Större löneökningar och fler timmar – det behöver avtalsrörelsen handla om

Det är avtalsrörelse runt hörnet. På tisdag 31 januari växlar Handels avtalskrav med motparten Svensk Handel. Löner och villkor för drygt 200 000 anställda i butiker, på lager och e-handel ska förhandlas inför att kollektivavtalen löper ut den 31 mars.

Många anställda inom handeln har det tufft. Sju av tio butiksanställda jobbar deltid, trots att de flesta vill jobba mer. Antalet korta deltider under 20 timmar per vecka har ökat kraftigt och utgör nu 27 procent av alla anställningar. Kombinationen av allt kortare deltider och låga löner innebär att de faktiska löneinkomsterna är låga och att många har svårt att leva på sin lön. Uppräknat till heltid ger den genomsnittliga timlönen i detaljhandeln en månadsinkomst på 26 994 kronor, men om man tar hänsyn till sysselsättningsgraden så blir den genomsnittliga löneinkomsten endast 18 387 kr. Det innebär att ungefär en tredjedel av de som jobbar i detaljhandeln har en löneinkomst under fattigdomsgränsen.

Den innevarande avtalsperioden har kännetecknats av flera kriser som inneburit ytterligare påfrestningar för handelns anställda. Först covid-19 pandemin som ledde till att nästan tre av fyra förlorade arbetstid och inkomst, bland annat på grund av sjukfrånvaro, permitteringar och indragna extratimmar. Slimmad bemanning innebar samtidigt ökad arbetsbelastning för kollegorna som var kvar på arbetsplatserna. Därefter Rysslands krig mot Ukraina och den kraftigaste inflationen vi sett på 30 år. Det är inte bara el och drivmedel som blivit dyrt, även matpriserna har stigit kraftigt. Eller vad sägs om 70 spänn för ett paket Bregott? Sammantaget har det lett till en kraftig urholkning av handelsanställdas realinkomster och köpkraft. Många har i dagsläget inte råd att köpa varorna de säljer.

Den svenska handeln har dock gått stark genom kriserna med rekordhöga vinster. Både under 2020 och 2021 slog handeln nya lönsamhetsrekord och rörelsemarginalerna ökade från mellan 2 och 2,5 procent till mellan 3,5 och 4 procent. Avkastningen på eget kapital i branschen ökade kraftigt och soliditeten steg också. VD-lönerna inom handeln höjdes med 21,2 procent 2021. Även om handeln precis som andra branscher kommer påverkas av lågkonjunkturen går handeln in i den utifrån en styrkeposition. Historisk erfarenhet visar också att handeln, särskilt med dagligvaror, kan antas klara sig bättre och vara mer stabil genom lågkonjunkturen eftersom många av branschens varor betraktas som nödvändigheter av hushållen. Vi ser också indikationer på att vissa företag till och med ökat sina marginaler genom att med inflationen som ursäkt höja priserna mer än nödvändigt.

Mot bakgrund av den ansträngda situation som råder för många handelsanställda och företagens starka utgångsläge är det motiverat med större löneökningar jämfört med tidigare avtalsperioder. Detta har tidigare framförts av facken inom industrin, och samma gäller inom handeln. Under pandemin har de anställda fått betala ett högt pris, både ekonomiskt och genom sämre arbetsmiljö, medan företagen gjort stora vinster. För att även handelns anställda ska klara sig genom lågkonjunkturen behöver företagen ta ökat ansvar och prioritera fler timmar och högre löner till de anställda. Det är dessutom viktigt för att köpkraften inte helt ska urholkas.

Det är fullt möjligt att ge större löneökningar utan att riskera ytterligare prisökningar, vilket måste undvikas. För att handelns anställda och breda löntagargrupper ska få reallöneökningar på sikt är det avgörande att inflationsbrasan inte eldas på. Det är ju den som för tillfället gräver de djupaste hålen i såväl löne- som pensionskuvertet. Därför är LO-samordningens krav på 4,4 procent i löneökningar med en låglönesatsning både välkommet och nödvändigt.  

Men för många handelsanställda räcker det inte för att kunna leva på sin lön. Det krävs också fler timmar på kontraktet. En handelsanställd med genomsnittslön ökar sin inkomst med drygt 700 kronor i månaden om hen får jobba en timme mer i veckan. Det är mer än nuvarande kollektivavtals löneökning på 580 kronor i månaden för en heltidsanställd år 2022. Det kan också vara skillnaden mellan att ha råd med mat och hyra, eller att inte ha det.

Ska handelsanställda kunna leva på sin lön? Det är frågan den här avtalsrörelsen handlar om.

Ola Palmgren

---

Dina returer kastas- Så får vi bort detta absurda problem

Kastar du varor du beställt som du av någon anledning inte vill behålla? Troligen inte. Det låter som ett huvudlöst slöseri. Men det är precis vad många företag gör när du e-handlar och returnerar dina varor. En ny forskningsstudie som undersökt returhantering inom textil- och elektronikbranschen visar att dina returer mest troligt kommer att hamna i soporna. Inom EU beräknas varor till ett värde av omkring 225 miljarder kastas årligen. Det är ungefär fyra gånger så mycket som den svenska klädhandelns försäljning under ett år, vilket både visar att det rör sig om stora summor och att det är ett utbrett problem. En ren kapitalförstörelse och högst allvarligt slöseri ur miljö- och klimatsynpunkt.

