Kunden har inte alltid rätt

Snart inleds förhandlingarna om nya kollektivavtal för anställda i butiker, på lager och i e-handel. Ett av de krav som LO-samordningen har beslutat att gemensamt driva gentemot arbetsgivarna i avtalsrörelsen är ett stärkt skydd mot sexuella trakasserier i arbetslivet. Ett krav som i allra högsta grad är angeläget för de tre kvinnodominerade branscherna hotell- och restaurang, vård- och omsorg och handeln. Det är i dessa branscher som förekomsten av sexuella trakasserier är som störst, visar en rapport från LO från 2018. Risken att utsättas för sexuella trakasserier är betydligt högre i tjänste- och servicebranscher som innebär nära kontakt med andra människor.

Inom handeln är butiksanställda kvinnor den grupp som i allra högst utsträckning utsätts för sexuella trakasserier. Det absolut vanligaste är att en annan person än chef/arbetskamrater begår kränkningarna, vilket i de flesta fall innebär kunder. Mer än var femte butiksanställd kvinna har någon gång det senaste året blivit utsatt för sexuella trakasserier från kunder visar statistik från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning. Ser man bara till det senaste kvartalet är motsvarande siffra åtta procent. Det innebär att fler än 10 000 butiksanställda kvinnor blivit sexuellt trakasserade på sin arbetsplats bara under de senaste tre månaderna!

Under hösten 2017 när #metoo-rörelsen nyss dragit igång startades uppropet #obekvämarbetstid för butiksanställda kvinnor och transpersoner. Vittnesmål om sexuella trakasserier på arbetsplatserna strömmade in och en stor del av dem rörde fall där kunder var förövarna:

”Manlig kund sticker ut huvudet mellan draperierna, och undrar om jag kan hjälpa honom. Kund ser glad ut. Självklart, säger jag. När kund drar bort draperierna helt ser jag att han provar jeans. Och har stånd. Det är helt uppenbart att kund är grymt nöjd med detta, och dessutom tycker att det är helt ok att visa upp detta för mig. På min arbetsplats.”

”Man i trettiofemårsåldern kommer och ska köpa något till sin syster. Han talar dålig/ingen engelska. Förstår strax att det är en jacka han är ute efter. Han vill att jag agerar provdocka eftersom jag och systern har ungefär samma storlek. Vår kommunikation är extremt bristfällig och han ska mäta mina armar, han måttar med sina händer. Till slut ställer han sig bakom mig, tar händerna på mina bröst och trycker sitt kön mot mig. Jag var vid tillfället uppenbart gravid.”

”Ett helt gäng med män ställde sig utanför butiken, där vi i princip alltid arbetar själva. Männen började titta på mig, granska mig nedifrån och upp med gillande miner. […] Efter en stund kom de in i själva butiken, men istället för att titta på böckerna vi säljer, började de cirkulera runt för att beskåda min kropp ur alla vinklar. Jag försökte vara professionell och såväl hälsade som frågade om de ville ha hjälp. Svaret jag fick kom i form av att en av männen gick fram mot mig, ställde sig tätt inpå mitt ansikte och sa ”Nej. Men wow, det är så här det ska se ut”.”

Det finns flera faktorer som påverkar risken för att utsättas för sexuella trakasserier i arbetslivet. Ålder och kön är två av de största. På hela arbetsmarknaden har 30 procent av unga kvinnor 16-29 år utsatts för sexuella trakasserier det senaste året. Motsvarande siffra för äldre män 50-64 år är en procent. Visstids-, deltidsanställda och ensamarbetande är också särskilt utsatta, något som inom handeln ofta sammanfaller med att vara ung och kvinna. De med osäkra anställningar befinner sig ofta i en tydlig beroendeställning till arbetsgivaren vilket gör det svårt att berätta om problem på arbetsplatsen och att ställa krav på förbättringar.

