Handels medlemmar kan sitt kollektivavtal

Nästa vecka inleds avtalskonferenser i Handels. Förtroendevalda samlas i hela landet för att diskutera den kommande avtalsrörelsen och vilka förändringar man vill se. I Sverige är frågor om löner och arbetsvillkor en demokratisk process, vilket kanske inte uppmärksammas så ofta. Förhandlingsdelegationer har valts i demokratisk ordning, och alla medlemmar kan föra fram kritik och önskemål kring avtalen.

Men hur pass insatta är medlemmar i det egna kollektivavtalet, som reglerar löner, arbetsvillkor och inflytandefrågor? För att få en uppfattning om detta har Novus opinion ställt frågor till Handels medlemmar om vilken kännedom de har om sitt kollektivavtal. Det visade sig att bland alla medlemmar ansåg 52 procent att de kände till innehållet i kollektivavtalet mycket väl eller ganska väl, 39 procent kände till vissa delar i det medan endast 8 procent svarade att de inte kände till något alls eller vet ej. Skillnaderna mellan olika avtalsområden var ganska små.

En annan fråga som ställdes var hur pass nöjda de var med sitt kollektivavtal. Här svarade 59 procent att de var nöjda/mycket nöjda med avtalet, medan 13 procent var missnöjda. Resten visste inte eller ansåg att de varken var nöjda eller missnöjda.

Genom att kombinera svaren från dessa båda frågor kan vi få en uppfattning om huruvida kunskap om kollektivavtalet gjorde Handels medlemmar mer eller mindre nöjda med det.

Det visade sig att ju mer kunskap man hade om avtalet, desto mer nöjd var man. Bland de som kände till innehållet mycket väl var 77 procent nöjda, till skillnad från de som inte kände till innehållet alls där endast 21 procent var nöjda.

Under de kommande veckorna kommer den grupp av medlemmar som är mest insatta i sina kollektivavtal att diskutera dem. Även om de generellt verkar nöjda med innehållet så vet vi av erfarenhet att det kommer många goda förslag till förbättrade löner och arbetsvillkor. Vilka dessa är och hur de kommer att konkretiseras i form av avtalsförbättringsförslag, det får vi återkomma till när den demokratiska processen sagt sitt.

Stefan Carlén

Handels har varit en kraft mot ökad ojämlikhet

I alla avtalsrörelser sedan 1990-talet har Handels arbetat för jämställdhets- och låglönesatsningar, för att löner ska sättas i kronor och inte procent och för ökade lägstalöner. Vi vet idag att de ökade klyftorna i samhället inte främst beror på skillnader i löner, utan i hög utsträckning på politiska beslut om skatter och transfereringar och på skillnader i kapitalinkomst.

De strävanden som Handels och andra fack har haft om solidarisk lönepolitik bör därför ses som en viktig motkraft till den ökande ojämlikhet vi ser. Nu verkar det som om även forskningen äntligen börjar förstå fackets viktiga roll.  

I ett inlägg på en sajt för nationalekonomer, Ekonomistas, diskuterar professor Harry Flam möjliga förklaringar till att inkomstskillnaderna mellan hög- och låginkomsttagare har ökat så kraftigt i USA sedan 1980-talet.  Efter att ha haft fokus på globalisering och teknisk utveckling har forskare under senare år tittat närmare på om det kan finnas något samband mellan att allt färre löntagare är medlemmar i fackföreningar och de växande löneklyftorna. Fackförbund i USA kämpade också för de lågutbildade på arbetsmarknaden och för att hålla upp deras relativlön. Och de anses ha påverkat lönenivån på resten av arbetsmarknaden. Men anslutningsgraden i USA har sjunkit från ca 25 procent på 1970-talet till omkring 10 procent idag. Det verkar vara välbelagt att det finns ett tydligt samband mellan minskad anslutningsgrad och ökad lönespridning i USA.

Om vi tittar närmare på Europa kan vi också se ett starkt samband mellan en mindre lönespridning och fackföreningars makt som framgår i diagrammet.

Diagrammet illustrerar sambandet mellan kollektivavtalstäckning och andelen som tjänar mindre än två tredjedelar av medellönen.

Harry Flam verkar ganska övertygad om att forskningen hittat ett svar på varför löneskillnaderna glidit iväg i USA men inte i andra höginkomstländer som Sverige. Det handlar helt enkelt om facket.