Ur ett företagarperspektiv handlar det om lönsamhet. Trots att stora ekonomiska värden går till spillo bedöms det som mer lönsamt att förstöra varorna än att sälja dem igen. Detta är en förklaring, men väldigt få skulle hålla med om att det ursäktar att nya varor kastas. Att problemet är allvarligt är känt sedan länge. Ändå har förstörelsen fått pågå och förvärras i takt med att e-handeln ökat.

Forskning har pekat på att det är svårt att säga vilka reformer och förändringar som är mest träffsäkra i att lösa problemet. Men det duger inte som en anledning för att förbli passiv. Det saknas inte alternativ till lösningar. Många av dem finns redan i Handels miljö- och klimatpolitiska program och i rapporten ”Fri frakt till ett högt pris”.

Med avseende på politiska reformer borde det vara en självklarhet att införa ett förbud mot att förstöra returnerade varor och rent osålda varor. Kombineras förbudet med krav på att ta betalt för frakt till kund och returfrakt inom e-handel faller till stor del argumentet om att det inte är ekonomiskt hanterbart för företag att sätta returer till ny försäljning. Avgifterna ska tillfalla företagen. Då får företagen råd att hantera kostnader för returer och pengar att använda till att skapa bättre förhållanden för anställda inom e-handeln som ofta pressas till det yttersta i bristfälliga arbetsmiljöer.

Företags intäkter från avgiften kan också användas till att utveckla lösningar för returhantering som både är mer ekonomiskt effektiva och mer miljömässigt hållbara. Det behövs också sett i ljuset av hur de returvaror som inte förstörs hanteras. En tidigare granskning har visat att returer som går tillbaka till försäljning ofta tar stora omvägar, inte sällan till andra länder, innan de säljs igen. Inte heller detta är acceptabelt.

En invändning mot att göra det obligatoriskt att ta betalt för returfrakt som lyfts fram av forskare är att en avgift kan göra att konsumenter undviker att returnera och själva kastar varan. I den mån det är ett problem är det ett minskande problem. Färre nya varor kommer att kastas av konsumenten i takt med att allt fler konsumenter blir vana vid att köpa och sälja varor på en andrahandsmarknad och i takt med att handelns second hand-försäljning expanderar.

Det sistnämnda, expansion av second hand-handel, är viktigt i sammanhanget. Det går inte att komma ifrån att handeln behöver mer av cirkulära affärsmodeller (second hand, reparation, uthyrning, remake). En sådan utveckling behöver understödjas av reformer som stimulerar cirkulär konsumtion och reformer som ställer krav på producenter. Varor behöver både bli mer miljövänliga i sin komposition och av högre kvalitet så att de håller längre. Handeln kan inte göra allt av egen kraft.

Det är hög tid både för företag och för politiken att vakna på allvar. En bra start är att få bort förstörelsen av nya varor som returneras. Det finns inte någon omfattande negativ miljö- och klimatpåverkan kopplat till handeln som är mer onödig, oförsvarbar och absurd.

Handelns vd-löner ökade med 21,2 procent

Pandemiåren var svåra för anställda i handeln. Sjukskrivningar, permitteringar och minskade arbetstidsmått ledde till förlorade inkomster. Färre anställda på arbetsplatserna bidrog till ökad belastning. Och under samma tid fanns en ständigt gnagande oro för att bli smittad på jobbet. Det visar Handels undersökningar.

För handelsföretagens ägare såg det dock bättre ut. Vi vet nu av den senaste statistiken att företagen kunde räkna hem rekordhöga vinster.

En annan grupp som verkar ha klarat pandemin hyfsat bra är handelsföretagens vd-ar. Handelsnytt har tidigare visat på kraftiga inkomstökningar för de vd-ar som sitter i Svensk Handels styrelse.

En bra källa är också branschtidningen Market, som varje år gör en gedigen kartläggning av vd-lönerna i de största handelsföretagen. Om vi ser till de vd:ar som ledde samma företag två hela år så ökade inkomsterna 2021 med 21,2 procent, vilket är något högre än 2020 då de ökade med 17,2 procent.
I kronor räknat innebar 21,2 procent en genomsnittlig ökning på 981 000 kr, och den genomsnittliga inkomsten hamnade på 5,6 miljoner.

Den absolut högsta inkomstökningen hade Lars Ljungälv på Bergendahl & son med 24,6 miljoner eller 147 procent. Inkomsten ökade från 16,7 miljoner till 41,3 miljoner. Den ökningen av inkomst av tjänst sticker ut bland handelns toppchefer.

Men det finns andra som också kan vara värda att nämnas.
Karl Eklöv, Stadium, ökade med 6,1 miljoner (141 procent) till 10,5 miljoner. Göran Westerberg, Rusta, ökade, 4,6 miljoner (39 procent) till 16,5 miljoner. Björn Lindblad, Mio, ökade med 3,5 miljoner (46 procent) till 12,2 miljoner. Nämnas bör också Helena Helmersson, HM, som ökade med 2,1 miljoner (17 procent) till 14,2 miljoner.

I jämförelse med de löneökningar vanliga anställda fått framstår detta naturligtvis som fantasisummor. Men finns det något som motiverar dessa inkomster till toppchefer? Nej, inte om man ser till forskningen om vd-löner och hur de sätts. Det saknas belägg för att höga vd-löner ger mer framgångsrika företag. Bonussystem kan snarare var kontraproduktiva då fokus på kortsiktig vinst kan gå ut över långsiktig hållbarhet i företagen.
Återstår den moraliska frågan. Hur kan man argumentera för återhållsamma löner samtidigt som man själv får stora lönelyft?

Stefan Carlén