arbetsvillkor, därefter kommer för lite kompetensutveckling och dålig arbetsmiljö.

Det är helt otillräckligt att enbart peka på möjligheter till kompetensutveckling genom studier i det offentliga utbildningssystemet. Kompetensutveckling sker inte bara på lärosäten och i skolor där betyg sätts. Det sker också på och direkt kopplat till arbetsplatsen.

Kompetensutveckling kan inte bara ske som mest vart åttonde år. Det behöver ske kontinuerligt och strukturerat kopplat till arbetsplatsen varje år. Det handlar om saker som ett strukturerat lärande på arbetsplatser, ordentliga introduktioner, kompetensöverföring mellan personer, mentorskap, personalutbildningar, valideringar och om individuellt anpassade insatser för att växa och ta kliv i karriären.

Det är också så att inget offentligt utbildningsystem i världen helt kan täcka kompetensbehovet på arbetsmarknaden genom formella studier. Företagen behöver komplettera det som sker på skolor och lärosäten med kompetensutveckling som tar sikte på arbetsplatsnära lärande utifrån de behov som den specifika verksamheten har.

Sverige behöver både låga trösklar för formella studier och mer kompetensutveckling på arbetsplatserna.

Daniel Söderberg Talebi

Läget i gränshandeln kräver insatser nu

Pandemin och konsekvenserna på arbetsmarknaden och den svenska ekonomin märks i hela landet. Samtidigt finns det platser där läget är exceptionellt svårt och där invånare, företag och hela lokalsamhällen verkligen kämpar för att hålla sig flytande. Många av de svenska gränshandelsområdena är smärtsamt tydliga exempel på det. Här behövs omfattande riktade och snabba insatser nu.

Det hade innan pandemin varit svårt att ens föreställa sig en situation i fredstid där gränserna till våra nordiska grannländer bevakas av polis och där resor är extremt begränsade. Där är vi nu och pandemin är långt ifrån över. Norge införde exempelvis nyligen regler som i stort sett innebär att landet stängt sina gränser till slutet av februari. Det kan bli längre. På andra sidan gränsen i Sverige ligger landets omsättningsmässigt (år 2019) största köpcentrum och några av landets största handelsplatser. Här är handeln inte bara den stora arbetsgivaren utan motorn i ekonomin.

Samhället i stort och berörda myndigheter måste börja se krisen i gränshandelsområdena som den exceptionella kris det faktiskt är och rikta betydligt mer insatser hit. Annars riskerar delar av vårt land att slås ut ekonomiskt och få svårt att komma igång igen efter pandemin. För att inte tala om problemen med hög arbetslöshet i dessa områden. Det skulle drabba hela Sverige. Handel och rörelse mellan våra nordiska grannländer är trots allt någonting positivt som vi vill värna och som har fortsatt potential efter pandemin.

Handels lokala avdelningar och många av våra medlemmar vittnar om en märkbar avsaknad av kraftsamling och riktade insatser för att möta krisen i gränshandelsområdena. Det görs för lite från det breda samhällets sida och det görs alldeles för sent. Kommunerna, som gör vad de kan, kan stöttas mer.

Ett konkret exempel är Arbetsförmedlingens bristande närvaro. Myndigheten har ett brett uppdrag, inte minst kopplat till arbetsmarknadsutbildning och stöd för arbetssökande, som är centralt i en sådan här kris. Då behöver Arbetsförmedlingen sätta in extra insatser och med sin personal vara en självklar del i lokala initiativ så som omställningskontor.

Det spelar ingen roll att Arbetsförmedlingen är i en kraftig förändring och har monterat ner stora delar av sitt kontorsnät över landet. Det här handlar om en kris i geografiskt avgränsade områden och då måste närvaro och lokal kännedom säkerställas. Just nu räcker det inte med digitala kanaler och eventuella myndighetsgemensamma kontor utan tillgång till fördjupat stöd. Berörda fackförbund och våra lokala avdelningar behöver också involveras och mer användas som den resurs vi utgör.

En rimlig fråga att ställa sig är om situationen hade sett annorlunda ut om det istället för handel och arbetstillfällen inom servicesektorn hade handlat om en annan sektor och om en enskild arbetsgivare?

Av Handels medlemmar i gränshandeln är ett mycket stort antal korttidspermitterade och stora varsel om uppsägningar kommer med jämna mellanrum. Sedan tidigare är omkring 800 varslade kring Strömstad. Bara i Charlottenberg och Töcksfors kom nyligen stora nya varsel. Exemplen kan göras många.

Det pågår en kris i den svenska gränshandeln som riskerar att få bestående konsekvenser. Extra utsatta områden behöver extra insatser nu.

