Satsa på personalen om kompetensen i handeln ska höjas

• Handeln utvecklas i rask takt.
• Snabb teknikutveckling och ett behov att ställa om till en mer hållbar handel gör att det ställs nya krav på de anställda.
• Kompetensen inom  yrkeskåren måste utvecklas och bli högre.

Så långt är Handels överens med motparten Svensk Handel, som nyligen släppte rapporten Kompetensrapport 2022. I den pekas framtidens kompetenser ut och vad som krävs för att uppnå dem. Dock saknas två grundläggande faktorer helt i rapporten:

För det första, kompetensutveckling av befintlig personal

Fascinerande nog nämns inte ordet ”kompetensutveckling” en enda gång i den 28 sidor långa rapporten. Istället fokuseras på problem med och eventuella lösningar för att locka kompetent personal till branschen.

Handeln är idag den största branschen i privat sektor. Var tionde sysselsatt arbetar där. Det innebär en enorm samlad resurs som det vore befängt att inte ta tillvara på när branschen utvecklas. Istället för att rekrytera ny personal när arbetsuppgifter förändras eller nya yrken tillkommer borde fokus ligga på att se till att befintlig personal utvecklas för att kunna möta behovet av ökad kompetens. Vi vet att intresset av mer kompetensutveckling är stort hos Handels medlemmar. En nyligen utförd undersökning till medlemmar i butik och på lager och e-handel visar att runt 40 procent i hög eller ganska hög utsträckning upplever att brist på utveckling och utbildning är ett problem på deras arbetsplats. Två av tre medlemmar menar också att de skulle vilja ha mer kompetensutveckling av arbetsgivaren.

Att kompetensutveckla den befintliga personalen skulle gynna såväl arbetsgivare som de anställda. Arbetsgivare skulle till stora delar kunna täcka sitt behov av ökad kompetens utan att behöva nyrekrytera. För anställda innebär en kompetensutveckling dels att de kan utföra sitt nuvarande jobb bättre. Dels är de bättre rustade för att kunna avancera på arbetsplatsen eller i branschen, ifall de i framtiden skulle bli uppsagda på grund av arbetsbrist. Dessutom är det i våra undersökningar tydligt att anställda som känner att de utvecklas på arbetet trivs bättre på sina arbetsplatser. Som en medlem uttrycker det:

”Det positiva är att jag har fått gå vidare och lära mig mer och utveckla mitt kunnande. Jag har det mycket mer givande på jobbet nu.”

För det andra, bra och god arbetsmiljö

Den andra aspekten som Svensk Handel missar i sin rapport är vikten av bra arbetsvillkor och arbetsmiljö. De lyfter visserligen problemet med den höga personalomsättningen som ett problem för kompetenshöjningen. Dock lyckas de inte förklara varför så många som var femte anställd (och betydligt fler bland arbetare i detaljhandeln) väljer att lämna branschen varje år. Låg sysselsättningsgrad, det vill säga få timmar på kontraktet, nämns som en möjlig orsak. Men det tillbakavisas till viss del med det felaktiga påståendet att de flesta som arbetar deltid i handeln gör det för att de vill jobba deltid. Enligt SCBs arbetskraftsundersökningar är tvärtom den främsta orsaken till deltidsarbete att det saknas heltidstjänster.

När vi frågar våra medlemmar om orsaken till att man lämnar handeln är svaret tydligt: de allra flesta som planerar att byta bransch gör det på grund av dåliga arbetsvillkor. Otrygga anställningsformer, ofrivillig deltid och låga löner är alltså huvudorsaken till den höga personalomsättningen och därmed det stora tappet av kompetens varje år. Ytterligare orsaker till att man väljer att lämna branschen är dålig arbetsmiljö och att man inte får tillräckligt med utvecklingsmöjligheter.