För oss i fackföreningsrörelsen är detta självklart. Handels har alltid jobbat med att höja lägstalönerna för våra medlemsgrupper och sett till att få ut löneökningarna i kronor och inte procent så våra medlemsgrupper inte ska halka efter andra på arbetsmarknaden. Via LO-samordningen har det dessutom skett låglönesatsningar på de lägre avlönade medlemsgrupperna. Ändå finns det politiska krafter som fortfarande driver sänkta löner för de sämst ställda.

Klyftorna i samhället handlar ofta om just politiska beslut. Från arbetsmarknaden ser vi till exempel att den kraftiga ökningen av otrygga jobb påverkar inkomsterna från arbete i mer ojämlik inriktning.  Stora skattesänkningar för de med högst inkomster, försämrad a-kassa och sjukförsäkring för de mest utsatta ökar ojämlikheten. Det är därför oroande att värnskatten ska tas bort och att flera röster höjs för olika sätt att sänka de lägsta lönerna. Det kommer att leda till större ojämlikhet i samhället. Facket är en viktig motkraft mot detta.

Anton Strömbäck

Viktigt att ständigt värna kollektivavtalet

Kollektivavtal och en hög facklig organisationsgrad är hörnstenar i den svenska modellen. Men det är en modell som inte längre kan tas för given. Den riskerar att urholkas genom politik som successivt nedmonterar den. Det är därför viktigt att ständigt värna kollektivavtalet och att motarbeta förslag som skadar partsmodellen. Senast kommer sådana förslag från den statligt initierade utredningen om yrkesintroduktionsanställningar (YA-jobb). Utredningen har lagt förslag om att låta YA-jobben bli tillgängliga för företag utan kollektivavtal.

Handels motsätter sig denna förändring och har nyligen skickat in ett remissvar till Arbetsmarknadsdepartementet där vi avslår utredningens förslag. Att släppa kravet på kollektivavtal skulle vara skadligt för kvaliteten i systemet för YA-jobb. Det skulle också i förlängningen skada den svenska modellen och därmed kunna bidra till ökade klyftor i samhället och att arbetare utnyttjas.

YA-jobb är en arbetsmarknadsåtgärd som introducerades med syftet att ge unga som kan ha svårt att få in en fot på arbetsmarknaden en möjlighet att samla på sig erfarenhet och kunskap. För de YA-anställda kombineras arbete med utbildning, vilket ökar chanserna för att sedan få en regelrätt anställning. Företagen motiveras till att YA-anställa genom lönesubventioner. Hittills har systemet byggt på att företag med YA-jobb ska ha kollektivavtal och att det sker lämplighetsprövningar inom ramen för ett samarbete mellan branschens parter och ansvarig myndighet. Utredningens förslag var att ta bort kravet på kollektivavtal och kravet på en granskningsprocess som involverar branschens parter.

För kvalitetssäkringen av systemet skulle det vara mycket negativt. Om inte branschens parter involveras blir det omöjligt att garantera att åtgärden riktas mot seriösa företag. Vad resultatet kan förväntas bli ser vi i det som hänt med de så kallade ”nystartsjobben”. Här har marknaden för åtgärden svämmats över av oseriösa företag, i just brist på ett samråd som involverar facket. Det har öppnat upp för bedrägerier som gjort att staten har förlorat miljontals kronor till organiserad brottslighet, samtidigt som att grupper med den svagaste ställningen på arbetsmarknaden har utnyttjats. Utvecklingen har gått så långt att Arbetsförmedlingen har fått lämna tillbaka flera miljarder som skulle gått till arbetsplatsförlagda åtgärder. Det är sannolikt här vi landar med YA-jobb om kravet på kollektivavtal tas bort.

Att YA-jobben utgår från kollektivavtalet och partssamverkan är extra viktigt nu i den tid av omställning som handeln befinner sig i. Nya kompetenskrav och snabba förändringar i kölvattnet av digitaliseringen ställer krav på kvalitetssäkring som bara kan tillgodoses av branschens parter.

Förutom att systemet med YA-jobb skulle bli ineffektivare och av lägre kvalitet när de saknar grund i kollektivavtalet snedvrids konkurrensen till fördel för oseriösa företag. I det långa loppet kan detta försvaga partsmodellen, vilket i sin tur öppnar för lönedumpning och en exploatering av arbetare på bred front.

Handels avslår därför utredningens förslag i kollektivavtalsfrågan. Kollektivavtalet och partsmodellen som hörnstenar är receptet för kvalitet, funktionalitet och rättvisa. Det gäller såväl YA-jobben som arbetsmarknaden i stort.