Daniel Söderberg Talebi

Satsa på handelns viktigaste resurs – de anställda

Handeln är liksom andra branscher föremål för ständig strukturomvandling. Mycket talar för att branschen har stor potential att växa framöver. Arbetsuppgifter kommer att förändras – inte försvinna. Den utveckling vi ser till följd av teknisk utveckling och digitalisering sätter allt mer fokus på de anställdas kompetenser. Branschens viktigaste resurs.

För fortsatt stark konkurrenskraft krävs, förutom goda arbetsvillkor, insatser för att öka lärandet i arbetslivet. Tillgången till kompetensutveckling är idag låg på arbetsplatser inom handeln. Det behövs också förbättringar när det kommer till de reguljära utbildningsvägarna.

Fack och arbetsgivare arbetar tillsammans intensivt för att förbättra de gymnasiala utbildningarna mot handeln. Fler behöver välja en utbildning riktad mot branschen och de olika utbildningsvägarna in behöver bli fler. Ökande kompetensbehov ställer krav på attraktiva och kvalitativa utbildningar som utgår från branschens behov av personal med rätt kompetens.

Förutom efterfrågan på nya kunskaper skruvas kraven också upp på kompetenser som länge varit viktiga för handeln. Här är mötet med kund centralt. Inte minst fysiska butiker måste i konkurrensen erbjuda hög nivå på områden som kundservice, tillgänglighet, produkt- och specialistkunskap, konsumentkunskap och hållbarhetsfrågor.

Det är därför glädjande att Skolverket nu föreslår regeringen att besluta om förändringar i gymnasieskolan för att bättre svara upp mot branschens skärpta kompetensbehov.

Yrkesprogrammet ”handels- och administrationsprogrammet” föreslås bli det mer sammanhållna ”försäljnings- och serviceprogrammet” med uppdaterade examensmål och kursplaner. Inriktningen administrativ service föreslås avvecklas och förutom sälj och service så blir det mer genomgripande fokus på digital handel och hållbar utveckling.

Skolverket föreslår också att valbara handelskurser ska finnas på de flesta andra yrkesprogram. Det är en åtgärd som är positiv för den specialisering handeln går igenom. Avslutningsvis föreslås en omfattande försöksverksamhet med handelsinriktning (med yrkeskurser) på det studieförberedande ekonomiprogrammet. Det är något som branschens parter ser positivt på.

Mot den bakgrunden är det mycket anmärkningsvärt att C, L, KD, M och SD, i riksdagen nyligen röstat igenom att regeringen bör utreda en tvåårig yrkesskola på gymnasiet. Som olika branschföreträdare påpekat är det en dålig idé som saknar förankring i behoven på arbetsmarknaden. Förslaget går också i en helt annan riktning än handelns parters pågående arbete för mer kvalificerade gymnasieutbildningar mot branschen.

Förslaget om en tvåårig yrkesskola saknar relevans för svensk arbetsmarknad. Dessutom riskerar elever att hamna i en situation där se ser sin utbildning som helt otillräcklig för de yrken de faktiskt valt att utbilda sig till. Lösningen på utmaningen att få fler elever att nå gymnasiebehörighet kan inte vara att sänka kunskapskraven.

Genom att satsa på handelns viktigaste resurs, personalen, ges förutsättningar för fortsatt stark konkurrenskraft i en föränderlig tid. Det arbetet förutsätter gymnasiala utbildningar som utgår från branschens kompetensbehov, inte politiska poänger.

Daniel Söderberg Talebi

Stärk möjligheterna till kompetensutveckling

Till helgen är det dags för Socialdemokraternas partikongress i Örebro. Regeringens största parti samlas då för att diskutera politik på temat kompetensutveckling. Socialdemokraterna menar att det behövs en ny politik på området eftersom den tekniska utvecklingen, med digitalisering och automatisering, ställer nya och högre krav på kunskap och utbildning.

Det är en verklighetsbild som känns igen från handeln. Självscanning och automatiserade lager är två exempel på teknikutveckling som förändrat arbetsuppgifterna för handelsanställda. Den fysiska butikens kanske viktigaste konkurrensfördel gentemot e-handeln är just kompetent personal och hög servicenivå. Det innebär höjda kompetenskrav och gör att det inom handeln, i likhet med många andra branscher på arbetsmarknaden, råder brist på arbetskraft med rätt kompetenser. Siffror från Konjunkturinstitutet visar att företagen inom detaljhandeln under en längre tid uppgett historiskt höga, och fortsatt ökande, problem med att rekrytera personal. Under sista halvåret 2018 var det hela 27 % som uppgav att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens.

Även handelsanställdas egna upplevelser visar på behovet av förstärkta möjligheter till kompetensutveckling.