För att handeln ska kunna fortsätta utvecklas i positiv riktning är det helt grundläggande att arbetsgivare börjar satsa mer på den befintliga personalen: bättre arbetsvillkor, bättre arbetsmiljöer och ökad tillgång till kompetensutveckling.

Cecilia Berggren

Ingen behöver Black Week

Förra veckan presenterades det hemmastickade plagget som årets julklapp. Det beskrevs som ”en varm kram i produktform att ge till sina nära och kära”. Kontrasten mellan detta budskap och Black Week som vi befinner oss i just nu kunde inte vara större. Vi bombarderas av annonser om erbjudanden om att handla varor till reapris, i mejl, på sociala medier, på sms, ute på stan. Stora mängder av nya varor ska pumpas ut och lager ska tömmas.

Prognosen för Black Week som helhet pekar mot en viss minskning av försäljningen. Omsättningen förväntas uppgå till åtta miljarder jämfört med nio miljarder förra året. Men detta är en minskning i kronor räknat. Mängden varor som säljs har det inte talats mycket om och det är mängden som bestämmer vilken miljöpåverkan årets stora köpfest kommer att ge. Inte heller talas det om hur anställdas arbetsmiljö påverkas av snabba leveranser av stora mängder varor till kunderna. I grund och botten är Black Week på flera sätt ett osunt fenomen.

Till att börja med är företagens perspektiv att Black Week-rean behövs för att öka försäljningen och tömma lager i grunden ekonomiskt osunt. Det bygger upp ett beroende av att sälja stora volymer och spär på en reahets som är långsiktigt negativ för branschen. Branschen lönsamhet reduceras och dessutom blir det allt svårare för kunden att navigera bland alla erbjudanden och reor.

Vidare är Black Weeks underliggande affärslogik av att skapa vinst genom att sälja stora mängder nya varor helt otidsenlig i en tid då miljö- och klimat är frågor som borde prägla hela vårt samhälle. För att handeln som bransch ska ha långsiktiga utsikter att vara en stor, viktig och värdeskapande näring behöver fokus ligga på att sälja färre nya varor som håller längre och på att utveckla mer av cirkulära affärsmodeller. Det behövs mer av second hand, reparationer och remake.

Tyvärr har vi just nu en politisk utveckling som inte gör den saken lättare. Handels gav nyligen skarp kritik mot regeringens planer på att höja momsen för reparationer. En sådan reform driver utvecklingen bort från skapandet av den cirkulära handel som samhället behöver.

Företag är inte ensamma om att lyfta fram Black Week-fenomenet som något positivt. Helt andra perspektiv kan leda fram till slutsatsen att storrean är önskvärd. Det framhålls inte sällan att Black Week är positivt för att det ger fler råd att handla, även de som inte har mycket pengar. Här har vi att göra med ett jämlikhets- och rättviseperspektiv som det finns poänger i, men det är ett väldigt kortsiktigt perspektiv. För det första kan inte rättvisa och jämlikhet i samhället hänga på marknadsfenomen som  Black Week. Bestående verklig rättvisa och jämlikhet skapas främst genom politiska reformer. Det behövs reformer på miljöområdet som ger alla råd att ställa om, och på samma sätt är det politiska reformer som krävs för att ge fler människor bättre ekonomiska förutsättningar.

För det andra måste vi ställa oss frågan om möjligheten att köpa stora mängder nya varor verkligen är utgångspunkten för ett sunt rättviseperspektiv. Det ger i alla fall ingen miljömässigt hållbar form av rättvisa. Betydligt större fokus och resurser borde istället läggas på att ändra samhällets konsumtionsnormer. Vi behöver en konsumtion där normen är att handla färre nya varor som håller längre. Vi behöver inte köpfest som Black Week. Vi behöver inte ett fenomen som premierar osund materialism, överkonsumtion och upprätthåller en livsstil som innebär att vi lever som om det fanns naturresurser för cirka fyra jordklot. Vi har bara ett, som vi är på god väg att förstöra.