Arbetsgivares ansvar för att förebygga sexuella trakasserier måste stärkas. Det gäller både situationer där förövaren är en chef/arbetskamrat eller en annan person. Ett förebyggande arbete måste innehålla en bedömning av vilka risker som finns på arbetsplatsen och en plan för vilka åtgärder som ska vidtas för att minimera dessa. Att begränsa otrygga anställningar och ensamarbete är en viktig del i detta arbete. Arbetsgivares ansvar för att hantera sexuella trakasserier när de äger rum måste också tydliggöras. Majoriteten av de anställda inom handeln har inte fått någon information från arbetsgivaren om hur de ska agera ifall de utsätts för sexuella trakasserier. Detta är oacceptabelt. Det måste vara arbetsgivarens ansvar att säkerställa att alla anställda vet hur de ska gå tillväga och vem de ska vända sig till på arbetsplatsen ifall de utsätts för kränkningar, oavsett om det gäller en chef/kollega eller en annan person.

Cecilia Berggren

Från Ellegalan till hållbarhet

Det är galasäsong och den senaste veckan har det varit både Elle- och Guldbaggegala. Av tradition är de ett fönster för designers att visa upp sina senaste modeskapelser. Men allt är inte riktigt som vanligt, något har hänt. I år hade Ellegalan temat hållbarhet. Vi är flera som funderar på hur en mer hållbar handel och modeindustri ska se ut.  I en tid när effekterna av klimatförändringar blir allt tydligare känns klädindustrins kopplingar till överkonsumtion miljömässigt ohållbara. 

Det är därför glädjande att framtidens akademiker verkar prioritera hållbarhet inom handeln.  Centre For Retailing vid Handelshögskolan i Göteborg lyfter varje år fram uppsatser som tittar närmare på frågor som fördjupar sig inom handel.  Två uppsatser fångade speciellt mitt intresse Uthyrning av kläder -Framtidens garderob?och Contextualizing slow fashion – disentangling meanings of sustainable clothing consumption among young professionals. Två olika uppsatser som tittar på mer hållbara lösningar för klädindustrin. Den första uppsatsen lyfter frågan om försäljning av second hand kläder som ett sätt att ta vara på de resurser som redan finns i samhället och få en mer hållbar klädindustri. Vidare studeras hur konsumenters förhållningssätt till ägandeskap påverkar alternativet att välja uthyrning av kläder. Den andra uppsatsen studerar valen som miljömedvetna, unga, yrkesverksamma kvinnliga konsumenter måste hantera i sin konsumtion av kläder. Hur kan de göra sin garderob mer hållbar och samtidigt trendig för att bygga sin identitet som karriärkvinna.

Historiskt har det varit naturligt att ärva, låna och dela med oss av kläder inom familjen. I dagens samhälle där konsumenten ständigt ska uppdatera sina kläder efter rådande trender och det ständigt finns tillgänglighet via online-/offlineplattformar skapas andra förutsättningar. Fast fashion och dess ständiga uppdatering av nya trender innebär en produktion och konsumtion av nya klädesplagg som har en stor påverkan på klimatet.

En minskad konsumtion av inköpta kläder och plagg som har en längre livstid innebär att de skulle kunna återanvändas för en mer hållbar klädkonsumtion. När konsumenter istället för att köpa nytt beslutar att återanvända second-handkläder, eller om de säljer vidare eller skänker sina egna plagg minskar miljöpåverkan. För att möta efterfrågan från mer trendkänsliga konsumenter har företag som erbjuder uthyrning av kläder börjat etablera sig.

Helt klart är att en mer hållbar klädkonsumtion är något som efterfrågas av kunderna. Det visas bland annat av att second hand-försäljningen växt kraftigt inom handeln. Snart hoppas jag att second hand-kläder tar plats även hos de stora butikskedjorna. Detsamma gäller uthyrning. Till framtidens galasäsonger kanske festblåsorna finns att hyra på HM och Lindex efter festligheterna. Då kan de återanvändas gång på gång av kunder som annars inte har råd eller samvete att köpa dyra kläder som används bara en gång.

Anton Strömbäck

Frisöryrket ett jobb för framtiden

Handels publicerade nyligen rapporten Ett klipp i taget som är en är en grundlig genomgång av hur lönsamhet och struktur ser ut i den bransch som sysselsätter frisörer. Rapporten visar att frisörbranschen växer i hela landet, särskilt i storstadsområdena. Det är en av de mest lönsamma branscherna i Sverige och allt tyder på att det kommer att vara så även i framtiden. Men strukturen i branschen förändras: Antalet anställda har ökat kraftigt och antalet egenföretagare/hyrstolar har minskat.