• 2 av 3 handelsanställda anser att de inte får tillräckligt med kompetensutveckling.
• 1 av 3 handelsanställda planerar att byta bransch, och hälften av dessa uppger att för bristande möjlighet till kompetens- och yrkesutveckling är en av anledningarna till det.
• 3 av 4 handelsanställda tror sig behöva vidareutbildning utanför jobbet någon gång i framtiden, men 3 av 4 av dessa ser hinder för det. De största hindren är svårigheter att kombinera jobb och studier, dåliga försörjningsmöjligheter och att man inte vet vilken utbildning man skulle välja.

Detta ställer både krav på insatser för att öka lärandet i arbetslivet och på satsningar för att anpassa reguljära utbildnings- och studiefinansieringssystemen till yrkesverksammas behov. Därför är det positivt att Socialdemokraterna tar upp båda dessa områden i sitt program och föreslår bland annat ett samverkansprogram för lärande i arbetslivet mellan det offentliga och arbetsmarknadens parter, ett omställningsuppdrag till yrkeshögskola och högskola samt anpassning av studiemedelssystemet efter yrkesverksammas behov. Det är reformer som kan ge fler möjlighet till kompetensutveckling både på och utanför jobbet.

Socialdemokraterna tar också upp vikten av förbättrade anställningsvillkor för att främja lärande i arbetslivet. Detta är särskilt viktigt för handelsanställda. Handels undersökningar visar att det är betydande skillnader i tillgång till kompetensutveckling mellan den som är deltidsanställd (38 % får årligen utbildning på jobbet) jämfört med den som jobbar heltid deltidsanställd (57 %). För att kompetens ska stanna kvar i handeln och för att arbetsgivare ska lyckas attrahera kompetent arbetskraft krävs ett mer långsiktigt tänk med rejäla satsningar på personalen och villkoren i branschen – både från arbetsgivare och från lagstiftare. Därför är Socialdemokraternas förslag om att slopa allmän visstid, stoppa hyvling och minska förekomsten av delade turer bra och välkomna.

Nu gäller det att regeringen också levererar och ser till att de förslagen blir verklighet.

Sänkta löner löser inte bristen på kompetens

Häromveckan presenterade de fyra allianspartierna ett förslag de kallar för inträdesjobb. Förslaget innebär att arbetsgivare ska kunna anställa nyanlända och unga under 23 år utan gymnasieexamen till 70 % av ingångslönen i den aktuella branschen. Resterande 30 % av arbetstiden ska gå till utbildning. Fast endast på papperet. I Alliansens förslag finns nämligen inga krav på att den anställda ska få tillgång till utbildning, eller ens handledare. Anställningen ska kunna pågå i upp till tre år, under denna tid slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgift för personen som berörs. Om inte arbetsmarknadens parter enas om en motsvarande lösning hotar Alliansen med att driva igenom anställningsformen genom lagstiftning. Ett ingrepp i avtalsfriheten och den fackliga föreningsrätten som skulle kunna strida mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Alliansförslaget hotar att öka klyftorna markant såväl på arbetsmarknaden som i samhället. En stor andel anställda skulle tvingas jobba för en mycket låg lön. En lön på 70 % skulle för en handelsanställd innebära ungefär 14 000 kr i månaden. Men bara om personen jobbar heltid, något som är ovanligt bland butiksanställda där den genomsnittliga arbetstiden är 27 timmar/vecka. För nyanställda ligger snittet ofta långt under det. Det är troligt att grupperna som Alliansens förslag berör inte kommer att få arbeta mer än runt 20 timmar/vecka, vilket skulle innebära en lön på runt 7 000 i månaden. Med andra ord en lön som är omöjlig att leva på.

Att förslaget dessutom inriktar sig på grupper som redan i dag har en svag ställning i samhället och på arbetsmarknaden gör att klassklyftorna kommer öka märkbart. Risken finns att samtliga nyanlända och unga under 23 utan fullständig gymnasieutbildning kommer att tvingas in på lägre löner än sina kollegor, oavsett om de behöver utbildning eller ej. Ålder och etnisk bakgrund kommer därmed att styra lönesättningen framför kompetens och arbetslivserfarenhet.

Bristen på handledare och utbildningsplaner kommer inte bara påverka de som omfattas av inträdesjobben, utan även den ordinarie personalstyrkan på arbetsplatserna. ”Jag kan tänka mig att någon äldre lär de yngre”, är Jan Björklunds svar på frågan hur personerna i inträdesjobb ska lära sig yrket. Andra anställda förväntas alltså lära upp de nyanställda på sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter, något som Handels i flera studier visat leder till ökad stress bland personalen.

Slutligen vittnar Alliansens förslag om en stor brist på förståelse för behoven på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare, på arbetsmarknaden generellt såväl som inom handeln, har i dag svårt att rekrytera personal, trots höga arbetslöshetssiffror. Det beror på att det saknas kompetens, inte personer. Kompetent arbetskraft trollas inte fram av Alliansens förslag om sänkta löner. Istället krävs satsningar på utbildning och andra kompetenshöjande insatser.

Cecilia Berggren