---

Krånglande teknik – en utmaning i jobbet för butiksanställda

”När jag ringer (supportföretaget) säger de; ja, vi ska kolla upp det här. Vi återkommer till dig.
Och här står jag med långa köer. Jag behöver den i gång nu.”

Citatet ovan kommer från en studie om butiksanställdas erfarenheter av ny teknik och servicemöten i butik av forskaren Kristina Bäckström. Studien presenterades på forskningskonferensen Nordic Retail and Wholesale Conference, NRWC, i Tammerfors i november 2022.

De senaste årens digitala utveckling i detaljhandeln har bland annat inneburit att det införts självbetjäning och olika digitala verktyg att hantera i fysiska butiker. Detta har förändrat kontakten och servicemötet mellan anställda och kunder. Kristina Bäckströms fokus i forskningen är hur anställda upplever den nya tekniken.

För de anställda är de digitala lösningarna inte bara till hjälp – när de inte fungerar medför de även stora utmaningar som de anställda måste hantera. Det kan handla om teknik som inte fungerar, besvärliga system eller dålig internetuppkoppling. När tekniken krånglar tar jobbet mer tid och det blir svårt att hjälpa kunderna. Arbetsuppgifterna kan inte utföras som det är tänkt, vilket skapar både frustration och stress för de anställda.

Citatet i inledningen ovan illustrerar ett vanligt problem när anställda behöver kontakta kundtjänst för IT-hjälp. Det handlar ofta om långa väntetider som förstås påverkar jobbet i hög grad. Så här beskriver säljaren det mer utförligt:

”När jag ringer (supportföretaget) säger de; ja, vi ska kolla upp det här. Vi återkommer till dig. Då känner jag, men jag behöver ju hjälp nu (…)
Och då säger de, vi vet inte vad problemet är, vi måste återkomma till dig.
Och här står jag med långa köer. Jag behöver den i gång nu.
‘Ja, vi rapporterar detta, de kommer till dig inom två dagar’.
Då känner jag att det är brist på stöd.”

Problem med tekniken leder till att jobbet stoppas upp. När det krånglar måste man ofta byta från en digital enhet till en annan och börja om processen på nytt. Ofta innebär detta att säljaren och kunden måste förflytta sig i butiken och besöka mer än en arbetsstation för att kunna slutföra uppgiften. Det kan också handla om att internetuppkopplingen är dålig och att man tvingas leta efter en plats med bättre trådlös anslutning. Arbetet störs av krångel och tar längre tid, vilket även innebär att kunden får vänta längre. En säljare beskriver problemet så här:

”Du måste flytta (till en annan del av butiken) där Wi-Fi är bättre. (…) Wi-Fi är mycket dåligt på vissa ställen, särskilt där du behöver det som mest (…) Så när det är krångel med smartphonen kan kunder inte boka tjänster eller betala. Det fungerar inte. (…) Det är lite pinsamt att vi, som gör många saker rätt, helt plötsligt bara har dålig teknik och inte kan hänga med andra.”

Men problem med tekniken påverkar även säljarens självkänsla i stort. Studien visar att teknikrelaterade problem påverkar de anställdas upplevelse av kontroll eller trygghet i arbetet. Att hantera nya digitala enheter som inte fungerar kan göra det svårt att bemöta kunder på ett bra sätt och skapa känslor av att ”tappa ansiktet”. Så här beskriver en säljare det:

”Om du inte kan hantera tekniken förlorar du din auktoritet som säljare”

Men bra stöd inom arbetsorganisationen spelar stor roll för hur anställda hanterar och upplever problem med ny teknik, visar studien. När glappet är stort mellan teknikrelaterade utmaningar och de resurser som finns för att hantera tekniken upplevs arbetssituationen som särskilt krävande. Med utökat stöd i form av mer tillgängligt IT-helpdesk, kontinuerligt stöd och utbildning i att använda ny teknik och mer användarvänliga system kan anställdas upplevelser av ny teknik förbättras avsevärt.