Eftersom ett hantverksyrke som frisör inte kan ersättas av digitalisering eller automatisering är branschen stabil och styrs av efterfrågan från kunderna. Hittills har efterfrågan ökat och dessutom har frisörsalonger börjat att kombinera sin verksamhet med andra skönhetsbehandlingar som nagel-, frans och brynbehandlingar.

Men frisöryrket är stressigt och fysiskt slitigt. Det gör att sex av tio frisörer lämnar yrket inom åtta år. En majoritet av frisörerna har någon gång haft besvär med värk/smärta i rygg, nacke eller armar. Ett steg mot bättre arbetsmiljö är de regelbundna hälsokontroller som fack och arbetsgivare kommit överens om i kollektivavtalet och det finns även andra åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Ett exempel är att arbetsgivaren gör schemat i tid. Av dem som får ut schemat minst fyra veckor i förväg svarar nästan 70 procent i medlemsundersökningen att de är mycket eller ganska nöjda med sitt inflytande över schemat och arbetstid.

De frisörer som stannar kvar i yrket trivs, det syns i flera undersökningar. Vi vet att anställda som har kontroll över när och hur jobbet utförs ofta trivs bättre än andra. Och även om frisörer ofta är stressade, har de viss kontroll över hur arbetet ska utföras, vilket kan bidra till att stressen inte blir skadlig. Enligt en forskningsstudie från Karolinska Institutet är frisörer mer stressade än normalt, men de sover ändå bra, motionerar och är inte deprimerade. Det finns alla förutsättningar för ett gott arbetsliv inom frisöryrket i framtiden.

Anton Strömbäck

Kraftig ökning av VD-lönerna i handeln

Det finns stora klyftor i samhället och handeln är inget undantag. I detaljhandelsavtalet för arbetare låg 2018 den genomsnittliga löneinkomsten inklusive ob-ersättning på 18 700 kr i månaden. En tredjedel hade löneinkomster under fattigdomsgränsen. Kombinationen av låga löner och korta deltider medför att många detaljhandelsanställda har svårt att försörja sig.

Mot bakgrund av detta är det alltid intressant att ta del av branschtidningen Markets granskningar av VD-lönerna i de största handelsbolagen. I genomsnitt hade VD-arna en årsinkomst på knappt 4,6 miljoner kr vilket motsvarar drygt 380 000 kr i månaden. Det innebär att en genomsnittlig VD tjänar tjugo gånger så mycket som en genomsnittlig detaljhandelsanställd.

Men det finns naturligtvis de som tjänar över genomsnittet. ICAs VD Per Strömberg tjänade hela 17,3 miljoner 2018, drygt 1,4 miljoner i månaden, vilket är nästan 80 gånger mer än vanliga detaljhandelsanställda.

Löneökningarna 2018 för detaljhandelsanställda låg i genomsnitt på blygsamma 400 kr (för heltid) i månaden vilket motsvarar 1,6 procent. För VD-arna ökade årsinkomsten med 311 000 kr vilket motsvarar 26 000 kr i månaden och 7,2 procent i löneökning. Löneökningen i kronor blev således 65 gånger högre för en VD än för en vanlig detaljhandelsanställd. Och 7,2 procent är naturligtvis betydligt högre än det som brukar kallas ”märket” på svensk arbetsmarknad.

Men även här finns det VD-ar som ökat sina löner mer än genomsnittet. För att bara nämna några så ökade Johan Sjödin (Jysk) sin årsinkomst med 1,9 miljoner (80%), Björn Lindblad (Mio) med 1,6 miljoner (42%), Thomas Evertsson (Willys) med 1,2 miljoner (25%), Gustaf Öhrn (Åhlens) med 1 miljon (17%).

Lönerna för toppcheferna upplevs naturligtvis som fantasisummor för de som måste jaga timmar för att kunna försörja sig. Det skapar inte endast ekonomiska klyftor utan medför också helt olika syn på verkligheten. I den anställdes verklighet får de höra krav på återhållsamma löner, sänkta lägstalöner, hyvling av arbetstider, slimmade organisationer och att marginalerna är tuffa. Men i toppchefernas värld finns uppenbarligen medel till höga löneökningar – så länge det går till dem själva.

Stefan Carlén