Konferensen där studien presenterades samlade runt 100 handelsforskare och det övergripande teman var detaljhandelns förändring och omställning, ”Retail Metamorphosis – How Retailing Reconfigures Itself for the Future”. Företags- och konsumentperspektiv dominerade konferensen och Kristina Bäckströms studie var en av få av de runt 80 arbeten som presenterades som berörde hur anställda påverkas av detaljhandelns förändringar. Därför var det särskilt glädjande att den utnämndes till konferensens ”bästa papper”.

Det behövs mer forskning som denna studie, som fokuserar på de anställdas perspektiv på detaljhandelns teknologiska förändring. Stressande teknikproblem är först och främst en arbetsmiljöfråga och studien är en viktig påminnelse om att arbetsgivare måste se till att det finns tillräckligt stöd och utbildning när ny teknik introduceras. Men om frågan inte tas på allvar kommer problemen att påverka hela branschen.

Thea Holmlund

Nytt stöd måste komma alla till del

Den 1 oktober öppnade ansökan till det nya omställningsstudiestödet, ett helt nytt studiestöd för personer mitt i arbetslivet som vill vidareutbilda sig. Stödet är en del av regeringens paket för omställning som antogs i juni i år och även innebär förändringar i Lagen om anställningsskydd (LAS). Utifrån vissa villkor kan du genom stödet få 80% av lönen i bidrag upp till ett tak, samt möjlighet till studielån för att vidareutbilda dig och stärka din ställning på arbetsmarknaden.

Att kunna få stöd för omställning är positivt  – vi vet att försämrad ekonomi gör att många avstår från att börja studera. Trots att Sverige har avgiftsfri utbildning och ett relativt generöst studiemedelssystem är vi också ett av de OECD-länder med störst social snedrekrytering.[1]  Ju högre utbildning ens föräldrarna har, desto vanligare är det att du studerar vidare efter gymnasiet när du är ung. Tittar man på övergången till högskolestudier är det högst bland de som har en förälder med forskarutbildning (83 procent) och lägst bland de vars högst utbildade förälder har förgymnasial utbildning (23 procent).[2] Detta trots att både lärosätena och CSN har i uppdrag att främja en breddad rekrytering.

Omställningsstudiestödet skulle kunna bryta den här trenden genom att täcka upp en stor del av inkomstbortfallet när du väljer att studera. Men då måste pengarna fördelas rättvist. Nära tre gånger så många ansökningar som det hade budgeterats för hade kommit in till CSN redan ett par veckor efter att ansökan öppnats. Svenskt Näringsliv rapporterar att av de 15 000 som ansökt hör omkring 1400 till TRR:s kollektivavtalsområde, tjänstemän inom privat sektor, och omkring 700 till Trygghetsfonden TSL, yrkesarbetare inom privat sektor. Eftersom ansökningarna beviljas efter när de kommer in visar dessa preliminära siffror att det finns en risk att arbetare får en mindre del av de pengar som finns för att vidareutbilda sig.

Från fackets sida behöver vi bevaka hur omställningsstudiestödet fördelas och hur budgeten för det kommer se ut. Om det visar sig att det inte kommer våra medlemmar till del krävs det fler insatser för en mer rättvis fördelning.

Tycka vad man vill om LAS-överenskommelsen, men det som i förhandlingarna byttes mot försämringarna i LAS borde komma även arbetarna till del. Annars var byteshandeln inte mycket värd.

Jenny Wrangborg

PS. Intresserad av att studera? Läs mer här och kontakta din omställningsorganisation!

---

[1] https://www.uka.se/download/18.c013a3016af7e05c3d5da/1559032171843/UKA%CC%88%20a%CC%8Arsrapport%202019_web.pdf

[2] https://www.uka.se/download/18.6151a0a217f44b5c9f57d2f/1648026734968/Slutrapport%20del%201_%20Universitets%20och%20h%C3%B6gskolors%20arbete%20med%20att%20fr%C3%A4mja%20och%20bredda%20rekryteringen%20till%20h%C3%B6gre%20utbildning.%20Tematisk%20utv%C3%A4rdering%20del%201.pdf

Guldregn fortsätter för Sveriges ICA-handlare

Tidningen Dagens Nyheter, DN, publicerade nyligen sin årliga granskning av Ica-butiker, som baseras på runt 1200 bolag. Som väntat visade den på rejäla vinster – sex miljarder kronor. Den genomsnittliga vinsten för företagen i granskningen är 3,4 miljoner.

Trots att vinsterna i de största butikerna delas med ICA Sverige, har ändå många av de ägarna en långt högre inkomst än en VD på ett börsbolag. De 25 största butikerna har mellan 30 och drygt 76 miljoner i vinst vilket innebär att ägarna kan ta ut tiotals miljoner i aktieutdelning.

Eftersom marginalerna för livsmedelsförsäljning inte är så höga är det rätt naturligt att det är de stora butikerna som genererar de höga vinsterna. Det är vanligt att Maxi-butikerna har en försäljning på över 300 miljoner. Ica Maxi Söderby i Haninge hade exempelvis den högsta försäljningen på 1 002 miljoner men deras vinstmarginal[1] låg på 4,6 procent, vilket är under snittet på 4,8 procent. Det resulterade ändå i en vinst på 46 miljoner. Marginalerna i branschen kanske inte är så höga men det beror på en hög omsättning i kombination med att verksamheten inte har så stort kapitalbehov. ICA-handlare får betalt av kunderna innan de ska betala leverantörer, personal samt andra kostnader. Det är också värt att notera att årets rörelsemarginaler[2] är avsevärt högre än tidigare års.

Ica Maxi i Jönköping som brukar ligga i topp i granskningarna hade exempelvis en vinst på drygt 76 miljoner efter finansnetto[3] och en utdelning på drygt 57 miljoner 2021. Att jämföra med 2019 och 2020 då vinsten låg på 50 respektive 60 miljoner och utdelningarna på 40 respektive 48 miljoner. Totalt har sex Maxibutiker vinster över 50 miljoner. Värt att nämna är att utdelningen sker på skattade pengar. I Jönköpings fall återinvesterar ägaren inget i verksamheten utan tar ut varje krona till vinst. Det har sett likadant ut tidigare år. Det är också värt att notera att ägare som med jämna mellanrum tar ut stora vinster inte finns med på DN:s lista. Vissa handlare sparar pengar i företaget för senare vinstuttag istället för återinvesteringar i verksamheten.

Dessa fakta bör leda till eftertanke inför den stundande avtalsrörelsen. Löntagarna tog ett stort samhällsansvar under pandemin och stod tillbaka lönemässigt för att företag skulle klara sig. Vi vet nu att handeln slog vinstrekord 2020. Nu när vi möts av en ny kris med skyhög inflation och negativa reallöneökningar kan inte ansvaret bara läggas på löntagarna. Det är dags att även företagen tar sitt ansvar och accepterar lägre vinster.

Anton Strömbäck

---

[1] Vinstmarginal är ett nyckeltal (marginalmått) som visar hur stor vinsten per omsättningskrona är.

[2] Rörelsemarginal är ett finansiellt nyckeltal (marginalmått) som anger hur stor andel i procent av omsättningen som blir kvar för att täcka räntor och skatt samt ge vinst, efter att företagets kostnader har betalats

[3] Resultat efter finansnetto, även kallat EBIT, betyder att man summerat företagets resultat och företagets finansnetto (de finansiella intäkterna minus de finansiella kostnaderna). Finansnetto räknas ut innan skatt dragits av.